tisdag 27 april 2010
Lektion 4 - Pinot Noir
Hur ska man kunna föryngra Munskänkarna? De (få) möten jag varit på hittills så har jag varit yngst med några få år, men framför allt har medelåldern legat åtminstone runt pensionsåldern. Vi är några som är under eller runt förtio, men majoriteten är nog över pensionsåldern. Känns som om man skulle kunna stämma av Rotarys medlemsmatrikel mot Munskänkarnas och få ungefär samma namn. Kan förstå om man som ung inte lockas av munskänkarna. Om man inte är inbiten vinnröd det vill säga...
Druvkursens sista druva är alltså Pinot Noir. Själv måste jag erkänna att min erfarenhet av Pinot, och framför allt lite bättre Pinot-viner är minst sagt begränsad. Lovade mig själv att i år skulle vara det år då jag fördjupade mig lite i dessa viner, men det löftet har jag inte direkt jobbat på att infria hittills.
Pinot Noir (P.N.) är en nobel gammal druva och faktiskt en av de äldsta odlade druvorna och kan ha odlats i 2000 år. Druvan tros härstamma från Bourgogne och redan på 1300-talet kom ett påbud om att Gamaydruvan skulle förbjudas i Côte d'Or till förmån för P.N. På grund av dess höga ålder är P.N. väldigt genetiskt instabil och bara i Bourgogne ska det finnas över 1000 olika kliner. P.N. ska även vara ursprung för ett antal olika druvor som till exempel Chardonnay, Gamay och Muscadet. Tydligtvis (enligt Oz Clarke's Druvan bakom vinet) ska P.N. har samma DNA som Pinot Blanc och Pinot Gris. Som gammal molekylärbiolog har jag svårt att helt få ihop hur samma DNA kan ge upphov till både blåa och gröna druvor.
Att odla P.N. innebär en stor utmaning. Den mognar tidigt och är känslig för röta på grund av dess tunna skal. P.N. gillar att mogna långsamt i ett svalt klimat, men behöver paradoxalt nog en hel del värme för att mogna ordentligt. Stockarna trivs bäst i väldränerad djup mylla. Utöver röta är den även känslig för oidium (mjöldagg). Stockarna dör ofta redan vid 30 års ålder, till skillnad från exempelvis Syrah som börjar producera riktigt bra viner vid den åldern.
Jancis robinson kallar P.N. för "retsamt ogripbar till sin karaktär" och att beskriva P.N.'s karaktär är inte helt lätt. Det tunna skalet gör att vinerna ofta är ganska ljusa och sällan med sådär påfallande mycket tanniner. Unga viner har ofta mycket hallon och jordgubbar. Med ökad mognad infinner sig ofta drag av vilt, läder, ruttna grönsaker(?) och tryffel. Själv tycker jag ofta man hittar en (inte helt lättdefinierad) kryddighet och lite bränt. P.N. är måhända svår att beskriva i ord, men jag tycker oftast att man känner igen den och det är nog den druva som jag har lättast att förnimma smaken efter även nästa dag.
Nämnas bör ju även att man även kan göra vita viner på P.N. och det ingår ju som en av druvorna i Champagne. Blanc de noirs görs ju bara på P.N.. men, det visste ni ju redan ;)
Kvällens fem viner som provades halvblint:
2007 Morgon Duboef. Som många vet när de läser namnet handlar det här inte om Pinot utan om Gamay från Beaujolais. Färgen är oväntat mörk, en av kvällens mörkare. Doften är initialt ganska blygsam och jag vet inte om det var det eller min, ännu ej krya, nos som ställde till det men jag hade svårt att skilja den från storebror Pinot. Efter ett tag blommar den dock ut i en bärig hallonsaft/godis med en ganska varm känsla (rumstempererat). Smaken är ung och bärig med lite sliskig (söt) saftkänsla. Ingen höjdare, men kanske ett bra party/bersåvin. 81p.
2007 Couvent des Jacobins från Jadot. Bourgogne och Pinot alltså. Doften här var ganska tunn. Hittade mest hallon och modellera(!), med lite krydda. Även smaken kändes något tunn med en bra syra. Hade nog hoppats på lite mer, för jag vill minnas att jag varit rätt förtjust i det tidigare. Trtos allt en rätt druvtypisk doft och druvan tog man inte misste på. 83p.
2001 Conde de Valdemar Gran Reserva. Här byter vi plötsligt spå till Rioja och Tempranillo...och det tar man inte misste på. Ekat så det förslår. Lite dill och en hel del torkad/mogen frukt. Har aldrig varit förtjust i Rioja och det här vinet var inget undantag. Lätt att placera dock. 82p.
2007 King's Ridge. Nya världen Pinot, eller närmare bestämt Oregon. Doften är stor och kryddig med en lätt bränd ton. Mycket Pinot-doft med hallon. Även smaken är lite bränd, och samtidigt en eldig kryddighet. Lite mer vulgär än nästa vin med +100% Pinot-karaktär. Gillar man den typen av vin blir man nog itne besviken. 86-87p.
2006 Vosne Romanée. Återigen är det Louis Jadot som står vid spakarna. Med sina 419:- torde det här vara det dyraste Pinot-vinet jag druckit. Doften är initialt ganska blygsam, framför allt i jämförelse med amerikanen. Doften känns äldre, mer utvecklast. De druvtypiska tonerna dyker upp efter en tid i glaset tillsammans med lite sötlakrits. I munnen känns vinet större än doften leder en att tro. Tanninerna är plötsligt betydligt strävare och man upptäcker även lite fat. Eftersmaken är lång och inbjudande. Det här vinet hade säkerligen mått bra av att lagras några och år och framför allt av att ha provats före amerikanen. Kanske inte värt pengarna idag om ni frågar mig, men ändock kvällens höjdare. 88p
söndag 25 april 2010
Intet nytt
Sista riktiga druvkursen på tisdag, sen återstår bara repetitionen innan det är dags för prov. Pinot Noir återstår att avhandlas...
tisdag 20 april 2010
Lektion 6 - Syrah/Shiraz
Har insett att jag nog får ta lektionerna om vinframställning över ett bräde framöver och tills dess koncentrera mig på de olika druvorna:
Syrah eller Shiraz, gamla eller nya världen. Sällan är det så lätt att ana vilken huvudtyp av vin man finner i flaskan som när det gäller Syrah/Shiraz. Står det Syrah på flaskan har producenten satsat på ett vin med karaktär av gamla världen (läs Rhône) och står det istället Shiraz så är det nya världen som är förebild (och då kanske framför allt Penfold's flaggskepp Grange).
Man har länge tvistat om druvans ursprung (härefter Syrah). Är den uppkalla efter den persiska staden Shiraz? Kom den från Egypten till Rhône via Sicilien? Eller härstammar den helt enkelt från Rhône? Teorierna har varit många, men det verkar som den sistnämnda stämmer. Bland annat Syrah's stora genetiska variation stödjer denna teori. DNA analyser tyder på att föräldrarna är den blå Dureza och Mondeuse Blanche. Mer säkert är dock att Syrah introducerades i Australien 1832 av skotten James Busby. I början gjorde man mest starvin och mousserande(!) viner på Syrah i Australien och ett tag fick man till och med statliga bidrag för att dra upp Shirazstockarna. Som tur var det vissa som inte nappade.
Syrahdruvan liknar Cabernet på så sätt att den har ett tjockt skal som borgar för tanninrika viner med mycket färg, den är inte särskilt känslig (undantaget coulure), den går att odla på ett flertal olika platser och är relativt lättodlad. Druvorna knoppas sent och mognar sent, så det är viktigt att det varken blir för mycket eller för lite hetta. Syrahviner har ofta en blåton som är motståndskraftig mot oxidation. Doften domineras i unga år av bränt gummi, rökta charkuterier, svartpeppar, tjära och björnbär. Med stigande ålder utveckals de istället mer åt Bordeauxhållet med peppar, öäder, tobak och choklad.
Vi får under kvällen prova sex viner. Fyra gjorda på Syrah/Shiraz, två från Rhône, ett från Australien och ett sydafrikanskt. Med i leken finns även ett vin gjort på Nebbiolo och ett på Sangiovese. Näsan är alltså fortfarande inte på topp, så jag struntar i noteringar. Det som var lite intressant var att vissa dofter funkade, typ peppar, rosor, choklad och chark. Vi provade vinerna blankt och jag hade rätt på nebbiolon, australiensaren och rhônevinerna. Däremot kunde jag inte skilja Sangiovesen från sydafrikanen, inte ens efter att jag visste svaret (Briolo vs Allesverloren). Enda noteringen jag fick ur mig om Allesverloren var pappkartong. Inte helt frisk i nosen alltså ;)
måndag 19 april 2010
Årets blåa druva - Grenache!?
Grenache känns ju bara SÅÅÅ 2009. Men det är bara att rätta sig i leden och kora årets kung Ska kanske tilläggas att jag inte röstade själv, men den druva jag tänkt försöka upptäcka lite mer av i år är Pinot Noir. Drottningen känns spontant som Riesling, men invändningar mottages tacksamt.
Några bra tips på trevlig Grenache som inte stavas Chateauneuf förresten? Lite intressant att man bara får 9 träffar om man söker på systemets hemsida efter viner på bara Grenache (el Granacha)
lördag 10 april 2010
2005 Le Bonheur Prima
Blir lite orolig efter att ha läst en förkyld post från Svenssonsmakaren, men inser snabbt att det här faller mig rätt bra på tungan. Även om luktsinnet endast uppskattas vara uppe i 70% av sitt forna jag möts man av en tydligt, nästan lite saftig, svart vinbärston. Mogen doft och rejält mogen frukt uppblandat med kaffe och tobak. M tycker framförallt att det doftar av källare och lite unkenhet, även om hon samtidigt uppskattar det. Sist tyckte jag att doften av paprika var påtaglig, men idag kan jag endast ana den i bakgrunden. Vet inte om det beror på förkylningen, eller om de mer vegetala tonerna dämpas med stigande ålder... I munnen känns vinet runt och moget med massvis med mogen frukt. Tanninerna är mer påtagliga än förväntat, i alla fall när man dricker det utan tillbehör. Man ska nog passa sig för att servera det för varmt, för då kommer syran lite i skymundan och gör att det kan kännas lite jolmigt.
Det här vinet för mindre än hundralappen är ett riktigt trevligt köp just nu. Ska man klaga på nåt är det den lite sytliga tonen, så där får man helt enkelt låta preferenser och känslighet avgöra. 86p
onsdag 7 april 2010
Lektion 5 - Cabernet Sauvignon
Cabernet Sauvignon (härefter CS) är som namnet antyder en korsning mellan Cabernet Franc och Sauvignon Blanc. Detta verkar man dock inte ha varit medveten om, namnen till trots, förrän man tog DNA-tekniken till hjälp...trots att föräldrarna båda bär med sig många likheter med sin avkomma. Ursprunget sägs, liksom hos föräldrarna, vara Bordeaux.
Varför har då CS blivit så stor? Svaret får kanske sägas vara tudelat. Dels så smakar den väldigt lika var den än odlas (mer om smaken etc nedan). Sätter man CS på etiketten så vet konsumenten vad som bjuds. Namnet säljer helt enkelt. Den andra förklaringen är att den är väldigt tålig och lättodlad, så länge det är tillräckligt varmt. I detta ingår även att den inte heller är särskilt känslig för sjukdomar.
Druvan är liten med ett tjockt skal och många kärnor. Läste att förhållandet kärnor till fruktkött var 1:12 jämfört med 1:25 för Sémillon. Det tjocka skalet ger viner med tät, mörk färg men även tanniner vilket borgar för bra lagringspotential. Smakmässigt stavas ledstjärnan svarta vinbär. I sin ungdom har vinerna ofta smak av körsbär och och plommon, medan de med stigande ålder utvecklar toner av cederträ/blyertpenna/cigarrlåda. Just ceder får ses som CS andra ledstjärna. Vid låga mognadsgrader ger CS en ton av grön paprika i doften, medan mer övermogna druvor ger mer syltiga, kokta toner. Man kan även hitta toner av tobak, björnbär och cassis. Mynta och eukalyptus återfinns ofta i vinerna från Australien. CS går ofta bra ihop med ekens kryddor och vaniljdofter.
Lektionen bjöd även på vinframställning 1, men dagens jour tillåter inte riktigt att jag tar det nu. Hoppar även över vinerna vi gick igenom eftersom luktsinnet var helt förlorat. Vi provade i alla fall 6 olika viner, varav ett Sauvignon Blanc och ett Cabernet Franc för att man skulle få känna chansen att känna släktskapet. När vi provade ett sydafrikanskt vin kommer vi in på den syafrikanska rökigheten. Provningsledaren talar om att man spekulerar i om detta skulle kunna bero på svampen Brettanomyces. Har tidigare hört teorier om att rökigheten kunde bero på ett viru, men att det skulle vara Brett var nytt för mig. Vet inte riktigt om jag tror på det... Trodde Brettanomyces mer gav lite rustika toner och vid högre halter med badboll och annan plast, och inte rökighet. Någon annan som hört talas om detta?
PS. Börjar lite smått få hopp om livet igen. Känner lite dofter, hostar upp lite mindre skit och mår allmänt lite bättre. Det finns kanske hopp om livet trots allt.
torsdag 1 april 2010
Suck och stön
Någon som vill tolka?söndag 28 mars 2010
Stopp i kranen
Har druvkurs på tisdag, så lite teori ska jag väl kunna bjuda på då, men noteringarna om vinerna skulle nog bli väldigt strömlinjeformade: mörk färg, ingen doft, viss strävhet utan sötma (Cabernet Sauvignon). ;)
torsdag 18 mars 2010
Lektion 4 - Chardonnay och vinerna
Chardonnay är en korsning av den enormt kända Gouais Blanc och den betydligt mer anonyma Pinot Noir, eller hur var det nu? Gouais Blanc ska visst inte alls vara någon höjdardruva, så det var kanske smart att slå sig ihop med en istället. Druvan knoppar tidigt, vilken gör den känslig för vårfrost. Något som kan vara ett problem i Chablis och Bourgogne. Genom att beskära sent, vilket ger en senare knoppning och blommning kan man dock komma runt det problemet. Chardonnay mognar snabbt,vilket gör att den lätt kan tappa syra på varmare platser. Druvan är oöm, mångsidig, växer i de flesta jordmåner med mera. Den perfekta, lättodlade druvan som ger bra viner helt enkelt. Dess popularitet gör att kvalitetsspannet är stort. Vi talar om tre olika sätt att framställa viner på Chardonnay. Traditionell (Bourgogne) går ut på att druvorna handplockas och mjukpressas för att sedan jäsas på fat, genomgå malolaktisk jäsning och bâtonnage (omrörning av fällningen). Detta ger ett mjukt och smörigt vin. Ny vinframställning (läs nya världen) med viner på druvor som hanterats varsammare, genomgått maceration med skalen, och kalltjäst i en mer hygienskt ren miljö ger istället tropiska, fruktiga viner. En liten avstickare utgör Chablis, som lagrar och jäser vinerna utan ek och använder lite, eller helst ingen alls, malolaktisk jäsning.
Chardonnaydruvan i sig har en ganska neutral smak, och blir istället för "offer" för terroir och vinmakrnas egna knep för att få karaktär. Det blir därför ganska svårt att generallisera om Chardonnay's smak. Knappt mogen Chardonnay har smak av gröna äpplen. Mer mogna viner från svalare klimat (med lång utveckling) ger smak av päron, akacia, citron och grapefrukt, flinta, rök. Chardonnay från varmare klimat får mer tropiska frukt, med mango, banan, melon och persika med gräddkola, smör, honung från faten.... ja, det mesta verkar kunna leta sig fram beroende på växtplats och framställning.
Nu tar jag de viner vi drack. Sätter inga poäng eftersom jag är duktigt förkyld och det inte skulle vara riktigt rättvisande. Näsan fungerade i och för sig rätt bra ändå, men jag tar ändå och skriver de andra deltagarnas fynd inom parentes för att ge en mer nyanserad bild.
2008 Domaine de Boissonneuse, vi startar med en Chablis som doftar friskt av äpple (återhållsam, citron, kiwi, mineral). I munnen är vinet friskt och torrt med tydliga gröna äpplen. Bra längd. Ett friskt vin (och ekologiskt visar det sig nu)!
2008 Louis Jadot Couvent des Jacobins doftar är klart annorlunda jämfört med föregående. Mindre frisk, lite sötare och kanske lite unken. Har gör sig eken också påmind. (smör, honung, blommigt tycker de andra) Även i munnen är vinet mindre friskt, men torrt trots doften. Eken bidrar med smörkola.
2007 Bonterra Chardonnay. Ytterligare ett vin gjort på ekologiska druvor. Doftern här är lite fetare, med nöt, päron och drag av äppelpaj. Hittar även lite kardemumma. (Märker att min nos inte är så mottaglig för ek idag, men de andra hittar smörkola, vanilj och fikon). Gällande smak har jag skrivit syrligt och att jag trodde att det skulle vara mer ektoner (det var innan jag insåg dagens svaga punkt). De andra noterar en viss sötma, lite oljighet och ek.
2008 Penfold's Koonunga Hill Chardonnay. Här blir det genast mer drag av tropiker, med melon och grapfrukt i frontlinjen. Vinet känns nästan lite strävt i munnen och inte lika troiskt. Syrligt, med drag åt det beska hållet. (mineral, melon, tydlig ek, oljigt och lite fadd)
2007 Château Coucheroy. Trots att jag druckit detta vin tidigare tänker jag inte på att det kommer från Bordeaux (där Chardonnay är förbjudet) när jag häller upp det. När jag väl sticker näsan i glaset och hittar tydliga drag av fläder och svarta vinbärsblad tänker jag att detta väl ändå måste vara en Sauvignon Blanc?...och sekunderna efter berättar provningledaren just precis detta. Lovar väl gott inför provet så småningom ;) Hittar även en trevlig friskhet och lite drag av fat. (krusbär, stickig). Smaken är frisk med dominans av svarta vinbärsblad med lite drag av grönt. (balanserat)
1989 Paul Pidant Mersault 1er Cru Les Charmes. Blir lite osäker på om jag skrev ner rätt namn eftersom jag inte får en enda vettig tröff när jag googlar. Uppdaterar när jag fått det bekräftat per mail. De andra vinerna var snarlika i färgen, men det här har,naturligtvis, en mer oxiderad, mörkare färg. Vinet doftar av kola, ylle, bränt socker, nötter och nejlika (mogna äpplen, fikon, bröd, crème brulée, plommon). I munnen är syran fortfarande med i matchen, samtidigt som vinet känns runt i munnen. Bra längd, om än lite bitter. Inköptes av ledare på auktion i Frankrike för runt sisådär 400kr...och det kan jag säga att jag aldrig skulle givit. Tydligtvis inte på sin topp ännu, men jag har svårt att se var det skulle landa med ytterligare lagring. hur som helst kul att ledaren tar med sig något lite speciellt.
onsdag 17 mars 2010
Lektion 4 - Odling II
Druvorna till dagens viner kommer alla från den europeiska vinrankan, arten Vitis vinifera. Det finns cirka 1000 olika druvsorter inom arten. Av dessa är några hundra lämpade för vinframställning. Det finns även andra vinarter och när vinlusen (tidigare Phylloxera vastatrix, numera Daktulospharia vitifoliae) angrepp de europeiska vinrankorna fick man ta hjälp av amerikanska vinrankor, som inte angreps av lusen. De amerikanska rankornas rotstockar användes för att ympa eurpeiska vinstockar och på så sätt dra nytta av lus-resistensen hos de amerikanska med kvaliteten hos de europeiska...och så ser det idag ut på de allra flesta håll Europa, med undantag av områden med sandiga jordar (där lusen inte trivs) eller områden med begränsad import. Korsar man två arter, får man en hybrid. hybrider är förbjudet i EU från och med i år. Vi diskuterar lite hur det kommer sig och någon tror att det beror på att man vill lägga hinder för/minska behovet av import från USA. Själv tycker jag det känns lite långsökt, rimligtvis måste ju amerikanska vinrankor finnas här redan för att användas till ympning. Någon som vet varför det förblivit förbjudet?
Vi talar lite om odlingstäthet. Detta beror bland annat på faktorer som nederbörd, solexponering, avkastning, makinell skörd med mera. Bordeaux tillämpar traditionellt en hög odlingstäthet, 10 000 rankor/ha (ca 1m emellan) för att varje vinstock bara ska ha ett begränsat antal klasar och på så sätt få mer koncentrerade druvor.
Beskärning blir sista ämnet för dagen innan vi går in på dagens druva. För att förhållandet mellan grenar, blad och frukt ska bli lämpligt behöver man beskära rankorna. Upp till 90% av växtmaterialet kan tas bort. 1-4 klasar blidas sedan per kvarlämnad knopp. De finns ett flertal olika beskärningsmetoder och ibland regleras detta i vinlagstiftningen. Exempelvis Gobelet där rankan beskärs som en fristående buske, som en bägare. Detta lämpar sigväl för mindre vingårdar som skärdar för hand. Guyot är då motsatsen då fruktbärande grenar och skott får stöd avståltråd, vilket lämpar sig väl för maskinell skörd. Grön skörd (vendange verte) innebär att omogna eller halvmogna klasar tas bort för att uppnå optimal mognad eller koncentration. Det kan även vara ett sätt att minska risken för mögel då klasarna sitter mindre tätt...
Det var alles för idag. Återkommer med vinerna och lite om Chardonnay inom en snar framtid...
fredag 12 mars 2010
2006 Château la Tour de By
Vinet bjuder nosen på ett riktigt trevligt bemötande. Köttigt, blodigt järn uppblandat med tobak som passerat via rosten. Ganska mogen doft med svarta vinbär och lite plommon. Några nypor kaffe hittar jag också. Dofterna går tillstor deligen i smaken. Tanninerna ärsådär litemåttligt sträva, men inte värre än att det funkar fint på egen hand. Bra längd på eftersmaken.
Detta var en riktigt trevlig bekantskap som jag definitivt kommer att återvända till. Säkerligen ett ypperligt matvin. Fullt njutbart redan nu, men kommer säkert klara ytterligare några år med bravur. Man kan ju inte annat än nyfiket undra hur 2005:an skulle smakat. 89p.
tisdag 9 mars 2010
Lektion 2, odling och Riesling - vinerna
Druvkursen fortsätter och nu var det snart två veckor sedan andra lektionen (tredje imorgon). Utförligare inlägg om vad som gicks igenom kommer, men vi har blivit utlovade en pdf och innan den kommer ligger jag lite lågt. Antecknade nämligen inget mer än provningsnoteringarna. Tänkte i alla fall att jag skulle bjuda på dessa så länge...
2008 Erdener Treppchen Riesling Kabinett var blekgul med en lätt grön touch. Doften var relativt stor med gröna äpplen, lite citrus, persika och tutti-frutti. I munnen är syran mycket frisk, närmast lite spritsig. Halvtorrt med inslag av honung, lichee och äpplen med en hygglig längd. Gott! 85p.
Konstaterar återigen att jag har svårt att gå igång på vita viner, så länge de inteär söta. Det är gott, men inte alls med samma spektrum och finess...
Vi har förresten fått en ny vinskribent i vår lokaltidning. Drog inte riktigt jämt med vår gamla, Sune Liljevall. Var kanske lite präglad av att han även skrev för Arbetarbladet och det hela därmed gärna köndes som en jakt på billiga, prisvärda pavor. Kanske lite fördomsfullt, men det enda jag minns av Sunes krönikor var att han lovordade Café Culture som ett roligt vin, vilket jag håller med om (om än nästan lite vulgärt). Satte nästan morgonjuicen i vrångstrupen (trachea på fikomspråk) när första vinspaltens billigaste vin kostade hela 119:-. Dåligt insatt som jag var insåg jag (när jag läste Kronstams lista) att billigaste vinet kostade just 119. Hade hoppats på något nytt, men nu efter att ha läst lite av hans alster får jag tyvärr inse att det är mycket snack om prisvärde och fyndvarning på 89:- flaskor. Vinskribenten har hur som även han startat en blogg och genaste trasslat till det lite för sig genom att, i ett försök att avkoda vinnördarnas vinspråk, referera Rieslings petroleumdoft som del i begreppet mineralitet och hur detta skulle vara en produkt av jordmånen. Blev dock ganska snart tillrättavisad och informerad om att Rieslings petroleumdoft kommer av nedbrytningen av karotenoider, närmare bestämt från den kemiska föreningen 1,1,6-trimethyl- 1,2-dihydronaphthalene. Karotenoiderna kan härledas från ämnen i frukt och bär och har således inte med jordmån att göra...
PS. Magbesvären slutade med att jag fick åka hem från jouren och väl hemma havererade magen fullständigt. Trots 10-talet resor till Asien och Egypten var det här det i särklass värsta jag varit med om. Det hela höll i tyvärr i sig så att jag missade tredje lektionen. Har dock fått en pdf från den föreläsningen, så det blir nog en liten sammanställning ändå vad det lider...
söndag 7 mars 2010
2008 Feudi di San Gregorio Greco di Tufo
lördag 13 februari 2010
2005 Château Croizet-Bages
Vin är inte direkt det första man är sugen på när man är förkyld, men eftersom livsandan sakta börja återkomma känns det ändå rätt att leta lite djupare i källaren idag. Valet faller på 2005 Croizet-Bages. En 5e Cru inte levt upp till sin klassificering på senare år. Inköptes för ganska exakt två år sedan i Danmark för 149 DKK (ca 200 SEK).
Vinet är gjort på 70% Cabernet Sauvignon, 25% Merlot och 5% Cabernet Franc. Efter dekantering återfinns en måttligt med finkornig fällning i flaskan. Färgen har en begynnande mognad, med an sammetsröd touch. Vi möts en relativt stor doft av ceder, tobak och saltlakrits. Cabernet gör sig påmind med svarta vinbär. Lite stjälkigt, grönt följer också med. Längst bak tittar nåt som jag associerar med pälsdjur (typ marsvin) fram. En svårdefinierad doft, men pälsdjur alternativt torrfoder var det närmaste jag kom. Kanske lite åt våt ylle-hållet. Den hänger i alla fall med när vi smakar vinet, som i övrigt känns harmoniskt och medelfylligt. Relativt drickvänliga tanniner. Ok längd på eftersmaken.
Mina förväntingar på det här vinet var inte särskilt högt ställda. Inte ens för ett bra år som 2005. Har läst att Croizet-Bages' viner mognar snabbt och även det här känns på intet sätt som ett barnarov. Har två flaskor till och de lär inte bli sämre de närmaste åren, men samtidigt lär det aldrig bli någt stort vin. Vinet fick 86-88p när grappe testade 2005 Bordeaux:er och det tycker jag var ett ganska passande betyg. Tror även att det fick 86p av Parker. 149DKK kändes som ett ganska rimilgt pris, även om det inte är det jag skulle köpt nästa gång om jag haft pengar över...
måndag 8 februari 2010
Munskänkarnas druvkurs, Lektion 1
Lektion 1 är mer som som en allmänt hållen översikt. Vi får lära oss hur man provar vin, samt lite om vinframställning och de olika druvornas typiska drag. Inte så mycket nytt, men det hade jag inte heller förväntat mig. Tror att jag skulle klara provningsdelen av provet ganska lätt redan nu, men det finns säkert en del att lära vad gäller odling och framställning. Vi får även prova 6 olika viner:
2008 Les Baronnes Sancerre. Gjort på Sauvignon Blanc alltså. Vi går efter munskänkarnas protokoll och då finner man vinet med en grön ton med dragning åt halm. Doften är frisk med de typsiak svarta vinbärsbladen och mineral. Inte särskilt mycket frukt. I munnen känns syran hög, med tydliga toner av svarta vinbär. Bra längd, men med en lite besk ton
2008 Dr Loosen Erdener Treppchen. Dags då för Riesling. Lika blekare, grön ton. Doften är inte heller lika stor som föregående vin. Finner i all fall söta päron, mineral och krydda. Syran känns ännu mer påtaglig, men med en viss sötma. Riktigt bra längd. En trevlig bekantskap. Bra matvin.
2008 Les Sétilles. Bourgogne och Chardonnay kliver in i bilden. Diskret doft, utan påtagligt mycket ek. I munnen är syran lägre än föregångarna med en viss beska. Lite vanilj och en touch smör. Hygglig längd. Sämst av de vita. 82p.
2007 Domaine mouton, Givry. Bourgogne och Pinot Noir. Som sig bör är färgen ganska tunn och med rubinröd färg. Doften är ung och relativt stor med lite rökig chark. Kryddigt. inte så mycket bär. riktigt bra doft. Munnen fylls av en hög syra och lena tanniner. Oväntat bärig smak. Lite ung kanske, men god. 86p.
2007 Domaine des Entrefaux, Crozes-Hermitage. Syrah alltså. Mörkt med blålila purpurton. Shyrah:ig doft med peppar och chark. Tobak, inte så mycket bär. Lite tjälkigt. Syrligt och (naturligtvis) strävare än föregångaren. Precis som på nyår kändes det som om det nog skulle må bra av att ligga lite. 85p.
2006 Alto Cabernet Sauvignon och Sydafrika. Tät, rubinröd färg med lätt dragning åt tegel. Doften skvallrar om fatlagring med vanilj. En diskret ton av svarta vinbär. En ursprungstypisk rökig och även de lite gröna (paprika-)toner som jag allt mer kommit att förknippa med just Sydafrika. 84p.
Lite väl översiktiligt kanske, men jag hoppas kunna fördjupa även inläggen lite när vi går från att vara översiktiliga till att lära oss om odling etc och smatidigt tittar på enskulda druvor. Ska hur som bli kul ändå att gå kursen, även om jag som sagt är lite osäker på hur mycket nytt det faktiskt blir. Även om Oz Clarke's Druvan bakom vinet står som grundlitteratur, rekommenderas man köpa Munskänkarnas Vinbok. Undrar dock om det verkligen är nödvändigt, har så mycket annan vinlitteratur att jag inte har lust att lägga mer just nu. Nu skulle i och för sig svaren på frågorna mer eller mindre vara hämtade från den boken, så man kanske borde ändå...
söndag 31 januari 2010
Fler gråa hår och ett besök i Malmö

söndag 17 januari 2010
Den gångna helgen avnjöts porterälgstek (kan det verkligen heta så?) med kantarellsås och hasselbackspotatis. Underbart! Min lott var att bidra med vin, och tog med SB:s standardbrunello Col d´Orcia 2004 vilken visade sig vara en tämligen slank och tanninrik upplevelse som inte åtnjöt några stående ovationer (87). Möjligen delvis beroende på undermånliga vinglas av V-utseende med grovt glas, effektivt utvädrandes doftupplevelserna. Det fick två timmar på karaff innan servering, kanske för lite? Hur som helst tror jag inte att några direkta underverk kan ske med varken tid eller luft. Flaska två var en Allesverloren Tinta Barocca 2007 (89) som fyllde upp kostymen bättre. Till dessert serverades ostkaka och en Chateau Dereszla 5 putt 2004 (90) som spelade väl ihop med ostkakan.
I övrigt har jag köpt på mig två lådor av den i bloggosfären omtalade Produttori del Barbaresco 2006 från Philipson Wine, vilket får betraktas vara årets kap, trots den tidiga timman. (91)
I julhelgen bjöds på en mogen Bordeaux: Ch. Calon-Ségur 1990 som erbjöd allt man kan förvänta sig av en sådan! (93)
Jag har också lärt mig uppskatta det oerhört söta, russin/knäckkoncentratet Don PX från Toro Albalá som finns på SB. Fungerar som substitut till glassens kolasås om den skulle vara slut. Nöj dig med några centiliter, mättnaden kommer snabbt...
I övrigt väntar dryga året med halvflaskor i vårt hushåll, så guldklimparna får vila ett tag till...
tisdag 12 januari 2010
Uppdatering
2006 Produttori di Barbaresco Sveriges mest bloggade fynd just nu? Ja, antagligen. När det säljs till det facila priser av 80 DKK, rinner det i mungiporna på alla stackars Stockholmbloggare (och många andra också för den delen). Bara att lyfta på hatten för min far som var snäll att ta bilen över till dansken och införskaffa en låda. Ungt, fruktigt och strävt. Ritkigt trevligt för den slanten (även om farsgubben inte var så förtjust). 88-89p
1999 Babi Soprani Barolo fick agera motståndare och det hela mynnade ut i ett dött lopp. Fylligare och mer moget (nähä!) med en rejäl dos choklad. Fortsatt något sträva tanniner. 88-89p.
2004 Tamellini Recioto di Soave. Har sagt det förut och säger det gärna igen. det här vinet är fantastiskt. Bärnstensfärgat med ton av mango, aprikoser och fikon. Milslång eftersmak. Bästa söta vin 2008 och 2009. Håller den platsen även i år, men man får ju nästan hoppas på tronskifte snart...frågan är bara vad som ska kunna matcha det. Tyckte i och för sig att det var lite vassare sist, men det kan även vara dagsformen. 93-94p.
2006 Rocca Guicciardia Riserva var en ny (trevlig) bekantskap för undertecknad. En rejäl portion rostade fat, men även mörka, mogna bär blandat med kaffe och choklad. Relativt sträv och kan säkert "ligga till sig" som överläkaren på psyk sa om alla som skrevs in för att hon var för bekväm för att ha någon högre omsättning på sin avdelning... Köper gärna några fler. Provades på halvflaska. 85-86p.
2003 Finca el Puig har däremot druckits och gillats tidigare. Dracks på nyår i sällskap med en ung Crozes och fick dä en väldigt tydlig portvinslik sötma. En av förra årets absoluta favoriter.
2001 Allesverloren Fine Old Vintage har också lyckats slinka ner. Tidigare flaskor av varierande årgångar har alltid fått tummen upp. Tycker att de vinner en hel del på att få ligga något år. Kan var detta dock lite i längsta laget. Kändes ovanligt eldigt, menannars var det fint.
Provade även D'Arenbergs 2006 d'Arry's Original och insåg att det nog inte var någon höjdare. Glömmer mina kvarvarande flaskor ett tag och ser om det kan locka fram lite gillande nästa gång. 78-79p.
Det var allt för den här gången. Börjar druvkurs hon munskänkarna i februari, så om inte annats så hoppas jag det blir lite fortlöpande info från den...
PS. Kör försiktigt i halkan!
lördag 5 december 2009
Små korta noteringar från gångna veckor
2003 Château de Fontenille. Mitt vinintresse är inte äldre än att detta är det vin som funnits i min källare längst. Kronstam som på den tiden det hela började ofta fick agera utgångspunkt har ofta skrivit upp detta och promotat det ungefär som en smak av Bordeaux till ett vettigt pris. (sök på vinet och du får 10 träffar på DN). Så här stod det i DN 14 oktober 2006, ungefär när jag köpte mina flaskor: Klassiskt är bara förnamnet till 2003 Château de Fontenille från Bdx i Frankrike. Bordeauxviner har, inte utan anledning, rykte om sig att vara dyra. Men smakprovet här är skrattretande, även i detta avseende. Doften är stor, eldig och god i fruktig, massiv stil. Karaktären är tät och föredömligt lång i elegantoch mjuk tillsvansad, komplex stil. 79:- kostade det på den tiden. Titta förresten gärna på Kronstams pdf från den dagen, inte mycket att hänga i granen där. Har hur som druckit säkert 4-5 flaskor tidigare, senast för drygt två år sedan, och alltid reagerat på den obalanserade syran som gav ett surt intryck med bismak. Intryck den här gången var aningen bättre. Var lite orolig att syran nu skulle vara det enda som fanns kvar, men det hade smugit sig in en hel del mognadstoner (vilket jag är svag för, och hade det inte varit för att eftersmaken var lite väl sur/bitter så hade jag varit riktigt nöjd. 83-84 p (78 p förra gången)
2006 Kanonkop Paul Sauer var riktigt inbjudande på munskänkarnas nyhetsprovning, men levde inte riktigt upp till förväntningarna (eller priset). Var 3 veckor sedan jag drack det, så det är sparsamt med detaljer. Lite extra allt, men väldigt gott. Mörka bär, mycket fat och inte så värst mycket rök. Skulle säkert mått bra av ytterligare något år i källaren. Hade tänkt dricka en flaska snabbt för att eventuellt köpa fler, men det glömdes bort och nu verkar de slut...
2006 d'Arry's Original släpptes nu i december och kommer från australiensiska d'Arenberg. d'Arenberg tycks alltid ha lite roliga namn på sina viner. Har till exempel både Footbolt (uppkallad efter en häst) och Laughing Magpie i källaren, sen finns ju även deras flaggskepp Dead Arm Shiraz. Footbolt är för övrigt det tätaste/mörkaste vin jag någonsin druckit. d'Arry är i alla fall uppkallat efter en i familjen och är gjort på lika delar Shiraz och Grenache. Inte jättetätt eller det muskelpaket jag befarat. Grenachen gör sig tydligt påmind och gillar man den här typen av nya världen "Rhônare" så blir nog inte besviken. Möjligen var syran lite för påträngande, men jag tror mig vara lite extra känslig för just det. PS. skalmassan är visst fottrampad om man är sugen på lite down under fotsvett ;)
Ber lite om ursäkt för dåligt recenserade viner sista tiden. Ska bli bättre på att föra anteckningar och blogga om vinerna snabbare...
tisdag 1 december 2009
Ett måndagsexemplar av Ceretto Barolo Zonchera 1997
Som vanligt lite dåligt planerat med initialt källarsval Barolo, men vilken ynnest att ha mogen sådan att ta fram när lusten faller på! Det är den andra av samma år och producent vi dricker på några månader, och nu liksom då bjuds på mogna bär och stallighet med vad jag upplever som välintegrerade tanniner med kanske något mindre strävhet än föregående flaska. Dricks under två timmar efter 30 minuters karaffering och sista glaset är bäst.
För att hålla vinkällaren i balans krävs återinvesteringar, och jag försöker tillämpa "två in - en ut" och försåg mig på dagens nyhetssläpp (vilka beställningsar som gått igenom får vi se...) med bland anat en Ornellaia, en av varje av de av Parker lovprisade Chateauneuf du Pape 2007:or från Clos Saint Jean; Deus ex Machina och La Combe Des Fous. Om de motsvarar pris och förväntningar återstår att se om några år!
Fortfarande tråkigt att man endast får beställa en flaska av varje! Känns som DDR. Lösningen är kanske att man läger in en semesterdag den 1:a varje månad och beger sig till någon av de tre stora för att stå i brödkö?