Lektion 4 - Pinot Noir

Först en stilla undran...

Hur ska man kunna föryngra Munskänkarna? De (få) möten jag varit på hittills så har jag varit yngst med några få år, men framför allt har medelåldern legat åtminstone runt pensionsåldern. Vi är några som är under eller runt förtio, men majoriteten är nog över pensionsåldern. Känns som om man skulle kunna stämma av Rotarys medlemsmatrikel mot Munskänkarnas och få ungefär samma namn. Kan förstå om man som ung inte lockas av munskänkarna. Om man inte är inbiten vinnröd det vill säga...

Druvkursens sista druva är alltså Pinot Noir. Själv måste jag erkänna att min erfarenhet av Pinot, och framför allt lite bättre Pinot-viner är minst sagt begränsad. Lovade mig själv att i år skulle vara det år då jag fördjupade mig lite i dessa viner, men det löftet har jag inte direkt jobbat på att infria hittills.

Pinot Noir (P.N.) är en nobel gammal druva och faktiskt en av de äldsta odlade druvorna och kan ha odlats i 2000 år. Druvan tros härstamma från Bourgogne och redan på 1300-talet kom ett påbud om att Gamaydruvan skulle förbjudas i Côte d'Or till förmån för P.N. På grund av dess höga ålder är P.N. väldigt genetiskt instabil och bara i Bourgogne ska det finnas över 1000 olika kliner. P.N. ska även vara ursprung för ett antal olika druvor som till exempel Chardonnay, Gamay och Muscadet. Tydligtvis (enligt Oz Clarke's Druvan bakom vinet) ska P.N. har samma DNA som Pinot Blanc och Pinot Gris. Som gammal molekylärbiolog har jag svårt att helt få ihop hur samma DNA kan ge upphov till både blåa och gröna druvor.

Att odla P.N. innebär en stor utmaning. Den mognar tidigt och är känslig för röta på grund av dess tunna skal. P.N. gillar att mogna långsamt i ett svalt klimat, men behöver paradoxalt nog en hel del värme för att mogna ordentligt. Stockarna trivs bäst i väldränerad djup mylla. Utöver röta är den även känslig för oidium (mjöldagg). Stockarna dör ofta redan vid 30 års ålder, till skillnad från exempelvis Syrah som börjar producera riktigt bra viner vid den åldern.

Jancis robinson kallar P.N. för "retsamt ogripbar till sin karaktär" och att beskriva P.N.'s karaktär är inte helt lätt. Det tunna skalet gör att vinerna ofta är ganska ljusa och sällan med sådär påfallande mycket tanniner. Unga viner har ofta mycket hallon och jordgubbar. Med ökad mognad infinner sig ofta drag av vilt, läder, ruttna grönsaker(?) och tryffel. Själv tycker jag ofta man hittar en (inte helt lättdefinierad) kryddighet och lite bränt. P.N. är måhända svår att beskriva i ord, men jag tycker oftast att man känner igen den och det är nog den druva som jag har lättast att förnimma smaken efter även nästa dag.

Nämnas bör ju även att man även kan göra vita viner på P.N. och det ingår ju som en av druvorna i Champagne. Blanc de noirs görs ju bara på P.N.. men, det visste ni ju redan ;)

Kvällens fem viner som provades halvblint:

2007 Morgon Duboef. Som många vet när de läser namnet handlar det här inte om Pinot utan om Gamay från Beaujolais. Färgen är oväntat mörk, en av kvällens mörkare. Doften är initialt ganska blygsam och jag vet inte om det var det eller min, ännu ej krya, nos som ställde till det men jag hade svårt att skilja den från storebror Pinot. Efter ett tag blommar den dock ut i en bärig hallonsaft/godis med en ganska varm känsla (rumstempererat). Smaken är ung och bärig med lite sliskig (söt) saftkänsla. Ingen höjdare, men kanske ett bra party/bersåvin. 81p.


2007 Couvent des Jacobins från Jadot. Bourgogne och Pinot alltså. Doften här var ganska tunn. Hittade mest hallon och modellera(!), med lite krydda. Även smaken kändes något tunn med en bra syra. Hade nog hoppats på lite mer, för jag vill minnas att jag varit rätt förtjust i det tidigare. Trtos allt en rätt druvtypisk doft och druvan tog man inte misste på. 83p.


2001 Conde de Valdemar Gran Reserva. Här byter vi plötsligt spå till Rioja och Tempranillo...och det tar man inte misste på. Ekat så det förslår. Lite dill och en hel del torkad/mogen frukt. Har aldrig varit förtjust i Rioja och det här vinet var inget undantag. Lätt att placera dock. 82p.


2007 King's Ridge. Nya världen Pinot, eller närmare bestämt Oregon. Doften är stor och kryddig med en lätt bränd ton. Mycket Pinot-doft med hallon. Även smaken är lite bränd, och samtidigt en eldig kryddighet. Lite mer vulgär än nästa vin med +100% Pinot-karaktär. Gillar man den typen av vin blir man nog itne besviken. 86-87p.


2006 Vosne Romanée. Återigen är det Louis Jadot som står vid spakarna. Med sina 419:- torde det här vara det dyraste Pinot-vinet jag druckit. Doften är initialt ganska blygsam, framför allt i jämförelse med amerikanen. Doften känns äldre, mer utvecklast. De druvtypiska tonerna dyker upp efter en tid i glaset tillsammans med lite sötlakrits. I munnen känns vinet större än doften leder en att tro. Tanninerna är plötsligt betydligt strävare och man upptäcker även lite fat. Eftersmaken är lång och inbjudande. Det här vinet hade säkerligen mått bra av att lagras några och år och framför allt av att ha provats före amerikanen. Kanske inte värt pengarna idag om ni frågar mig, men ändock kvällens höjdare. 88p

Intet nytt

Inte mycket vin den här helgen. ST-fest ifredags bjöd mer på kvantitet än kvalitet och igår dracks det en Le Boheur Prima. Gårdagens flaska kändes mycket mjäkigare och syrafattig än den förra och de gröna paprikatonerna hade dessutom letat sig fram igen. Kanske var det en lite selektiv nps som gjorde att förra flaskan uppskattades så mycket...eller så var det bara en dålig dag igår?

Sista riktiga druvkursen på tisdag, sen återstår bara repetitionen innan det är dags för prov. Pinot Noir återstår att avhandlas...

Lektion 6 - Syrah/Shiraz

Mycoplasma pneumoniae, så trodde jag att min "baneman" hette. "Ville" nog gärna att det skulle vara en bakterie som orsakat min pneumoni och min nu drygt 5 veckor långa hosta. Inte helt typiskt förlopp kanske, och allt lutar åt att det istället varit någon typ av extremt seglivat virus...och ska jag vara krass så har jag ju egentligen inte blivit bättre trots två antibiotiakkurer. Expektoratet (upphostningarna) är inte längre lika missfärgat och näsan inte lika täppt. Märkte dock under lektionen att näsan verkligen inte är i närheten av vad den brukar vara.

Har insett att jag nog får ta lektionerna om vinframställning över ett bräde framöver och tills dess koncentrera mig på de olika druvorna:

Syrah eller Shiraz, gamla eller nya världen. Sällan är det så lätt att ana vilken huvudtyp av vin man finner i flaskan som när det gäller Syrah/Shiraz. Står det Syrah på flaskan har producenten satsat på ett vin med karaktär av gamla världen (läs Rhône) och står det istället Shiraz så är det nya världen som är förebild (och då kanske framför allt Penfold's flaggskepp Grange).

Man har länge tvistat om druvans ursprung (härefter Syrah). Är den uppkalla efter den persiska staden Shiraz? Kom den från Egypten till Rhône via Sicilien? Eller härstammar den helt enkelt från Rhône? Teorierna har varit många, men det verkar som den sistnämnda stämmer. Bland annat Syrah's stora genetiska variation stödjer denna teori. DNA analyser tyder på att föräldrarna är den blå Dureza och Mondeuse Blanche. Mer säkert är dock att Syrah introducerades i Australien 1832 av skotten James Busby. I början gjorde man mest starvin och mousserande(!) viner på Syrah i Australien och ett tag fick man till och med statliga bidrag för att dra upp Shirazstockarna. Som tur var det vissa som inte nappade.

Syrahdruvan liknar Cabernet på så sätt att den har ett tjockt skal som borgar för tanninrika viner med mycket färg, den är inte särskilt känslig (undantaget coulure), den går att odla på ett flertal olika platser och är relativt lättodlad. Druvorna knoppas sent och mognar sent, så det är viktigt att det varken blir för mycket eller för lite hetta. Syrahviner har ofta en blåton som är motståndskraftig mot oxidation. Doften domineras i unga år av bränt gummi, rökta charkuterier, svartpeppar, tjära och björnbär. Med stigande ålder utveckals de istället mer åt Bordeauxhållet med peppar, öäder, tobak och choklad.

Vi får under kvällen prova sex viner. Fyra gjorda på Syrah/Shiraz, två från Rhône, ett från Australien och ett sydafrikanskt. Med i leken finns även ett vin gjort på Nebbiolo och ett på Sangiovese. Näsan är alltså fortfarande inte på topp, så jag struntar i noteringar. Det som var lite intressant var att vissa dofter funkade, typ peppar, rosor, choklad och chark. Vi provade vinerna blankt och jag hade rätt på nebbiolon, australiensaren och rhônevinerna. Däremot kunde jag inte skilja Sangiovesen från sydafrikanen, inte ens efter att jag visste svaret (Briolo vs Allesverloren). Enda noteringen jag fick ur mig om Allesverloren var pappkartong. Inte helt frisk i nosen alltså ;)

Årets blåa druva - Grenache!?

Måste säga att jag blev lite förvånad när årets blåa druva skulle koras här på bloggen. Storslam för Grenache med 45% av rösterna. Hela 22 personer röstade så alla siffror är naturligtvis statistiskt signifikanta ;) God tvåa blev Nebbiolo (22%), tätt följt av Pinot Noir (18%).

Grenache känns ju bara SÅÅÅ 2009. Men det är bara att rätta sig i leden och kora årets kung Ska kanske tilläggas att jag inte röstade själv, men den druva jag tänkt försöka upptäcka lite mer av i år är Pinot Noir. Drottningen känns spontant som Riesling, men invändningar mottages tacksamt.

Några bra tips på trevlig Grenache som inte stavas Chateauneuf förresten? Lite intressant att man bara får 9 träffar om man söker på systemets hemsida efter viner på bara Grenache (el Granacha)

2005 Le Bonheur Prima

Känns som en gammal trotjänare trots att vi enbart druckit det två gånger tidigare. Hade sist en önskan om att få prova vinet igen efter ett år och nu 1½ år senare när systemet rear ut ett prima vin som Le Bonheur känns ett köp som ett måste.

Blir lite orolig efter att ha läst en förkyld post från Svenssonsmakaren, men inser snabbt att det här faller mig rätt bra på tungan. Även om luktsinnet endast uppskattas vara uppe i 70% av sitt forna jag möts man av en tydligt, nästan lite saftig, svart vinbärston. Mogen doft och rejält mogen frukt uppblandat med kaffe och tobak. M tycker framförallt att det doftar av källare och lite unkenhet, även om hon samtidigt uppskattar det. Sist tyckte jag att doften av paprika var påtaglig, men idag kan jag endast ana den i bakgrunden. Vet inte om det beror på förkylningen, eller om de mer vegetala tonerna dämpas med stigande ålder... I munnen känns vinet runt och moget med massvis med mogen frukt. Tanninerna är mer påtagliga än förväntat, i alla fall när man dricker det utan tillbehör. Man ska nog passa sig för att servera det för varmt, för då kommer syran lite i skymundan och gör att det kan kännas lite jolmigt.

Det här vinet för mindre än hundralappen är ett riktigt trevligt köp just nu. Ska man klaga på nåt är det den lite sytliga tonen, så där får man helt enkelt låta preferenser och känslighet avgöra. 86p

Lektion 5 - Cabernet Sauvignon

Cabernet sauvignon, druvornas kung? King Cab. Tycker man har hört det rätt många gånger (med Chardonnay som drottning). Måste säga att det vare sig i min vinprovarrepertoar eller i källare döljer sig sådär enorma mängder Cabernet...men oavsett så har det givetvis en plats i druvkursen som en av de tre blåa huvuddruvor som man fokuserar på.

Cabernet Sauvignon (härefter CS) är som namnet antyder en korsning mellan Cabernet Franc och Sauvignon Blanc. Detta verkar man dock inte ha varit medveten om, namnen till trots, förrän man tog DNA-tekniken till hjälp...trots att föräldrarna båda bär med sig många likheter med sin avkomma. Ursprunget sägs, liksom hos föräldrarna, vara Bordeaux.

Varför har då CS blivit så stor? Svaret får kanske sägas vara tudelat. Dels så smakar den väldigt lika var den än odlas (mer om smaken etc nedan). Sätter man CS på etiketten så vet konsumenten vad som bjuds. Namnet säljer helt enkelt. Den andra förklaringen är att den är väldigt tålig och lättodlad, så länge det är tillräckligt varmt. I detta ingår även att den inte heller är särskilt känslig för sjukdomar.

Druvan är liten med ett tjockt skal och många kärnor. Läste att förhållandet kärnor till fruktkött var 1:12 jämfört med 1:25 för Sémillon. Det tjocka skalet ger viner med tät, mörk färg men även tanniner vilket borgar för bra lagringspotential. Smakmässigt stavas ledstjärnan svarta vinbär. I sin ungdom har vinerna ofta smak av körsbär och och plommon, medan de med stigande ålder utvecklar toner av cederträ/blyertpenna/cigarrlåda. Just ceder får ses som CS andra ledstjärna. Vid låga mognadsgrader ger CS en ton av grön paprika i doften, medan mer övermogna druvor ger mer syltiga, kokta toner. Man kan även hitta toner av tobak, björnbär och cassis. Mynta och eukalyptus återfinns ofta i vinerna från Australien. CS går ofta bra ihop med ekens kryddor och vaniljdofter.

Lektionen bjöd även på vinframställning 1, men dagens jour tillåter inte riktigt att jag tar det nu. Hoppar även över vinerna vi gick igenom eftersom luktsinnet var helt förlorat. Vi provade i alla fall 6 olika viner, varav ett Sauvignon Blanc och ett Cabernet Franc för att man skulle få känna chansen att känna släktskapet. När vi provade ett sydafrikanskt vin kommer vi in på den syafrikanska rökigheten. Provningsledaren talar om att man spekulerar i om detta skulle kunna bero på svampen Brettanomyces. Har tidigare hört teorier om att rökigheten kunde bero på ett viru, men att det skulle vara Brett var nytt för mig. Vet inte riktigt om jag tror på det... Trodde Brettanomyces mer gav lite rustika toner och vid högre halter med badboll och annan plast, och inte rökighet. Någon annan som hört talas om detta?

PS. Börjar lite smått få hopp om livet igen. Känner lite dofter, hostar upp lite mindre skit och mår allmänt lite bättre. Det finns kanske hopp om livet trots allt.

Suck och stön

Någon som vill tolka?

Världens drygaste förkylning fortsätter. Hostar massa gult, biljud på lungorna, nästäppt och utan luktsinne...och lungröntgen får ni tolka själv (svar kommer). Fick feber i natt trots 6 dagar med kåvepenin. Tog ett CRP (snabbsänka i folkmun) i förrgår som då var det 10. Kände mig som värsta gnällspiken. Idag, efter nattens feber, hade CRP sitigt till 40. Fortsatt inte särskilt imponerande, men en indikation på att något är på gång och kanske en liten psykisk upprättelse. Har nu bytt till Doxyferm och hoppas på att det ska göra underverk. Finns det någon läkare eller annan bara allmänt vis därute med förslag på fortsatta åtgärder är jag tacksam... Kanske borde man gå till dokotorn ;)

Druvkurs i tisdags gav inte särskilt mycket. Vinprovningen var naturligtvis helt meningslös och jag vet inte om jag lärde mig så mycket nytt. Inlägg om Cabernet Sauvignon och vinframställning kommer dock.

Stopp i kranen

Det lär tyvärr dröja ett tag innan det dyker upp några läsvärda vinnotiser på bloggen är jag rädd. Har varit stenförkyld i två veckor nu och de senaste dagarna har luktsinnet lagt av fullständigt...och då menar jag verkligen fullständigt. Tog exempelvis en handfull handsprit idag och luktade på och förutom att det stack lite i ögonen, så kände jag ingenting...och då är det illa. Har lite biljud på lungorna, så sedan i fredags äter jag antibiotika på vinst och förslust. Hittills utan effekt.

Har druvkurs på tisdag, så lite teori ska jag väl kunna bjuda på då, men noteringarna om vinerna skulle nog bli väldigt strömlinjeformade: mörk färg, ingen doft, viss strävhet utan sötma (Cabernet Sauvignon). ;)

Lektion 4 - Chardonnay och vinerna

Lite mer ork idag, då förkylningen börjar lägga sig och jag bara hostar upp gult sådär var 10:e minut. Även om Lektion 4 alltså bjöd på fel lektion om odling, så hade i alla fall ledaren förberett rätt druva. Chardonnay.

Chardonnay är en korsning av den enormt kända Gouais Blanc och den betydligt mer anonyma Pinot Noir, eller hur var det nu? Gouais Blanc ska visst inte alls vara någon höjdardruva, så det var kanske smart att slå sig ihop med en istället. Druvan knoppar tidigt, vilken gör den känslig för vårfrost. Något som kan vara ett problem i Chablis och Bourgogne. Genom att beskära sent, vilket ger en senare knoppning och blommning kan man dock komma runt det problemet. Chardonnay mognar snabbt,vilket gör att den lätt kan tappa syra på varmare platser. Druvan är oöm, mångsidig, växer i de flesta jordmåner med mera. Den perfekta, lättodlade druvan som ger bra viner helt enkelt. Dess popularitet gör att kvalitetsspannet är stort. Vi talar om tre olika sätt att framställa viner på Chardonnay. Traditionell (Bourgogne) går ut på att druvorna handplockas och mjukpressas för att sedan jäsas på fat, genomgå malolaktisk jäsning och bâtonnage (omrörning av fällningen). Detta ger ett mjukt och smörigt vin. Ny vinframställning (läs nya världen) med viner på druvor som hanterats varsammare, genomgått maceration med skalen, och kalltjäst i en mer hygienskt ren miljö ger istället tropiska, fruktiga viner. En liten avstickare utgör Chablis, som lagrar och jäser vinerna utan ek och använder lite, eller helst ingen alls, malolaktisk jäsning.

Chardonnaydruvan i sig har en ganska neutral smak, och blir istället för "offer" för terroir och vinmakrnas egna knep för att få karaktär. Det blir därför ganska svårt att generallisera om Chardonnay's smak. Knappt mogen Chardonnay har smak av gröna äpplen. Mer mogna viner från svalare klimat (med lång utveckling) ger smak av päron, akacia, citron och grapefrukt, flinta, rök. Chardonnay från varmare klimat får mer tropiska frukt, med mango, banan, melon och persika med gräddkola, smör, honung från faten.... ja, det mesta verkar kunna leta sig fram beroende på växtplats och framställning.

Nu tar jag de viner vi drack. Sätter inga poäng eftersom jag är duktigt förkyld och det inte skulle vara riktigt rättvisande. Näsan fungerade i och för sig rätt bra ändå, men jag tar ändå och skriver de andra deltagarnas fynd inom parentes för att ge en mer nyanserad bild.

2008 Domaine de Boissonneuse, vi startar med en Chablis som doftar friskt av äpple (återhållsam, citron, kiwi, mineral). I munnen är vinet friskt och torrt med tydliga gröna äpplen. Bra längd. Ett friskt vin (och ekologiskt visar det sig nu)!

2008 Louis Jadot Couvent des Jacobins doftar är klart annorlunda jämfört med föregående. Mindre frisk, lite sötare och kanske lite unken. Har gör sig eken också påmind. (smör, honung, blommigt tycker de andra) Även i munnen är vinet mindre friskt, men torrt trots doften. Eken bidrar med smörkola.

2007 Bonterra Chardonnay. Ytterligare ett vin gjort på ekologiska druvor. Doftern här är lite fetare, med nöt, päron och drag av äppelpaj. Hittar även lite kardemumma. (Märker att min nos inte är så mottaglig för ek idag, men de andra hittar smörkola, vanilj och fikon). Gällande smak har jag skrivit syrligt och att jag trodde att det skulle vara mer ektoner (det var innan jag insåg dagens svaga punkt). De andra noterar en viss sötma, lite oljighet och ek.

2008 Penfold's Koonunga Hill Chardonnay. Här blir det genast mer drag av tropiker, med melon och grapfrukt i frontlinjen. Vinet känns nästan lite strävt i munnen och inte lika troiskt. Syrligt, med drag åt det beska hållet. (mineral, melon, tydlig ek, oljigt och lite fadd)

2007 Château Coucheroy. Trots att jag druckit detta vin tidigare tänker jag inte på att det kommer från Bordeaux (där Chardonnay är förbjudet) när jag häller upp det. När jag väl sticker näsan i glaset och hittar tydliga drag av fläder och svarta vinbärsblad tänker jag att detta väl ändå måste vara en Sauvignon Blanc?...och sekunderna efter berättar provningledaren just precis detta. Lovar väl gott inför provet så småningom ;) Hittar även en trevlig friskhet och lite drag av fat. (krusbär, stickig). Smaken är frisk med dominans av svarta vinbärsblad med lite drag av grönt. (balanserat)

1989 Paul Pidant Mersault 1er Cru Les Charmes. Blir lite osäker på om jag skrev ner rätt namn eftersom jag inte får en enda vettig tröff när jag googlar. Uppdaterar när jag fått det bekräftat per mail. De andra vinerna var snarlika i färgen, men det här har,naturligtvis, en mer oxiderad, mörkare färg. Vinet doftar av kola, ylle, bränt socker, nötter och nejlika (mogna äpplen, fikon, bröd, crème brulée, plommon). I munnen är syran fortfarande med i matchen, samtidigt som vinet känns runt i munnen. Bra längd, om än lite bitter. Inköptes av ledare på auktion i Frankrike för runt sisådär 400kr...och det kan jag säga att jag aldrig skulle givit. Tydligtvis inte på sin topp ännu, men jag har svårt att se var det skulle landa med ytterligare lagring. hur som helst kul att ledaren tar med sig något lite speciellt.

Lektion 4 - Odling II

Ibland ska man ha lite flyt. Missade ju tredje lektionen efter att ha åkt på magsjukan Duga. Som tur var så hade gårdagens "lärare" förberett odling II istället för den tänkta odling III. Så de som var där gången innan fick en repetition och jag fick höra det jag hade missat. Dessutom blev det ett extra tillfälle för att gå igenom odling III :) Drar lite kort det vi fick höra om odlingen. Säkeligen repetition för de flesta, men vi drar det likväl...

Druvorna till dagens viner kommer alla från den europeiska vinrankan, arten Vitis vinifera. Det finns cirka 1000 olika druvsorter inom arten. Av dessa är några hundra lämpade för vinframställning. Det finns även andra vinarter och när vinlusen (tidigare Phylloxera vastatrix, numera Daktulospharia vitifoliae) angrepp de europeiska vinrankorna fick man ta hjälp av amerikanska vinrankor, som inte angreps av lusen. De amerikanska rankornas rotstockar användes för att ympa eurpeiska vinstockar och på så sätt dra nytta av lus-resistensen hos de amerikanska med kvaliteten hos de europeiska...och så ser det idag ut på de allra flesta håll Europa, med undantag av områden med sandiga jordar (där lusen inte trivs) eller områden med begränsad import. Korsar man två arter, får man en hybrid. hybrider är förbjudet i EU från och med i år. Vi diskuterar lite hur det kommer sig och någon tror att det beror på att man vill lägga hinder för/minska behovet av import från USA. Själv tycker jag det känns lite långsökt, rimligtvis måste ju amerikanska vinrankor finnas här redan för att användas till ympning. Någon som vet varför det förblivit förbjudet?

Vi talar lite om odlingstäthet. Detta beror bland annat på faktorer som nederbörd, solexponering, avkastning, makinell skörd med mera. Bordeaux tillämpar traditionellt en hög odlingstäthet, 10 000 rankor/ha (ca 1m emellan) för att varje vinstock bara ska ha ett begränsat antal klasar och på så sätt få mer koncentrerade druvor.

Beskärning blir sista ämnet för dagen innan vi går in på dagens druva. För att förhållandet mellan grenar, blad och frukt ska bli lämpligt behöver man beskära rankorna. Upp till 90% av växtmaterialet kan tas bort. 1-4 klasar blidas sedan per kvarlämnad knopp. De finns ett flertal olika beskärningsmetoder och ibland regleras detta i vinlagstiftningen. Exempelvis Gobelet där rankan beskärs som en fristående buske, som en bägare. Detta lämpar sigväl för mindre vingårdar som skärdar för hand. Guyot är då motsatsen då fruktbärande grenar och skott får stöd avståltråd, vilket lämpar sig väl för maskinell skörd. Grön skörd (vendange verte) innebär att omogna eller halvmogna klasar tas bort för att uppnå optimal mognad eller koncentration. Det kan även vara ett sätt att minska risken för mögel då klasarna sitter mindre tätt...

Det var alles för idag. Återkommer med vinerna och lite om Chardonnay inom en snar framtid...

2006 Château la Tour de By

M jourar och jag och barnen köper hem en kebabpizza. Till den passar vanlig, hederlig svensk mjölk bäst om ni frågar mig. Till efterföljande tecknad film ochpopcorn däremot kändes ju valet självklart med lite Bordeaux på halvflaska ;) Ett av Sveriges mest hyllade bloggviner, i ny årgång. Har någon flaska av gamla årgången (2004) i källaren, men är osäker på om jag faktiskt druckit det tidigare.

Vinet bjuder nosen på ett riktigt trevligt bemötande. Köttigt, blodigt järn uppblandat med tobak som passerat via rosten. Ganska mogen doft med svarta vinbär och lite plommon. Några nypor kaffe hittar jag också. Dofterna går tillstor deligen i smaken. Tanninerna ärsådär litemåttligt sträva, men inte värre än att det funkar fint på egen hand. Bra längd på eftersmaken.

Detta var en riktigt trevlig bekantskap som jag definitivt kommer att återvända till. Säkerligen ett ypperligt matvin. Fullt njutbart redan nu, men kommer säkert klara ytterligare några år med bravur. Man kan ju inte annat än nyfiket undra hur 2005:an skulle smakat. 89p.

Lektion 2, odling och Riesling - vinerna

Ni tjejer snackar om att vara gravid. Ni skulle bara veta hur en kille känner sig när han är förkyld... och magsjuk... och jour. Samtidigt. Nåväl, man kan ju alltid glädjas åt att man glömde bort dagens nyhetssläpp eller åt att landstinget envisas med att ha sandpapper istället för Edet Soft på alla toaletter. Bitter? Jag? Nädå, inte så farligt. Vill bara passa på att gnälla och tycka lite synd om mig själv. ;)

Druvkursen fortsätter och nu var det snart två veckor sedan andra lektionen (tredje imorgon). Utförligare inlägg om vad som gicks igenom kommer, men vi har blivit utlovade en pdf och innan den kommer ligger jag lite lågt. Antecknade nämligen inget mer än provningsnoteringarna. Tänkte i alla fall att jag skulle bjuda på dessa så länge...

2008 Erdener Treppchen Riesling Kabinett var blekgul med en lätt grön touch. Doften var relativt stor med gröna äpplen, lite citrus, persika och tutti-frutti. I munnen är syran mycket frisk, närmast lite spritsig. Halvtorrt med inslag av honung, lichee och äpplen med en hygglig längd. Gott! 85p.

2008 Dr Loosen Bernkasteler Kurfürstlay Riesling Spätlese har ungefär samma färg som ovanstående. Näsan drar åt skiffer och mineral med aprikos och svarta vinblad. Anstränger man sig riktigt kan man ana lite petroleum (kan vara önsketänkande). Syran är initialt nästan ännu friskare, men lugnar ner sig efterhand som temperaturen i glaset sitger. Känns inte riktigt lika söt som Erdener Treppchen, även om systemet ger båda sexor i sötma. 85p.

1989 Johannishof Weingut Rheingau hade ropats in av dagens talare på auktion i Frankrike för ca 200:-. Här bjöds man på lite mer mognad i färgen. Doften drar lite åt plast med vag petroleumtouch. Svarta vinbär och mineral. I munnen är vinet torrare än föregångarna, vilket kanske var en liten miss av ledaren eftersom det blir lite svårare att hitta nyanserna efter de sötare föregångarna. Rundare och med lägre syra samtidigt som det även är fylligare och har bättre längd. Det bedöms som en stor riesling på sin topp och utses till kvällens klart bästa vin. Själv tyckte jag nog också att det var bäst för kvällen, men inte någon solklar vinnare. 86p.

2008 Domaine de Villaudière Sancerre gav en liten avstickare till Sauvignon Blanc. Vinet doftade ganska fruktigt och druvtypiskt med fläder, svarta vinbärsblad och sparris. Syran var mindre än vinerna ett och två. Vi hittar svarta vinbärsblad, mineral och lite grönt. Lätt besk eftersmak. 83-84p.

2008 Bellingham The Old Orchards Chenin Blanc. Vissa dagar är det precis som om snoken är inställd på en viss doft och denna dag var det lakrisal som gällde för mig. Hittade det i flera viner, men framför allt i detta. Annars bjöds det på gula frukter och lite vått ylle. Lätt sötma. Alkoholen ligger på hela 14,5% och det känns redan på doften, men framför allt i munnen där den blir lite skarp. Torrare i munnen än doften hintade. Ekfaten gör sig påminda. Lite dragning åt skumbanan. Hygglig längd. Lite för mycket alkohol alltså. 83p.

2008 Gustave Lorentz Riesling Réserve kändes även den lite söt när man doftade på den. Kiwi och päron. Torrt och syrligt i munnen. Lite åt citronsyra. 83p.

Konstaterar återigen att jag har svårt att gå igång på vita viner, så länge de inteär söta. Det är gott, men inte alls med samma spektrum och finess...

*

Vi har förresten fått en ny vinskribent i vår lokaltidning. Drog inte riktigt jämt med vår gamla, Sune Liljevall. Var kanske lite präglad av att han även skrev för Arbetarbladet och det hela därmed gärna köndes som en jakt på billiga, prisvärda pavor. Kanske lite fördomsfullt, men det enda jag minns av Sunes krönikor var att han lovordade Café Culture som ett roligt vin, vilket jag håller med om (om än nästan lite vulgärt). Satte nästan morgonjuicen i vrångstrupen (trachea på fikomspråk) när första vinspaltens billigaste vin kostade hela 119:-. Dåligt insatt som jag var insåg jag (när jag läste Kronstams lista) att billigaste vinet kostade just 119. Hade hoppats på något nytt, men nu efter att ha läst lite av hans alster får jag tyvärr inse att det är mycket snack om prisvärde och fyndvarning på 89:- flaskor. Vinskribenten har hur som även han startat en blogg och genaste trasslat till det lite för sig genom att, i ett försök att avkoda vinnördarnas vinspråk, referera Rieslings petroleumdoft som del i begreppet mineralitet och hur detta skulle vara en produkt av jordmånen. Blev dock ganska snart tillrättavisad och informerad om att Rieslings petroleumdoft kommer av nedbrytningen av karotenoider, närmare bestämt från den kemiska föreningen 1,1,6-trimethyl- 1,2-dihydronaphthalene. Karotenoiderna kan härledas från ämnen i frukt och bär och har således inte med jordmån att göra...

PS. Magbesvären slutade med att jag fick åka hem från jouren och väl hemma havererade magen fullständigt. Trots 10-talet resor till Asien och Egypten var det här det i särklass värsta jag varit med om. Det hela höll i tyvärr i sig så att jag missade tredje lektionen. Har dock fått en pdf från den föreläsningen, så det blir nog en liten sammanställning ändå vad det lider...

2008 Feudi di San Gregorio Greco di Tufo

Jour på fredagen ger en kort helg och förkylning och magsjuka gör att suget efter vin är tämligen lågt. Dagens vin är en gåva från vår italienska svåger. Såväl druva som distrikt är nytt för oss.

Druvan heter alltså Greco (Bianco), en druva som odlats i Italien i över 2 500 år. Namnets ursprung innebär tydligen inte nödvändigtvis att druvan har sitt ursprung i Grekland, utan snarare att det ursprungligen var ett vin av grekisk typ...dvs sött. Greco di Tufo är D.O.C.G.-klassat och görs på druvor från Vesuvios sluttningar i Kampanien. Detta ger såväl en vulkanisk jordmån som svalka. Minst 85% av druvorna måste vara Greco, men får även innehålla Coda di Volpe. Samtliga viner inom appelationen är torra, vissa mousserande.

2008 Greco di Tufo har en svagt gyllengul färg. Av första sniffen att döma får vi kategorisera det här vinet som torrt, friskt och lite blommigt och kryddigt. Det finns en annorlunda, nästan lite fet ton över det hela. Citrus och mineral. Päron och en mycket svag antydan av rosmarin. Lite tropisk frukt med ananas anas också (ny favoritkombination av ord). I munnen är vinet härligt frisk, mineraligt.

Feudi di San Gregorio ska tillhöra de bättre producenterna och det här känns som ett väldgjort vin, men det känns lite anonymt. Kul att prova något nytt, men inget jag komer leta efter när vi väl besöker Italien... 84p

PS. Kronstam har i dagens DN lyckats med ett lite roligt feltryck. Veckans vinkrönika handlar om Portugal och alla vi som följt honom ett tag vet ju hur mycket, ofta och haussat han brukar skriva om Vila Sant. Vila Santa finns naturligtvis med bland fynden även idag (dock inte som ett vin som vinner på lagring?). Även dess vita syskon har hittat till listan... Döm min förvåning när det som ursprung står Tyskland, Pfalz! Vad falls?!? Nu drar vär importören in sponsorpengarna... ;)

2005 Château Croizet-Bages

Årets helvetesvecka börjar lida mot sitt slut. Barnen sjuka, hostar så de kräks och får stanna hemma. M får av någon anledning pyelonefrit (njurbäckeninflammation/infektion) och däckas i feber, frossa och ryggvärk. Själv är man förkyld och lite ynkling. Passade dessutom på att dra tån i en träpall med en mindre avlöst flisa som följd. Bara att bita ihop och tycka lite synd om sig själv (för ingen annan lär göra det). Tur att man jobbar på röntgen så man i alla fall kan konfirmera att det faktiskt var nåt som gick att se.

Vin är inte direkt det första man är sugen på när man är förkyld, men eftersom livsandan sakta börja återkomma känns det ändå rätt att leta lite djupare i källaren idag. Valet faller på 2005 Croizet-Bages. En 5e Cru inte levt upp till sin klassificering på senare år. Inköptes för ganska exakt två år sedan i Danmark för 149 DKK (ca 200 SEK).

Vinet är gjort på 70% Cabernet Sauvignon, 25% Merlot och 5% Cabernet Franc. Efter dekantering återfinns en måttligt med finkornig fällning i flaskan. Färgen har en begynnande mognad, med an sammetsröd touch. Vi möts en relativt stor doft av ceder, tobak och saltlakrits. Cabernet gör sig påmind med svarta vinbär. Lite stjälkigt, grönt följer också med. Längst bak tittar nåt som jag associerar med pälsdjur (typ marsvin) fram. En svårdefinierad doft, men pälsdjur alternativt torrfoder var det närmaste jag kom. Kanske lite åt våt ylle-hållet. Den hänger i alla fall med när vi smakar vinet, som i övrigt känns harmoniskt och medelfylligt. Relativt drickvänliga tanniner. Ok längd på eftersmaken.

Mina förväntingar på det här vinet var inte särskilt högt ställda. Inte ens för ett bra år som 2005. Har läst att Croizet-Bages' viner mognar snabbt och även det här känns på intet sätt som ett barnarov. Har två flaskor till och de lär inte bli sämre de närmaste åren, men samtidigt lär det aldrig bli någt stort vin. Vinet fick 86-88p när grappe testade 2005 Bordeaux:er och det tycker jag var ett ganska passande betyg. Tror även att det fick 86p av Parker. 149DKK kändes som ett ganska rimilgt pris, även om det inte är det jag skulle köpt nästa gång om jag haft pengar över...

Dag 2 har marsvinsburen försvunnit och det gröna istället blivit mer framträdande, likaså de svarta vinbären. Tanninerna gör sig betydligt mer påminda när vinet njuts utan mat. Vinet känns trots allt rätt ungt och det får nog gå två år minst innan nästa flaska korkas upp.

PS. Så här såg det ut vid mina föräldrars hus en mil norr om Cannes för några dagar sedan. De har dessutom inget vatten eftersom det verkar vara en läcka någonstans. Senaste vattenräkningen var på 13 00€, vilket skulle motsvara 25 000 liter/dag. Kul att försöka reda ut nåt sånt i ett främmande land, som dessutom är hur insnöade som helst även när det gäller byråkrati. Pula med det samtidigt som man sitter i ett dåligt isolerat hus, avundas de inte...

Munskänkarnas druvkurs, Lektion 1

Så var det då dags att göra en mer standardiserad och formell djupdykning i vinets värld, i form av munskänkarnas druvkurs. Kursen är uppdelad i 8 lektioner där vi ska få översiktlig kunskap om vinodling och vinframställning, men även fördjupa oss i några av de populärare druvorna. Vi ska, som det står i läroplanen, ha goda kunskaper om 3 gröna druvor (Chardonnay, Sauvignon Blanc, Riesling) och 3 blåa (Cabernet sauvignon, Syrah/Shiraz och Pinot Noir). Vidare ska man ha översiktliga kunskaper om Chenin Blanc och Gewürtztraminer samt Gamay, Tempranillo, Nebbiolo och Sangioves. Förstår inte riktigt hur Gamay lyckats hamna i detta sällskapet, det hade känts mer motiverat med exemplevis Grenache eller Merlot. Kursen avslutas sedan med ett teoretiskt (skriftligt) prov och ett praktiskt (blindprovning).

Lektion 1 är mer som som en allmänt hållen översikt. Vi får lära oss hur man provar vin, samt lite om vinframställning och de olika druvornas typiska drag. Inte så mycket nytt, men det hade jag inte heller förväntat mig. Tror att jag skulle klara provningsdelen av provet ganska lätt redan nu, men det finns säkert en del att lära vad gäller odling och framställning. Vi får även prova 6 olika viner:

2008 Les Baronnes Sancerre. Gjort på Sauvignon Blanc alltså. Vi går efter munskänkarnas protokoll och då finner man vinet med en grön ton med dragning åt halm. Doften är frisk med de typsiak svarta vinbärsbladen och mineral. Inte särskilt mycket frukt. I munnen känns syran hög, med tydliga toner av svarta vinbär. Bra längd, men med en lite besk ton

2008 Dr Loosen Erdener Treppchen. Dags då för Riesling. Lika blekare, grön ton. Doften är inte heller lika stor som föregående vin. Finner i all fall söta päron, mineral och krydda. Syran känns ännu mer påtaglig, men med en viss sötma. Riktigt bra längd. En trevlig bekantskap. Bra matvin.

2008 Les Sétilles. Bourgogne och Chardonnay kliver in i bilden. Diskret doft, utan påtagligt mycket ek. I munnen är syran lägre än föregångarna med en viss beska. Lite vanilj och en touch smör. Hygglig längd. Sämst av de vita. 82p.

2007 Domaine mouton, Givry. Bourgogne och Pinot Noir. Som sig bör är färgen ganska tunn och med rubinröd färg. Doften är ung och relativt stor med lite rökig chark. Kryddigt. inte så mycket bär. riktigt bra doft. Munnen fylls av en hög syra och lena tanniner. Oväntat bärig smak. Lite ung kanske, men god. 86p.

2007 Domaine des Entrefaux, Crozes-Hermitage. Syrah alltså. Mörkt med blålila purpurton. Shyrah:ig doft med peppar och chark. Tobak, inte så mycket bär. Lite tjälkigt. Syrligt och (naturligtvis) strävare än föregångaren. Precis som på nyår kändes det som om det nog skulle må bra av att ligga lite. 85p.

2006 Alto Cabernet Sauvignon och Sydafrika. Tät, rubinröd färg med lätt dragning åt tegel. Doften skvallrar om fatlagring med vanilj. En diskret ton av svarta vinbär. En ursprungstypisk rökig och även de lite gröna (paprika-)toner som jag allt mer kommit att förknippa med just Sydafrika. 84p.

Lite väl översiktiligt kanske, men jag hoppas kunna fördjupa även inläggen lite när vi går från att vara översiktiliga till att lära oss om odling etc och smatidigt tittar på enskulda druvor. Ska hur som bli kul ändå att gå kursen, även om jag som sagt är lite osäker på hur mycket nytt det faktiskt blir. Även om Oz Clarke's Druvan bakom vinet står som grundlitteratur, rekommenderas man köpa Munskänkarnas Vinbok. Undrar dock om det verkligen är nödvändigt, har så mycket annan vinlitteratur att jag inte har lust att lägga mer just nu. Nu skulle i och för sig svaren på frågorna mer eller mindre vara hämtade från den boken, så man kanske borde ändå...

*

Helgen bjöd även den på lite vin. Lite svårbedömda på grund av nästäppa och förkylning, så vi skippar poängen...

2000 Bramoss Barbaresco Riserva. En gåva från my old man, köpt i Danmark. Som alltid med Nebbiolo (med någa år i horisontalläge) en trevlig tegelfärgad ton. Cede och choklad och en fläkt tigerbalsam. Hasselnötter och lakritsrot. Sammetslena tanniner och en syrlig (nästan lite kall) munkänsla. M tycker det känns lite väl tunnt, men det är inget som stör mig. Har nog inte mycket att vinna på ytterligare lagring.

2008 Viña Sutil Late Harvest. Chilensare gjord på Sauvignon Blanc. För 80:- var det helt klart en ritkigt trevlig bekantskap. Söt tropisk frukt med lite papaya och citrus. Syran väger upp sötman på ett bra sätt. Den korta eftersmaken skvallrar om att vinet inte hör till plånbokstömmarna. 85p

Fler gråa hår och ett besök i Malmö

One year older, none the wiser. Ännu en i raden (av ganska många känns det som nu) födelsedagar. Barnen följer med mina föräldrar hem och M och jag lånar fars lägenhet i Malmö och trotsar snö(o)vädret för ett besök på Restaurang Atmosfär. Tror mig ha hört att restaurangen realtivt nyligen bytt ägare och man har därmed infört ett nytt koncept. Alla rätter har ungefär samma storlek och kostar lika mycket, 110:-. Spontant känns det som en rätt så rolig idé, men jag hade samtidigt gärna sett att det fanns lite fler rätter att välja på. Det första man möts av i entrén är ett diplom som förkunnar att man fått omdömet tre klasar av munskänkarna pga deras vinutbud. Vinlistan var på intet sätt jättelång, men icke desto mindre imponerande med en 3 liters Ornellaia som dyraste pjäs (10 000:-). Svårt att jämföra priser, men t.ex. 500:- för en flaska 2005 Roger Perrin Chateauneuf-du-Pape kändes inte som någon stöld. Jag startar hur som upp kalaset med en Foie Gras-terrine och eftersom jag inte provat med dess klassiska följeslagare Sauternes faller valet på 2005 Le Dauphin de Guiraud. En riktigt trevlig kombo, även om vinet inte levde upp till förväntingarna. Hade egentligen det mesta man kan begära av en Sauternes, men i lite för liten dos. Lite i yngsta laget. Har några flaskor själv hemma, så det här var ändå ett bra sätt att prova det utan att känna att man gjort ett barnarov. Härnäst tog båda lamm med rostad vitlökssås och rotfrukter. Himmelskt gott! Varför äter man inte lamm oftare? Hur som så tog M ett glas 2007 Chianti och jag 2005 Gigondas. Kommer tyvärr inte ihåg vilka producenter det var, men Chiantin vann på en större och mer intressant doft. Gigondasen var lite mjäkig. Efterrätten, i form av chokladfondant med tillbehör, fick göra sällskap av...en kopp kaffe!

*

Dagen efter bjuder föräldrarna på renfilé. Pappa har varit och letat i gömmorna och fiskat upp en 1975 Château de Pez, Saint-Estèphe. Man vet aldrig hur vinerna förvarats och oftast inte heller om de tillhör de finare slotten. Googlar lite och får i alla fall reda på att slottet 2003 klassats som Cru Bourgeois Exceptionell, vilket ju låter lovande. Korken är mer än lovligt indränkt, men utan tecken till läckage och även nivån i flaskan får anses som bra med tanke på åldern. När man väl sticker ner nosen inser vi i alla fall till vår förtjusning att vinet fortfarande lever. Lite rosvatten blandat med Sherry och en gnutta choklad och läder. Absolut inget stort vin och det är lite i tunnaste laget med en viss beska i eftersmaken, men kul ändå!. Tanninerna gör sig fortfarande påminda. 82-83p

Vi ställer vinet mot en flaska 2005 Luigi Righetti Amarone della Valpolicella Classico. Ni som prenumererar på vinavisens veckobrev kommer säkert ihåg diskussionen och misstankarna om man verkligen kan tillverka en amarone som går att sälja för 80DKK eller huruvida de som varit ute till försäljning i Danmark för just det priset i själva verket var oäktingar. Nu köptes visserligen det här vinet för drygt 2 år sedan, men betingade då just 80DKK på Netto. Drack det för drygt ett år sedan och då imponerade det absolut inte. Inte heller denna gång när vi några större höjder. Oväntat mogen doft, med lite körsbär, chark och choklad. Bra syra och ok längd. Den i särklass tunnaste amarone jag druckit. Man undrar nästan om det inte är en vanlig Valpolicella i flaskan... 84p

Hittade även (till min fasa) resterna av 2005 Tamellini Recioto di Soave som dracks för 2 veckor sedan, när jag sist hälsade på. Trodde att den halvfulla flaskan skulle vara mer eller mindre dålig efter så länge i kylskåp, men den visade upp sig i all sin prakt med mango, aprikos, lite mandel och en gnutta citrus. Letar förgäves efter den melon som Sveriges amaronekännare Henrik Ungerth hittade när han provade. 92p

*

2007 La Bastide Blanche Bandol Rouge. Bandol hör inte till vanligheterna för oss, även om det finns lite i källaren för framtiden. Än så länge har ingen anklagat Vård & Vin för att vara trendsättare när det gäller vinflaskor i ropet...och så inte heller denna gång. La Bastide är onekligen i ropet just nu och det med all rätt. Vinet behöver luftas ordentligt och med lilltjejens simskola mitt i förberedelserna, så hann det inte ritkigt få den tid i karaffen som det behövde. Tog Aeratorn till hjälp, men vinet fortsätter att utvecklas hela kvällen som bevis på luftbehov. Doften är relativt stor redan när den hälls i karaffen. Dova, mörka bär med klara chokladtoner. Bra fatkänsla och en tydlig kryddighet, som efter hand övergår i en mer och mer tydlig rosmarinton. Lite mer tanniner är förväntat efter Finare Vinares inlägg och utan innan maten gör det sällskap känns det ganska strävt. Dofterna går igen i smaken och även om våra gäster inte verkar övertygad, så njuter i alla fall jag. PS. vinet är gjort på 70% Mourvèdre, 25% Grenache, 3 % Cinsault och 2% Carignan och är ekologiskt framställt. 88p

PS. Bilden är hämtad från wikipedia. Fler som haft tillgång till just den årgången ;)

Efter föregående inlägg känns det närmast fånigt att vinblogga, men man får tacka högre makter att det gick väl. Och varför inte hedra dessa med vin?

Den gångna helgen avnjöts porterälgstek (kan det verkligen heta så?) med kantarellsås och hasselbackspotatis. Underbart! Min lott var att bidra med vin, och tog med SB:s standardbrunello Col d´Orcia 2004 vilken visade sig vara en tämligen slank och tanninrik upplevelse som inte åtnjöt några stående ovationer (87). Möjligen delvis beroende på undermånliga vinglas av V-utseende med grovt glas, effektivt utvädrandes doftupplevelserna. Det fick två timmar på karaff innan servering, kanske för lite? Hur som helst tror jag inte att några direkta underverk kan ske med varken tid eller luft. Flaska två var en Allesverloren Tinta Barocca 2007 (89) som fyllde upp kostymen bättre. Till dessert serverades ostkaka och en Chateau Dereszla 5 putt 2004 (90) som spelade väl ihop med ostkakan.

I övrigt har jag köpt på mig två lådor av den i bloggosfären omtalade Produttori del Barbaresco 2006 från Philipson Wine, vilket får betraktas vara årets kap, trots den tidiga timman. (91)

I julhelgen bjöds på en mogen Bordeaux: Ch. Calon-Ségur 1990 som erbjöd allt man kan förvänta sig av en sådan! (93)

Jag har också lärt mig uppskatta det oerhört söta, russin/knäckkoncentratet Don PX från Toro Albalá som finns på SB. Fungerar som substitut till glassens kolasås om den skulle vara slut. Nöj dig med några centiliter, mättnaden kommer snabbt...

I övrigt väntar dryga året med halvflaskor i vårt hushåll, så guldklimparna får vila ett tag till...

Uppdatering

Det gångna året höll på att ända med förskräckelse, då lillgrabben blev påkörd av en bil på väg till pulkabacken första dagen med snö. Nu hade han änglavakt och klarade sig, trots att han blev medsläpad 10-15m, utan några större(fysiska) men. Det hela ledde dock till lite andra prioriteringar och den nystart på bloggandet som jag hade tänkt mig kom helt på skam... Har inte skrivit ner en enda anteckning de senaste vekorna, men tänkte ändå skrapa ihop det som fortfarande ryms i minnet.

2006 Produttori di Barbaresco Sveriges mest bloggade fynd just nu? Ja, antagligen. När det säljs till det facila priser av 80 DKK, rinner det i mungiporna på alla stackars Stockholmbloggare (och många andra också för den delen). Bara att lyfta på hatten för min far som var snäll att ta bilen över till dansken och införskaffa en låda. Ungt, fruktigt och strävt. Ritkigt trevligt för den slanten (även om farsgubben inte var så förtjust). 88-89p

1999 Babi Soprani Barolo fick agera motståndare och det hela mynnade ut i ett dött lopp. Fylligare och mer moget (nähä!) med en rejäl dos choklad. Fortsatt något sträva tanniner. 88-89p.

2004 Tamellini Recioto di Soave. Har sagt det förut och säger det gärna igen. det här vinet är fantastiskt. Bärnstensfärgat med ton av mango, aprikoser och fikon. Milslång eftersmak. Bästa söta vin 2008 och 2009. Håller den platsen även i år, men man får ju nästan hoppas på tronskifte snart...frågan är bara vad som ska kunna matcha det. Tyckte i och för sig att det var lite vassare sist, men det kan även vara dagsformen. 93-94p.

2006 Rocca Guicciardia Riserva var en ny (trevlig) bekantskap för undertecknad. En rejäl portion rostade fat, men även mörka, mogna bär blandat med kaffe och choklad. Relativt sträv och kan säkert "ligga till sig" som överläkaren på psyk sa om alla som skrevs in för att hon var för bekväm för att ha någon högre omsättning på sin avdelning... Köper gärna några fler. Provades på halvflaska. 85-86p.

2003 Finca el Puig har däremot druckits och gillats tidigare. Dracks på nyår i sällskap med en ung Crozes och fick dä en väldigt tydlig portvinslik sötma. En av förra årets absoluta favoriter.

2001 Allesverloren Fine Old Vintage har också lyckats slinka ner. Tidigare flaskor av varierande årgångar har alltid fått tummen upp. Tycker att de vinner en hel del på att få ligga något år. Kan var detta dock lite i längsta laget. Kändes ovanligt eldigt, menannars var det fint.

Provade även D'Arenbergs 2006 d'Arry's Original och insåg att det nog inte var någon höjdare. Glömmer mina kvarvarande flaskor ett tag och ser om det kan locka fram lite gillande nästa gång. 78-79p.

Det var allt för den här gången. Börjar druvkurs hon munskänkarna i februari, så om inte annats så hoppas jag det blir lite fortlöpande info från den...

PS. Kör försiktigt i halkan!

Små korta noteringar från gångna veckor

Har varit lite dåligt med vinnoterandet sista tiden. Har druckit lite som trots allt skulle ha varit värt att notera, men i allt för stor utsträckning förlitat mig på att minnet skulle hålla. Har dock rätt snabbt fått inse att det inte går att skriva så mycket om ett vin ur minnet. Ska försöka ge lite korta kommentarer...

2003 Château de Fontenille. Mitt vinintresse är inte äldre än att detta är det vin som funnits i min källare längst. Kronstam som på den tiden det hela började ofta fick agera utgångspunkt har ofta skrivit upp detta och promotat det ungefär som en smak av Bordeaux till ett vettigt pris. (sök på vinet och du får 10 träffar på DN). Så här stod det i DN 14 oktober 2006, ungefär när jag köpte mina flaskor: Klassiskt är bara förnamnet till 2003 Château de Fontenille från Bdx i Frankrike. Bordeauxviner har, inte utan anledning, rykte om sig att vara dyra. Men smakprovet här är skrattretande, även i detta avseende. Doften är stor, eldig och god i fruktig, massiv stil. Karaktären är tät och föredömligt lång i elegantoch mjuk tillsvansad, komplex stil. 79:- kostade det på den tiden. Titta förresten gärna på Kronstams pdf från den dagen, inte mycket att hänga i granen där. Har hur som druckit säkert 4-5 flaskor tidigare, senast för drygt två år sedan, och alltid reagerat på den obalanserade syran som gav ett surt intryck med bismak. Intryck den här gången var aningen bättre. Var lite orolig att syran nu skulle vara det enda som fanns kvar, men det hade smugit sig in en hel del mognadstoner (vilket jag är svag för, och hade det inte varit för att eftersmaken var lite väl sur/bitter så hade jag varit riktigt nöjd. 83-84 p (78 p förra gången)

2006 Kanonkop Paul Sauer var riktigt inbjudande på munskänkarnas nyhetsprovning, men levde inte riktigt upp till förväntningarna (eller priset). Var 3 veckor sedan jag drack det, så det är sparsamt med detaljer. Lite extra allt, men väldigt gott. Mörka bär, mycket fat och inte så värst mycket rök. Skulle säkert mått bra av ytterligare något år i källaren. Hade tänkt dricka en flaska snabbt för att eventuellt köpa fler, men det glömdes bort och nu verkar de slut...

2006 d'Arry's Original släpptes nu i december och kommer från australiensiska d'Arenberg. d'Arenberg tycks alltid ha lite roliga namn på sina viner. Har till exempel både Footbolt (uppkallad efter en häst) och Laughing Magpie i källaren, sen finns ju även deras flaggskepp Dead Arm Shiraz. Footbolt är för övrigt det tätaste/mörkaste vin jag någonsin druckit. d'Arry är i alla fall uppkallat efter en i familjen och är gjort på lika delar Shiraz och Grenache. Inte jättetätt eller det muskelpaket jag befarat. Grenachen gör sig tydligt påmind och gillar man den här typen av nya världen "Rhônare" så blir nog inte besviken. Möjligen var syran lite för påträngande, men jag tror mig vara lite extra känslig för just det. PS. skalmassan är visst fottrampad om man är sugen på lite down under fotsvett ;)

Ber lite om ursäkt för dåligt recenserade viner sista tiden. Ska bli bättre på att föra anteckningar och blogga om vinerna snabbare...

Ett måndagsexemplar av Ceretto Barolo Zonchera 1997

Efter en helg fylld av jourarbete infann sig den rätta (om än något trötta; tänk fredagsmys) helgkänslan märkligt nog en helt vanlig måndag, varför undertecknad och fästmö beslöt att fira med en Barolo. Varför inte ackompanjerad av en totalt okreddig men ack så njutbar middag på entrecote med köpebea (blasfemy!) och ICA:s pommes frites?

Som vanligt lite dåligt planerat med initialt källarsval Barolo, men vilken ynnest att ha mogen sådan att ta fram när lusten faller på! Det är den andra av samma år och producent vi dricker på några månader, och nu liksom då bjuds på mogna bär och stallighet med vad jag upplever som välintegrerade tanniner med kanske något mindre strävhet än föregående flaska. Dricks under två timmar efter 30 minuters karaffering och sista glaset är bäst.

För att hålla vinkällaren i balans krävs återinvesteringar, och jag försöker tillämpa "två in - en ut" och försåg mig på dagens nyhetssläpp (vilka beställningsar som gått igenom får vi se...) med bland anat en Ornellaia, en av varje av de av Parker lovprisade Chateauneuf du Pape 2007:or från Clos Saint Jean; Deus ex Machina och La Combe Des Fous. Om de motsvarar pris och förväntningar återstår att se om några år!

Fortfarande tråkigt att man endast får beställa en flaska av varje! Känns som DDR. Lösningen är kanske att man läger in en semesterdag den 1:a varje månad och beger sig till någon av de tre stora för att stå i brödkö?

Placebo och en korkad libanes

Helg i Stockholm. Flyg upp på fredagen för att se ett av mina gamla husband, Placebo, i Annexet. Ett band som nu snart passerat sin storhetstid med ett decenium, men som fortfarande har en trogen skara fans såväl i Sverige som utomlands...och till den skaran hör definitivt jag. Ena halvan av kvarvarande ursprungsuppsättning är svenske Stefan Olsdal på bas (och gitarr och keybord), vilket kanske bidrar till populariteten på hemmaplan. Öppet homosexuell, med tunga basgångar och skön utstrålning på scen är han en riktig tillgång (...och nej, jag är inte gay men han har en skön stil) . Bandet vann nyligen pris för bästa alternativa band på MTV-galan i Berlin. Har sett bandet en gång tidigare typ '99 på Roskilde och nu var det då alltså äntligen dags igen... Ska inte fördjupa mig närmare i konserten (misstänker att de flesta av er som läser aldrig hört bandet), men efter att ha sett lite konsert-dvd:er inser man att de är rätt måna om att skapa en snygg produkt. Stor, påkostad skärm i bakgrunden och klockrent ljud. Det blev till slut riktigt trevliga 1 timme och 45 minuter. Det mesta de körde kom från de två senaste plattorna, vilket ibland blev lite för homogent. Har man ett eget sound och bara kör nytt så känns det flera gånger som man redan hört låten. Men, det är ändå med ett leende på läpparna man avslutar kvällen.

I Svenskan gick det dagen efter konserten att läsa att det lockats lika många försäljare av öronproppar som konsertdeltagare, men det är bara att (återigen) konstatera att musikrecensenter inte är särskilt objektiva. Ibland känns det som texten nästan är skriven innan konserten ens börjat.

Innan konserten bjöds jag förresten på några glas 2007 Alain Graillot Crozes-Hermitage. Har inte druckit Graillot innan, men prickade in druva och region vid blindprovningen (och då är det nog ganska druv och regionstypiskt). Tyckte dock att framför allt doften vittnade om ett äldre vin. Vinet var bra och vann absolut på luftning men samtidigt hade jag nog, utifrån det smakprovet, inte köpt fyra flaskor om jag smakat det innan släppet. Har för mig att jag läste någon som provat som tyckte att det kändes lite stjälkat och det håller jag med om. Lite tunnt och med en biton av något (stjälk?) gjorde att det inte nådde några höjder. Gömmer och glömmer kvarvarande några år.

Hade även tagit med mig en flaska 2004 Château Ksara som tyvärr var korkad. Hade sett fram emot den ett tag nu, så det är alltid en besvikelse när den enda flaska man har är dålig...

Korkad fransos ersattes av städad amerikan

Tyvärr visade det sig att lördagkvällens tilltänkta Domaine de Chevalier 1989 var korkad, men raska steg förde mig ner i vinkällaren för att hitta lämpligt sällskap till valnötsgratinerad oxe med hasselbackspotatis och rödvinssås gjord på vin ur fådd fulflaska. Vad hitta på? Övervägde att prova den sista kvarvarande av samma slag, men kände mig sugen på något yngre när den gamle riddaren visat sig vara i sämre skick än en deprimerad Don Quixote med KOL och hjärtsvikt.

Övervägde också någon av de Mollydooker-shirazer jag försett mig med men ännu inte provat, men beslutade mig för att avvakta då dessa har sagts vara något dominanta som matviner. Plockade till sist i alla fall på mig en Seghesio Old Vine Zinfandel från 2006 som visade sig vara en trevlig bekantskap, något mer sofistikerad (eller kanske slätstruken är rätt ord?) än sin kände lillebror. Mörkfruktig doft med toner av choklad, vilket även avspeglade sig i smaken. Gjorde sig hyfsat till maten, men kanske en stramare Barolo hade passat bättre. Till den efterföljande osten (och med stigande temperatur) gjorde den sig dock riktigt bra.

Sammanfattningsvis anser jag "den vanliga" Seghesio-Zinfandeln , i synnerhet årgång 2007 vara ett bättre köp då man nästan får två-för-en och jag faktiskt tycker att Old Vine saknar lite karaktär även om den på något sätt är mer harmonisk.

För övrigt är det mitt-i-novembersläpp bland annat av en del bourgogner i morgon. Kanske ska passa på att beställanågra flaskor? Någon som har några tips?

Nyhetsprovning hos munskänkarna och en besvikelse

Har bara varit medlem i munskänkarna sedan årskiftet och blev lite besviken när jag insåg att min avdelning inte hade nyhetsprovningar. Intresse har dock uppenbart funnits och i onsdags hade man premiär. Lite i senaste laget kanske, med en provning tre dagar efter släppet, men bätrre än inget. Tyvärr hade jag glömt bort att jag hade simträning (har börjat på vuxencrawl) senare på kvällen, så det blev ganska små klunkar av framför allt de vita vinerna. Undan fick det gå också. Kan säga att simpasset efteråt var rätt så tungt. Det bjöds i alla fall på fem vita och fem röda, anteckningarna är sparsmakade och får ses som en fingervisning:

2008 Neil Ellis Vineyard Selection Sauvignon Blanc bjöd på en rätt så druvtypisk doft med nässlor, fläder och fat. Torrt med påtagligt hög syra. Omdömet blev; nja. Gott om flaskor kvar om någon skulle bli sugen (?!).

2008 Château Gaudrelle från Vouvray bjöd även den på en ordentlig syra. Lite åt syrliga citrongodisar. Snustorrt med en lång syrlig eftersmak som tyvärr gränsade till surt. Ingen favorit.

2008 Alianto Pecorino. Nej, det handlar inte om ost helt plötsligt. Har inte stött på denna druva tidigare och kommer smakar de som denna så klarar jag mig utan. Kändes som ett rätt så enkelt matvin. Fruktigt med mineraler. Inte lika påträngande syror som föregående viner.

2008 Graham Beck Viogner hann jag inte anteckna mer än att doften var stor. Vill minnas att det bjöd på en hel del aromatisk blommighet och en gnutta rök.

2008 Rabl Riesling. Kvällen billigaste vita var även det som föll mig mest på läppen. Gott, friskt med en kittlande syra. Citrus och fläder.

Tände inte riktigt på det vita urvalet. Går ju i och för sig sällan igång på vita (torra) viner, så det var kanske inte någon överraskning. På den röda sidan var det lite mer positiva tongångar:

2007 Artesiá gjord på 50% tempranillo, 30% Cabernet Sauvignon, 20% Merlot kändes nästan sött när jag fick det i munnen. Tror det var övergången mellan vita och röda som spelade ett spratt. De hade tyvärr inget tilltugg att knapra på, så det blev lite hardcore att skifta. Lite köttig smak med en hel del fat och vanilj. Lite åt det rustika hållet. Fick för mig att jag skulle sätta poäng och drog till med en 83:a.

2007 Babylon's Peak gjord på 96% Syrah och 4% Viogner. Kändes ung, rökig och lite grön. Runt i munnen men ändå ganska strävt. Inte direkt druvtypsikt, men Viogners aromatiska inslag märktes.

2007 Geoff Merrill Wickham Park Sangiovese. Australiensisk Sangiovese var en ny bekantskap för mig. Ingen sådan som lockade till ytterligare återträffar. Det var inte mycket som påminde om den Sangiovese man är van vid. Mynta och eukalyptus slapp det inte undan. Varmt och mjukt i munnen.

2007 La Spinetta Langhe Nebbiolo blev något i hästväg när man provat de tidigare vinerna i högt tempo utan något att tugga på mellan. En sträv jävel med andra ord och med en riktigt stor doft. Druvtypsikt blandat med en trevlig kombination av hallon och lakrits. Kändes att doft och smak inte riktigt räckte till, men det fanns helt klart potential.

2006 Kanonkop Paul Sauer bjöd på extra allt. 65% Cabernet Sauvignon's bidrag var inte svårt att pricka in. Mycket frukt blandat med läder och kaffe. Föredömligt lite rök. Kvällens höjdpunkt enligt mig (91p). Åkte och köpte en flaska dagen efter, för att se om sambon också går igång på det. Tyvärr har hon nattjoursvecka så det blev inte läge denna helgen (och nästa ska jag till Stockholm): För er som gillar Bordeauxblandingar i nya världentappning kan denna helt klart rekommenderas (resterande druvor är 20% Cabernet franc och 15% Merlot). God idag och kommer nog bli ännu bättre.

Sammanfattningsvis trevligt att få gå på en släpprovning. Dagens höjdare var tveklöst La Spinnetta och Kanonkop (= kanonkulle :) ). Var lite besviken över att Graillot inte stod uppdukad, men jag har några flaskor själv att ta fram så småningom. Note to self nästa gång. Skippa träning efter och ta med en lite brödbit ;)

Skulle även skriva om en besvikelse och det var i form av 2007 Ètim Negre. Som Billigt Vin konstaterat har det fått fina lovord från flera skribenter och sist det släpptes en Ètim så drack vi den med välbehag. Denna är lite annorlunda och innehåller förutom Grenache även Carignan och Syrah. Orkar inte skriva så mycket om det, men det var riktigt med frukt och fat...men sen var det inte så himla mycket. Kändes lite för endimensionellt. Vi glömmer våra kvarvarande två flaskor och hoppas på nya dimensioner nästa gång.

1997 Domaine des Perdrix Vosne-Romanée

Efter några veckors vinmässig relativ stiltje har jag nu äntligen avnjutit en Domaine des Perdrix Vosne-Romanée 1997 från en förvånansvärt solid flaska. Flaskan väger nog ensam ett kilo vilket faktiskt ger ett gott intryck, lite som känslan att stänga en Bentleydörr.

Initialt ur vinkällaren något svalt, men ur glaset kommer övertygande pinot-toner av röda bär och stallighet (enl sambo gödsel). Smakmässigt ett relativt slankt vin, tegelrött till färgen med snygga ben. Röda saftiga bär, lite som mammas blandsaft med röda och svarta vinbär samt lite jordgubb men med en lite överraskande spritighet.

Under kvällen utvecklas vinet ytterligare, och utgör för oss en minnesvärd vinupplevelse. Jag satte 91p på Cellartracker, men vill uppgradera den till åtminstonde 92. Grymt vin! Tur att det finns en till i källaren.

En anekdot från den gångna veckan kan jag bjuda på: Det har ju varit nyhetssläpp med en del intressanta viner, vilka provinsialläkaren från Småland naturligtvis glömde beställa till lanthandeln på måndagen. Således stor risk att gå lottlös. Döm om min förvåning när jag på Bolagets hemsida hittar en flaska La Spinetta och fyra Crozes i grannstaden, vilka samtliga skulle vara mer eller mindre slut i hela landet. Sätter mig således efter avslutad nattjour på morgonbussen till staden med järnvägsknut och sociala problem för att hänga på låset tillsammans med ett knappt tiotal av samhällets stöttepelare. Jag var den enda som väntade i porten, resten lurkade runt i grannportar och vid korvkiosken men alldeles tydligt påbörjades D-day 10.00...

Hur som helst får jag berättat för mig att flaskorna naturligtvis är beställda av andra och inte alls är till försäljning trots att de låg kvar på lagersaldot. Kul.

Lyckades få en vän i en större stad att köpa 2 fl Ridge Geyserville 2007 vilket blir min blygsamma skörd av nyheterna i november. Bättre lycka nästa gång får jag hoppas!

2001 Chateau Musar vs. 2004 Domaine du Vieux Lazaret

Bild kommer.

Helgen bjuder på besök från Linköping. Med sig har min spelpartner på nätet, MB, en gammal bekant, 2001 Chateau Musar. Så här på halloween slänger vi ihop lite oxfilé med sötpotatis och hemmagjord bearnaise. Har även, inspirerad av den utmärkta bloggen Pain de Martin, dagen till ära gjort mitt första surdegsbröd någonsin. Riktigt, riktigt gott blev det (me proud). Bara en vecka efter att jag satte igång min surdeg så var det ett reportage i vår lokaltiding om just Martin Johansson, mannen bakom bloggen, med tillhörande recept...och vips var allt ekologisk rågmjöl slut på ICA Maxi. Det är ju lite trendigt med surdeg nu, skulle vara kul att se statistik på försäljningen av ekologiskt rågmjöl sista tiden...

Nåväl, över till vinet. För att bryta av lite mot Musar:en hämtade jag upp en flaska 2004 Domaine du Vieux Lazaret. Har druckit även det tidigare, men det var innan bloggandet startade.

Det märks direkt när man karaferar (?) Chateau Musar att det skiljer sig från mainstream vinerna. Helt plötsligt känns det som man är på någon bazar i mellanöstern...men jag kommer till det. Vinet har en mogen, blek färg med klar tegelkant. Ofiltrerat som det är så återfinns en del fällning. Nu till doften. Närvaron av Brettanomyces är omedelbart uppenbar med doft av gympasko och nyuppackad badring. Vi försöker reda ut det där med bazaren och hittar, förutom ett helt hopkok av kryddor även lite dragning åt blött djur. M kommer plötsligt på att det hon associerar det med är...kamelbajs. Känner inte direkt att jag har det i mitt doftregister, men hon är nog inte helt ute och cyklar. Faten finns där utan tvekan och en aning mogen frukt. Vi diskuterar kring volatila syror och aceton och M hävdar bestämt att det är mer av kemisk bensin och hämtar en flaska sådant för att övertyga oss andra. Vill väl mer säga att det nog är åt aceton hållet, men det var intressant att känna hur bensinen luktade som det sövningsmedel jag fick inhalera när jag skulle sövas som liten (var öronbarn modell extra plus). Förmodar att det kanske var eter då, annars blir man ju lite orolig ;). Hur som så finns det initialt lite acetondoft, men det stör inte och försvinner rätt snabbt. Smaken stämmer rätt bra överens med doften, med ett runt, kryddigt vin med mellanösternvibbar. Som med så många viner mer spännande doft än smak. Återigen kan jag konstatera att det här är ett rätt roligt och ganska gott vin, men som saknar det lilla extra och med en prislapp som gör att jag inte kommer köpa det igen...men har man inte fått uppleva Brett kan det klart rekommenderas.

2004 Domaine du Vieux Lazaret drack jag förra gången nyår 2006. Då tyckte jag nog att det drog det längsta strået jämfört med 2002:an som den ställdes mot. Men det var i begynnelsen av mitt vinintresse och jag är osäker på om jag tyckt så om jag hade fått göra om provningen. Domänen hälls upp direkt i glasen, utan luftning, vilket vi under kvällens gång inser mer och mer var en miss. Initialt är doften rätt så knuten och bjuder mest på vaniljglass och kola. Efterhand dyker det upp en dov doft av röda bär och kryddor med peppar som sticker ut. Lite åt rökt chark-hållet. M får ytterligare en uppenbarelse när hon glatt konstaterar att det doftar varm rödkål. Hoppar alltid över det på julbordet, men hon är nåt på spåren helt klart min kära sambo. I munnen känns vinet varmt och fylligt, men jag känner inte av den sytlighet som jag vill minnas att jag kände sist. Vinet fortsätter att utvecklas under kvällen och orden besvikelse som jag först skrev får jag stryka över. Eftersmaken var dock oväntat kort.

Summa sumarum två trevliga återvändare, som dock inte når några himmelska höjder.

Vi har även hunnit med att prova Blossas årgångsglögg som i år bär smak av clementin, men av den kände jag ingenting. Smakade precis som vanlig vitvinsglögg. 2007 Tendral från Priorat släpptes som nyhet i oktober, en god sådan. Inga anteckningar, men alla (ffa M) gav tummen upp. 2006 Rosso di Valtellina släpptes också i oktober. Inte heller här några anteckningar, men minns att det var gott och strävt. Kräver nog helst lite feta rätter à la sånt som de goda norditalienarna äter när vinter gör sig påmind.

Imorgon bär det av till en (sen) släpprovning med munskänkarna innan det är dags för crawl. Blir till och spotta i glaset.

PS. Även de inom spritbranschen har dåliga dagar :)

2000 Peter Lehmann Stonewell Shiraz

Ett kärt återseende. Provades förra sommaren hos förädrarna i Skanör och då gick vi igång på alla cylindrar. Då var det sommar, varmt och allmänt njutbart. Frågan är om det klarar att leverera på samma strålande sätt nu ett drygt år senare, hemma i den grå vardagen (fast det är i alla fall lördag)...

Far min fick alltså en låda i samband med 60-års dagen för drygt tre år sedan och förra helgen fick vi hans sista flaska som han hade glömt bort. Var lite orolig att flaskan förvarats stående och denna blir väl mer eller mindre bekräftad när jag ser att korken knappt har någon färg alls på sidorna. När vi korkade upp vinet trodde jag initialt att den hade hunnit bli defekt, för vinet var lite snipet och surt...efter ett tag inser vi dock att det snarast beror på att vinet var för kallt när det togs rakt från källaren (som nu håller ca 13ºC). Borde ha misstänkt det, men vinet kändes inte alls för kallt i munnen. Snacka om vinamatör! ;)

Vinet hämtar sig ganska snabbt och näsan möts av en dov doft av sötmogna bär, salmiak, choklad och lite chark. Faten finns där, men sticker inte ut. Efterhand tillkommer även tobak. Har svårt att hitta den mint/eukalyptus som vi hittade förra gången. Vinet har lämnat relativt mycket, finkornig fällning. I munnen möts man av ett runt , moget vin, med mjuka tanniner. Drygt medelfylligt. Dofterna går igen i smaken och vinet har en bra längd, med mycket vanilj.

div>Det här är fortfarande ett riktigt bra vin, även om det inte lyckas leva upp till sitt minne. Möjligen solkas intrycken något av att sonen timmarna innan lyckats slå en klädnypa i ögat på mig så jag fick en rift på hornhinnan precis över pupillen, så allt blir dimmigt och lite dubbelt. Vin är helt enkelt inte lika njutbart med ett rinnande öga och en lätt spänningshuvudvärk. Hur som helst så tror jag inte vinet har sådär himla mycket att hämta på vidare lagring, även om det nog klarar flera år till utan problem. Idag hade jag inte betalt 399 kronor för en flaska.

Fredagen bjöd för övrigt på en flaska 2006 Cuttaway Hill Estate Pinot Noir, tre flaskor inköpta på inrådan av just Phylloxera. Sista flaskan som gick. Saftförgad. Doften känns ganska pinot:ig med hallon och jordgubbar. Läder och kryddor. En hel del fat, men inte lika överdrivet som förra helgens Esser. Lyckas även plocka upp en ton av kinamat. Vet inte om det är ingefära eller vad det kan vara, men det gav det hela en lite exotisk touch. Realtivt runt, med viss mognad och mjuka tanniner. Bra syra. Hade gärna haft några flaskor till som smuttvin framöver.

Måste förresten passa på att agera språkpolis nu när Vingrodan inte längre verkar vara aktiv. I senaste numret av ICA Buffé (s. 4) står rekommenderat att man till desserten ska "Prova en gewürztraminer med reststöma från Alsace...". Kan man köpa restsötma via postorder, eller finns det på välsorterade ICA-affärer? ;)

Legitimerad och vaccinerad

Så ja! 2000 kronor fattigare och ett ovärderligt papper rikare. Man blir ju lite fundersam när man på sitt legitimationsbevis läser att det är en ovärderlig originalhandling. Innebär det att det inte skulle gå att bevis att man är legitimerad om man slarvar bort pappret? Det borde ju rimligen finnas ett register på alla legitimerade läkare. Blir ännu mer intressan att de skickade det med vanlig post...

Har även passat på att få en spruta i vänster deltoideus. Ca 1 av 3 på jobbet som fått sprutan har mått dåligt dagen efter, med framför allt huvudvärk, feber och muskelvärk, och fått stanna hemma. Influensa-light helt enkelt. Jag var den enda av de som fått den hittills som inte märkt någonting förutom en ordentlig ömhet i armen. Det verkar ju annars som ni läsare inte verkar särskilt motiverade att ta sprutan (25 röster; 52% som inte tänker ta sprutan, 32% som tänker och 4% [1 person] som redan åkt dit). Jag tänkte inte heller ta den först, men min enda motivering till det var egentligen att jag hellre ville ha "the real thing" för att få ett bättre och mer långlivat immunsvar och det kändes inte riktigt hållbart i längden. Skulle både jag och M få det samtidigt som barnen så skulle vi vara illa på det. Speciellt som min feber på äldre dar tycks sätta sig på balansnerven och jag stapplar omkring som en drucken. Tyckte i så fall att det nästan kändes svårare att ge sprutan till dottern, som fick sin idag. Ännu svårare känns det med sonen som ännu inte är tre fyllda. Från början var det ju sagt att man inte skulle vaccinera barn under tre år, eftersom det saknades data för att det skulle vara säkert, men det senaste jag hörde vara att de trots allt skulle få sprutan. Har inte satt mig in i vad de har för nya data som stödjer att det skulle vara säkert, men man får väl lita på att ansvariga vet vad det talar om...

Häckeberga slott

Föräldrarna passar barnen och ger M och mig chansen att spendera halegen helt på tu man hand. För att undvika att hamna i det eviga pysslet med all renovering som tornar över en som ett sisyfosarbete flyr vi fältet ner till Häckeberga slott, tre mil öster om Malmö, för en natts god sömn med tillhörande 4-rätters middag. Efter incheckning och en välkommen bensträckare börjar vi kvällen med en enkel champagneprovning med tilltugg (tror det var av köksmästare Carl Johan Österberg). Vi bjuds på N.V. Pierre Peters, lite oklar på vilken men sannolikt den Blanc de blancs som ligger i systemets beställningssortiment. Denna fick gå en match mot Louis Roederer N.V. Demi-sec. Tog omgång mot inga noteringar, men Peters bjöd på en klassisk, frisk champagne med lite brödtoner, citrus och svarta vinbär. M envisas med att försöka packa på resten av sällskap en doft av korv, typ salami, men ingen nappar. Roederer var lite roligare och både M och jag höll den som favorit. Är ju som bekant svag för söta drycker, men vi tyckte även att det hände lite mer när nosen dök ner. Man fick även en lite mer mogen känsla av vinet och det brukar jag gilla. Därefter bjöds det på 4-rätters middag...

Vi börjar middagen med två varianter av hummer tillsammans med kålrot, extremt rökiga kantareller och närproducerad prästots. Till detta bjuds vi på 2008 Pascal Jolivet Puoilly-Fumé. Vinet doftar extremt mycket av fläder och svarta vinbär. M tycker även att det anas lite hägg. Även smak bjuder på mycket fläder och därefter rejält med citrus i eftersmaken. Syra och mineraler finns där som sig bör. Passade riktigt bra med maten.

Rätt nummer två består av svartrot, fyra variationer på äpple, anklever och spädgris. Som partner till detta bjuds vi på 2007 Chateau Ste Michelle Riesling från Columbia Valley i Washington State. Oväntat nog bjöd det här på en hel del petroleum/tvål. Trodde inte ett så ungt Riesling skulle bjuda på så mycket av den varan. I munnen var vinet närmast frizzante med en härligt friskhet och även här dominerade petroleum smaken. Hygglig längd. Här tyckte jag nog att maträtten var godare än vinet, även om även vinet var gott.

Huvudnumret bestod av hjort med jorärtskocka, bondbönor, sylta och krasse (fast lite snitsigare än det låter). Till detta bjöds vi på 2007 Esser Pinot Noir från Napa Valley. Det vinet (till min stora förvåning) formligen skrek av smör! När man väl letat sig bakom detta fann vi även kola, lakrits, rostat kaffe och choklad. Efterhand som kvällen gick kunde vi dra paralleller med Café culture, som vi recenserat tidigare, med sin tydliga ton av rostat kaffe. Lite dova hallon och jordgubbstoner fanns också. Detta är nog det fylligaste Pinot Noir jag druckit. Jag satte under middagen 85p, men minnet av vinet lever inte ritkigt upp till de poängen. Tyvärr var vinet rumstempererat och skulle nog med fördel varit några grader kallare.

Till efterrätt fick vi pannacotta på havtorn och vanilj tillsammans med äppelglass, hasselnötter och en dulce de leche-sås. En riktig höjdare för en sockerjunkie. Här fick vi serverat 2006 Delheim Edelspatz från Stellenbosch i Sydafrika. Även detta gjort på Riesling. Inbjudande bärnstensfärg. Inslag av ädelröta i doft och smak, tillsammans med en lite fet ton av målarfärg. I munnen gav syran en bra attack och balanserade upp sötman bra. Lite åpple, men i övrigt relativt tunnt med frukten. Maten var bättre.

Summa sumarum en riktigt lyckad kväll, där vi vi efter middagen var lite runda om fötterna. Goda och relativt enkla rätter. Man behöver inte alltid snitsa till det med svindyra ingredienser för att få till en lyckad måltid!

Prior de Fic 3

Lyckligtvis klarade vi oss undan sonens kräksjuka, varför vi som utlovat fick tillfälle att öppna en flaska Prior de Fic 3, ett vin som jag haft höga förväntningar på. Kanske lite likt en "semesterhatt" då tre flaskor av ovanstående inköptes efter en semestervistelse där vi en magisk kväll drack den enklare lillebrodern Prior de Fic 1 med stort välbehag.

En oktoberkväll i Småland skall icke föraktas, men inklämd mellan nattjourer och med ett kräkande barn utgör den kanske inte rätt substrat för en magisk kväll, i alla fall inte i paritet med en sommarkväll blickandes ut över en solnedgång i Medelhavet... Så sammanfattningsvis måste jag tyvärr erkänna att vinet inte riktigt emotsvarade de högt ställda förväntningarna, även om det i allt var ett gott vin som passade väl till kvällens ryggbiff med rödvinssås och potatisgratäng.

Vinet var något ljusare/brunare till färgen än förväntat, och med en kraftfull doft av mogna bär, som dock efter en halvtimma minskat till en mer "normal" nivå. Smakmässigt något slankare än förväntat, med lite snällare tanniner än jag mindes lillebrodern ha haft. Detta kan ju bero på att kvällens vin är något äldre, och något mer välintegrerat. Jag skulle vilja beskriva vinet som medelfylligt, och något lättare än de Finca el Puig 2003:or jag hittills druckit. Om man ställer dessa mot varandra vinner Finca el Puig en knapp seger.

Sov gott!

Nya tider, gamla viner: Chateau Margaux 1989

Efter en inte försumbar övertalningsinsats har nu V&V lyckats förmå mig att börja co-blogga. Ett sant nöje skall det bli, och faktiskt premiär för undertecknad i bloggosfären (i alla fall som producent).

Har precis som V&V vigt mitt liv till att hjälpa mina medmänniskor, jag kanske med något ädlare medel än att pumpa deras tarmar fulla med luft... ;) Vi befinner oss inte heller på samma ort geografiskt, utan närmare 30 mil skiljer oss åt. Detta hindrar oss inte från att ses och ibland dricka vin, men naturligtvis alltför sällan. Gott då att man kan utbyta erfarenheter på detta vis!

Mitt vinintresse är tämligen ungt, men jag har under snart tre års tid samlat på mig viner jag blivit bjuden på, tror på, blivit tipsad om eller bara läst goda recensioner om. Är i dag uppe i 120 flaskor av hyfsad kvalitet, varav ett fyrtiotal är lite ädlare viner från kontinenten med mellan 10 och 20 år på nacken (den äldsta en Bodegas Riojanas Monte Real Gran Reserva 1975).

Jag har förmånen att som V&V beskriver ha "samboat" in mig i en vinkällare av rang, varur det under olika familjehögtider bjuds på godbitar, senast i helgen en Chateau Margaux 1989. Dekanterades i en timma och dracks under ytterligare tre till rådjursstek. Ett otroligt vin, som från start lämnar en fantastiskt rik doft av cassis och en hint av ceder och tobak. Smakmässigt elegant och välavvägt på ett utomordentligt sätt. Tanninerna alltjämt med riv i, och enligt min ödmjuka bedömning någonstans i början av sitt "drinking window". Vilken tur då att det finns ett gäng till att njuta av under kommande år!

I morgon kommer en flaska Prior de Fic 3 2002 drickas och recenseras om sonens kräksjuka inte smittat oss...

Reinforcements have arrived!

Utlovade ju förändringar här på bloggen i senaste inlägget...och äntligen kan Vård & Vin stolt meddela att vi numera är en duo!

Tanken är, förutom att öka det gångna årets ganska skrala antal inlägg, att förhoppningsvis även kunna få bjuda på ett lite bredare spektra av viner och kanske en och annan exklusiv pava. Phylloxera har tidigare i bloggen refererats till som Broilern (förstod inte varför du inte tog det namnet istället). Gammal kursare till undertecknad under läkarstudierna och tillika en man med allt mer imponerande vinkällare. Har dessutom haft turen att gifta (samboa) in sig i en riktigt vinintresserad släkt, med en hel del godbitar i gömmorna.

Kanske blir det även lite fler inslag av vårdrelaterad karaktär. Jag har ju numera inte så mycket att bjuda på på den fronten efter att jag började på röntgen. Min patientkontakt sträcker ju sig numera till människor som jag vrider, vänder och tippar på ett bord samtidigt som jag pumpar ändtarmen full med luft...och det känns som man ganska snabbt kan tömma ut det som finns att hämta där (bloggmässigt alltså). Phylloxera har fortfarande patienter och brukar dessutom vara en man med starka och (oftast) genomtänkta åsikter, så det kan nog bli lite reflektioner även om vården.

Kanske kan vi även starta en tjockisblogg. Skyller detta helt på föräldraskapet , men vi är om sanningen ska fram inte längre de slanka(-re) figurer vi en gång var (har inget alls med onyttigheter, brist på motion, vin etc att göra. ABSOLUT inte!). Hade man kunnat lägga en graf i högerspalten så hade det säkerligen dykt upp en viktkurva med vår "kamp" mot den dödliga fienden obesitas. Men nu lyckas jag inte med detta så den som är extremt intresserad är naturligtvis välkommen att lägga ett mail för månatlig uppdatering. ;)

Nä, nu har jag låtit munlädret gå alldeles för mycket. Två inlägg på en dag hör inte till vanligheten. Jag lämnar helt sonika över till Phylloxera att presentera sig, så fort nattens sjukhusvistelse gått ur kroppen...

2001 Fontanafredda Barolo

Inget vin idag, då sambon jourar. Igår korkades dock ovanstående vin upp. Inköptes i april förra året, då jag var pappaledig och passade på att åka över till Danmark med S2. Åkte över för att köpa årgång 2003, som de hade extrapris på. 119 DKK. Väl där upptäckte jag dock att både 1999 och 2001 bara kostade 6 DKK mer. Slutade med att jag köpte tre 2001:or och 1999:a, eftersom jag hade mer koll på dessa årgångar än 2003. Den första av dessa flaskor korkades alltså upp igår. Det är alltså inte samma som den Serralunga som ligger systemets ordinarie sortiment, utan sannolikt en lite enklare variant. Var lite orolig att den Barolo redan skulle ha passerat bäst före, men så var inte fallet...

Det är alltid trevligt att korka upp en flaska Nebbiolo eftersom de mognar så snabbt i färgen. 2001 Fontafredda Barolo är inget undantag. Såväl färg som doft skvallrar om ett moget vin. Vi har initialt lite svårt att urskilja dofterna, men det första som vi lyckas identifiera är en inbjudande ton av salmiak och sötlakrits. Man anar även lite tjära och viol, men relativt diskret. Frukten finns där, men ligger lite inbakad utan att man urskiljer några speciella frukter. I munnen så gör sig fortfarande tanninerna påminda. Lite nejlika, som är mer påtagligt när man smakar än doftar. Efter hand som kvällen fortskrider dyker det upp alltmer toner av tobak och läder. Hygglig längd på eftersmaken. Syran är fortfarande närvarande och gör att vinet känns perfekt drickmoget idag. Ett ypperligt matvin! Bör nog inte ligga så värst mycket längre, så det är säkert högtid att ta upp även 1999:an ur källaren.

Kanske inte så mycket att skrykta med när man läser vad grabbarna uppe i Stockholm håller på med, men igår var det precis vad som behövdes efter en lång vecka på jobbet (90p)... och för 160 kronor ser jag det inte som något annat än ett riktigt bra köp!

Det är förresten påfallande ofta som texten på baksidan på flaskor inköpta i Danmark står på danska. Kan knappt påminna mig att jag läst på svenska på någon av systemets flaskor.