6. 2006 Louis Jadot Couvent des Jacobins Blanc

Torka både här på bloggen och utanför... Vad passar då bättre än ett glas rosé? Jo, ett glas vitt! I alla fall för mig som inte är sådär översvallande förtjust i rosé.

Couvent des Jacobins knep alltså sjätte plats på Allt om Mat's topp 100-lista. Deras motivering löd: "Snyggt och ursprungstypsikt med bra frukt och läckra syror". Har druckit det vid tidigare tillfälle, men inte bloggat om det. Kör den först i Aeratorn. Färgen är ljust gul med en mycket svag grön ton. Doften är oväntat liten, med frukt, nötter och en gnutta smör. Smaken är torr och riktigt frisk och lite nötig. Eftersmaken ligger kvar ett bra tag i munnen.

Inget vin jag hade placerat på listan. Doften blev visserligen betydligt större och nötigare efter ett dygn i kylskåpet, men jag är inte såld. Tycker att vinet känns som det är av god kvalitet, men jag hade velat ha lite "extra allt".

PS. Ni som undrar om 7:e placeringen så var det en BiB i form av 2006 Laurent Miquel Syrah Grenache. Hoppar alltså över alla BiB:ar

2006 Domaine du Vieux Lazaret

Har druckit vin från domänen en gång tidigare, tror det var nyår -05, då vi provade årgångarna 2002 och 2004. Minns att jag då tyckte att vinerna var väldigt olika och att mognadsgraden mellan årgångarna var så oerhört påtaglig, trots den i sammanhanget blygsamma åldersskillnaden. Jag trodde till och med att det var helt olika druvor när vi provade blint. 2004:an var väldigt syltig med mycket jordgubb, något som då föll mig på läppen. Det var precis när jag börjat intressera mig för vin på allvar och jag är inte säker på att jag hade uppskattat det lika mycket idag.

Dags då för 2006:an. Det sprider sig en stor, härlig doft av röda bär och jordgubbar i rummet när jag häller upp vinet för luftning. Ett sniff i dekatern ger även en rejäl laddning lakrisal. Vinet är inbjudande rubinrött. Får hålla mig till tåls lite, då jag måste hämta dottern med bilen annars hade jag hällt upp ett glas på studs. Drygt två timmar senare är lakritstonerna i det närmaste borta. Vi finner istället en kryddig doft med söta bär, hallon och jordgubbar och en diskret fatton. Vi hittar ingen källardoft och det animaliska touchen är minimal. Tycker ibland att man, när man dricker Rhônviner, funderar kring vem som varit framme och släppt sig i glaset...men inte idag. Fisfritt alltså. Första sippen på fastande mage gör att densamma tycks dra ihop sig, syran finns där alltså. En del sträva tanniner likaså. Eftersmaken är lång och bärbetonad. Tjuvkikar på vad Finare Vinare skrev om förra årgången, men finner här inga aprikoser eller persikor.

Riktigt trevligt, även om jag inte är lika begeistrad som sist. Då var det syltigheten som gjorde mig såld och den är inte alls lika påtaglig nu. Matkrävande och absolut ett framtidsvin. Imorgon åker vi till Norge, och även om det säkerligen kommer drickas en hel del vin så blir bloggmöjligheterna begränsade den kommande veckan.

2003 Kevin Arnold Waterford Shiraz

Idag ska jag spela golftävling. Har spelat 6 hål hittills i år, och förra året mäktade jag med hela 8 hål. Året innan dess gick jag faktiskt en hel 18-håls rond...Det kan med andra ord gå precis hur dåligt som helst. Ute blåser det rejält och småduggar. Upplagt för en riktigt härlig dag alltså. ;) Ser faktiskt fram emot det. Har köpt en ny driver, som ska bli spännande att prova (den gamla hade för hög trampolineffekt).

Lite anteckningar från gårdagens vinintag:

2003 Kevin Arnold Waterford Shiraz, som trots namnet äöven visar sig innehålla 6% mourvèdre. Tror pappa köpt det i Danmark, men det har även funnits tillfälligt på systemet för 193:-. Vinet är mörkt rött med lite tegel. Doftar mustigt,rökigt av mörka bär, vanilj, lite kanel och chark. dofter som sedan går igen i smaken tillsammans med en pigg syra. Eftersmaken är hyggligt lång. Ett gott vin som inte lyckas sticka ut nämnvärt. Jag skulle inte lägga mer än 120-140 på det.

2004 Club des Sommeliers Crozes-Hermitage inköptes av föräldrarna på Border-shopen på väg hem från Frankrike. Inget höjdarvin. Röd, klar färg. Lätt rökig med chark, choklad, fat och bär. Runt i munnen, dick relativt klent. Kort eftersmak.

2003 Castello di Brolio Vin Santo lyckas bättre än de senaste dagarnas söta viner. Härligt bärnstensförgad. Doftar och smakar av torkade frukter (framför allt aprikos), nötter och lakrits. Även påtaglig alkoholdoft. Eftersmaken är lång och nötig. Skulle säkert passa utmörkt till en dessert med mandel i...jag njuter den ensamt.

2005 Fournier Pouilly-Fumé

Idag har även M, samt äldsta syster med sambo och dotter slutit sig till skaran hos föräldrarna.

Sju vuxna och tre barn drar vi ihop. Vi äter grillade fiskspett med olika såser från den lokala fiskaffären. Till detta bjuds på en Pouilly-Fumé. Pouilly-Fumé är faktiskt en ny bekantskap för undertecknad. Är som tidigare nämnts inte så bevandrad i vitvinsvärlden (egentligen inte i rödvinsvärlden heller för den delen om sanningen ska fram).

Vinet är ljust gult och doftar av citrus, mineral, fläder och lite ananas. I gommen är vinet riktigt torrt med en härlig friskhet. Eftersmaken är hyggligt lång och fläderbetonad. Ytterligare ett trevligt vitt vin som skiljer sig från lågbudgetalternativen framför allt med en något längre eftersmak. I systemets beskrivning näms bland annat nässlor och svarta vinbärsblad, men här känner jag inte att mitt referensbibliotek riktigt räcker till.

Till efterrätten provar vi, precis som igår, ett annorlunda sött vin. 2001 Banyuls Grand Cru. Ett vin från Roussillon gjort på Grenache blanc och noir. Ett vin som gamlingen fick rekommenderat när han var förbi Border-shopen. Inte heller det någon höjdare. Något ljusare än vanligt rött vin till färgen. Lätt syrligt och inte jättesött. Lite honung och plommon. Oväntat kort och harmlös eftersmak. Påminner mer om vanligt vin till smaken än söta viner ananrs brukar göra...Hoppas vi har lite mer tur bland våra söta viner framöver.

1985 Château Latour

Som den observante ser direkt, så handlar det inte om DEN Château Latour. Tyvärr.

Min far har en hel del flaskor från 70-, och 80-talet liggande i sina gömmor. Inga dyrgripar, men ändock en del spännande viner. De flesta vinerna har nog passerat zenit för ett tag sedan och har inte fått den "kärlek" de skulle behöva. När jag häromdagen gick igenom förrådet hittade jag denna och föreslog att vi skulle korka upp den. Hade naturligtvis lite svårt att hitta slottet på google, man dränks i träffar på premier cru Latour. Tills slut hittar jag det dock. Slottet heter numera Latour-Laguens och gör som synes på bilden vin klassificerat som Bordeaux Supérieur. Av hemsidan framgår att slottet numera är uppköpt av en kinesiskt företag. Hittar tyvärr inte info om druvsammansättning.När jag korkar upp vinet har jag inga höga förväntingar. Korken ser verkligen inte välmående ut.

Väl i glaset höjs dock förhoppningarna något. Det bjuds på ett tegelfärgat vin, utan större mängd fällning. Doftar initialt av källare, men detta försvinner efter lite luftning. Fruktigheten är förvånansvärt påtaglig, och man finner även lite chark, röd paprika, järn och en gnutta fat. I munnen är vinet inte särskilt fylligt, dock med oväntat mycket tanniner. Lite svarta vinbär och chark bjuds vi i alla fall på. Eftersmaken är lång med en charmerande syra. Efter cirka en timme i flaska märks det att vinet börjar tappa kraft. Det gör dock inget, för det här är inget man vill dricka mängder av. Inget egentligt höjdarvin, kanske mest kul på grund av namnet. Sen är det ju roligt att dricka lite äldre viner.

Efter det korkar vi upp en flaska 2003 Kevin Constantia. En shiraz från Sydafrika. Inte heller det särskilt mycket att hänga i julgranen. Oväntat tunt. Lite fat, rök, bär, choklad och shirazig pepprighet. Ganska trist historia.

Till deserten dricker vi Château d'Orignac och på baksidan står det beskrivet som en vinlikör bestående av en blanding av cognac och vin gjort på Cabernet Sauvignon och Merlot. 18% alkohol. Blir inte helt klok på vad de gjort med druvorna, då vinet är bärnstensfärgat. Det är i alla fall sött med en tydlig cognacston och bjuder på russin, mandel och honung. Är inte särskilt förtjust i cognac, men vinet är ändå helt ok.

Sammanfattningsvis mer intressanta än goda viner idag.

2005 Angove's Stonegate

Ibland måste man även skriva om de riktiga bottenappen. Dagens vin var ett sådant. Mina föräldrar hade gäster igår och en av de (som tur var minns vi ej vem) hade med sig ovanstående flaska. Tycker annars att det är kan vara rätt kul med "gåvoviner", man vet inte priset och kan bemöta det med ett öppet sinne. Men redan när jag korkar upp dagens flaska börjar jag ana oråd. Korkskyddet (vad heter det egentligen?) är gjort av plast...och det brukar sällan vara förknippat med kvalitet.

2005 Angove's Stonegate är gjort på en blandning av Cabernet Sauvignon och Shiraz. Jag hittar det inte på systemets hemsida, så förhoppningsvis kommer vare sig jag eller ni stöta på det. Förgen är rätt inbjudande mörkt röd. Doften bjuder mest på syrliga röda bär med lite fattoner. I munnen bjuds det på en syra som bara riktigt dåliga viner kan lyckas med. Lite bär, vanilj och alkoholsötma (14%) drar också förbi, men surheten överskuggar det mesta. Min ändå lättnad är att eftersmaken bara är sekundsnabb, så att jag blir av med eländet.

Dagen räddas något av att vi till efterrätten dricker 2000 Oremus Tokaji 3 puttonyos. Ett gyllengult vin som bjuder på härligt med tropiska frukter och honung. Jag har bara druckit Tokaji vid 3-4 tillfällen, men jag har tidigare noterat en doft av kräftspad/dill. Första gången var när jag och M var på Krog Niklas i Helsingborg och åt deras avsmakningsmeny. Servitrisen då (som var vinkunnig) ville inte alls känns vid den doften när vi diskuterade med henne, men nu dök den alltså upp igen och min far finner den också. Någon annan som upplevt detta?

Riktigt snedsteg idag alltså...men med lite tur ska jag kunna bjuda på ett litet roligt vin imorgon (ska bara smörja far min lite) :).

2004 Le Bonheur Prima

Lite torka på bloggfronten just nu.

Har alltså varit ensam med ungarna i föräldrarnas hus och inte direkt haft anledning att dricka nåt vin. Hade besök av handkrämsmannen med ungar i onsdags och vi passade på att ta en repa till stranden där vi dock snabbt avlägsnade oss då vi höll på att blåsa bort. På kvällen passade vi på att se I am Legend. En film med stor potential men som inte håller hela vägen. Bland dagens mastodontfilmer på 2½-3 timmar, kändes det för en gångs skull som den här var för kort med sina 1½.

Föräldrarna kom igår och sambon idag, så äntligen åkte korkskurven fram. Vi korkar upp en flaska 2004 Le Bonheur, som jag tidigare fått rekommenderat av en vän (men glömt bort). Vinet har lovordats av både Kronstam och Röttorp. Det är från Sydafrika, gjort på en bordeauxblandning med 75% Merlot och 25% Cabernet Sauvignon.

Vinet är mörkt rött med begynnande tegel. Vid första sniffet känns det direkt att det är från Sydafrika, rökigheten är påtaglig. Doften är annars mustig och bärig och bjuder på svarta vinbär, plommon, fat samt en touch av peppar, hallon och blommor. Dofterna går igen i smaken och är mjukt med en relativt lång eftersmak och bra generositet.

Ett mycket trevligt vin för pengarna (119:-). Antagligen den sydafrikan jag druckit med mest karaktär. Är glad att jag i alla fall köpte två flaskor.

Värt att veta om psoriasis

Värt att veta om psoriasis - av Professor Knud Kragballe

Var bara tvungen att lägga in en bild av broschyren jag hittade när jag var på vårdcentralen med S2 senast. Världens roligaste namn?

BF - Barnfritt

Har haft en hel helg med mina gamla kursare från Linköping, utan barn. Inte för att jag inte älskar mina barn, men ibland känns det otroligt skönt att bara behöva bry sig om sig själv.



4 grabbar med lite öl, vin, minigolf, wii etc. Kan egentligen inte slå fel. Tänker inte gå in på några detaljer på vad vi gjorde. Kan mest bara konstatera att vuxenpoängen trillar in i sällskapet. Jag leder fortfarande, med mina två barn och villa, men med barn på G hos två och samtliga med bostadslån så är inte försprånget lika stort längre...



Vi drack förresten ett trevligt vin, 2004 Le Bonheur. En Bordeauxblanding från Sydafrika. Hade några öl innanför västen och gjorde inga anteckningar, men vinet var en trevlig överaskning. Har varit och beställt två flaskor till idag, så senast till helgen hoppas jag kunna bjuda på ett utförligare inlägg om vinet.



Sitter just nu nere i föräldrarnas hus och ungarna har precis somnat. S1 går på simskola, så det är därför vi är här. Föräldrarna är i Frankrike och M jobbar, så det blir jag och ungarna för hela slanten.

Lite vardagslyx för att ladda batterierna :) Riktigt god!

Tuggummi på medicinburk - smart!

Tuggummi på burk med samma utseende som mormors medicin känns ju otroligt bright. Undrar hur lång tid det tar innan man får se barn med intox på akuten på grund av att de tagit medicin i tron om att det är tuggummi...

Har idag löneförhandlat med "bossen" och lyckats få upp lönen med 17%! Så nu är jag inte längre Sveriges sämst betalde läkare :) Känns inte alls fel. Förhoppningsvis blir det tillfälle att köpa lite roliga viner fram emot sensommaren, när vi båda jobbar nästan fullt.

2003 Domini Veneti Amarone Classico

Känner mig som en skadskjuten kråka idag efter gårdagens straffläggning. Har träningsvärk i tibialis anterior, rumpan (gluteus) och känner mig lätt svullen i höger knä...men jag börjar absolut inte bli gammal! ;)

Vi får med oss TT och Skökan hem på middag efter gårdagens drabbning. TT är en av två som fick mig in på vinbanan. Funderar en stund på vad jag ha rosm skulle passa med dagens grill, och kommer fram till att denna Amarone som nu legat i minst 1½ år sannolikt skulle må bra av att drickas snarare än att ligga ännu längre. TT sätter direkt efter första sniffet att det är ett Amarone. Doften bjuder initialt på stora mängder mörk choklad, som sen dränks i andra dofter. Vinet är bärigt, men inte särskilt fruktigt. Körsbären är naturligtvis där, men även en bränd, eldig pepprighet. Lite nyklippt gräs. Läste ett inslag om vinet på en annan blogg där man tyckte att det endast bjöds på vanilj. Så upplevde inte jag det. Vaniljen finns där, men är inte alls dominerande. Vinet är relativt fylligt, med en lätt bitter ton. Gott, men om inte minnet sviker mig så var Capitel de Roari, som kostar lika mycket, ett bättre köp.

Vi konsumerar även en flaska 2006 Louis Bernard Côtes du Rhône, vilket jag druckit tidigare. Ett budgetfynd, för sina 25 DKK. Relativt mycket mandel och tillsammans med vaniljen drar TT en parallell med mandelkubb. Syran är påtaligt vassare än i amaronen och med en del tanniner är detta en utmärkt matvin. Såg att det fått 86p i Wine Spectator. Vet inte om refernsen är att lita på, för det låter nästan lite väl högt...men ett trevligt köp är det och jag skulle gärna har några fler flaskor för vinkrävande vardagar :)

Midsommar

Midsommarafton spenderades i närheten av Hallandsåsen med tre andra par. Vi kör knytkalas, där vårt uppdrag bestod i sill och potatis. Sådär lagom betungande alltså, vilket nog var tur med barn som varit gnälliga och ett hus som är ockuperat av hantverkare. Inser när jag packar ihop allt att jag nog köpt sill för 20 personer, snarare än åtta. Provade Willys Thaisill, vilket var en minst sagt annorlunda inslag på sillbordet. Helt ok, men kommer inte finnas med nästa år om jag får bestämma. Provade också att göra senapssill efter ett recept jag hittade på nätet. Lite väl söt, men annars riktigt god. Gick åt som smör i solsken...och solsken var faktiskt vad vi fick större delen av dagen. Vi fick till och med tillfälle att sjuta straffar (vann en av tre omgångar) och nästan lite kubb. Svårt att få ha sådana saker i fred när man har kids runt sig.

Det blir naturligtvis inte så mycket vård i det här inlägget, men väl lite vin :) Vi provade en juninyhet, 2007 Zonnebloem Pinotage. Hade några öl innanför västen när det dracks och inga noteringar gjordes så ta det med en nypa salt. Ett vin som passade mycket bra med det grillade köttet. Det bjöds på bra fruktighet med inslag av såväl fat, tobak, choklad och, naturligtvis, en viss rökighet. På baksidan står att läsa att vinet kan lagras 5-8 år, men det tror jag är lite väl långt. Men något år i källaren klarar det säkert. Vi passar även på att prova Aeratorn och samtliga åtta tycker att det är markant mer doft efter att man kört Ett gott grilvin av det enklare slaget.

PS. Såg att vinet fick 67p i Livets goda och det tycker jag absolut är för lite!

2006 Corte Vigna

Vissa dagar vill jag inget hellre än att sätta på ungarna en tvångströja och slänga in de i ett ljudisolerat rum. Känns inte helt jättekul att känna så, men vissa dagar är man inte gjord för att vara förälder. Tur att man kan lägga band på sig. :)



Idag lyckades solen äntligen titta fram och det bjuds det på (snarare bjuder jag på) grillad fläskfilé med vitlöksstekt potatis. Med tanke på dagens humör känns vin snarast som en nödvändighet. M hade middag/fest för kollegorna för någon vecka sedan och då glömdes en flaska 2006 Corte Vigna, en montepulciano d'Abruzzo. Misstänker att det är ett "fulvin", men tar ändå emot det med öppna sinnen :)

Vinet är mörkt blårött. Doften bjuder på en hel del fatig vanilj, men även syltig körsbärsdoft och lite choklad. Smaken domineras främst av fat med liten cedertouch. Inga tanniner att snacka om, men dock viss syra. Ett ok vardagsvin, som inte bjuder på något extra.

Hittade en trevlig liten funktion (kartan längst ner i högra listen) där man kan se varifrån bloggbesökarna kommer och vilket av inläggen de läst. an blir inte så lite nyfiken på vilka ni är...kanske speciellt när man får fint främmande från Danmark och Tyskland. Ger er gärna till känna :)

2004 Bettini Sassella

Ett tag sen sist. Har tyvärr varit lite torka på både vinfronten och övriga fronter. Huset är helt belamrat med saker då hantverkare håller på och renovera ett rum på ovanvåningen. Jättekul att vara hemma med två barn som springer omkring och pillar på alla verktyg. :-/

Vi spenderar helgen i Borås hos M's syster och hennes italienske man, Emi. Vi bjuds på lördagen på fläskfilé med ungbakad potatis och kryddsmör. Till detta får vi ovanstående vin. Emi beättar att vinet kommer fårn norra Italien där man (pga av kylan) mest äter riktigt fet mat till vinet. Vinet produceras i i regionen Valtellina och är DOCG-klassificerat.

Vinet är relativt ljust och har trots sin unga ålder redan en dragning åt tegel. Doften känns knuten och bjuder inte på särkilt mycket mer än körsbär och lite rödmogen frukt. Efter luftning framkommer en rökig chorizokänsla. I munnen bjuds det, förutom körsbär, både på ordentligt med tanniner och syra. Vinet känns inte riktigt moget att dricka, utan skulle nog må bra av några års vila. Jag funderar lite på vilken druva det kan vara, men får erkänna mig besegrad. Den tidiga mognaden för tankarna till Nebbiolo, men jag känner inte igen det som ett sådant.

Vid hemkomst slår jag upp regionen i Andreas Kjörlings Det italienska vinet (en bok som jag för övrigt inte är så förtjust i) och läser där att Sasella är underregionen och att Valtellina ligger sydöst om Milano. Vinerna görs på minst 90% Chiavennasca, vilket är det lokala namnet på Nebbiolo, och lagras minst 20 månader. Läser vidare att Valtellina Superiore kommer från de bästa vingårdarna och 1997 blev uppgraderat till DOCG. Tydligen görs det ett passitovin från samma region som heter Sforzato, det ska jag hålla ögonen öppna efter.

Kul att prova en ny italiensk region. Vinet i övrigt var jag inte särskilt imponerad av, det var helt enkelt lite för mycket tanniner och syra. Gav kanske inte det riktigt en ärlig chans heller, med lite lätt halsont och otillräcklig luftning. Synd att man inte hade nån mer falska att gömma undan...

2000 Peter Lehmann Stonewell Shiraz

Ytterligare en fantastisk dag på strand är lagd till handlingarna. Det känns nästan overkligt att det ska ta slut snart.

Vi äter ute i solnedgången. Far går igenom sina vingömmor och hittar en låda med 2000 Peter Lehmann Stonewell Shiraz. Lådan var en gåva av importören (gammal barndomsvän) i 60-årspresent för två år sedan. Sedan dess har den varit bortglömd och legat och samlat damm. Har ett svagt minne av att jag läst ett inlägg av Frankofilen med samma vin, fast av annan årgång, så det känns extra roligt att få jämföra om våra smaklökar tänder på samma smaker :)

Vi njuter alltså vinet utomhus och med en rätt spräcklig duk som bakgrund är det inte helt lätt att bedöma färgen. Men viss mognadston kan ändå skönjas. Flaskan innehåller även en hel del fällning. Doften är underbar! Rikligt med söt, mörk frukt, där russin och plommon sticker ut. Det bjuds även på en hel del choklad samt lite eukalyptus, sötlaktrits och vanilj. I munnen är vinet välbalanserat, moget och relativt fylligt. Den mörka frukten dominerar tillsammans med en viss sötma, men även rikligt med vanilj och mörk choklad. Portvinstoner. M drar en passande parallell med portvinsfylld chokladpralin. Eftersmaken är underbart lång och vaniljpackad.

Sammanfattningsvis riktigt, riktigt gott. Lätt den godaste australiensaren jag druckit. Efter att mest ha druckit unga, enklare viner senaste tiden var det här precis vad jag behövde. Vi rekommenderar väl kanske inte att det njuts med grillad fläskarré och färskpotatis, men inget kan förstöra intrycket av det här vinet. Vi kan inte låta bli att kolla upp vad frankofilen tyckte, och tongångarna gick även där i dur. Vinet visar sig vidare även vara den dyraste australiensaren jag druckit (384:-), men det är värt en rejäl slant extra. Får lov att ta med mig en flaska hem...och jag ser redan fram emot att korka upp den. Men, det blir nog först om ett år eller så.

Euro 2008 - Heading for disaster?

Imorgon börjar då fotbollsfesten. Har ännu inte jobbat upp någon riktig nerv, mest för att det känns som om det kommer gå riktigt dåligt för Sverige. Jag är inte på något sätt någon fotbollsnörd. Jag kollar på nästan alla Sveriges matcher, EM, VM och slutspelet i Champions League, men det är i princip allt...så satsa inga pengar utifrån mina ord ;)

Det käns som om Sveriges lag skulle gjort sig för två år sedan...om alla varit skadefria. Men, det är de alltså inte. En matchotränad målvakt (som läkte 8 mål i senaste tävlingsmatchen), en vänsterback som inte är någon vänsterback, skador/krämpor på Zlatan, Alexandersson, Linderoth och Ljungberg (säkert glömt någon), plus att halva laget känns gammalt. Nä, det känns inte som vi ska förvänta oss stordåd. Mina favoriter är Spanien och Portugal med Kroatien som outsider. Tänk så kul det hade varit med en final mellan grannarna Spanien och Portugal!

8. 2006 Orballo Albariño

Som av en ren händelse råkar det vin som far min korkar upp efter Montmains (förra inlägget) vara nummer 8 på listan, 2006 Oballo Albariño. Vinet har nästan identisk färg som Chablis:en, fast utan grön ton. Doften är frisk, med en hel del citrus. I munnen är dock vinet lätt frizzante! Lite som en lätt kolsyrad Ramlösa (ni vet den där som var ett resultat av flera års forskning). Detta känns inte helt hundra rätt, men vi är lite för okunniga för att kunna avfärda det som defekt. I och med kolsyran så tappar vinet en hel del i mitt tycke. Smaken är annars frisk med citrus och lätt blommighet. Eftersmaken är relativt kort och menlös.

Således stark misstanke om felaktigt vin. Var det förstört så hade det i alla fall inte påverkat smaken negativt. Ska försöka få tag i en flaska till för att se om det var fel och ge vinet en ärlig chans, men det är visst 2007:orna som är ute nu så det kan bli svårt. Vinet är friskt och trevligt, men inget jag skulle köpa igen (annat än för att ge det en ärlig chans ;) Någon som druckit det och kan agera facit?

Nästa vin på listan är en BiB, så den hoppar vi över.

9. 2006 Montmains Chablis Premier Cru

Spenderar sannolikt resten av veckan nere hos mina föräldrar i södra Skåne. Åkte ner igår och har idag spenderat eftermiddagen på stranden. Tyvärr blåste det rätt ordentlig frånlandsvind, så det blev till att hitta lite lä långt från vattnet. Är det förresten någon av er läsare som röker så, snälla, ta upp fimparna efter er på stranden, parker...ja överallt. Är det någonting jag tycker känns riktigt ofräscht, så är det att se ens ungar stoppa gamla fimpar i munnen.

Nog om det. Vi äter ikväll panerad färsk torsk med färskpotatis och riven pepparrot. Jag har tag med 2006 Chablis Premier Cru, för att äntligen få forstätta vår nedräkning av de 10 bästa vinerna enligt Allt om Mats lista på de 100 mest prisvärda. Vinet har en ljust halmgul färg med lite gröna nyanser. Doften är frisk och fruktig med mineralbetoning. Mineral slår även igenom i smaken. Vinet har på systembolagets sida en 11:a i fruktsyra, men riktigt så syrlig upplever jag den inte. Eftersmaken är relativt lång ,ed frisk syrlighet, utan att för den skulle bli överdriven vilket jag ibland tycker väldigt syrliga viner blir. Det är svårt att identifiera enskilda frukter, utom en lätt citrustouch.

Visst är det ett gott vin, men jag kan ännu en gång konstatera att det är rätt bortkastat att spendera dyra vita viner av det här slaget på mig. Jag har svårt att säga att detta är bättre än ett vin för halva summan. Möjligen är det också så att just det faktum att det är en Chablis Premier Cru höjer upp prislappen så mycket i föhållande till ett "no-name"-vin.

Grillat i Linköping

Har i helgen varit uppe vid de gamla jaktmarkerna i Linköping. Vädret var (som över allt) fantastiskt. På lördagen åkte vid ut till Roxen och badade. Badstället var verkligen trevligt, men jag måste säga att jag verkligen är glad att vi numera bor i närheten av kusten. Insjöar kan aldrig kännas lika fräscht och friskt.

På kvällen bjuds vid på grillat och delar på tre viner. 2006 Argento gjort på Malbec var ett bra grillvin med blålila, ungdomlig färg och stöpt i formen för populistiska dussinviner med mycket frukt och vanilj. 2005 Campolieti har jag nämt tidigare. Ett ripasso med massor av körsbär, ceder och vanilj. 2006 är ute nu, så den här flaskan har nog legat ett litet tag. Tycler inte att cedertonerna är riktigt så påträngande som de var sist, vilket är positivt. Annars gott och insmickrande, men lite tråkigt när man druckit det några gånger. Tredje vinet kan jag inte ens komma ihåg just nu. Så spännande var det ;) Det mest intressanta ur vinperspektiv var att när vi kom tillbaka till vinerna efter en dryg timmes promenad, så var det i princip odrickbart. Vinerna lämnades i flaskorna utomhus och var surt och med en riktigt obehaglig doft när vi promenerat färdigt. Trodde inte att det skulle kunna bli dåligt så snabbt, men här var det inget snack.

PS. Kom på att jag aldrig uppdaterat er gällande vårt råttproblem. Råttan sågs totalt tre gånger och har sedan dess lyst med sin frånvaro. Jag hittade ett ställe bakom några stenar där den försökt bygga bo, men inte lyckats gräva tillräckligt djupt. Råttfällan funkade dock...har fått två möss hittills ;)

Bloggvänner

Två inlägg på en dag hör inte till vanligheten...men nu när lillkillen sover och storasyrran är på dagis så får man passa på :)

När man väl givit sig in i vinbloggandet upptäcker man snabbt att man inte är ensam. Vissa presenterar sig på forum, andra hittar man av en slump och en del presenterar sig genom att kommentera inlägg. Hur som helst är det väldigt roligt att läsa andras erfarenheter och inspireras av andras språk. Beskrivningarn och språk varierar och så gör även prislappen på de viner som dricks. Har lagt upp en lista med länkar (till höger) på de bloggar som jag själv besöker regelbundet, så att ni andra också kan få ta del av vad de skriver. Saknas någon? Skriv en kommentar.