Vinkällare

Jaha, vad ska man göra nu? Frankofilen skriver i ett lysande inlägg om vad han kallar för young cellar syndrome. Bättre namn än så kan man nog inte hitta på. Min källare har nu plats för ungefär 100 flaskor. Jag började samla mina för två år sedan och har en ganska brokig samling, där medianpris ligger runt hundralappen. Cirka 10% består av vita söta viner. Har blivit kallad för gammal kärring pga min förtjusning för desamma, men det står jag för :) Bland de söta vita är samlingen av någorlunda klass, med Moulin Touchais, Tokaji, Sauternes och Recioto di Soave. Synd bara att de flesta ska ligga till sig ett bra tag till...och det är här kärnan i ovannämda syndrom ligger. De flaskor som man är mest sugen på ska nästan uteslutande ligga till sig för att komma till sin rätt. Eftersom man inte kunde förutspå sitt intresse och köpa på sig några flaskor 5-10 år innan intresset infann sig så står man där nere i källaren med lång näsa. Dessutom så gjorde jag alltsom oftast misstaget att bara köpa någon enstaka flaska av varje sort eller årgång. Då får man helt enkelt hoppas att vinerna är på topp när man väl knäcker de. Nu vet jag bättre, men tänk vad skönt om någon snällt satt sig ner och förklarat en bra strategi för en direkt. Brukar gå ner och titta till flaskorna, läsa av termo-/hygrometern och kanske sortera om en del. Ett slags visuell onani om man vill...

Övriga flaskor i samlingen är nästan uteslutande röda, har typ 3 flaskor vitt till. Guldägget i samlingen är nog en flaska 1988 Ch. Gruaud-Larose. Tänkte avnjuta den typ 2010. Tror ni den är klar då? Fick bra omdöme här, men verkar ju inte vara helt utan tanniner ;)

Har nog annars främst fastnat för Rhône och Venetien. Amarone ligger mig varmt om hjärtat, även om ekonomin tyvärr sällan medger köp av dessa. Har fyndat några flaskor 2004 Amarone della Valpolicella från Luigi Righetti, köpta i Danmark. Har druckit en av sex som tyvärr inte imponerade. Vinet var naturligtvis alldeles för ungt, men kommer nog aldrig att nå upp i några svindlande höjder. Billiga viner är ganska sällan fynd. Gillar deras Capitel de Roari, en av SB billigaste amarone och ripasson Campolieti (s0m jag visserligen tröttnat på). Men det här är verkligen en lillebror till Capitel. Får trösta mig med att de numera kostar nästan 50% mer.