2005 Vila Santa

Jag vet inte riktigt var Anders Röttorp tagit vägen och ska man vara riktigt ärlig bryr jag mig inte sådär jättemycket heller. I min vinösa ungdom tyckte jag dock att hans omdömen var rätt vettiga och hyggligt i linje med mina egna preferenser. Men detta var länge sen. Ett vin där hyllningskör dock aldrig ville sluta och där jag aldrig riktigt förstod grejen var det röda vinet från Vila Santa. Vet inte hur många gånger jag läst orden "bolagets bästa under hundralappen" eller konstaterandet att det går att lagra länge.

Gårdagens flaska har fått ligga några år i källaren och tanken var initialt att kanske använda den i en kommande vertikal, kanske tillsammans med några som nyligen upptäckt vinets tjusning och som skulle kunna få lära sig vad som händer med ett vin över åren. När vi korkar upp flaskan kan man ganska snabbt konstatera att Röttorp faktiskt haft rätt i vinet klarar av att lagras utan några större problem. Frukten finns fortfarande med och känns relativt ungdomlig med bara begynnande mognadsdrag. Tydliga drag av svarta vinbär. Det hela blandas med toner av läder och tobak. Tydliga drag av fat. I munnen är vinet relativt (på gränsen till överraskande) slankt. Mörka bär, lakrits och fat.

Jag har tidigare varit lite emot devisen att ett 100-kronors vin aldrig kan smaka som ett 200-kronors vin. Dels för att det finns många i den dyrare klassen som underpresterar och tvärtom, men även för att jag till viss del kan vara beredd att betala lite mer för ett vin som legat några år i källaren där mognadstonerna lockats fram. Det här är dock inget sånt vin. Det kan lagras utan problem och 2005:an hade lätt klarat sin 10-årsdag. Samtidigt är det inte särskilt spännande. Det känns mainstream och inspirerar inte alls. Har någon flaska kvar i källaren, men frågan är om de inte blir gåvor (alternativt en oinspirerad vertikal).

Helgen har för övrigt spenderats med dagjourande idag och internat med jobbet på Margretetorp Gästgifvargård fredag till lördag. Margretetorp äger 110 ha i Ungern som man importerar under namnet Cezar. Fick tyvärr inte tillfälle att förkovra mig i deras olika viner, utan det enda som slank ner var deras Cabernet Sauvignon Extraordinarii. Tyvärr inte heller det någon höjdare utan ett ganska enkelt och publikt vin.

Således mest jobb och mediokra viner i helgen. Detta innebar tyvärr även att jag missade lördagens sydsvenska vinbloggarträff i Köpenhamn. Mer om den kan ni läsa hos Lessrof.

PS. Inga bilder. Sambon slängde ut flaskan alltför fort (symptomatiskt?)