Har i helgen haft besök av Tyskarna från Linköping. Ett mindre kaos med ytterligare två små barn i en hyperaktiv ålder, som dessutom sov riktigt dålig på nätterna. Stackars tyskar som kommer hit för en lugn helg och åker härifrån helt urlakade. Vi drack i alla fall några trevliga viner...
2007 Mayu En chilenare gjord på Syrah. Alltså inte Shiraz vilket väl får tolkas som ett försök till ett försök att göra ett lite mer sofistikerat vin med lite gamla världen-känsla. Dracks i onsdags tillsammans med M's halvsyster. Lanserades i oktober. Vinet hade en tät färg med en undomlig rökig peppar. Lite träigt. Ungdomligt, som sagt, med en grön känsla som nog mest drar åt paprika. Jag får hela tiden associationer till lasagne. Vet inte om det är pepparen eller om det finns en touch timjan också. Lite för grönt i smaken för min del, men får bifall av resten av bordet.
2003 Picàie Ett vin från Venetien i Italien. Vinet är gjort enligt passito-metoden (appassimento) med torkade druvor precis som Amarone, men får inte kallas Amarone då det är "fel" druvor då man även blandat in franska druvor. Amarone innehåller ju normalt druvorna Corvina, rondinella och Molinara. Picàie består istället av 40% Corvina, 30 Cabernet Sauvignon och 30% Merlot. Jag blir inte riktigt klok på om alla eller bara en del av druvorna som torkats och om det kanske är mer korrekt att jamföra med en Ripasso. Köpte vinet förra sommaren. Vinet är hur som helst riktigt trevligt. Stor doft a fat med lite ceder. Kryddigt med inslag av nejlika. Smaken är väldigt präglad av viol, med russin, mandel och en liten gnutta grön paprika. Välbalanserat. Med en lång violpräglad eftersmak och lätt ströva tanniner. Ett riktigt trevligt matvin. Brukar inte ge poäng, men skulle nog drifta mig till 85-86 poäng. Nu finns 2004:an på systemet. En årgång som anses bättre än 2003:an, så jag kommer nog skaffa några flaskor till.
2005 Le Bonheur Prima Har tidigare druckit 2004:an med välbehag. Doften är lätt metallisk med grön paprika, vanlij och gräddkola. Lätt rökigt, men inte lika utpräglat som föregående årgång. En bra bärig och fatig smak. Eftersmaken är bra och tanninerna har ännu inte mjuknat fullt ut. Inte alls lika angenämt som förra årgången, vilket förvånade mig. Trodde att dessa lite enklare viner i kombination med ett rätt pålitligt klimat i Sydafrika skulle vara rätt lika varandra år från år. Kanske skulle ett år i källaren kunna göra susen.
2004 Luigi Righetti Amarone della Valpolicella Calssico Inköptes i Danmark förra sommaren för 80DKK. Drack en flaska då som inte lämnade något större intryck. En kaffepräglad doft med lite rökig, katrinplommon och mandelridå. Smaken präglas av mörka, torkade bär med framför allt russin och även fat. En medelfyllig amarone som inte når upp till några större höjder. Det finns en "icke-classico" variant i beställnigssortimentet för 159:- och om de är jämförbara är den inte värt pengarna. Låter de andra flaskorna jag har ligga och hoppas på underverk.
Mycket grön paprika i helgens viner. Kanske kan det vara så att jag bara fått upp nosen för doften, men det är inte direkt ett smickrande omdöme för ett vin när det dyker upp. Jag har inte tillräckligt med efarenhet av denna omogna ton för att säga om den försvinner med lagring, men jag förmodar det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar