Dålig vinös avslutning and crappy beginnings

Årets avslutning blev inte direkt som vi hade tänkt oss. Fint främmande från hufvudstaden gjorde att vi äntligen kunde njuta lite av ledigheten. Detta efter att vår lillknott sannolikt åkt på RS-virus och förpestat dagarna med 7 dagar av feber och allmänt missnöje. Men säg den glädje som varar...

2000 Chateau Noaillac vågar jag påstå är Sveriges mest bloggade magnumflaska. Vi fick bara tag på en flaska och har man bara en flaska så är risken alltid att man väntar på rätt tillfälle att korka upp och när väl det tillfället dyker upp så har man passerat drickfönstret. Så var det i alla fall i det här fallet. Ingen frukt kvar. Rosvatten, lite ceder och halvsträva tanniner. Aktuell årgång verkar vara 2006.

2010 Glenelly the Glas Collection Chardonnay. Sista flaskan i en serie av fem varuprover från Bizling. Vi har överlag varit positiva till deras viner och den främsta invändningen vi haft är att de säljs i 6-pack. Den invändningen ska man kanske i och för sig främst vända till Systembolaget och deras avgifter på viner i beställningssortimentet. Bizling har försökt råda bor på detta genom att sätta ihop lite olika blandlådor, och tills dess att Systembolaget ser över sina utgifter är det nog rätt väg att gå. Även Glenellys Chardonnay går hem och bjuder på päron (ordentligt med Piggelin tycker M, jag tycker inte det är så himla mycket), mineral, citrus. Det finns visst en ekad och en oekad variant. Detta var det ekfaltslagrade, men jag hittar inte hur länge det har lagrats på ek. Hur som helst så finns eken där, men den är inte överväldigande. Syran känns pigg för att vara Chardonnay och det här är ett vin man kan dricka i stora klunkar. Vi gillar som sagt vinet, men samtidigt tycker hade jag nog förväntat mig lite mer karaktär för att vinet ska kännas konkurrenskraftigt för 149 kronor/flaska.


Det har varit sparsamt med anteckningar från slutet av året, men lite annat slank ner framför allt på nyår. Jag tror aldrig jag blivit besviken på vinerna från Bristly, men någon gång ska ju vara den första. Roagna Opera Prima XVII Vino da Tavola gick tyvärr inte alls hem. Hade druckit en del tidigare under kvällen och kanske störde det intrycket, men den flaskan vi drack kändes bara tråkig och gammal med sträva tanniner och rosvatten. Till dess försvar ska dock sägas att slatten två dagar senare gav ett betydligt mer sympatiskt intryck. Finare Vinare bjöd på ett mer positivt och nyanserat inlägg. Ytterligare ett vin som hade passerat bäst-före var 2005 Miollard-Grivot Crozes-Hermitage. En gång i tiden Systemets billigaste Crozes. Nu källarens tröttaste 05:a. 2005 Raimat Viña 32 Cabernet Sauvignon hade överlevt några år i källaren med den äran. Drickvänligt och insmickrande utan med bra frukt och en liten sötma från faten. Helt perfekt en lördagkväll efter en dagjour när man bara längtar efter nåt okomplicerat. 2009 L'Hospitalet (har aldrig blivit klok på om det ska kallas La Reserve eller La Clape) var också perfekt i sin ganska okomplicerade stil. Passade inte sådär jättebra till oxfilé med potatisgratäng, blev lite tunt, men efter maten gick det här alldeles utmärkt i sin ensamhet.

För att sluta där vi började. Efter att lillen blivit frisk så insjuknade istället vår äldsta med feber och förkylningssymptom och farmor fick rycka in som barnvakt när vi började jobba. Själv åkte jag på ett dygn med orolig kista, men klarade mig tack å lov från ofrivilliga lämningar. Som grädde på moset har vi de senaste dagarna upptäckt att våra två grabbar drabbats av huvudlöss. Gissa om det plötsligt kliat väldigt mycket även i mina 3mm hår? 2013 har alltså börjat på botten och lovar nu att fortsättningsvis bara jobba sig uppåt. Vinmässigt förväntar jag mig inte några revolutioner. I februari blir det flytt till nytt hus i grannkommunen och största vinrelaterade projektet blir att fixa en vettig vinkällaren. Ska faktiskt bli ganska kul när vi väl kommit i ordning såpass att det blir dags...


God fortsättning!