2005 Guigal Côtes-du-Rhone

Inte varje helg man dricker vin tre dagar i rad. Idag blev det i alla fall riktig söndagsmiddag med Porterstek (och svärfar). Möjligen ska man dricka porter till, men det är inget som faller mig på läppen.

Istället blir det alltså en klassiker, även om årgången är ny för mig. Doften är kryddig med tydlig fatkaraktär. En hel del frukt med lite plommon och björnbär och några enstaka jordgubbar. Lätt rökigt. Smaken medelfyllig ungdomligt kryddig, fruktig med mycket fat.

En trevlig bekantskap även denna årgången. Ett bra matvin, mycket trevligt till steken. Tanninerna är något sträva och frukten så generös att den säkert överlever ett år eller två i källaren. Kan mycket väl tänka mig några flaskor till...

2004 Cecilia Beretta Case Vecie Recioto di Soave

Lånad bild av Prime Wine. Etiketten var i verkligheten av fär dålig svärta för att göra sig på bild.

Dagens vin är gjort på 90% Garganega och 10% Chardonnay. Druvoorna torkas 4-5 månader i ventilerade lokaler innan de krossas och får genomgå skalkontakt under 8-10 timmar. Druvorna har sedan pressats, klarats och jäst i franksa ekfat med daglig omrörning av jästfällningen. Därefter har ytterligare 3-4 månaders lagring skett på franska barriques.

Jämföreslen idag blir självklart med Tamellini's recioto som vi drack tidigare i månaden. Case Vecie kostar lite mindre, 179:-, och återfinns i beställningssortimentet.

Det första man slås av är att den massiva tropiska frukten som Tamellinin hade inte alls finns. Visst doftar vinet av lite persika, men på intet sätt dominerande. Istället är det honung, vanilj, kola och (bubblaren) choklad som dominerar. Kan inte minans att jag druckit ett vitt vin som doftar choklad, men näst efter honungen är det den påtagligaste doften. I munnen finner man främst söt, bränd lite chokladknäckig smak. Vinet är gott, men inte lika komplext som Tamellinin och utan frukten blir det inte lika spännande. Eftersmaken är lång (inte oändlig) och dras ner lite av att den brända smaken ligger kvar. Lite synd att de envisas med att tappa på färgade flaskor, för färgen är även här av en härlig bärnstensnyans. Vi dricker den till en knäckig äppelkolapaj med hasselnötter

Dessutom har vi ikväll druckit ytterligare en flaska 2007 Château Coucheroy, en av favoriterna från 10-i-topplistan. Vinet har en härlig fräschör och en doft av nässlor, äpplen och päron samt en lite syrligare frukt/bär som jag tror skulle kunna vara krusbär. Kom på idag att jag aldrig ätit krusbär, så jag vet egentligen inte. I alla fall en klar favorit.

2003 Peirre Bovis Cuvée Prestige Vacqueryas

Ibland är jag riktigt dumsnål. När jag sist var över i Danmark, köpte jag som sagt två flaskor Vacqueyras. Då hade jag inte råd med några stora inköp, men istället för att lägga mina slantar på en bra flaska så köpte jag tre billiga...och idag fick vi sota för det.

Vinet har en fin, hyggligt tät färg med begynnande mognad. Stoppar man ner nosen så är doften ok med lite bärig touch och en hel del vanilj. Jag finner även lite omogna gröna toner, blandat med lite köttbuljong, lösningsmedel, tobak och kaffe. Väl i munnen blir man dock besviken. Vinet känns blaskigt och tunnt. Lite bär och annat men själva upplevelse rinner liksom ut i sanden. Riktigt tråkigt. Har en flaska till, men den blir nog till matlagning...

Snart dags för uppryckning. Förhoppningsvis blir det mer imorgona, men annars har jag förhoppningar om en lite mer utökad provning nästa helg

Diagnoser UNS

I brist på vin, så blir det vård...

Vid besök hos läkare ska varje vårdtillfälle alltid förses med en diagnos, oavsett vad man sökt för. Diagnoserna är katalogiserade enligt ett system som heter ICD 10, International Classification of Diseases, och är WHOs klassificeringssystem för olika diagnoser. För de allra flesta är det gamla diagnoser som lever kvar, exempelvis Hypertoni (högt blodtryck I10.9 eller Diabetes E11. Ibland kan det nästan vara mer utmanande att sätta diagnos än själva samtalet med patienten varit. Har man ingen förklaring till patientens besvär får man ta lite mer ospecifika diagnoser som oro för sjukdom (vars kod jag inte hittar just nu). En mycket användbar förkortning som man rätt snabbt lär sig är UNS; utan närmare specifikation. Ibland sätter man den för man är lat, men för det mesta för att man inte vet bättre. Om man exempelvis har ont i en led utan att hitta någon förklaring så kan man sätta ledsmärta UNS (M79). Man vet alltså inte varför, utan bara konstaterar att så är det.

Letar man bland ICD10-koderna hittar man en del guldkorn. Vissa av de här diagnoserna har jag aldrig satt, men ibland skulle det nog vara på sin plats:
- R45.2 Bekymmer UNS
- R14 Väderspänning
- R19.6 Dålig andedräkt
- F15.0 Kaffeextas
- R46.0 Mycket låg nivå på den personliga hygienen

Det bjuds även på en hel del tragikomiska diagnoser:
-W13 Fall från flaggstång
-Y60.7 Skada under lavemang
-Z59.6 Låg inkomst
-W58 Biten av alligator
-X26 Kontakt med sjögurka
-X15 Kontakt med het ungslucka
-Z72.5 Sexuellt högriskbeteende

Själv lider jag, förutom perioder av R14, av Z 73.2, brist på avkoppling och fritid...

Dåligt med vin

Tyvärr blev det inte en droppe vin den här helgen. S1 fyllde år och fredagen gick åt till förberedelser och på lördagen var vi helt slut. Tre timmar med nio 4-åringar suger verkligen musten ur en. När barnen sen väl somnat kände vi oss båda som urvridna trasor. Vi orkade inte ens korka upp en flaska vin. Då är det illa! Var en riktigt duktig sambo och satte på Sex and the City-filmen. Ett "avsnitt" på 2½ timme får en inte direkt att bli piggare. Nästa gång får det bli en komedi eller kanske lite action.

Dåligt med vin alltså, men det kommer líte den här veckan...

Framtidens specialistläkare

Lovade ju ett inlägg om kongressen Framtidens specialistläkare som hölls i Malmö 10-12 september. Vi har inte direkt varit bortskämda med externa utbildningar på vår AT, så det var en lika oväntad som trevlig överraskning att vi skulle få åka ändå till Malmö för en utbildning som i första hand vänder sig till ST-läkare och studierektorer.

Tänkte inte skriva några långa stycken om föredragen, men det var genereltt hög nivå på de jag var på. Ett föredrag som hette "Röntga rätt och lagom" fick mig att inse att jag nog faktiskt ska bli radiolog (dvs röntgenläkare). En specialitet med större framtidsutsikter och potential tror jag inte finns inom medicinen idag. Allt fler undersökningar, diagnostiska ingrepp och även behandlingar kommer kunna ske med hjälp av olika radiologiska tekniker...

Det föredraget som dock var allra mest fascinerande var ett som hölls av Anna Bågenholm och Torvind Naesheim. Anna är svensk, men båda är verksamma som läkare i norra Norge. Föredraget började med ett klipp från den amerikanska TV-serien CSI som syftade på det Anna råkade ut för i maj 1999. Anna och Torvind var nämligen ute och åkte skidor i norra Norge i maj. För att ta sig ner var de tvugna att åka en bit på en frusen fors. Det ville sig inte bättre än att Anna ramlade och gled emd huvudet före ner i en isvak. Torvind och ytterligare en vän försökte förgäves få upp Anna. Under en halvtimme kunde de bara se på hur Anna, som hade hamnat i luftficka, sprattlande försökte komma loss. Totalt var hon under det nästan nollgradig vattnet i en timme och 20 minuter. När hon väl kom till sjukhus så uppmättes kroppstemperaturen till ofattbara 13,7°C! Eftersom man inte får dödförklara någon med så låg kroppstempertur (och Anna dessutom var någon som läkarna kände) satte man igång med återupplivningsförsök enligt konstens alla regler. Vilka till slut lyckades och efter nästan tre timmars hjärtstopp fick man igång hjärtat! Initialt var hon svårt påverkad och var de två första månaderna lam från nacken och ner. Efter lång rehabilitering återstår idag endast lätt nedsatt finmotorik i händerna!! Efter att ha överlevt en overkligt låg kroppstemperatur och ett hjärtstopp i tre timmar undrar man ju om man inte blir religiös på kuppen. Tyvärr fanns inte tid för frågor, men det var en verkligt fascinerande historia...och vi fick möjligheten att höra den bara för att en sån snabb nedkylning sänker syrebehovet till ett minimum och gör att man kan klara sig långa stunder utan fungerande cirkulation.

1. 2007 Domaine Gobelsburg Grüner Veltliner

Ja, då var det äntligen dags att prova guldmedaljören. Har druckit tidigare årgångar och upskattat dessa. Dagens Gobelsburger är inget undantag.

Färgen är ljust gul. Doften känns frisk med några droppar citrus, lite peppar och en lätt, lätt touch äpplen. Smaken är riktigt frisk och lite pepprig med mineral och citrus. Eftersmaken försvinner rätt snabbt bort. Vi njuter den till fisksoppa vilket inte alls är någon dum kombination.

Nu har vi då provat oss igenom Allt om mats 10-i-topp-lista, vilket vi nog kommer prova oss på även nästa gång. Så här i backspegeln måste jag nog säga att bästa röda blev Pio Cesare's Langhe Nebbiolo och till bästa vita utser jag Chateau Coucheroy. Coucheroy var ju inte av rätt årgång, så det ska bli kul att se hur den placerar sig på nästa års lista.

Frågan är ju vad man ska ge sig på härnäst? Några förslag?

3. 2006 Brolio Chianti Classico

Är nyss hemkommen från långutflykt till Malmö, där vi fått spendera två dagar på kongressen Framtidens specialistläkare. Inlägg om detta kommer. Väl hemma möts man av en lätt spak M och en febersjuk S2. Dags att göra en insats alltså.

Vi lagar till en mozarellapckad lasagne i kombination med en klassisk grönsallad. M mer eller mindre kräver vin, med jag själv är mer avvaktande efter gårdagens bankett. Jag går ner i källaren och inser att det är ett bra tillfälle att fortsätta vår långsamma avbetning av 10-i-topplistan. Barone Ricasolis Brolio har ju de två tidigare åren knipit förstaplatsen, men har nu fått se sig omsprungen av två viner. Det ena vinet är visserligen Barone Ricasolis BiB Formulae på andra plats. Brolio har nyligen varit föremål för flera blogginlägg (läs här och här), utan att imponera.

Vinet körs genom Aeratorn ner i karaff och hinner vila där en knapp timme innan vi tar vår första sipp. Känner mig lite oinspirerad, så jag ber om ursäkt om beskrivningen är lite tunn. Vinet har i alla fall en tät rubinröd färg med blåtoner. Det första som når näsan är trä; ek och ceder. Sen infinner sig en hel del röda bär, där jag tycker att det finns en del inslag av syrliga körsbär men även lite björnbär och jordgubb. Vinet har även passerat genom kryddskåpet på väg till kaffekokaren. Munkänslan är präglad av fatig vanilj, men även en hel del mörka bär. Jag finner, efter att ha läst de övriga bloggarna, tanninerna oväntat sträva. Eftersmaken är relativt kort och bjuder på en ordentlig syra.

Sammanfattningvis är jag nog lite mer positiv än MSVin och Finare Vinare. Det känns dock skönt och rätt att Brolio nu fått lämna palltoppen. Det är en bra vin, men det sticker inte ut eller imponerar tillräckligt. Minnet av tidigare årgångar är mer positivt. Tror trots allt att det skulle må bra av ett år i källaren. Vinet passade för övrigt förvånansvärt dåligt till lasagnen.

Employee of the Month

Häromdagen när jag jobbade min sista vecka på medicinakuten kom plötsligt sköterskorna och delade ut överfallsalarmen till oss läkare. Vi borde naturligtvis ha de på oss hela tiden, men så blir det bara inte. Anledningen till att de delades ut var att väktarna på sjukhuset hört på polisradion att det var någon som gick omkring beväpnad på akuten. Fråga mig inte hur polisen fått reda på det utan att övrig personal visste. Det var i alla fall två missbrukare som sökt vård och mannen hade intelligent nog tagit en skarpladdad pistol med sig. Han hade visst visat den för sköterskorna när de inte tyckte att de gjorde saker på deras sätt. Två minuter senare var sex poliser på plats och mannen låg nedtryckt på golvet. Sköterskorna i receptionen var lite spaka sen, när de tänkte på hur de varit väldigt hårda med att dirigera de båda rätt när de inte anmält sig ordentligt.

Detta får mig att tänka på en läkare som jag gick med när jag var kandidat. Han hade varit på studiebesök på en akutmottagning i en stor amerikansk stad. Där hade det suttit ett plakat med anställda och läkaren hade frågat om det var en slags "emplyee of the month"-tavla. Han fick då svaret att det var medarbetare som blivit dödade på akuten. Tydligen så hände det ofta att det var gänguppgörelser och när då någon blev skjuten, men inte dog, så åkte man inte sällan till akuten för att avsluta jobbet. Om det då strök mer några mer verkade inte spela någon roll...

Man ska kanske inte klaga när man tycker det är stökigt med många berusade på akuten under helgnätter. Allt är trots allt relativt...

2004 Tamellini Vigna Marogne Recioto di Soave

Huvudvärken försvann och jag kände att jag inte kunde hålla mig borta från mina efterlängtade Recioto.

Recioto görs ju på samma sätt som Amarone. Man torkar de mogna druvorna under en längre tid, för att sedan låta de russinlika druvorna påbörja sin jäsning. Något som tar lite tid för den koncentrerade musten att börja jäsa. När man gör Amarone låter man sockret jäsa ut, medan Recioto alltså är ett sött vin. Alkoholhalten i det här fallet ligger ändå på 13,5%. Det finns två typer av Recioto, di Valpolicella som är rött och det vita di Soave som görs på druvan Garganega. Jag har läst att det till en flaska vanligt "bondvin" går år ett kilo druvor, till en flaska Amarone går det åt cirka 10 kilo och till en Recioto 18 kilo.

Söker lite på nätet och där framgår att Tamellini sköter sin vingård ekologiskt. Druvorna plockas för hand i september/oktober. Druvorna torkas i det här fallet i fem månader. Vinet pressas försiktigt och kyls till 5°C och rensas innan jäsningen tar vid. Detta sker på rostfria ståltankar vid 15°C. När alkohol- och malolaktiskjäsning är klar vilar vinet fyra till fem månader på jästfällningen innan den buteljeras och lagras minst två månader.

Jag var lite orolig att det skulle vara slut innan jag ens hann fram till Systemet, eftersom det endast fanns 120 flaskor. Har dock inte hittat någon som kommenterat eller recenserat vinet inför septembersläppet. Läste Henrik Ungerths nyhetsbrev från amaroneguiden.se med hjärtat i halsgropen, men inte ens hann hade kommenterat det.

Vinet har en härlig färg som ger associationer till bärnstensfärgad nektar. Synd att de buteljerat på färgade flaskor, för färgen är riktigt inbjudande. Stoppar man ner näsan möts man av en explosion av söta tropiska frukter, med Mango och Aprikos i frontlinjen. Smaken är helt underbar med massvis av frukt. Mango, Aprikos, fikon och ett litet hav kanderade frukter. Utöver frukten återfinns även honung och en liten nyans av hö. Vinet är samtidigt inte alltför sött och med en viss syra känns det välbalanserat och harmoniskt. Eftersmak ör oändlig. Det känns som om hela munnen kläs av en hinna av ljuvligaste nektar. Tror jag skippar tandborstningen idag :)

Återigen stark köprekommendation! Om ni dricker det får ni väldigt gärna berätta vad ni tyckte...

Vigna Marogne (nr 98224), 230:-

PS. Har lärt mig att det finns ytterligare Recioto i Venetien, Recioto di Gambellara, som även detta är DOCG-klassat. Kvalitetsmässigt ska det inte skilja särskilt mycket från Recioto di Soave, men däremot vara mycket billigare. Skulle vara kul att testa. Kanske finns det ytterligare Recioto?

Insändare

Kräftskiva igår för Ms kollegor. Påminde lite om studentens glada dagar. Men idag är det tungt i huvudet, sitter framför TVn och slötittar på världens sämsta program, Cheaters, på TV400. Blir nog dåligt med vininlägg den här veckan om känslan håller i sig ;) Dock lyckades jag ragga upp några potentiella vinprovare bland de andra paren, så inget ont som inte för något gott med sig.

För några veckor sedan kunde man läsa i en insändare i vår lokala tidning om en kvinna som tyckte hon blivit oerhört dåligt bemött på akuten. Hon skrev att hon fått sitta i en skrubb i tre timmar utan att någon kommit och tittat till henne för att se hur hon mådde. Hon tyckte att det var skamligt att det kunde få gå till såhär och skrev ganska länge om hur illa det var att det kunde få ta så lång tid innan man träffar en läkare etc. Vi gick in i vår pateintliggare bara för att kolla om det stämde. I den stod det att hon blivit tilltittad av undersköterska efter en timme och få träffat läkare efter lite mindre än två timmar. Nu kan det visserligen vara så att läkaren inte gick in till patienten direkt, men det intressanta var att patienten skrevs ut och gick hem efter två timmar och 45 minuter...och det klockslaget kan knappast vara fel. Jag har inget emot att man klagar på vården om man tycker man blivit illa bemött eller orättvist behandlad,det är bara bra, men då får man i alla fall komma med sanningen. :/ Rummet var för övrigt ett av våra vanliga rum, men med en extra duschhörna och toalett som kan behövas ibland. Dags att fräscha upp rummen? ;)

Är det värt det?

Hade en diskussion med en av överlökarna på urologen idag angående långa arbetsdagar. Han berättade att han inte ätit middag hemma en vardag på flera år. Nu var visserligen barnen stora, men det låter ju helt förskräckligt. Nu meddelades det igår att man ska utöka antalet platser på läkarutbildningen med över 100 stycken, men frågan är hur långt man kommer på det? Det täcker fortfarande inte det behovet som finns, men det jag funderar på är om man beräknat behovet utifrån hur mycket dagens läkare jobbar. Jag tror att min generation och de som kommer efter har en helt annan inställnig till arbetstider och i högre utsträckning kommer prioritera familjen. Jag är själv läkarbarn och så länge jag kan minnas har min far jobbat minst sex dagar i veckan...och så vill inte jag ha det. Tyvärr så är det inte sällan som man hör nedlåtande kommentarer från (framför allt manlinga) äldre kollegor om de som gått ner i tjänst för att få lite tid med barnen.

Det ska bli intressant att se om det dyker upp nya beräkningar framöver där man tagit hänsyn till detta. Läkaryrket är inte längre det kall som det var vid förra sekelskiftet...nu är det annat som kallar.

Ibland undrar man...

...om de verkligen vill hjälpa till på Sytemet. Jag hade tipsat min vän Milfen om en Recioto som ingick i septembernyheterna. 120 flaskor var inköpta, 60 till depån i Örebro och resten fördelade på de stora butikerna i Stockholm, Göteborg och Malmö. När han var nere på sitt lokala system och ville beställa så fick han höra att det absolut inte gick utan det vara bara de som var på plats i någon av de tre butikerna som skulle få köpa. Då hade jag redan mailat kundtjänst och kollat att man kunde beställa lokalt...vilket man naturligtvis kunde. Jag har tidigare läst om att personalen på systemet ibland gnäller när man ska betälla från beställnigssortimentet, men det är riktigt illa när de inte vet hur man ska göra alternativt ljuger. Jag åkte i alla fall ner till mitt system och beställde och det gick hur bra som helst!

Vinet är förresten 2004 Vigna Marogne, Recioto di Soave från Tamellini. Jag har druckit 2003:an tidigare och jag vågar nog drista mig till att det är det godaste vinet jag druckit sen jag började blogga. Så det här är, med en lite brasklapp för vad sammanhanget kan ha tillfört upplevelsen, en stark köprekommendation! om man gillar sött vitt vin det vill säga. Har själv beställt 6 flaskor.

PS. En annan intressant sak är att det från början stod i katalogen och på nätet att det rörde sig om 75cl flaskor à 228:-. När väl försäljningen börjar, så står det 50cl à 230:-. En höjning av literpriset med 154:-!

1995 Château Cheval Brun

Försenat inlägg av torsdagens vin

Hösten 1999 var jag en mycket olycklig man. Ett av mitt livs stora kärlekar hade precis sagt att hon ville ta en paus för att känna efter och jag visste innerst inne att det innebar att vårt förhållande var slut. Jag bodde då i Lund och att bara gå där och vänta och hoppas blev snabbt outhärdligt. Mina föräldrar skulle åka till Bordeaux för att hälsa på min morbror och dennes nya franska fru och jag frågade om jag fick följa med...bara för att få komma komma bort från vardagen. Sagt och gjort, jag flög ner. Har inte så många starka minnen från den resan, men det starkaste var när vi var och hälsa på vinbonden på ett av vinslotten. Jag var vid den tiden inte särskilt vinitresserad, så tyvärr minns jag inte vilket slott vi var på, men det borde ha varit antingen Cheval Brun eller Château La Tour Figeac (det var de flaskorna vi fick med oss hem i alla fall). Hur som helst fick jag där för första gången smaka ett vin äldre än jag, samt även köpa ett par flaskor. Jag minns hur den franske bonden berättade lite vidskpeligt hur alla viner med siffran 9 i årtalet blivit bra och hur stora förhoppningar de hade på år 1999. Vi fick i alla fall köpa lite viner för 100 franska Franc styck. Själv köpte jag tre stycken som blev de första viner som jag lagrade.

Vi har idag besök av milfen, en av två som fick mig att snöa in på vin. Har man då fint främmande ändå från Stockholm måste man ju bjuda på något extra. Som synes av etiketten så har vinet kanske inte lagrats under optimala omständigheter, så jag hade inte allt för höga förväntingar. Speciallt som den flaska från 1997 som vi drack för två år sedan definitivt korkades upp för sent. Fast 1995 ska ju å andra sidan vara ett bättre år...

Och till vår stora förtjusning är vi inte för sent ute! Vinet har en härlig brunröd färg med tydligt tegel och en mindra mängd fällning. I nosen sitger det upp tydliga mognadstoner med stall, läder, svamp och hö tillsammans med lite portvinstoner i form av torkad frukt. Milfen tycker sig känna toner av Cabernet och tittar man på nätet så tycks åtminstone 10% av vinrankorna vara Cabernet. I munnen känns tanninerna fortfarande överraskande sträva utan att på något sätt dämpa upplevelsen. Det finns även fortfarande kvar en lite lätt retsam syra. Eftersmaken är lång och domineras av stall och läder. En positiv överraskning med andra ord!

Vi dricker även 2003 Sanleonino Chianti Classico Rriserva, ett vin som tyvärr aldrig får chansen eftersom vi tar det i fel ordning (vi visste inte hur mycket vin vi skulle mäkta med). Gjorde inga noteringar, men det var ändock riktigt trevligt med begynnande mognadston och smak av choklad och körsbär.

Kaos

Ibland blir man förundrad över organisationen inom sjukvården. Jag går nu min sista vecka på internmedicin och går då jour kvällstid. Vi AT-läkare ska alltid gå tillsammans med en legitimerad läkare, så att man alltid har någon mer rutinerad som kan svara på samtal från avdelningarna och som kan ta de svåra larmen. Idag var den legitimerade läkaren som jag skulle gått med sjuk. Då har man istället bett en annan läkare hoppa in. När så kontorstid närmar sig sitt slut, så kommer en av underläkarna på att denna inhoppande läkare inte heller är leggad. Helt plötsligt är ingen läkare på medicinakuten legitimerad. Men, tycker man då, det är bara för oss att bita ihop och ringa bakjouren om så behövs...och visst det kan man kanske göra, men om man har nåt riktigt akut som man känner att man inte hanterar? Ja, då står man där med skägget i brevlådan, för bakjouren hinner ju ändå inte in innan det har hunnit gå illa. Tydligtvis är det inte lag på att någon legitimerad ska vara på akuten (hävdade chefen för akuten i alla fall), vilket känns helt sjukt. Visst var det så förut att AT-läkarna stog själva på akuten, men då hade man inte samma anmälningshot hängande över sig och ej behandlingsmetoder och medicnarsenal var inte heller lika omfattande.

Nu gick det som tur var bra idag, och det var relativt lugnt på akuten...och den andra läkaren såg jag faktiskt inte ens skymten av. Men det hade lika gärna kunnat vara en riktigt skitdag som hade kunnat gå ut över någon patient. Med en organisation där varje läkare fyller en "måsteplats" blir det verligen bräckligt och faller en bort på fel ställe så blir det kaos. Sen är det imponerande att det kan gå en hel dag utan att någon uppmärksammar problemet, trots att den sjuka läkaren ringt in tidigt på morgonen...

Så, nu har jag fått skriva av mig för idag. Imorgon kommer en gammal vän på besök, så då blir det vin :)

4. 2007 Château Coucheroy

Dags för pallplats då bland buteljerna. Plats nummer två är nämligen Barone Ricasolis BiB Formulae. Ett försök att översätta stavas "Slottet där kungen sov". Den som är observant märker att allt inte stämmer helt. I allt om mats lista är det årgång 2006 som avses, men den var tyvärr slutsåld när jag var nere på systemet. Så jag får hålla tillgodo med 2007:an. Vinet är gjort på 100% Sauvignon Blanc, där en del jäst på temperaturkontrollerade, rostfria ståltankar och en del på ekfat. Likadant gäller lagringen, en del på fat och en på ståltankar.

Allt om mats motivering den här gången: Snygg och balanserad med längd och bra innehåll. Slottet ligger i kärnan av Gravesdistriktet och hör till det gedigna Lurtonstallet. Vinet har inte genomgått malolaktisk jäsning.

Vinet har en ljust gul färg med lätt dragning åt grönt. Doften är inbjudande med en dominans av nässlor och svarta vinbärsblad. Man finner även mineral och en liten antydan av aprikos. Vinet känns väldigt harmoniskt, då det också i munnen är bladigheten som dominerar med en bakgrund av mineral. Hade förväntat mig en ordentlig syra då jag såg att systemets klocka visade en tia på fruktsyran, men vinet är inte översyrligt, utan precis tillräckligt för att ge en lagom friskhet. Välbalanserat. Eftersmaken är lång och till skillnad från de senaste vinerna vi druckit så är det inte syran som dominerar eftersmaken utan istället nässlor.

Är det då ett bra slott som kungen valde att sova på? Ja, det måste man säga. Det här var en riktigt trevlig bekanskap, som passade perfekt till fisk. Inte något jättekomplext vin, men gott. Vi njöt det till lax med citronaioli, harricots verts och smörstekta potatisskivor.

PS. Dagen efter tycker jag att de svarta vinbärsbladen blivit lite mer dominanta, samtidigt som det smugit sig in en lite fetare, nötig doft...

Getingbo

Är riktigt bakis idag efter en kväll med grannen nere på stan. Tål verkligen inte många öl nufötiden utan att få baksälla. Vinnerven är alltså på intet sätt närvarande, utan idag blir det Darjeeling Limited och hemmagjord cheescakeglass...

Den gångna veckan har jag spenderat på narkos tillsammans med narkossyrrorna. Morgonmötena där var en riktig upplevelse. Uppskattningsvis 40 narkos-, operations och undersköterskor, varav typ fyra manliga. Riktigt intressant att lyssna på. Väldig skillnad från läkarmötena som fortfarande domineras av män, i alla fall bland överläkarna (som hörs mest). På båda ställena är det väldigt mycket gnäll, men sättet som man gnäller på är annorlunda. Bland sköterskorna tycks det mycket känsligare om man blivit trampad på tårna och man tar saker mer pesonligt. Det märktes även på operationssalarna, där var operationssyster har pinkat in sitt revir och mer eller mindre kräver att sakerna sköts som hon vill. Jag tycker mig ha upplevt detta även på andra arbetsplatser där det nästan uteslutande är kvinnor som jobbar. Man tycks vara mycket mer lättkränkt, ta saker mer personligt och samtidigt uttrycker man sitt missnöje på ett väldigt indirekt sätt...och gärna bakom ryggen

Intressant att det kan vara sådan skillnad i hur kvinnor och män kommunicerar och löser konflikter. Avundas inte direkt de fyra männen som jobbar där...

one down, 1000 to go

Det finns en bokserie kallade 1001 series som avhandlar 1001 saker, platser eller liknande man måste hinna kryssa av innan man dör. I det här fallet heter boken 1001 wines you must try before you die. Arbetet med boken har letts av Neil Beckett som är redaktör för tidningen The World of Fine Wine. Man har mestadels valt viner som fortfarande går att få tag, och de allra flesta är från 1990- och 2000-talet. En del viner är riktiga dyrgripar, som t ex Château Petrus, Yquem och Mouton Rotschild, men en del skulle till och med passa för en student. Bordeaux och Italien (Piemonte och Toscana) dominerar samtidigt som jag efter en snabb genomgång inte hittar en enda Amarone. Man har delat in vinerna i rött, vitt, mousserande och starkviner. Tyvärr har man inte delat in vinerna efter land och region utan i bokstavsordning. Så, det är inte att bara slå upp alla Rhôneviner man missat och skriva en lista inför nästa vinresa. Man får helt enkelt gå igenom hela boken.

Det enda vin som jag vet att jag druckit den rekommenderade årgången av är budgetvinet 2001 Capello di Prete. Ett riktigt fynd när årgången fortfarande fanns på systemet, men som känns lite malplace i en sådan här bok. Några viner har jag druckit fast andra årgångar, och ytterligare några ligger och väntar i källaren. För lite drygt 200 kr är det en lite småkul bok, men absolut inget som man inte klarar sig utan.

Nyfiken på om ditt vin är med? Lägg en kommentar!

2008 Café Culture

Jag har inte inte mycket förtroende för vinskribenten i vår lokaltidning. Vi har inte samma smak och tipsen kommer oftast veckan efter att månadens nyheter är släppta och en hel del av vinerna därmed redan är slutsålda. Han har vid tre tillfällen hypat Café Culture som ett riktigt fynd. Jag har inte direkt varit lockad av ett vin som man "säljer" som en klon av Pinotage, framagen just för att den ger så tydlig doft och smak av kaffe. Samtidigt så låter det onekligen lite intressant med en förädling där man tar fram en druvklon enbart för en speciell doft. Vinet har även legat på riktigt hårt rostade fat för att ta fram smaken ytterligare.

Ja, då tar man då oskulden på 08:orna. Redan när vinet hälls upp sprider sig en tydlig doft av kaffe i rummet. Vinet har en ganska inbjudande mörk blåröd färg. Stoppar man ner nosen ordentligt hittar man massor av nyrostat kaffe, choklad, mörka bär och en lite rökpuff. Öven i munnen dominerar kaffet tillsammans med mörka bär och lite fat. Tanninerna är runda och vinet helt drickfärdigt. M uttrycker sitt gillande, men vi funderar lite på vad vi ska njjuta till. Systemet har intressant nog bara en maträtt att rekommendera, rådjurskotletter med ostronskivling. Vi njuter det till en B-film.

Sammantaget en positiv överraskning. Ett kul vin att bjuda andra på...

Paracetamol

Kan man äta hur mycket Alvedon, Panodil eller liknande som helst bara för att det är receptfritt? Naturligtvis inte. Paracetamol som är den aktiva substansen har ett väldigt snävt terapeutiskt fönster. Det vill säga skillnaden mellan mängden som krävs för att substansen ska ha önskad effekt och mängden som ger toxisk effekt är väldigt liten. Hade paracetamol kommit idag hade den sannolikt varit receptbelagd. Samtidigt är det ett av våra viktigaste läkemedel vid behandling av feber och utgör basen i princip all behandling av smärta. Att det inte är receptbelagt innebär alltså inte bara att det inte är ofarligt utan även att det är väldigt effektivt.

I natt hade jag en tjej runt 20-strecket som kom in efter att ha pratat med sjukvårdsupplysningen. Hon hade nämligen haft ont i magen och på drygt 12 timmar knaprat i sig 20 tabletter. Maxdos fördelat på ett dygn är 8 stycken. När hon förutom magen även började känna sig lite underlig tyckte hon att det vara dags att ringa sjukvårdsupplysningen...och förhoppninsvis räddade det samtalet hennes lever. Paracetamol är nömligen oerhört levertoxiskt. Vad gör man då? Jo, man ger dropp med höga doser av Acetylcystein som fungerar som antidot.

Bara att hålla tummarna för den stackars tjejen. Att läsa bipacksedeln kan vara viktigare än man tror, men det är lite väl häftigt att det eventuellt ska kosta en ens lever att lära sig den läxan...

PS. vill ni läsa vidare, så kolla här