2010 Tscheppe Weissburgunder

När vi i våras bytte köksluckor satt vi lite plikttroget in en annons på blocket på de gamla. Intresset var, föga förvånade ljummet. Vem vill egentligen ha solblekta gamla IKEA-luckor i björk? En av de som dock hörde av sig var en svensk boende i Österrike som undrade om vi hade möjlighet att lägga undan några luckor till sommaren. Jag tog för givet att luckorna skulle användas till det svenska sommarstället, men icke. Han hade letat runt i Europa på allt från österrikiska motsvarigheten till blocket till tyska Ebay utan att hitta luckorna som tydligen utgått ur IKEAs sortiment. Som tack för att vi la undan sakerna fick vi denna flaska.

Min tyska är lite knagglig (läs obefintlig) så vad som står på Tscheppe's hemsida har jag inte en aning om. Vinet är i alla fall en weissburgunder, alltså pinot blanc, och vi korkar upp utan att riktigt veta vad vi skulle vänta oss. Vi möts av ett ett kryddigt vin med en viss fetma i doften uppblandat med honung. I munnen är vinet härligt friskt och (tack och lov) torrt med toner av citrus och honung. Bra längd. Ett väldigt doft och smakrikt vin. Vinet förtjänar egentligen en utförligare beskrivning, men såhär fem dagar senare så tillåter inte mina anteckningar så mycket mer.

Stor tumme upp från både mig och M. Inte utan att man blir lite nyfiken på vad det kan ha kostat. Nu är flaskan uppdrucken och skulle det visa sig att det är ett 60 kronorsvin så tror jag inte att det skulle rubba vårt positiva minne, utan då är det bara att gratulera österrikarna till deras fina viner. För mig som mest druckit österrikiska grüner veltliner var detta klart intressant och gav definitivt mersmak. 90p och ett stort tack!

PS. Vi har även hunnit dricka en 2006 MASI Campofiorin. Viss ålder på detta vin alltså som de på etiketten hävdar ska kunna ligga 10-15 år. En initialt blygsam doft öppnar sedemera upp sig med mörka frukter, hänförda av katrinplommon. Ingen alkoholstickighet att tala om. Smaken är fruktig med något sträva tanniner och en begynnande mognad. Ok längd. Helt ok, men trots allt en besvikelse. Har säkert några år kvar, men 15 år tvivlar jag starkt på. Ska på MASI-provning i september, får se om det bjuds på något mer spännande då...

Sommaren är kort...

Har precis bytt 29°C soligt Provence mot 18°C regnigt Skåne. Känns som ett ordentligt nedköp. Sommaren har annars passerat med mycket fokus på att vara trebarnsförälder och husägare. Vin har det också konsumerats en del och min ovana trogen har jag slarvat med anteckningarna. Ur minnet kan dock konstateras att:

2008 Sokol Blosser Dundee Hill Pinot Noir initialt inte levde upp till minnet av föregående årgång. Efter några timmar öppnar den dock upp sig och jag känner att jag hittat hem. Kryddigt med tydliga drag av jordgubbar och hallon uppblandat med ordentligt rostade fat. Bra längd. Känns väldigt amerikansk. Tummen upp med betyg runt 90 p. Köpte tre flaskor totalt och nöjer mig så, så länge de sista flaskorna inte reas ut...

2008 Domaine de l'Hortus Grande Cuvée. Har 2003 och 2005 liggande in källaren, men fortfarande inte kommit mig för att dra upp korken. Hittade denna årgång på Carrefour i Antibes och köpet kändes givet. 20 € var säkerligen inget fyndpris, men det kunde kvitta. Ungt och fruktigt uppblandat med en rejäl örtighet. Föräldrarnas hus är omgivet av rosmarin, så först trodde jag att det var omgivningen som letat sig ner i glaset, men även vinet bjöd alltså på en bra dos av den förnäma örten. Bra finish och sällskapet ger tummen uppp. Kan säkert ligga, men det vore lite synd på fräschören. Gömde en flaska o föräldrarnas vinställ till nästa gång. Även här landar vi nog på 89-90 p.

It's all downhill from here

Dr Milf är på besök och då vill man gärna gräva lite djupare i källaren. Lyckats faktiskt gräva så djupt att jag hittar två flaskor som jag trodde att jag druckit upp för länge sedan. 2002 Luigi Righetti Capitel de Roari var antingen en julklapp eller examenspresent från Ms föräldrar. Hur som helst legat i källaren ungefär sedan årskiftet 06/07. Fick två flaskor, den första dracks i oktober 2008. Flaska nummer två är 1999 Soria Barolo. Köpt i Danmark för 120 DKK sommaren 2008. Köpte då även några Fontanafredda Barolo 2001:or som druckits med välbehag. Trodde att även denna var från Fontanafredda, men så var det visst inte. Förstår faktiskt inte hur den lyckats undvika att korkas upp...

1999 Soria Barolo var inte bara oxiderad till färgen, utan även till smaken. Sur och ogin. Doftade hyggligt, men gick inte att dricka. Too bad...

2002 Luigi Righetti Capitel d'Roari var trevligare med sina lager av torkad frukt, framför allt russin, men även plommon. Lite ceder uppblandat med en skön pepprighet. Både smak och doft kändes ordentligt mogen, definitivt för mogen. Ingen vidare längd. Drygt medelfylligt. Milfen, som serveras flaskan blint, är först ute och vandrar i Rhône, men bestämmer sig sen för att all den torkade frukten nog snarare tillhör en amarone. Årgången hamnar på 2003, med gissning och det lägre prissegmentet av amarone på grund av den blygsamma fylligheten. Bara till att lyfta på hatten. 2002 var en riktigt dålig årgång och den uteblivna fylligheten får väl i alla fall delvis skyllas på det. Capitel de' Roari får väl räknas till bugdetamarone, men jag brukar tycka den är riktigt fin. 84p

Till efterrätten korkade vi upp en flaska 2010 Bricco Quaglia. Moscato d'Asti från La spinetta som lanserades i maj. Vår lokale vinskribent haussade det och vips så var det slut på hyllorna här. Nu hade en ny laddning kommit in och om man, som jag, har en svaghet för söta viner kändes det givet att prova. Vi häller upp det svagt, svag gräna vinet som pärlar sig med en fin mousse. Ur glasen sprider sig en blommig doft med massor av fläder och lychee. Eftersmaken är lång och frisk. Gott, men jag tror att jag uppskattat det ännu mer om alkoholhalten hade varit lite högre än de blygsamma 4,5% som det presterar. Rekommenderades till jordgubbar och det kan jag tänka är en riktigt bra kombination.

Summa sumarum två flaskor som passerat zenit och en flaska som inte riktigt nådde ända fram...

2004 Luigi Righetti Amarone della Valpolicella Classico

Jour. Suck! Har precis fått reda på att jag inte kommer vara ledig på tisdag, vilket vi brukar vara när vi varit jour fredag och sändag. Semestertider och bemanningen är för låg för att det ska funka. Hade hoppats på att kunna åka hem till föräldrarna med lillkillen och plocka fram mina Star Wars-gubbar. Får bli någon annan gång helt enkelt...

För något år sedan dök det upp lite artiklar på danska Vinavisen om förfalskade flaskor som sålts i Danmark som sålts som amarone för 80 DKK . Diskussionen cirkulerade lite kring rimligheten i att tro att man kunde göra amarone så billigt att det gick att sälja för 80 DKK. Det tycktes inte rimligt då druvorna till amarone ska torkas och helt enkelt kräver lite mer än vanliga viner.

Ovanstående vin är dock köpt för just 80 DKK på danska Netto. Har svårt att att de skulle vara förfalskade. Flaskorna fått följa med ett tag, utan att någonsin imponera. Är annars riktigt förtjust i deras Capitel de' Roari.

Vinet bjuder på en lite stickig alkoholdoft blandat med russin, plommon och körsbär. Det hela blandas av en begynnande doft av rosvatten och ceder. Lite sunkig sommarstuga. Doften är bättre än smaken som känns mogen med mjuka tanniner, mörk frukt och lite alkoholhetta.

Har för mig att det var Finare Vinare som någon gång skrev att en amarones första plikt var att vara tio år gammal. Tror inte att de syfta på 80-kronorsvarianten... 84p

2010 Esprit du Silène Rosé

Gårdagens tropiska hetta krävde något svalt. Hade fakitskt nästan bara denna att välja på visade det sig. Gjord på Grenache och Syrah.

Rosa, saftfärgad. Doften är frisk och bärig, med mycket jordgubb, persikor och hallon. Möjligen anas även lite gräs. När temperaturen stiger är det inte bara färgen som påminner om saft, utan även doften bjuder på klockren hallonsaft. Smaken är torr och frisk med hallon, persikor och blodapelsin.

Gott och svalkande i hettan.

Värdefull blogg?

Gav mig hän till min narcisistiska sida idag och googlade på Vård & Vin. Hamnade då på bloggvarde.se och fick reda på att bloggen är värd 8475 kr. Har ingen aning om hur man har räknat och jag tvivlar på att det stämmer. Det som dock var lite intressant var att den tyckte att Billigt Vin var värt ungefär dubbelt så mycket som Frankofilen (24 000 mot 12 000). Hade varit intressant att se hur de gjort beräkningen (det står säkert, jag har inte orkat kolla). Finare vinare tog, inte oväntat, täten med sina 58 000. Alla verkar inte vara indexerade, hittade exempelvis inte Svenssonssmakaren...

Så, nu vet ni som funderar på att pensionera er hur mycket ni ska sälja er för (eller i alla fall var ni ska leta om ni vill sälja er)...

Nya tillskott till familjen, firad med skrattande skata

Ja, då var man trebarnsfar. Helt galet. 15 minuter på förlossningen, så var saken biff. Gjorde misstaget att säga till en av mammorna på dagis att det gick smidigt och möttes av ett "ja, så kan bara en man kunna säga" ;) Säkert helt sant. Vi satt förresten och funderade på namn till vår lille krabat och jag la in det som anteckningar i min iPhone, den korrigerade då Elvin till El vin. Kanske ett framtida omen om blivande connaisseur. ;) Men det blir ingen Elvin...

Har ens bättre hälft inte fått dricka vin ordentligt på 9 månader får man se till att smeka medhårs när det äntligen är dags. Det säkraste kortet då brukar vara Syrah/Shiraz och idag föll valet på 2006 d'Arenberg Laughing Magpie. Har en liten förkärlek till d'Arenberg. Gillar de mesta jag smakat från de goda australiensarna och är även lite förtjust i deras finurliga vinnamn. Det har vinet är visst uppkallat efter två sympatiska fåglar som i själva verket inte alls var magpie's. Midsommar spenderar vi hemma, bara familjen, idag ackompanjerade av en rejäl grillbricka.

Detta är inte ett Rhônevin på något sätt, men blandingen med 94% Shiraz och 6% Viognier får väl sägas ha hämtat sin inspiration därifrån. 92 poäng tilldelade R Parker det 2007.

Det första som slår en när man stoppar näsan i Laughing Magpie är rejält med sylt, främst gjord på björnbär och plommon. Ingen stärande syltighet märk väl. Inte heller de stadiga 15% alkohol stör, utan är snyggt integrerade i paketet som även bjuder på läder, lakrits, choklad och eukalyptus. Lite fat på det så är vi hemma. Även i munnen är sytligheten påtaglig. Vinet känns väldigt lättillgängligt med mjuka tanniner och en inbjudande eftersmak. En finkorning fällning bildas i glaset, då viner inte är filtrerat.

M ger stora tummen upp och även om jag fick hälla ut sista glaset (pga av några oaptitliga bananflugor som också vill festa till det), så njuter även jag i stora drag. Jag skulle nästan vara beredd att hålla med Robert Parkers poäng, något snäpp under. Fin, fint om man gillar den typiska lite (alkohol-)tunga autraliensiska stilen. Tror inte vinet har så där mycket mer att ge i källaren, men sparar sista flaskan till nästa år för att ändå testa. 2007:an får nog följa med hem nästa gång jag är på systemet.

2007 Cuvée du Vatican Côtes du Rhône VIllages

Det känns alltid farligt för plånboken när det dyker upp nyhetsmail från Gabriel på Bristly Wine. Vet inte om det är sättet som vinerna presenteras på, producenturvalet, priset eller det faktum att man alltsom oftast använder vinbloggare som referens när vinerna presenteras (sannolikt en kombination av alla ovanstående), men det är sällan som jag inte känner ett köpsug när det dyker ner tips på nya viner. Har två beställningar som ligger och väntar på systemet nu till exempel...

2007 CdR Villages från Cuvée du Vatican är sannolikt ett av Sveriges mest bloggade viner. Idel lovord.

Faktum är att jag inte var sådär jättebegistrad när jag korkade upp första flaskan för ungefär ett år sedan. Det blir dock bättre och bättre för var gång jag smakar det. Möjligen att den höga alkoholhalten skiner igenom lite nu, men annars är det riktigt trevligt. Rikligt med frukt i form av framför allt hallon och jordgubbar möter näsan, uppblandat med lite örter, lakrits och körsbär. Smaken är läskande fruktig med bra syror och en touch av lakrits. Övervikten av Grenache märks tydligt.

Riktigt trevligt och höggravida M suktar efter att få i sig ytterligare en klunk. För första gången sedan inköp önskar jag att hade fler kvar. Hur står sig 2009:an mot denna?

Väntans tider...

Fullgången och mycket stön och stånk. Så kan man nog sammanfatta sambon M just nu. Själv har jag idag bekräftat mitt faderskap hos familjerätten idag genom att skriva på ett papper. Känns inte helt 2010-tal att man ska behöva ta ledig flr att gå ner och skriva på för att intyga att man är far till familjens tredje barn. Däremot går det bra att intyga att man är far redan innan barnet är fött. Byråkrati i dess ädlaste form?

Det blir inte så seriöst vindrickande nu, men vi hoppas på snar bot och bättring.

Slunkit ner har dock 2008 Mullineux. Sydafrikansk Syrah. Gamla världen-känsla, med mycket frukt och fat. Ok, men en besvikelse med tanke på priset (189:-). 2007 Beni Duilio Castellani Riserva. Trevlig basChianti, som kändes rätt så ursprungstypisk. Italien samt Pinot Noir är det som just nu känns mest lockande på rödvinsfronten.

Ser fram emot lite mer seriöst vindrickande...any day now....

9 dagar i Frankrike, varav halva tiden i stora släktens sällskap. Alltid kul att botanisera i det vinställ i källaren som "ärvdes" vid köpet. Man vet aldrig vad man ska hitta. Har tidigare konstaterat att det bland annat finns en Black Tower från 1985. Mailade faktiskt den svenska importören, Tegnér Hermansson, för att se om de hade något intresse av att flaskan. Fick inget svar...

I år provade vi i alla fall:

1997 Maître d'Estournel. Vet inte riktigt vad det här vinet har för koppling till Cos d'Estournel, men elefanten på etiketten skvallrar om att det i alla fall borde finnas någon. Vit Bordeaux hör hur som helst inte till vanligheterna hos oss. Vinet har alltså lagrats under okända förhållanden, men nivån ser i alla fall lovande ut.

Vinet har en gyllene färg som skvallrar om dess ålder. Doften är förvånansvärt stor och domineras initialt av våt ylle. Efter ett tag dyker det upp mogna äpplen, kalk och mineral. Smaken lever tyvärr inte riktigt upp till doften. Framför allt mineral och riktigt frisk syra. Helt ok, men mer en kul raritet än en stor vinupplevelse.

M är ju gravid (typ 5 veckor kvar bara) och det blev inte så mycket annat vin. Fick i alla fall chansen att smaka Schweizisk Merlot för första gången. Ska ta reda på vad det var, men det var faktiskt riktigt gott! Tänkte fira min "löneförhöjning" med en flaska Hermitage från 2004. Tyvärr var den dock korkad, men det fanns en inbjudande fruktighet bakom trikloranisolet som skvallrade om ett riktigt bra vin. Hade tänkt försöka ta med det tillbaka till Auchan för att se om man kunde returnera det. Glömde tyvärr flaskan när jag skulle dit och handla nästa gång och sen var vinet uthällt. Någon som provat lämna tillbakka vin i Frakrike? Bouchonné heter det visst korkskadat...

2009 McManis Petite Sirah

Borde väl egentligen fira idag när jag fått reda på att årets löneförhöjning blir hela 300:-. Hurra!!!

Det vankas 9 dagars semester i Frankrike på fredag, så jag får väl lägga de på en fin flaska där. Har naturligtvis dragit på mig en förkylning lagom till ledigheten.

Det blir inte så mycket vin nu när sambon är stor om magen och mest går och stönar. Drygt 1½ månad kvar, så förhoppningsvis får vi snart dra upp konsumtionstakten lite. Helgen bjöd i alla fall på en ny årgång av ett av fjolårets riktiga grillviner.

2009 McManis Petite Sirah liknar (minnet av) föregående årgång. Mycket av det mesta. Rejäla doser mogna frukter och bär med plommon och björnbär i frontlinjen. Det hela blandas upp med rikligt med med kryddor, kakao, lakrits och ordentligt med fat och vanilj. Dofterna går igen i smaken och blandas upp med lena, drickfärdiga tanniner.

Ett tämligen publikt vin som säkert kommer att gå hem hos mången grillfantast under sommar. Den som avskräcks av mycket fat ska dock inte göra sig besväret att inhandla.

PS: Flera har provat.

Bortbjuden på midsommar?

Nej, jag har inte fått betalt för det här inlägget...Nej, det handlar inte om vin.

Däremot starksprit. Eller närmare bestämt en back snaps. 12 x 50 ml snaps i sex olika smaker. Midsommars mest klockrena gå-bort-present för er som tänker fira lite mer traditionellt? Jag tyckte i alla fall att det var helt lysande! "Fixar ni maten, så tar jag med en back snaps." ;)Ny leverans inne nu. Finns att beställa här.

Kan för övrigt kort konstatera att Zeta's mozzarella inte smakar någonting. Här hemma håller faktiskt Euroshoppers en tätposition bland ful-mozzarellorna. Marabou Mango smakar penicillin...och 2007 Château Pesquié Quintessence har lugnat ner sig och fungerar fint till grillat. Lite eldig precis som sist.

2008 Gérard Bertrand Domaine des Garennes

Funderar lite på vad kvällens grillade fläksfilé med färkspotatis ska få för sällskap...och valet faller på ovanstående flaska som inhandlades på LeClerc i september förra året. Kommer inte ihåg vad det kostade, men är ganska säker på att det i alla fall inte var mer än 12€ (7.75€ var det visst).

M ger direkt det här vinet tummen upp, och jag också för den delen.

Färgen är mörk, med blålila kant. Doften är stor med massor av frukt. Vi hittar Körsbär, björnbär, plommon och lite åt syltade jordgubbar. Det finns även en del toner av kakao och lakrits uppblandat med en rejäl dos garrigue. I munnen känns fruktigheten påtaglig och tillsammans med ett rätt bra bett i tanninerna tippar jag på ett vin som med bravur klarar att ligga ner i några år. Hygglig längd.

Har svårt att hitta vilka druvor vinet är gjort på (svårt att hitta mycket info om vinet alls faktiskt), men jag skulle tippa på en rejäl dos Grenache. Sannolikt även lite Syrah.

Bara att ge stora tummen upp för Mr Bertrand som klarar av att leverera ett stort vin till ett litet pris. Det här var ritkigt gott! Årets köp? Hur som helst 90 enkla pinnar och en liten tår för att vi inte köpte mer än två flaskor...

Inte ofta man dricker numrerade flaskor för 7.75€

Dags att deklarera!

Deklaration och internet fungerar faktiskt klockrent tillsammans! Det som förut var minst en helkvälls arbete sköts nu snabbt och lätt med några enkla musklick...och har man glömt några uppgifter är det oftast bara att logga in på sin bank/depå/förvaltare's hemsida och leta rätt på rätt nuffra.

Nu var det inte enkelheten med att deklarera som jag tänkte skriva om utan snarare ett litet tips. Om ni, som jag, inte tror så värst mycket på gud eller andra högre väsen och dessutom passat på att gå ur svenska kyrkan, så blir det ju oftast en liten slant tillbaka på deklarationen. Jag var innan med i svenska kyrkan för att stödja deras verksamhet, inte för att jag delade deras tro. Nu har jag istället valt att använda de pengarna till nåt jag tror på (inte vin). Så mitt enkla tips för den som vill känna att man bidrar med något är att ta summan motsvarande kyrkoavgiften och skänk till något som känns bra. För egen del blir det något som har med den marina miljön att göra. Kanske Sea Shepherd. En piss i havet, I know, men om alla pissar så kanske...

Nyligen hemkommen från Egypten. Litet reseinlägg på G. Inte druckit så mycket vin. 1994 Château Laroque smakade rosenvatten och jag mäktade med ett halvt glas. 2004 Brolio var däremot riktigt trevlig. Önskar jag hade fler flaskor.

4 x 2003 Guigal Côtes-du-Rhône

Undrande och nyfikna? Eller undrar ni varför idioten druckit fyra flaskor av samma medelmåttiga vin och tillråga på allt samma (för-)gamla årgång?

Jag och min vänner Dr Milf och Don bestämde oss för drygt tre år sedan för att kolla om våra olika förutsättningar för att lagra vin skulle ge något utslag efter trå års lagring i olika miljöer. Vi hade då inte så mycket pengar att spendera, så vi bestämde oss för att köpa ett vin runt hundralappen.

Jag mailade systemets kundtjänst och bad de föreslå ett vin som skulle kunna passa våra förutsättningar. Dessa var alltså lagring i tre år i min (något svala) källare, Milfens (rumstempererade) byrå och Dons (strax under rumtempererade) garderob. De förslog alltså Guigals basvin.Nu 3½ år senare var det alltså upp till bevis...

Vi serverar givetvis vinerna blint. Ganska snabbt kan vi konstatera att detta inte är ett vin för lagring i tre år. Inte särskilt mycket frukt och begynnande rosenvatten. Lite lakrits och en hel del fat. Don proklamerar ganska snart att han inte tycker att det är någon skillnad. Jag och Milfen sträcker oss till att det trots allt är ett vin som är lite tristare än de övriga, lite mer platt helt enkelt...vill ni gissa vilket vin det var? Mitt naturligtvis.:)

Don som är värd är inte sämre än att han har ett litet ess i rockärmen. Vi får oss serverade ytterligare tre glas blint. Ska vi gå på mitt initiala intryck tyckte jag då att två av glasen var kompisar med varandra och att det tredje glaset var kompis med 03:orna. Det visar sig att det tredje glaset var ytterligare en 03:a, men inköpt nästan ett år före de andra, dvs för fyra år sedan. Lite annorlunda etikett samt rejält mycket mer fällning. De två andra glasen visade sig innehålla 07:an från samma flaska. Inte helt fel på det alltså. Men det är svårt att vara så kaxig att man säger att två glas innehåller exakt samma vin. Framför allt när man redan hunnit med några andra viner.

Sammanfattningsvis tycker jag ändå att man kan konstatera att för ett såpass enkelt vin som Guigals CdR så spelar några graders skillnad i temperatur ingen större roll. Sen ska man kanske inte tolka in för mycket i ett vin som släpptes på 2 700 000 flaskor. Det måste finnas en del variationer och vi köpte inte heller in vinerna från samma bolag. Borde finnas en hel del viner (även i den prisklassen) som skulle klarat uppgiften bättre.

På lördag bär det av ner till Egypten för en veckas dykning. Blir nog inte mycket vin och förhoppningsvis inte så mycket oroligheter heller....

PS. Har även hunnit dricka 1999 Louis Jadot Beaune Premier Cru. Hann inte med i huggsexan, utan fick nöja mig med en flaska. Gott, men inget wow-liksom. Ni som fick flaskorna kan vara nöjda, men jag kommer inte att gräma mig. Då gillade jag 2006 Sokol Blosser Dundee Hill Pinot Noir, som dracks på 19 Glas, bättre. Skönt, men riktigt bra längd. 2008 Dandelion Vineyards Lionheart of the Barossa Shiraz slank ner ikväll. Håller med Frankofilen i hans beskrivning. Doften lovade mer än vad smaken höll.

Vinbloggarna vinner mark

Det är roligt att se hur vinbloggarna verkar få en allt större roll som inspirationskällor och opinionsbildare i vinsverige. Bristly har länge citerat vinbloggarna i sina mail. Anders Enquist i Livets Goda känner sig så hotad att han måste skriva en patetisk ledare om vinbloggarnas tillkortakommande...och nu, på andra sidan i dagsfärska Munskänken, är Finare Vinare citerade tillsammans med Allt om Mat i vinunics helsidesannons för Jadots viner.

Kul!

PS. Dagens 2008 Brolio på halvflaska var faktiskt oväntat trevlig. Fat, och örter med bra drag i frukten. Mycket körsbär.

Vi samlar ihop oss lite...

Precis som nyhetsuppläsarna här ska jag försöka samla ihop mig lite. Började skriva detta inlägg 27:e feb, men kom aldirg till skott.

Jour, bihåleinflammation och havererad mage...så stavas vår vardag just nu. Har ytterligare en liten godsak just nu, men det är lite för otrevlig för att blogga om (så ni som ev. känner mig slipper titta snett på mig). Kan bara konstatera att alkohol faktiskt funkar förvånansvärt bra som smärtstillande när man har lite mer ont på riktigt.

Vi försöker dränka våra sorger och besvär i vin, men är dåliga på att ta anteckningar. (och nej, så himla synd är det inte om oss).

Den gångn helgen har Dr Milf varit på besök med familj. Milf:en var en av de som introducerade mig till vin på lite mer allvar, så det är klart att man funderar lite extra innan man går ner i källaren...

2006 Produttori del Barbaresco. En kassiker i svenska bloggkretsar vid det här laget. Har fortfarande aldrig tänt på alla cylindrar när jag druckit det och inte heller denna gången. Relativt ljus färg med dragning åt tegel. Vinet är lite i kallaste laget initialt och den blygsamma doften skylls på det. Efterhand som timmarna går och temperaturen stiger händer det dock inte så värst mycket mer. Vi hittar lite ceder, viol och cassis. I munnen bjuds vi på ett bra hugg i tanninerna.

2001 Barolo Fontanafredda. Sista flaskan av tre inköpt hos danskarna på andra sidan sundet för 125 DKK. Ställdes mot ovanstående vin och vi var båda överens om att det hör drog det längsta strået. Klart mer framträdande tegel. Lite våt källardoft initialt som sedermera ersätts av ceder, viol, lakrits, timjan och en parfymerad rosendoft. Den högre åldern märks tydligt även i munnen med sin rundare munkänsla. Ska inte ligga längre.

2003 Finca el Puig. Även detta sista flaskan. Liksom sist, bjuds vi på ett moget vin med stor dos av torkad frukt, framför allt katrinplommon. Mycket mörka bär. Undervegetation och vått ylle blandar sig med örter och lite elidga toner (15%). Mogen munkänsla, men fortsatt relativt strävt. Tror inte heller detta hade passat oss bättre om det fått ligga längre. Det här är gott! Milfen gissar på en sydfransk Carignan-blanding.

1999 Mater Matuta. Mig veterligen den första gången jag dricker vin från Lazio. Gjort på 85% Syrah och 15% Petit Verdot. En av de olika flaskorna jag fick av min far när jag fyllde år. Det här vinet har passerat zenit och initialt är det oerhört svårt att komma förbi doften av champinjoner. Till slut hittar vi en rund doft som skvallrar om lite tid på ekfat. Även lite salami, rök och jord. lite söt, rund och övermogen smak med viss kvarvarande strävhet. Ingen höjdare, men kul udda fågel.

2004 Tamellini Vigna Marogne Recioto di Soave. Ska detta bli det godaste söta jag druckit för fjärde året i rad? Mycket talar för det. Precis som alla gånger förut bjuds vi på ordentligt med mango och aprikoser. Fantsatisk bränstensfärg och ett oändligt långt avslut. Var lite orolig att även detta vin skulle börja tappa, men icke. Jag älskar verligen det här. Två flaskor kvar nu... Får kanske ge mig på någon gammal Moulin Touchais bara för att få lite utmaning.

2009 Wishbone har också slunkit ner. Pinot Noir från Nya Zealand. Slunkit ner och slunkit ner. 2/3 åkte ut i vasken. Läste om ett nytt Pinot Noirvin som skulle kosta runt hundralappen och var ungt med bra lagringspotential. Har inte så mycket Pinot i källaren, så det vore trevligt att att ha ett ingångsvin att lagra. Kommer inte ihåg vad vinet jag läste om hette (eller var jag läste det), men jag är rätt övertygad om att det inte var Wishbone... Wish for something else.

Vårkänslor

+ 7 °C. Svårt att tro att det är bärjan av februari nu. Full aktivitet i trädgårdar och på soptippar. Vår helg har varit lugn. Har druckit lite vin, men inte tagit ngra anteckningar. 2004 Domaine de Villemajou, gjort av geniförklarade Gérard Bertrand. Ett av få Carignandominerade viner jag druckit. Rustika toner och riktigt trevligt. Har även hunnit med en flaska 2007 Tendral. Stort och kraftigt vin från Priorat. Nästan bäst dag 2.

Visste ni förresten att det idag är 100 år sedan Champagne fick skyddad ursprungbeteckning? Inte jag heller...men det stod i dagens tidning.

Boxar att lagra...

...and now for something completely different. Nu har jag fått skriva av mig lite. Senast numret av Allt om Vin har jag liggande som toalettlektyr. Inte direkt ofta jag köper något utifrån deras rekommendation, men ibland snappar man upp något vin som verkar spännande. Idag bläddrade jag igenom deras "Röda Strama Fruktiga"-sektion och blir lite förvånad när Barone Ricasoli's Formulae, på Bag in Box, inte bara fått utmärkelsen bästa köp utan även belönats med ett "kan lagras"-omdöme. Njae, jag ställer mig avvaktande skeptisk ;) Sen är ju Allt om Vins betygssystem helt fantastiskt. Fem stjärnor som både kan vara ifyllda och ihåliga och kommer man så långt kan man även föräras med upp till tre utropstecken (!!!). Formulae fick för övrigt en ifylld stjärna och en ihålig.

Döden

Känner mig låg idag, inte bara för att det är dagen efter jour. När jag föddes så fick två av mammas bästa vänninor också varsin son med bara några månaders mellanrum. Tre söner med nära realtioner föräldrarna emellan alltså. Det blev lite som att vi utgjorde måttstock åt varandra och man fick jämt höra att ditten gjort datten osv. Åren går och livet drar åt olika håll. Man flyttar till olika orter och barnen bryter sig så småningom loss och flyttar. Jämförelserna återkom dock så fort det blev ett återseende, vankades större fester eller liknande.

För 2-3 år sedan tog den ena i trion livet av sig och idag fick jag läsa att nummer två avlidit. 35 år gammal är jag alltså den enda av oss som är kvar. Känns helt att absurt att man ska behöva sitta och tänka på livet som flyktigt när man 35, och då har jag nog varit mer förskonad från döden än de flesta. Nu hade jag varken träffat C eller J på säkert 17-18 år, men det kändes som vi hade en liten unik koppling och jag har svårt att inte gripas av deras öden. Speciellt J som hade små barn. Var inte riktigt beredd att vara jag skulle bli så berörd av det här, men det blir väl lite extra när det är små barn inblandade. Tror världen gått misste om två riktigt sköna grabbar, som jag verkligen önskar att jag haft en chans att lära känna igen.

Farväl Jon. Vila i frid. Mina tankar går till din familj.