Jo, jag é fan bitter!

Goût bjuder in gräddan av Sveriges vinbloggelit, dvs de skånska vinbloggarna ;), till träff på Lagmarks i Helsingborg. Fantasktiskt trevligt initiativ och nog var det på tiden att vi skåningar (tvättäkta och hitflyttade) träffades!

Jag åkte på en förkylning i början av veckan med lite lätt feber och hosta, och var helt säker på att näsan skulle vara helt igenkorkad lagom till lördagen... Den klarade sig dock mirakulöst och jag var på riktigt bra humör på fredagkvällen! Men när en sak inte går fel, så finns det ju alltid andra som kan göra det. Sambon åker nämligen på hög feber och frossa och är fullständigt däckad. Egoistisk som jag är så kallar jag in förstärkning i form av min mor...för det går ju inte att sitta hemma och dalta när man kan prova vin. Lördag som det är har hon dock andra planer för kvällen och min visit får tyvärr huggas kort ordentligt.

Åtta deltagare. Konceptet är enkelt, håll din egen lilla provning på valfritt tema. Det lovades mellan 40-50 olika viner, jag hann dricka 17.

Gout inledde på Riesling x 4

De två första vinerna har jag skrivit Riesling om i mina anteckningar, men sen är jag uppfintad på läktaren. Det hela mynnar ut i en skön navigering genom Alsace där Per Warfinge på ett mycket sympatiskt sätt visar sina kunskaper. Patrik fångar det hela lysande här. Goût ger oss en skön lektion i terroirens betydelse då vinerna är odlade inom en radie av 45 km, men på granit, skiffer, kalk och vulkan och skiljer sig rejält från varandra. Hatten av för en trevlig lektion och trevliga viner!

 

Jörgen i Billig Vin bjöd på georgiskt

Jag har inte riktigt haft ork att engagera mig i naturvinernas framfart, men här bjöds vi på en närmast chockartad crash course. Qvevri-provning. Jag hade aldrig ens hört namnet förut, men qvevri är alltså de stora lerkärl som man häller ner druvor med skal och stjälkar där innehållet sedan får sköta jobbet själv. Fyra vita viner med varierande dragning åt bärnsten. Min gom var på intet sätt redo för vad som mötte oss i första glaset och det kändes faktiskt som vi var långt in på nästa flight innan den återhämtade sig. Snustorrt och svinmycket tanniner. Skitkul att få test och jag hade gärna provat det här med tillbehör (salt ost som föreslogs), för i egen majestät blev det här lite för mycket för mig.

Per Warfinge fick släppa vita Alsaceviner och bjöd på Pinot-race (3/4 från Alsace)

Lite taskigt kanske att sätta Pinot efter den qvevri-bonansan. Tror inte ens jag lyckades få ren glasen ordentligt (eller om det låg kvar i munnen), för jag tyckte först att de annars syrliga, slanka Alsace pinot:erna var oväntat sträva till en början. Ett "svart" får i form av Jadot's Beaune Grèves, vars kryddighet påminde en hel del om den Jadot vi drack i början av månaden.

Undertecknad stillade sötsuget

Vinerna så länge jag fick vara med. Jag fick ta min provning i förtid eftersom jag var tvungen att gå tidigare. Hade egentligen tänkt köra Sauternes-race, men i all hast glömde jag bort att jag tappat nyckeln till mitt ena vinställ och då fick jag helt enkelt improvisera lite. Tror egentligen det blev godare såhär, även om det kanske inte blev någon större aha-upplevelse ;)

Château Rieussec är beläget med självaste d'Yquem som närmaste granne åt väster. Slottet klassificerades 1855 som 1er Grand Cru tillsammans med ytterligare åtta slott från Sauternes och två från Barsac. Slottet ägs av Rotschilds (Lafite-varianten) och brukar generellt få goda omdömen. Egendomen domineras av semillon (90%) och resten sauvignon blanc och muscadelle. Vinerna fatlagras på upp till 26 månader, cirka hälften på nya fat.

Kanske lite av ett barnarov idag, men klart njutbar. Sauternes 2007 ska tydligen ha präglats av mycket botrytis och det märktes även här. Någon invände på att syran gärna hade fått vara lite högre och det är bara att hålla med. Läste någonstans att Rieussec ofta präglades av färgmässigt mättade, mustiga viner men så upplevde jag inte den här.

2004 Tamellini Recioto di Soave Vigna Marogne har jag lovordat många gånger nu. Det var ett tag sedan sist, så jag var lite rädd att den tropiska frukten skulle ha försvunnit för mycket, men det fanns kvar med besked. Framför allt i jämförelse med de andra vinerna blir det påtagligt att vinet gärna hade fått bjuda på lite mer syra, men doften kompenserar för det mesta.

Azienda Agricola Tamellini gör förutom sin Recioto även en vanlig Soave. Man gör vinerna på 100% Garganega, 100% fritt från fat. Vet att jag tidigare läst att vinerna är ekologiska. Druvorna torkas medllan spetember och mars och får därefter jäsa på rostfria ståltankar vid 15°C och vilar efter att den malolatiska jäsningen avslutats 4-5 månader på jästfällning innan buteljering.

Moulin Touchais behöver kanske ingen närmare presentation, men här kommer en kort ändå. Historien om vinet är nästan lika intressant som själva vinet. Vinet görs på 100% Chenin Blanc, där den större delen plockas sent när druvorna är på gränsen till övermogna (ingen botrytis). Innan dess har man dock plockat cirka 1/5 av druvorna innan de är riktigt mogna och dessa kan därmed se till att vinet får en tillräckligt med syra för att kunna ligga riktigt länge. För de här vinerna kan ligga länge och jag har flera gånger läst om (men tyvärr ej deltagit i) provningar med viner från 1800-talet. Källaren som dyrgriparna förvaras i ska vara världens största i enskild egendom och sägs innehålla 2,5-3,5 miljoner flaskor. Detta till mångt och mycket för att man initialt enbart gjorde vinet för konsumtion inom familjen...och handen på hjärtat hur ofta dricker man sött (alldeles för sällan). Ytterligare en faktor som bidragit till källarbeståndet är det faktum att man under andra världskriget, för att tyskarna inte skulle komma åt vinet, murade igen hela källaren. Det dröjde ända till 1970 innan man öppnade källaren och ytterligare år innan man började sälja till allmänheten. Har hört lite olika om anledningen till varför man började. Kronstam vill jag minnas pratade om någon holländare som övertygade familjen att ge allmänheten en chans  att prova detta fantastiska vin efter att själv ha fått smaka. En annan orsak jag hört var att sittande president (Mitterand?) ville börja beskatta större vininnehav och att man därför var så illa tvungna att börja. Oavsett ska vi nog vara väldigt glada att det finns, för ett mer prisvärt sött vin får man nog leta efter.

1993 Moulin Touchais bjöd jag på idag. De andra visste att de provade tre olika druvor, årgångar och regioner och det här var uppenbarligen den klart lättaste (följt av Rieussec:en). Drutypisk doft med, som någon sa, så mycket halm att det nästan gränsar till såpa (fast på ett positivt sätt). Vått ylle, mandelmassa och citrus. Klart dessertvänligt och som Goût sa, ett barnarov! Riktigt bra årgång.

Riktigt trevligt och det var inte alls kul att behöva dra tidigare. Intressanta upplevelser och jag blir allt mer ödmjuk för det faktum att jag fortfarande kan väldigt lite om vin och nog egentligen är rätt dålig på att prova desamma. Jag länkar till de andra provarna efter hand som deras inlägg dyker upp.

Jag häller upp sista slatten av gårdagens Bourgogne och gråter en smula inombords (ni märker att det är mig det är synd om, inte min sambo)

Goût är först ut på nätet. Billigt Vin är tvåa. Italienska viner bjuder på sin version här.