Så fort vi sippat på det här vinet konstaterar M att hon inte är förtjust. För syrligt. Jag tror hon ätit på nåt precis innan som ställde smaklökarna lite på sned. Visst är syran hög och allt med det här vinet skvallrar om dess ungdom. Mörklila färg, ung frukt, höga syror och oväntat sträva tanniner. Betydligt slankare än Chateau Pesquier Quintessence, vilket mig veterligen är det enda ytterligare vi druckit från Ventoux. Var väl egentligen mest sugen på en kall öl och en bastu efter en dag i skidbacken, så frågan är om vi inte ska återvända till det här när vi kommer hem. Jag tyckte hur som att det var gott i all sin enkelhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar