2005 Château Tanunda Grand Barossa Shiraz

19:e april och vi grillar redan för fjärde gången i (v)år! Trots två veckor med mer eller mindre lysande väder lovar vädergubbar ännu varmare och fortsatt soligt väder. Idag, precis som förra helgen, grillar vi kycklingfiléer marinerade i en blanding av bland annat timjan, honung och balsamvinäger. Vi har besök av H från Linköping och jag hade från början tänkt att vi skulle dricka en flaska Louis Jadot's Couvent des Jacobins som vi fick av H för drygt ett år sedan. Inser dock att det inte är nåt direkt grillvin och istället väljer vi en flaska Shiraz från Château Tanunda, Australien.

Vinet har inhandlats av mina föräldrar i Danmark för 60 DKK. De har redan hunnit dricka två flaskor och meddelat sin uppskattning...och vinet är riktigt trevligt. Doftar gott av röda bär, jordgubb och ekad vanilj. Vinet har lagrats 18 månader på franska fat. Smaken bjuder på röda bär, vanilj och shirazig pepprighet. Eftersmaken är oväntat lång och mjuk, lätt syrlig och med lätt sträva tanniner. Klart lyckat till grillen! Har ytterligare två flaskor och låter nog de ligga till sig minst ett år innan nästa flaska knäcks.

Ett fynd för priset måste nog sägas. Det är så otroligt trevligt med flaskor som ligger kvar i munnen mer än fem sekunder efter att man svalt. Det är sällan det är så med de lite billigare vinerna måste jag säga.

Annars är som sagt vädret lysande. Otroligt skönt att slippa kränga av och på overaller i tid och otid. Både jag och lillgrabben har fått lite färg i fejset. Livet som pappaledig är plötligt klart mer behagligt. Det ser även ut som ekonomin kommer vara mer fördelaktig framöver, så förhoppningsvis kan det bli några trevliga viner framöver. Närmast väntar nog testet av min Aerator.

2006 Louis Bernard Côtes du Rhône Villages

Ok, jag känner här lite att min uppgift i den här bloggvärlden, i alla fall på vinsidan, blir att blogga om budgetviner. Det finns ett helt gäng därute som skriver otroligt sofistikerade och läsvärda bloggar om viner som, ännu så länge, ligger väl utanför min budget (se förra inlägget). Ingen orkar kanske heller lägga ner någon större möda på dessa viner som sällan lämnar ett intryck värt namnet.

Hur som så dammar vi idag av grillen för första gången (hemma) i år efter en dag med vändor till soptippen, K-rauta och ICA. Cypriotisk färskpotatis och flintastek. Inget fancy med andra ord, men ack så gott! Till detta korkar jag upp en flaska 2006 Louis Bernard Côtes du Rhône Villages. Louis Bernard är som jag förtått det ett kooperativ i budgetklassen i Rhône med viner ur samtliga appelationer. På cellartracker så tycks omdömet för de olika vinerna ligga runt 85. Något man naturligtvis ska ta med två nypor salt, men som kanske ger en liten fingervisning. Vinerna är frekvent på tillbud i de stora danska daligvarukedjorna. Drack en flaska för ett drygt halvår sedan och minns att jag inte alls blev förtjust. Då tyckte jag att deras Côtes du Rhône 2006 var betydligt bättre. Man ska ju naturligtvis inte förvänta sig några stordåd av en flaska som kostar 35 DKK. Vinet är dock idag klart bättre. Färgen rubinröd utan mognadstoner. Doften bjuder på röda bär, jord, lätt charkdoft samt vanilj. Smakmässigt har syrans dominans minskat. Det var framför allt syran som jag inte gillade sist. Eftersmaken dröjer sig kvar en kort stund. Det finns fortfarande en del något sträva tanniner och vinet känns något spretigt. Sista flaskan kommer nog avnjutas om ytterligare ett halvår. Vinet funkar egentligen inget vidare med maten, men det var jag beredd på. Det är helt enkelt för vekt. Kände helt enkelt inte för att korka upp någon av mina ögonstenar. ;)

Summa sumarum ett bra vin för priset, men inget som genrerar några stora ord eller lämnar några djupa spår... Eftersom jag har några andra pavor från Louis Bernard lägger jag in det som en egen etikett.

2007 La Gascogne par Alain Brumont

Efter en lång dag på djurparken tillsammans med barnen känns det otroligt skönt att det är fradag, M slutar i vettig tid och man ska få dricka lite vin. Famlijen som var emd på djurparken blir även kvällens middagsgäster. Middagen blir enkel med tomatsoppa och bröd. Frågan är vad man väljer till vin till tomatsoppa? Valet faller på La Gascogne par Alain Brumont och det funkar faktiskt ganska bra. M steker upp lite chorizo att ta i soppan och hettan och kryddigheten i de sjunger inte direkt med vinet, men soppan i sig gör det.

La Gascogne par Alain Brumont har lovsjungits på flera ställen nu, senast på Allt om Vins lista över årets vinare. Har därför varit sugen på att prova länge nu och blir glad då tillfälle bjuds. Vinet är gjort på lika delar Sauvignon Blanc och, den för mig okända druvan, Gros Manseng. Färgen är ljust, ljust gul. Doften är frisk med inslag av äpplen, päron och krusbär. Smaken är torr med frisk syra och domineras smakmässigt av päron, krusbär och äpplen. Efter en stund finner jag även en inte helt oangnäm(!) doft av manssvett. De andra håller inte med, så det kanske är något freudianskt över detta...? ;)

Blir sällan besviken på vita viner, även om rött vin är mer min kopp. Vinet är friskt och gott och jag ser fram emot nästa tillfälle. Kvällen avlsutas för övrigt med ostbricka med portvin, så lite rött fick jag även idag ;) Sen däckar vi kl 22:30...som småbarnsförälder ges ingen pardon till den som inte ahr vett att lägga sig i tid. Får se om man orkar för 23-slaget imorgon (läs idag)

Sveriges sämst betalde läkare

Nu i dagarna kom läkarförbundets lönestatistik för 2007. Ingen direkt munter läsning för undertecknad. AT-läkare är Sveriges lägst betalda läkare, med undantag av de som vikarierar innan AT. Vi är ju färskast, så det är ganska naturligt att det är så. De attraktiva landstingen betalar klart sämst, det är känt sedan länge...det kan jag inte klaga på, jag får helt enkelt skylla mig själv som inte valt att bosätta mig i mörkaste småland eller norr om polcirkeln. AT + attraktivt landsting = dålig lön helt enkelt. Av statistiken framgick att jag med mina 23 500 tillhör den 10:e percentilen vad gäller AT-läkare. Jag är följdaktligen en av Sveriges absolut sämst betalda läkare. Som tur är så är dock löneutvecklingen framöver desto mer gynnsam. Men det är inte kul att läsa att man har en lön som ligger i linje med vad vårdförbundet kräver som lägsta lön för sjuksköterskorna. Jag tycker absolut att sjuksköterskorna förtjänar skäligt betalt, men man undrar ju egentligen vad vårt eget förbund sysslar med?!? Jaja, nu ska jag sluta klaga. Det är bara så tråkigt att inte kunna köpa det vin man vill för att huslån, uppvärmning etc äter upp det man tjänar...


I senaste numret av Allt om mat, som jag köpte idag, finns deras lista över årets 100 bästa viner. Benämningen bästa viner är missvisande eftersom det snarast handlar om de 100 mest prisvärda. Ett begrepp som det för övrigt tycks gå inflation på bland landets recensenter. Det diskuteras om fynd och prisvärt så det står härliga till överallt. Nånstans glöms själva vinupplevelsen och vinets verkliga kvalitet bort i jakten på kap. Ta t.ex. Mezzacorona Marzemino för 62:- som hamnade på 11:e plats. Visst, man får mycket vin för pengarna, men hur kul är det egentligen?!? Man får så otroligt mycket mer vinupplevelse om man bara är beredd att lägga det dubbla. Hur som helst så sa jag och sambo att vi skulle prova oss igenom de 10 bästa och se om vi instämmer. Ingen särskilt överraskande lista för övrigt. Brolio som vunnit de två senaste åren har halkat ner till tredje plats, slagna av en av Barone Ricasolis andra storsäljare Formulae på BiB samt vinnaren Schloss Gobelsburg Grüner Veltliner. Ytterligare en BiB finns med, Laurent Miquel Syrah Grenache. Jag tror inte vi kommer att ge oss på någon av BiB:arna när vi testar. Vinerna på 10-listan ligger de flesta runt hundralappen, där Chablis Premier Cru Montmains sticker iväg lite tmed sina 168:-. Ska bli kul att testa.

Jag pratade med Sytembolagets kundtjänst angående vin för testning av min Aerator (se förra inlägget) och de rekommenderade Fontafreddas Langhe Nebbiolo 2005. Detta är passande nog det vin som hamnade på 10:e plats på ovanstående lista, så vi kör nog en nedräkning helt enkelt. Ska bara bjuda in lite folk så vi kan göra testet...

Veckans You Tube. Har visst funnits med ett tag, men jag skrattade i alla fall så jag grät. Det finns en med översättning också, men det tycker jag är överflödigt.

Årets första grillkväll

Efter en dag på lekplatsen i strålande solsken vankades det idag grillat hos grannen. Timjanmarinderad kyckling med sallad, halloumi, bulgur och grillade champinjoner. Till detta dricker vi tre viner. Lindemans Cabernet, 2004 El Pedrosal samt 2003 Palacio de la Vega. Tre enkla viner och jag tänker inte fördjupa mig mer i dessa. Tyckte nog att El Pedrosal drog längsta strået. Provade för första gången min Wine Aerator som nu anlänt från USA. Jag kommer återkomma med en utförligare utvärdering framöver. Kunde konstatera att i alla falla Palacio:ns doft vann mycket på att bli tappad genom Aeratorn. Testade aldrig skillnaden på smak, men tycker att det lovar gott för framtiden. Försöker klura ut vad vi ska ta för vin för det "officiella testet". Behöver två flaskor av ett vin som vinner på att luftas lite. Koonunga Hill, Campofiorin kanske...Förslag någon? Tänkte jämföra ett ett glas oluftat vin, med ett kört genom aeratorn och ett som dekaterats i en timme.

Hade köpt ost för en orimlig slant och hade egentligen tänkt korka upp en amarone idag, men nu blev vi ytterligare ett par och dessa stod för efterrätten. Får ta det en annan dag. Det är bara det att det nu börjar doft lite väl i kylskåpet...

Min son passade förresten på att bita igenom tungan under middagen. Han blev knuffad av en liten Pelle som också var på middagen, så att han slog hakan i ett bord och följdaktligen bet sig. Det blödde så det stod härliga till. Vi försökte få stopp på det med glass utan framgång. Till slut fick vi spraya Nezeril på och komprimera lite. Det smakade säkert apa och han skrek i högan sky...men vi fick stopp på det. Så här dagen efter är han helt opåverkad av det. Det är ett par-tre millimeters glapp i tungspetsen och antagligen blir det så även när det läkt. Vem vet, det kanske ger honom en "edge" hos damerna när det en gång (om si sådär 20-30år) ska till att hånglas ;)

Efter några tuffa veckor med sjukdom har nu (slutlingen?) sambon blivit sjuk i bihåleinflammation. Hoppas detta sätter punkt för vår "sick-streak". Jag är den enda som klarat mig...kommer säkert åka dit värst bara för det.

Veckans YouTube. Vet inte vad som är roligast. Stackarn som sjunger eller Paula Abdul-kopian i juryn.

Amatörprovning

Höll idag i en liten amatörprovning tillsammans med 4 "vinamatörer". Är ju definitivt själv en sådan, men jag har ända gått Medborgarskolans nybörjar- + fortsättningskurs ;) Det är första gången vi träffas, men förhoppningsvis blir det fler...

Ikväll provar vi fyra röda viner. Har valt viner utifrån vad som utifrån systemets beskrivning och Röttorps betyg. Var på jakt efter någorlunda druvtypiska viner, runt hundralappen. Har tyvärr inte tid för någon djupdykning med sjuka barn och fullt program och två viner har jag därför smakat tidigare och två är nya. Årgångarna som prövats på systemets hemsida stämmer inget vidare med de flaskor vi får tag i och därmed faller den del där vi jämför färg på vin med olika ålder delvis bort.

2006 Casillero del Diablo. Två (och en halv) av deltagarna håller detta vin som kvällens bästa. Färgen är ung och mörkast av de fyra. Doftmässigt finner jag främst svarta vinbär och grön paprika. Även i smaken dominerar även dessa smaker. En av deltagarna slås framförallt av dess chokladrika innehåll.

2006 Allesverloren Shiraz. Min egen favorit, och det är jag ensam om. Doften domineras i början av rök och tändstickor. Tändstickorna ger efter luftning rum för framförallt mörka bär. Smaken är angenäm. En del tanniner, men fungerar ändock bra utan tillbehör.

2001 Laturce Reserva. Kvällens Rioja, 100% Tempranillo. Tegelnyans. Doftar av fat och dill. Smaken är även den dominerad av fat med vanilj samt dill. Runda tanniner och bra eftersmak. Brukar inte vara förjust i Rioja, men i det här sällskapet står den sig bra. Favorit för 1½.

2006 Bourgogne Hautes Côtes de Nuits, Les Dames de Vergy. Denna Pinot Noir håller samtliga deltagare som 4:e vin. Har själv inte druckit fler pinot noir än att jag kan räkna dem på en hand. Har fortfarande inte druckit någon höjdare och kanske är det därför jag inte insett tjusningen. BoB-blandsaft är kopplingen som deltagarna gör både efter ockulär och nasalbesikting. Viss fatkaraktär coh rikligt med hallon i såväl doft som smak.

Inget av vinerna sitcker ut. Allesverloren är min personliga vinnare, medan det i gruppen generellt är Casillero del Diablo som uppskattas. Glädjande på så sätt att den då klart får ses som kvällen mest prisväda. Gruppen träffades idag för första gången, men om man ska tolka åsikterna rätt inte för sista.

Respekt ensamstående morsor!

...och farsor också för den delen. Har spenderat de två senaste dygnen med mina två barn utan sambon. Hon är på ATLS-kurs (Advanced Trauma and Life Support) i dagarna tre. Som för att testa min förmåga som pappa så blev min dotter S (på 3½ år) sjuk i influensa för tre dagar sedan. Hög feber, hosta och så pekade hon på armvecken och sa att hon hade ont där. Inget dagis då med andra ord. Istället fick DVD-spelaren rycka in som extra förälder. Två dagar utan längre sträckor från huset än till brevlådan är ingen höjdare, det är bara att konstatera. I går kväll blev dessutom min son S2 (1år) sjuk han med. Har nu stoppat suppar med Panodil så det står härliga till. Han passade dessutom på att vakna typ 02:30 i natt och låg därefter mest och vred och vände. Varm och gnällig. Idag var dock S lite mer med i matchen och var påtagligt frustrerad över att vara sysslolös och "innestängd". Som vanligt riktar sig den frustrationen mest mot stackars lillebror. Han har lärt sig i livets hårda skola med syrran som lärarinna. Vi lyckades i alla fall komma ut i nästan två timmar och det var nog tur det. Sambon kommer tack å lov hem imorgon. Som sagt respekt till er som har ork och tålamod att ta hand om era barn ensamma 24-7. Själv har jag nästan gått in i väggen efter två dagar ;-/ Man märker även hur utsatt man är som nyinflyttad i en "främmande" stad. Har mina föräldrar och en syster i närheten, men nu var mor och syster sjuka och far i Frankrike. Inte mycket hjälp att hämta där alltså...och man lämnar ju inte gärna bort barn med influensa till sina vänner. Tackar min lyckliga stjärna att jag verkar klara mig. Har nämligen en tendens att få en svår påverkan på balanssystemet när jag får hög feber. Kommer ihåg när jag som student hade influensa och bara var tvungen att gå och handla något att äta. Det var måndag kl 15 och jag gick och stötte mig mot en husvägg för att över huvud taget kunna gå rakt. Har full förståelse för de som tittade snett på mig då, måste sett ut som en riktig fullbult. På en måndag kl 15.

Har nu korkat upp min sista flaska Briccotondo och sitter och kollar på Flushed Away med S.

2002 Bolla recioto di Soave

Eftersom gårdagens påskmiddag uteblev pga Kent äter vi idag varmrökt lax tillsammans med mina föräldrar och systrar. Stämingen är inte på topp då far håller på att återhämta sig från influnensan och mor och en syster håller på att bli sjuka i densamma. Till laxen dricker vi 2005 Cecilia Beretta Picàie, vin som jag nu dricker för tredje gången. Första gången jag drack det slogs vi alla av att vinet nästan helt tycktes sakna syra. Andra gången var syran påtaglig och nu tredje gången hamnar det någonstans mitt emellan. Vinet är påtaligt gulare än normala viner av samma årgång. Det är gjort på 70% garganega och resten riesling. 15% har torkats ungefär som en vit ripasso. Smaken går åt torkade plommon och persikor, utan att imponera. Vinet är gott och annorlunda, men det kommer dröja innan jag dricker det igen. Hade varit kul att se var kännare hade placerat vinet vid en blindprovning. Den röda motsvarighten är förresten månadens vin på Henrik Ungerths amaroneguiden.se.

Dagens höjdpunkt blir instället 2002 Bolla Recioto di Soave. Vinet är gjort på torkade druvor, främst garganega. Läste i den trevliga gratistidningen Grapevine att en vanlig flaska vin görs på ca 1 kg druvor, amarone på 10 kg och recioto på 18kg. Stämmer säkert inte på detta vin som tillhör systemets billigare recioto, men det säger en del om vinernas koncentration. Vinet ligger i beställningssortminentet och beställdes för någon månad sedan. Har längtat efter att få tillfälle att korka upp det. Har tidigare skrivit om min svaghet för söta viner. Inte bara pga att jag har en sweet-tooth av rang, utan även pga vinernas smak- och doftrikedom. Man blir sällan besviken. Vinet uppskattas av samtliga. Färgen är inbjudande gyllen gul. Doftar honung, ananas, persika, påron, vanlij och bakade äpplen. Här märks tydligt hur mycket näsan störs av att ha en öppen spis i närheten, en rökig doft vill gärna infinna sig så fort man sticker ner näsan. Smaken är söt utan påtaglig syra och med honung, smörkola, vanlilj och en del nektar. Eftersmaken dröjer sig kvar härligt länge. Vinet uppskattas som sagt av alla inklusive undertecknad. Inte samma smak- och doftexplosion som tidigare Recioto di Soave, som jag nu lärt mig var en tamellini 2003, men gott! 87-88p

Kent, Baltiska hallen, Malmö - på speed?

Puh, man kommer ut från Baltiska hallen helt utpumpad! Snabbare konsert har jag nog aldrig upplevt. En av låtarna, tror det var kärleken väntar, gick betydligt långsammare än vanligt. Resten av låtarna gick i en rasande rytm. Funderade ett tag på om de ville försöka klämma in ytterligare en låt utöver vanliga playlisten. Om man tittar på nätet så är programmet relativt homogent, där man varierar några låtar vid varje konsert...och antalet stämmer med tidigare konserter, så det kan inte vara förklaringen till detta punktempo. Det är ju turnéavslutning denna helgen, så kanske vill man snabbt hem till famljen?

Publiken är i inledningen, trots uppvärmning med Familjen, väldigt avvaktande. Ståplats tar sig så småningom, medan sittplats mest sitter lugnt och stilla. Det var utsålt en ligt tidingen, men det märkts absolut inte. Flera jag talade med klagade på att Jocke Bergs röst ekade. Själv märkte jag inte av detta, men det berodde troligtvis på att jag (duktig som jag är) körde med öronproppar hela konserten. Jag har nog sett Kent 4-5 gånger tidigare och så otajta som de var idag har jag nog aldrig hört de. Sammi (?; gitarristen) spelade tidvis på en plågsamt ostämd gitarr och tycktes stunder helt försvinna, troligen tack vare folket vid mixerbordet som förbarmade sig över publiken. Kulmen nåddes vid Generation ex då det blev riktigt, rikitigt illa. Annars var detta en trevlig duett med Camilla(?) som väl måste vara samma som sjunger på plattan, för det lät väldigt likt. Även övriga levererade tidvis något underliga ljud. Trots detta tyckte jag att konserten var riktigt bra. Jocke Berg har dagen till ära ett par glittriga paljettbyxor som passar perfekt. Bakgrundsbelysning och laser känns (för ett svenskt band) påkostat. Musik Non Stop är nog en av Kents absolut sämsta låtar någonsin och hade gärna fått bytas ut, även om publiken tycks gå igång på den. Detta tror jag dock beror mer på låtens rytm än dess kvalitet. Man körde glädjande nog den gamla klassikern pojken med hålet i handen, vilket inte tycks höra till vanligheterna på den här turnén. Jag hade gärna hört Elefanter. Columbus regerar!

Låtlistan:

Vy från ett luftslott
Max 500
Socker
Pojken med hålet i handen
Innan allting tar slut
Columbus
LSD, någon?
Romeo återvända ensam
Generation ex
Döda vinkeln
Musik Non Stop
Kärleken väntar
Ingenting
Om du var här
Dom andra
(paus)
Berlin
Vinter 02
747
Mannen i den vita hatten

Växthuseffekten

Såg precis en brittisk dokumentär på TV4 Fakta som gav skeptikerna till de rådande klimatmodellerna chansen att göra sig hörda. Det handlade om professorer, f.d. medlemmar av FNs klimatpanel, grundare av greenpeace m.fl. Alla hävdade de att man inte med säkerhet kunnat bevisa något av de påståenden som nu gäller angående människans påverkan på miljön. Det handlade snarast om naturliga variationer. Miljörörelsen framställdes som en så stark grupp...eller snarare religion att kritikerna i det närmaste betraktades som kättare. Jag kan för egen del inte bedöma trovärdigheten i de rapporter som läggs fram stup i ett, jag är helt enkelt för okunning i ämnet. Jag måste säga att teorierna om växthuseffekten och olika slags miljöpåverkan etc. låter trovärdiga och jag har nog i mångt och mycket anammat detta som sanningar. men, kanske lite väl snabbt. Det känns lite som när ekonomerna inför folkomröstningen gällande EMU la fram olika scenario där ekonomin både blomstarade och gick i stå vid ett eventuellt inträde. Det man i slutändan kunde konstatera var helt enkelt att ingen, inte ens experterna, med säkerthet kunde förutspå vilka effekter ett eventuellt inträde skulle ha på ekonomin...

Det jag tycker man helt missar i dokumentären är hur vi lever långt över jordens resuser, i alla fall i ett längre perspektiv än en mandatperiod. Det är här jag känner att vi har mest att vinna på den miljömedvetenhet som råder just nu. Vi försöker ta tillvara på jordens resurser bättre än tidigare, vi återvinner och fokuserar på de stora resursslukarna och försöker ta avstånd från dessa. Om detta nämdes inte ett ord i programmet. Jag har skrivit det förr, men påminner gärna igen om att köttindustrin står för ca 18% av de globala utsläppen...vinet för 0,08%. Valet för alla miljömedvetna känns självklart :) Visst ska man få äta kött, men kanske ska det vara ett helgnöje så att man verkligen njuter. Själv äter jag alldeles för mycket kött.

För att muntra upp mig efter ett ganska dystert inlägg blir det Kent ikväll. Jag är laddad!

Vinkällare

Jaha, vad ska man göra nu? Frankofilen skriver i ett lysande inlägg om vad han kallar för young cellar syndrome. Bättre namn än så kan man nog inte hitta på. Min källare har nu plats för ungefär 100 flaskor. Jag började samla mina för två år sedan och har en ganska brokig samling, där medianpris ligger runt hundralappen. Cirka 10% består av vita söta viner. Har blivit kallad för gammal kärring pga min förtjusning för desamma, men det står jag för :) Bland de söta vita är samlingen av någorlunda klass, med Moulin Touchais, Tokaji, Sauternes och Recioto di Soave. Synd bara att de flesta ska ligga till sig ett bra tag till...och det är här kärnan i ovannämda syndrom ligger. De flaskor som man är mest sugen på ska nästan uteslutande ligga till sig för att komma till sin rätt. Eftersom man inte kunde förutspå sitt intresse och köpa på sig några flaskor 5-10 år innan intresset infann sig så står man där nere i källaren med lång näsa. Dessutom så gjorde jag alltsom oftast misstaget att bara köpa någon enstaka flaska av varje sort eller årgång. Då får man helt enkelt hoppas att vinerna är på topp när man väl knäcker de. Nu vet jag bättre, men tänk vad skönt om någon snällt satt sig ner och förklarat en bra strategi för en direkt. Brukar gå ner och titta till flaskorna, läsa av termo-/hygrometern och kanske sortera om en del. Ett slags visuell onani om man vill...

Övriga flaskor i samlingen är nästan uteslutande röda, har typ 3 flaskor vitt till. Guldägget i samlingen är nog en flaska 1988 Ch. Gruaud-Larose. Tänkte avnjuta den typ 2010. Tror ni den är klar då? Fick bra omdöme här, men verkar ju inte vara helt utan tanniner ;)

Har nog annars främst fastnat för Rhône och Venetien. Amarone ligger mig varmt om hjärtat, även om ekonomin tyvärr sällan medger köp av dessa. Har fyndat några flaskor 2004 Amarone della Valpolicella från Luigi Righetti, köpta i Danmark. Har druckit en av sex som tyvärr inte imponerade. Vinet var naturligtvis alldeles för ungt, men kommer nog aldrig att nå upp i några svindlande höjder. Billiga viner är ganska sällan fynd. Gillar deras Capitel de Roari, en av SB billigaste amarone och ripasson Campolieti (s0m jag visserligen tröttnat på). Men det här är verkligen en lillebror till Capitel. Får trösta mig med att de numera kostar nästan 50% mer.

och idag...

...ligger snön 1 dm tjock. Fattar ingenting.

Sonen alltjämt dålig i magen. Önskar man kunde hjälpa den lille gynnaren, men det är nog bara att härda ut.

Ska förresten ner till Malmö på lördag och se på Kent. De spelar sina sista konserter på turnén lördag och söndag. Kent har dessutom namnsdag på lördag, så då kanske de ger lite extra ;) Har i alla fall höga förväntningar. Funderar på om man ska försöka komma loss och se Posies framöver också. Sist jag såg de var det mest långt, inte särskilt bra. men nostalgi är nostalgi och Posies, Posies.

Humla

Såg årets första humla idag. 15 mars. Känns skumt.

Såg förvisso en geting i Stockholm den 23 februari, men den låg död på gatan.

Melodifestivalen

Har ju för första gången sedan barnsben fastnat framför melodifestivalen. Skrev tidigare att jag tyckte svenska folket skulle ha respekt för att de rösta fram rätt låter till finalen. Men ikväll dog mycket av den respekten. Sanna Nielsen röst är visserligen riktigt bra, men hade en ruggigt trist låt och ändå får den flest röster. Hade jag fått bestämma hade resultatet sett ut så här:

1. Christer Sjögren
2. Amy Diamond
3. C Perelli
4. Rongedal
5. Bengtzing
6. Nielsen
7. BWO
8. Sibel
9. Nordman
10. Frida feat. Headline

Förstår att det är lite udda att ha Christer som etta, men det är en skön låt och det hade varit grymt kul att se den i Belgrad. Amy sjunger också hon riktigt bra. Låten sätter sig och, även om hon är rätt valpig, så hade hennes ålder nog gett några gratispoäng. Dessutom lätt den snyggaste bakgrundssångerskan (hon på Amy's vänstra sida i början). Rongedal's låt var störtskön. Scissor sisters-kopia förvisso, men bra! Perelli är som hon är, en professionell artist. Hon kommer inte vinna. Nielsen som sagt rätt trist. Bengtzing strålar som vanligt energi. Hur speedad är hon i vardagen? BWOs låt kommer jag inte ens ihåg, den lämnade inget intryck alls. Sibel sjunger vackert, men trist låt. Nordman och Frida kändes som rätt givna i bottenskiktet. Min sambo trodde tidigare att Frida skulle kunna vinna. Efter att ha hört låten börjar jag fundera på om jag känner henne över huvud taget....

PS. Tycker lite synd om Carola efter senaste häxjakten. Hon får trösta sig med att det inte var hennes fel att de inte ens gick vidare. Låten höll helt enkelt inte.

2 nätter på sjukan

Ja, då har man även provat på att spendera två dygn på sjukhuset, inte som jour utan som anhörig. Vår lille son blev nämligen obstruktiv (trång i luftrören) under förra helgen i samband med att jag var iväg i Linköping med barnen. När vi väl kom hem hade han jobbigt och var ltie trött. Sambon, som vikat på barn tidigare, gav honom betapred (kortison) och han fick även inhalera av syrrans Ventoline. Vi var på väg in till barnakuten redan den kvällen, men eftersom lillen somnade och vi inte kom fram på deras telefon så blev det inte så. Istället hade sambon sinnesnärvaro att åka upp följande dag. Han hade då en syremättnad på 87%, men var ändå i det närmaste helt opåverkad. Hur som så fick han naturligtvis inhalera och då saturationen inte kom upp över 90% så blev han inlagd med lite extra O2. Visar bara, ytterligare en gång, att man inte ska vara doktor åt sitt eget barn. Han var eg. mer tät dagarna innan och jag skulle naturligtvis ha åkt in redan några dagar tidigare när var som värst. Där får man för att man har en tendens att skicka hem patienter som andra kanske skulle lagt in. Två nätter blev det i alla fall. Väckt var tredje timme med en son som ändå sov dåligt, var ingen höjdare. När sambon dessutom skulle vara nattjour på medicin fick man ytterligare bekräftelse på hur litet socialt kontaktnät man har som nyinflyttad i en stad...men det ordnade sig och vi är hemma igen. Nu verkar det vara magsjuka som gäller istället. ..

Alltid är det nåt.

Vi var inne hos grannarna igår. Perfekt att få bli serverade god mat när man känner sig som en urvriden trasa. Hade passat på att köpa en flaska 2006 Fontafredda Barbera Briccotondo som vi drack. Drack han05:an för någon månad sedan. Kan inte säga att den lämnade några intryck. 06:an blev ju rankat som 74:e vin för året 2007 av Wine Spectator. 90p! Drack ytterligare en Barbera som kostade ungefär dubbelt så mycket. Ska inte ge mig på att recensera allt för mycket då jag tycks ha förlorat förmågan att uttrycka mina intryck i ord. Ibland vet jag inte om jag ens försöker anstränga mig tillräckligt. Kan bara konstatera att jag inte hade gissat att det var samma druva inblandad i de båda vinerna. Det dyrare vinet hade mer ekkaraktär, en något rökig ton, mer syra och betydligt fylligare. Briccotondon mer bärig. Om Briccotondo ska drickas nu, så kan nog det andra ligga till sig. Vill ni läsa mer om Briccotondo kan jag rekomenderaden utrmärkte Frankofilens inlägg om samma vin. Såg att han blivit citerad i tidingen Livets Goda. Det är stort!

PS. Vi har förresten fått ett husdjur...eller snarare ett trädgårdsdjur. Vi har nämligen en råtta som ogenerat myger omrking i trädården. En "giljotinvariant" av råttfälla inhandlades snabbt på Clas Ohlson. Återstår att se om den fungerar. Fortsättning följer.

Helg med barnen

Är precis hemkommen efter en helg på den östgötska slätten tillsammans med barnen. M jobbade sent på frdagen, jourade på lördagen och gick på sin nattjoursvecka kl 18 på söndagen. Så det kändes befogat med en flykt från tristessen hemmavid. Tyvärr passade lillknatten på att bli sjuk så en, redan på förhand, småtuff helg själv med barnen blev oväntat sömnlös.

Helgen bjöd, förutom gott sällskap, även på en del gott vin. Under fredagen drack vi en 2005 Crozes-Hermitage, Moillard-Grivot. Sannolikt det billigaste Crozes i SBs sortiment. Jag fick en flaska '01 av min far förra julen och har sedan dess även lagt mig till med '03, '04 och '05. Upplagt för en vertikalprovning så småningom m.a.o. (har någon en 02:a som skräpar så hör av er). Hur som så hade jag köpt en flaska nu för att få prova om det ens var värt att ha i källaren...och det får jag nog säga att det var. Lent, lite syrligt. Mjuka tanniner. Typisk Rhône-doft med lite "fis" och örter. Oväntat gott faktiskt. Vet inte om det vinner särskilt mycket på att lagras så provningen kommer nog hållas inom ett år.

Följande dag åtnjöts en falska av Penfold's 2005 Thomas Hyland. Har inte fått tillfälle att prova detta tidigare och även här blev jag positivt överaskad. Inte någon typisk australiensare, utan lite mer finess och örtig doft som drog mot Rhône. Av bara farten avverkades även en Côtes du Rhône, som jag inte lärde mig namnet på, samt Campolieti. Ett klassiskt budget-ripasso som jag nu mörkte att jag nog druckit färdigt. Det är gott, kanske lite väl tunnt, rikt på körsbär, men f.f.a. har det för mycket doft av cederträ. Jag har helt enkelt fyllt mitt behov av ceder för en tid framöver.

1947 Vouvray Domaine Bourillon Dorléans

Var uppe i huvudstaden i helgen och hälsade på mina två närmaste vänner, M och T. En av dessa hade i samband med sin disputation fått en flaska av ovanstående vin. Alltså en flaska sött vitt vin från Vouray, Loire. Vinet omsjöngs i Munskänkarnas tidning och fick där betyget 19/20. Vads om låg bakom den saknade sista poängen beskrevs mest som ett akademiskt spörsmål då flaskan ändå för länge sedan var slutsåld...men så var inte fallet då det visade sig finnas en felmärkt flaska kvar på ett av de större systembolagen. Hur som så fick M det av mig och T för cirka ett år sedan och nu var det då dags att prova. Efter ett samtal till systemets kundtjänst beslutar vi oss för att dricka vinet som det är, utan tillbehör. Nerovisteten för att vinet på något sätt skulle vara skadat var påtaglig hos oss alla. Chansen att få dricka ett vin lika gammalt som ens mor återkommer kanske aldrig. Vinet är bärnstensfärgat, utan fällning. Tydligen ombuteljerades det innan försäljning. Doften påminner påtagligt om sherry, med tydligt inslag av honung och lätt nötighet. Smaken ligger kvar oerhört länge. Syran är borta och vi har alla svårt att med ord beskriva smaken. Kanske beror detta på vår lilla erfarenhet av liknande viner. Vinet är känns inte på något sätt för gammalt. Jag tycker inte att det slår Moulin Touchais 1993, men med tanke på vinets ålder och den speciella känsla som ett 61-årigt vin medför så känns det ändå värt den ordentliga slant vi gav för det.

Respekt Sverige!

Har nu för andra veckan följt det spektakel som kallas melodifestivalen. Blev "tvingad" av sambon och måste (om än motvilligt) erkänna att det var rätt underhållande.

Kvällens deltävling var generellt klart sämre än för en vecka sedan. Björn Gustavsson var inte lika vass. Morgan Pålsson höll inte och framför allt var startfältet mycket lamare.

I första deltävlingen var det inget snack om att rätt låtar gick vidare till stora finalen. Christer och Amy var de klart starkaste stjärnorna. Ska man klaga på något så får det bli Amy's kör som lät som fem individer som sjöng var för sig snarare än som kör. Att E-type och pudlarna gick vidare var väl inte mycket att säga om. Inte alls en låt i min smak och E-type ska inte ge sig på annat än sin techno om man frågar mig, men de har väl många fans runt om i Sverige. Kul att Tapper också fick chansen.

Att det idag blev Nielsen och Rongedal som gick vidare måste betraktas som en ordentlig skräll...icke desto mindre var det helt rätt låtar. Förvisso en ordentlig Sissor Sister spinn-off, men det kan jag förlåta...och Sanna är ju rätt mycket Celine Dion, men hon sjunger onekligen bra. Kan inte annat än gotta mig lite åt att Johnson/Häggkvist inte klarade cuten. Säkrare på avancemang än Carola såg ut att vara kan man nog inte bli. Men låten var inte särskilt spännande. Mainstream, men utan udd. Jag kan, såhär 20 minuter efter att ha hört den, inte ens komma ihåg melodin. Nä, respekt Sverige för att favoriter inte alltid håller och att bästa låten verkligen får chansen!!

Bäst hittills således:
1. Amy diamond
2. Christer Sjögren
3. Rongedal
4. Sanna Nielsen

Risig i buken

I fredags blev min son dålig i magen. Antagligen var det den play dough som han så glatt satte i sig på öppna förskolan samma dag. Man kan ju tänka sig att sådan lera innehåller alla tänkbara godsaker från ungarnas fingrar. Hur som helst så kräktes han lite och hade en schysst diarré. Igår var allt frid och fröjd och han gjorde inte i blöjan en enda gång. Idag kom det dock med besked. Han satt i sin stol och krämade och hade därefter skit upp över skulderbladen (jag skojar inte). Kanske inget man ska blogga om, men ibland imponeras man av innehållet i en 1-åring. Han äter ju i.o.f. en vuxenportion havregrynsgröt och två mackor till frukost, så det som åker inne måste ju komma ut.

Även jag och min sambo lite funky i buken. M satt och hulkade igår och rapar idag med doft av fekalier. Inget hångel där alltså. Själv nöjer jag mig med lätt illamående och magknip.

Recioto di Soave

Blev grunlurad av min sambo för några veckor sedan då jag fyllde år. Hon hade ordnat barnvakt mha av en gemensam vän. Vännen kom förbi med en liten present och lådsades att hon bara skulle komma in en snabbis. Jag hade lagt fram oxfilé, men sambon incisterade på att få tillaga den. Jag blev lite konfunderad när hon stekte upp en liten bit kött som bara knappt skulle räcka. När hon sedan med ca 30 min. tyckte att jag skulle vänta med att öppna och dekantera vinet, som jag eg. ville skulle dekateras minst en timme blev jag ännu mer förvirrad. Naiv som jag är trodde jag bara att min sambo hade ett annat vin på lut. Men, visade det sig sen, vi hade alltså fått barnvakt.

Det bar av till italiensk restaurang med gott käk. Till efterrätt beställde jag in tiramisú. Jag hade sett att de hade Recioto di Soave i vinlistan och eftersom jag aldrig smakat det var jag ju tvungen...och vilken smakupplevelse! Sött och packat med mango och ananas. Helt fantastiskt! Gick redan nästa dag och beställde två flaskor på systemet. Har hämtat de idag och kan knappt vänta till jag får tillfälle att korka upp den första.

Vinkällaren börjar f.ö. bli full nu. Har köpt ytterligare ett vinställ för 45 flaskor. 8 plaster är det kvar...