Väl hemma fick barnen värma sig med lite choklad och vi vuxna tog istället (något senare ska tilläggas) fram rödtjutet. 2009 Guigal Côtes-du-Rhône ställdes mot 2009 Domaine Santa Duc Côtes-du-Rhône Les Quatre Terres. 20 kronor skiljer vinerna åt. Exakt hur (antagligen hur snarare än om) druvsammansättningen skiljer sig åt lyckas jag inte klura ut, då jag inte hittar vad som ingår i Guigal's CdR. Dom. Santa Duc har i alla fall gjort sin på 70% grenache, 25% syrah, samt 5% carignan och cinsault. 14% respektive 15% alkohol.
Heads-up så bjuder Guigal:en initialt på en något mindre doft. Bären känns något mer solmogna och doften drar mer åt chark. Inte helt oväntat är även faten mer påtagliga och vaniljen drar lite åt smörkola. Santa Duc:en å andra sidan känns lite mer örtig, jordigare och drar åt björnklister och bären har en yngre, friskare ton. I munnen bjuder Santa Duc:en på en högre syra och något strävare tanniner. Även svansen har en längre (syrligt) avslut. I grund och botten är dock dofterna rätt lika och det går inte att ta fel på ursprunget.
Vilket är godast? Det svaret får du inte av mig. I grund och botten hyggligt lika och ursprungstypiska. Santa Duc:en är, med sina strävare tanniner och högre syra, mer matkrävande och Guigal:en således enklare att njuta av rakt upp och ner. Dött lopp tycker jag. Kanske får tjugolappen avgöra? Våra vänner tyckte Guigal:en drog längsta strået.
Helgen bjöd även på 2005 Marqués de Murrieta Reserva. En klassisk Rioja. Dill och ek. Solmogen frukt med något för låg syra för min smak. Har fortfarande inte fastnat för Rioja. Fick även i oss en flaska 2008 Capitel de'Roari. Årets vin enligt munskänkarna förra året om jag inte miss minner mig. Lite dyrare nu än när vi började dricka det (185 mot 159 om jag minns rätt), men jag gillar det här vinet skarpt. Sällan blivit besviken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar