Ett välkänt faktum bland alla män (och säkert bland alla kvinnor som lever med en man) är att män drabbas mycket värre än kvinnor vid förkylningar. Trots att detta visat empiriskt vid flertalet tillfällen visar det sig vara svårt att hitta några vetenskapliga studier i ämnet. Apoteket Hjärtat har gjort en studie som de hävdar till och med visar motsatsen, kvinnor lider mest vid förkylningar. Läser man studien lite noggrannare ser man att de har frågat 1000 svenskar (okänd könsuppdelning) hur de upplever symptomen och vad som är jobbigast. Detta får alltså tolkas som en retrospektiv studie och dessa har alltid ett lågt bevisvärde (evidens). Vidare framgår rätt snart att studien inte bara har ett lågt bevisvärde, utan man har även dragit helt felaktiga slutsatser. Alla de (förkylnings-)symptom som man frågat efter har av kvinnorna i högre utsträckning än männen graderats som jobbiga eller mycket jobbiga och med undantag av C-vitamin är kvinnorna mer benägna att ta till olika mediciner, naturläkemedel och hjälpmedel i kampen mot förkylningen. Slutsaten av den här studien, om man nu ska drista sig till någon sådan, ska alltså inte vara att kvinnor lider mer utan att de i efterförloppet i högre grad minns förkylningen som jobbig och att de försökt minska symptomen med olika tilltag. Vi män å andra sidan genomlider förkylningen utan massa trams och "tycka synd om sig själv-produkter" och i efterförloppet går vi inte runt och ältar utan kan lägga förkylningen bakom oss och gå vidare. Vi har det alltså svårare under själva förkylningen (det är vi ju alla överens om), men är inte alls så benägna att söka de sympatier som vi gärna beskylls för.
Skillnaderna märks tidigt
I mina vindlingar ute på nätet stöter jag på det engelska begreppet man cold, eller man flu. Begreppet syftar ursprungligen till den nedsättande villfarelsen att män har en högre tendens att säga att de har influensa när de i själva verket har en "vanlig" förkylning. Nidordet har dock på senare tid kommit på skam när det trots allt dykt upp lite studier i ämnet och det har visat sig att män faktiskt drabbas såväl oftare som svårare av infektionssjukdomar. Skillnaden verkar bero på att kvinnor (innan klimakteriet) har ett starkare immunförsvar och detta således tycks bero på halterna av könshormonet östrogen. För att ytterligare stärka bevisbördan har det visat sig att denna sanning (för det får man ju faktiskt se det som nu) även gäller för möss.
Så ni män (och möss) som är förkylda och skäms lite för att det känns som era dagar är räknade, gör inte det! Ni kommer (förhoppningsvis) inte att dö och ni har all anledning tycka lite synd om er själva och be fru/sambo/respektive om lite extra kärlek och omtanke...
Själv verkar jag har överlevt denna omgången och börjar så smått ana ljuset i slutet av tunneln (friskhetstunneln alltså, inte nära-döden-tunneln).
Vin har det blivit lite grann, men inga anteckningar. 2004 Luigi Righetti Amarone della Valpolicella Classico bevisade (ännu en gång) att man får vad man betalar för även när det gäller budgetamarone. Lite bättre än sist, men ingen höjdare. Oväntat transparent med finkornig fällning. Lite stum frukt med russin. Mognadstoner i form av läder, choklad och rosvatten. Relativt sträva, finkorniga tanniner.
2010 El Buen Amor var helt ok. kryddigt och rätt maffigt.
Veckans vinsnackis verkar annars vara Mölstads påhopp på vinbloggarna i Svenskan. Att klaga på att många av oss vinbloggare är anonyma tycker jag bara är trams och jag orkar knappt ens kommentera det. "Jag trodde faktisk att en blogg gick ut på att låta världen ta del av ens åsikter och upplevelser. Och kanske bli känd och uppskattad." Varför skulle man inte kunna låta världen ta del av ens åsikter och upplevelser om man väljer att vara anonym?? ...och alla som skriver för att bli känd räcker upp en hand. Jo, tjena!
"Dock tror jag inte att mitt jobb som vinskribent och recensent här på SvD är hotat. Trovärdig konsumentjournalistik verkar inte ligga för någon av dessa människor." Sista meningen här förstår jag inte ens och jag har generellt lite svårt att förstå de nedvärderande raderna som de mer etablerade vinskribenterna häver ur sig om vinbloggare. Som de är inne på är de flesta vinbloggarna mer för de insatta och de flesta läsarna är säkert vinnördar och/eller vinbloggare själva...så vare sig man heter Mölstad, Enquist eller Kronstam lär man inte behöva vara rädd för att bli av med jobbet på grund av oss även om man många gånger kan önska lite nytt friskt blod. Magnus Ericsson här i Helsingborg ser jag som ett lysande exempel p ådet sistnämnda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar