2005 Fournier Pouilly-Fumé

Idag har även M, samt äldsta syster med sambo och dotter slutit sig till skaran hos föräldrarna.

Sju vuxna och tre barn drar vi ihop. Vi äter grillade fiskspett med olika såser från den lokala fiskaffären. Till detta bjuds på en Pouilly-Fumé. Pouilly-Fumé är faktiskt en ny bekantskap för undertecknad. Är som tidigare nämnts inte så bevandrad i vitvinsvärlden (egentligen inte i rödvinsvärlden heller för den delen om sanningen ska fram).

Vinet är ljust gult och doftar av citrus, mineral, fläder och lite ananas. I gommen är vinet riktigt torrt med en härlig friskhet. Eftersmaken är hyggligt lång och fläderbetonad. Ytterligare ett trevligt vitt vin som skiljer sig från lågbudgetalternativen framför allt med en något längre eftersmak. I systemets beskrivning näms bland annat nässlor och svarta vinbärsblad, men här känner jag inte att mitt referensbibliotek riktigt räcker till.

Till efterrätten provar vi, precis som igår, ett annorlunda sött vin. 2001 Banyuls Grand Cru. Ett vin från Roussillon gjort på Grenache blanc och noir. Ett vin som gamlingen fick rekommenderat när han var förbi Border-shopen. Inte heller det någon höjdare. Något ljusare än vanligt rött vin till färgen. Lätt syrligt och inte jättesött. Lite honung och plommon. Oväntat kort och harmlös eftersmak. Påminner mer om vanligt vin till smaken än söta viner ananrs brukar göra...Hoppas vi har lite mer tur bland våra söta viner framöver.

1985 Château Latour

Som den observante ser direkt, så handlar det inte om DEN Château Latour. Tyvärr.

Min far har en hel del flaskor från 70-, och 80-talet liggande i sina gömmor. Inga dyrgripar, men ändock en del spännande viner. De flesta vinerna har nog passerat zenit för ett tag sedan och har inte fått den "kärlek" de skulle behöva. När jag häromdagen gick igenom förrådet hittade jag denna och föreslog att vi skulle korka upp den. Hade naturligtvis lite svårt att hitta slottet på google, man dränks i träffar på premier cru Latour. Tills slut hittar jag det dock. Slottet heter numera Latour-Laguens och gör som synes på bilden vin klassificerat som Bordeaux Supérieur. Av hemsidan framgår att slottet numera är uppköpt av en kinesiskt företag. Hittar tyvärr inte info om druvsammansättning.När jag korkar upp vinet har jag inga höga förväntingar. Korken ser verkligen inte välmående ut.

Väl i glaset höjs dock förhoppningarna något. Det bjuds på ett tegelfärgat vin, utan större mängd fällning. Doftar initialt av källare, men detta försvinner efter lite luftning. Fruktigheten är förvånansvärt påtaglig, och man finner även lite chark, röd paprika, järn och en gnutta fat. I munnen är vinet inte särskilt fylligt, dock med oväntat mycket tanniner. Lite svarta vinbär och chark bjuds vi i alla fall på. Eftersmaken är lång med en charmerande syra. Efter cirka en timme i flaska märks det att vinet börjar tappa kraft. Det gör dock inget, för det här är inget man vill dricka mängder av. Inget egentligt höjdarvin, kanske mest kul på grund av namnet. Sen är det ju roligt att dricka lite äldre viner.

Efter det korkar vi upp en flaska 2003 Kevin Constantia. En shiraz från Sydafrika. Inte heller det särskilt mycket att hänga i julgranen. Oväntat tunt. Lite fat, rök, bär, choklad och shirazig pepprighet. Ganska trist historia.

Till deserten dricker vi Château d'Orignac och på baksidan står det beskrivet som en vinlikör bestående av en blanding av cognac och vin gjort på Cabernet Sauvignon och Merlot. 18% alkohol. Blir inte helt klok på vad de gjort med druvorna, då vinet är bärnstensfärgat. Det är i alla fall sött med en tydlig cognacston och bjuder på russin, mandel och honung. Är inte särskilt förtjust i cognac, men vinet är ändå helt ok.

Sammanfattningsvis mer intressanta än goda viner idag.

2005 Angove's Stonegate

Ibland måste man även skriva om de riktiga bottenappen. Dagens vin var ett sådant. Mina föräldrar hade gäster igår och en av de (som tur var minns vi ej vem) hade med sig ovanstående flaska. Tycker annars att det är kan vara rätt kul med "gåvoviner", man vet inte priset och kan bemöta det med ett öppet sinne. Men redan när jag korkar upp dagens flaska börjar jag ana oråd. Korkskyddet (vad heter det egentligen?) är gjort av plast...och det brukar sällan vara förknippat med kvalitet.

2005 Angove's Stonegate är gjort på en blandning av Cabernet Sauvignon och Shiraz. Jag hittar det inte på systemets hemsida, så förhoppningsvis kommer vare sig jag eller ni stöta på det. Förgen är rätt inbjudande mörkt röd. Doften bjuder mest på syrliga röda bär med lite fattoner. I munnen bjuds det på en syra som bara riktigt dåliga viner kan lyckas med. Lite bär, vanilj och alkoholsötma (14%) drar också förbi, men surheten överskuggar det mesta. Min ändå lättnad är att eftersmaken bara är sekundsnabb, så att jag blir av med eländet.

Dagen räddas något av att vi till efterrätten dricker 2000 Oremus Tokaji 3 puttonyos. Ett gyllengult vin som bjuder på härligt med tropiska frukter och honung. Jag har bara druckit Tokaji vid 3-4 tillfällen, men jag har tidigare noterat en doft av kräftspad/dill. Första gången var när jag och M var på Krog Niklas i Helsingborg och åt deras avsmakningsmeny. Servitrisen då (som var vinkunnig) ville inte alls känns vid den doften när vi diskuterade med henne, men nu dök den alltså upp igen och min far finner den också. Någon annan som upplevt detta?

Riktigt snedsteg idag alltså...men med lite tur ska jag kunna bjuda på ett litet roligt vin imorgon (ska bara smörja far min lite) :).

2004 Le Bonheur Prima

Lite torka på bloggfronten just nu.

Har alltså varit ensam med ungarna i föräldrarnas hus och inte direkt haft anledning att dricka nåt vin. Hade besök av handkrämsmannen med ungar i onsdags och vi passade på att ta en repa till stranden där vi dock snabbt avlägsnade oss då vi höll på att blåsa bort. På kvällen passade vi på att se I am Legend. En film med stor potential men som inte håller hela vägen. Bland dagens mastodontfilmer på 2½-3 timmar, kändes det för en gångs skull som den här var för kort med sina 1½.

Föräldrarna kom igår och sambon idag, så äntligen åkte korkskurven fram. Vi korkar upp en flaska 2004 Le Bonheur, som jag tidigare fått rekommenderat av en vän (men glömt bort). Vinet har lovordats av både Kronstam och Röttorp. Det är från Sydafrika, gjort på en bordeauxblandning med 75% Merlot och 25% Cabernet Sauvignon.

Vinet är mörkt rött med begynnande tegel. Vid första sniffet känns det direkt att det är från Sydafrika, rökigheten är påtaglig. Doften är annars mustig och bärig och bjuder på svarta vinbär, plommon, fat samt en touch av peppar, hallon och blommor. Dofterna går igen i smaken och är mjukt med en relativt lång eftersmak och bra generositet.

Ett mycket trevligt vin för pengarna (119:-). Antagligen den sydafrikan jag druckit med mest karaktär. Är glad att jag i alla fall köpte två flaskor.

Värt att veta om psoriasis

Värt att veta om psoriasis - av Professor Knud Kragballe

Var bara tvungen att lägga in en bild av broschyren jag hittade när jag var på vårdcentralen med S2 senast. Världens roligaste namn?

BF - Barnfritt

Har haft en hel helg med mina gamla kursare från Linköping, utan barn. Inte för att jag inte älskar mina barn, men ibland känns det otroligt skönt att bara behöva bry sig om sig själv.



4 grabbar med lite öl, vin, minigolf, wii etc. Kan egentligen inte slå fel. Tänker inte gå in på några detaljer på vad vi gjorde. Kan mest bara konstatera att vuxenpoängen trillar in i sällskapet. Jag leder fortfarande, med mina två barn och villa, men med barn på G hos två och samtliga med bostadslån så är inte försprånget lika stort längre...



Vi drack förresten ett trevligt vin, 2004 Le Bonheur. En Bordeauxblanding från Sydafrika. Hade några öl innanför västen och gjorde inga anteckningar, men vinet var en trevlig överaskning. Har varit och beställt två flaskor till idag, så senast till helgen hoppas jag kunna bjuda på ett utförligare inlägg om vinet.



Sitter just nu nere i föräldrarnas hus och ungarna har precis somnat. S1 går på simskola, så det är därför vi är här. Föräldrarna är i Frankrike och M jobbar, så det blir jag och ungarna för hela slanten.

Lite vardagslyx för att ladda batterierna :) Riktigt god!

Tuggummi på medicinburk - smart!

Tuggummi på burk med samma utseende som mormors medicin känns ju otroligt bright. Undrar hur lång tid det tar innan man får se barn med intox på akuten på grund av att de tagit medicin i tron om att det är tuggummi...

Har idag löneförhandlat med "bossen" och lyckats få upp lönen med 17%! Så nu är jag inte längre Sveriges sämst betalde läkare :) Känns inte alls fel. Förhoppningsvis blir det tillfälle att köpa lite roliga viner fram emot sensommaren, när vi båda jobbar nästan fullt.

2003 Domini Veneti Amarone Classico

Känner mig som en skadskjuten kråka idag efter gårdagens straffläggning. Har träningsvärk i tibialis anterior, rumpan (gluteus) och känner mig lätt svullen i höger knä...men jag börjar absolut inte bli gammal! ;)

Vi får med oss TT och Skökan hem på middag efter gårdagens drabbning. TT är en av två som fick mig in på vinbanan. Funderar en stund på vad jag ha rosm skulle passa med dagens grill, och kommer fram till att denna Amarone som nu legat i minst 1½ år sannolikt skulle må bra av att drickas snarare än att ligga ännu längre. TT sätter direkt efter första sniffet att det är ett Amarone. Doften bjuder initialt på stora mängder mörk choklad, som sen dränks i andra dofter. Vinet är bärigt, men inte särskilt fruktigt. Körsbären är naturligtvis där, men även en bränd, eldig pepprighet. Lite nyklippt gräs. Läste ett inslag om vinet på en annan blogg där man tyckte att det endast bjöds på vanilj. Så upplevde inte jag det. Vaniljen finns där, men är inte alls dominerande. Vinet är relativt fylligt, med en lätt bitter ton. Gott, men om inte minnet sviker mig så var Capitel de Roari, som kostar lika mycket, ett bättre köp.

Vi konsumerar även en flaska 2006 Louis Bernard Côtes du Rhône, vilket jag druckit tidigare. Ett budgetfynd, för sina 25 DKK. Relativt mycket mandel och tillsammans med vaniljen drar TT en parallell med mandelkubb. Syran är påtaligt vassare än i amaronen och med en del tanniner är detta en utmärkt matvin. Såg att det fått 86p i Wine Spectator. Vet inte om refernsen är att lita på, för det låter nästan lite väl högt...men ett trevligt köp är det och jag skulle gärna har några fler flaskor för vinkrävande vardagar :)

Midsommar

Midsommarafton spenderades i närheten av Hallandsåsen med tre andra par. Vi kör knytkalas, där vårt uppdrag bestod i sill och potatis. Sådär lagom betungande alltså, vilket nog var tur med barn som varit gnälliga och ett hus som är ockuperat av hantverkare. Inser när jag packar ihop allt att jag nog köpt sill för 20 personer, snarare än åtta. Provade Willys Thaisill, vilket var en minst sagt annorlunda inslag på sillbordet. Helt ok, men kommer inte finnas med nästa år om jag får bestämma. Provade också att göra senapssill efter ett recept jag hittade på nätet. Lite väl söt, men annars riktigt god. Gick åt som smör i solsken...och solsken var faktiskt vad vi fick större delen av dagen. Vi fick till och med tillfälle att sjuta straffar (vann en av tre omgångar) och nästan lite kubb. Svårt att få ha sådana saker i fred när man har kids runt sig.

Det blir naturligtvis inte så mycket vård i det här inlägget, men väl lite vin :) Vi provade en juninyhet, 2007 Zonnebloem Pinotage. Hade några öl innanför västen när det dracks och inga noteringar gjordes så ta det med en nypa salt. Ett vin som passade mycket bra med det grillade köttet. Det bjöds på bra fruktighet med inslag av såväl fat, tobak, choklad och, naturligtvis, en viss rökighet. På baksidan står att läsa att vinet kan lagras 5-8 år, men det tror jag är lite väl långt. Men något år i källaren klarar det säkert. Vi passar även på att prova Aeratorn och samtliga åtta tycker att det är markant mer doft efter att man kört Ett gott grilvin av det enklare slaget.

PS. Såg att vinet fick 67p i Livets goda och det tycker jag absolut är för lite!

2006 Corte Vigna

Vissa dagar vill jag inget hellre än att sätta på ungarna en tvångströja och slänga in de i ett ljudisolerat rum. Känns inte helt jättekul att känna så, men vissa dagar är man inte gjord för att vara förälder. Tur att man kan lägga band på sig. :)



Idag lyckades solen äntligen titta fram och det bjuds det på (snarare bjuder jag på) grillad fläskfilé med vitlöksstekt potatis. Med tanke på dagens humör känns vin snarast som en nödvändighet. M hade middag/fest för kollegorna för någon vecka sedan och då glömdes en flaska 2006 Corte Vigna, en montepulciano d'Abruzzo. Misstänker att det är ett "fulvin", men tar ändå emot det med öppna sinnen :)

Vinet är mörkt blårött. Doften bjuder på en hel del fatig vanilj, men även syltig körsbärsdoft och lite choklad. Smaken domineras främst av fat med liten cedertouch. Inga tanniner att snacka om, men dock viss syra. Ett ok vardagsvin, som inte bjuder på något extra.

Hittade en trevlig liten funktion (kartan längst ner i högra listen) där man kan se varifrån bloggbesökarna kommer och vilket av inläggen de läst. an blir inte så lite nyfiken på vilka ni är...kanske speciellt när man får fint främmande från Danmark och Tyskland. Ger er gärna till känna :)

2004 Bettini Sassella

Ett tag sen sist. Har tyvärr varit lite torka på både vinfronten och övriga fronter. Huset är helt belamrat med saker då hantverkare håller på och renovera ett rum på ovanvåningen. Jättekul att vara hemma med två barn som springer omkring och pillar på alla verktyg. :-/

Vi spenderar helgen i Borås hos M's syster och hennes italienske man, Emi. Vi bjuds på lördagen på fläskfilé med ungbakad potatis och kryddsmör. Till detta får vi ovanstående vin. Emi beättar att vinet kommer fårn norra Italien där man (pga av kylan) mest äter riktigt fet mat till vinet. Vinet produceras i i regionen Valtellina och är DOCG-klassificerat.

Vinet är relativt ljust och har trots sin unga ålder redan en dragning åt tegel. Doften känns knuten och bjuder inte på särkilt mycket mer än körsbär och lite rödmogen frukt. Efter luftning framkommer en rökig chorizokänsla. I munnen bjuds det, förutom körsbär, både på ordentligt med tanniner och syra. Vinet känns inte riktigt moget att dricka, utan skulle nog må bra av några års vila. Jag funderar lite på vilken druva det kan vara, men får erkänna mig besegrad. Den tidiga mognaden för tankarna till Nebbiolo, men jag känner inte igen det som ett sådant.

Vid hemkomst slår jag upp regionen i Andreas Kjörlings Det italienska vinet (en bok som jag för övrigt inte är så förtjust i) och läser där att Sasella är underregionen och att Valtellina ligger sydöst om Milano. Vinerna görs på minst 90% Chiavennasca, vilket är det lokala namnet på Nebbiolo, och lagras minst 20 månader. Läser vidare att Valtellina Superiore kommer från de bästa vingårdarna och 1997 blev uppgraderat till DOCG. Tydligen görs det ett passitovin från samma region som heter Sforzato, det ska jag hålla ögonen öppna efter.

Kul att prova en ny italiensk region. Vinet i övrigt var jag inte särskilt imponerad av, det var helt enkelt lite för mycket tanniner och syra. Gav kanske inte det riktigt en ärlig chans heller, med lite lätt halsont och otillräcklig luftning. Synd att man inte hade nån mer falska att gömma undan...

2000 Peter Lehmann Stonewell Shiraz

Ytterligare en fantastisk dag på strand är lagd till handlingarna. Det känns nästan overkligt att det ska ta slut snart.

Vi äter ute i solnedgången. Far går igenom sina vingömmor och hittar en låda med 2000 Peter Lehmann Stonewell Shiraz. Lådan var en gåva av importören (gammal barndomsvän) i 60-årspresent för två år sedan. Sedan dess har den varit bortglömd och legat och samlat damm. Har ett svagt minne av att jag läst ett inlägg av Frankofilen med samma vin, fast av annan årgång, så det känns extra roligt att få jämföra om våra smaklökar tänder på samma smaker :)

Vi njuter alltså vinet utomhus och med en rätt spräcklig duk som bakgrund är det inte helt lätt att bedöma färgen. Men viss mognadston kan ändå skönjas. Flaskan innehåller även en hel del fällning. Doften är underbar! Rikligt med söt, mörk frukt, där russin och plommon sticker ut. Det bjuds även på en hel del choklad samt lite eukalyptus, sötlaktrits och vanilj. I munnen är vinet välbalanserat, moget och relativt fylligt. Den mörka frukten dominerar tillsammans med en viss sötma, men även rikligt med vanilj och mörk choklad. Portvinstoner. M drar en passande parallell med portvinsfylld chokladpralin. Eftersmaken är underbart lång och vaniljpackad.

Sammanfattningsvis riktigt, riktigt gott. Lätt den godaste australiensaren jag druckit. Efter att mest ha druckit unga, enklare viner senaste tiden var det här precis vad jag behövde. Vi rekommenderar väl kanske inte att det njuts med grillad fläskarré och färskpotatis, men inget kan förstöra intrycket av det här vinet. Vi kan inte låta bli att kolla upp vad frankofilen tyckte, och tongångarna gick även där i dur. Vinet visar sig vidare även vara den dyraste australiensaren jag druckit (384:-), men det är värt en rejäl slant extra. Får lov att ta med mig en flaska hem...och jag ser redan fram emot att korka upp den. Men, det blir nog först om ett år eller så.

Euro 2008 - Heading for disaster?

Imorgon börjar då fotbollsfesten. Har ännu inte jobbat upp någon riktig nerv, mest för att det känns som om det kommer gå riktigt dåligt för Sverige. Jag är inte på något sätt någon fotbollsnörd. Jag kollar på nästan alla Sveriges matcher, EM, VM och slutspelet i Champions League, men det är i princip allt...så satsa inga pengar utifrån mina ord ;)

Det käns som om Sveriges lag skulle gjort sig för två år sedan...om alla varit skadefria. Men, det är de alltså inte. En matchotränad målvakt (som läkte 8 mål i senaste tävlingsmatchen), en vänsterback som inte är någon vänsterback, skador/krämpor på Zlatan, Alexandersson, Linderoth och Ljungberg (säkert glömt någon), plus att halva laget känns gammalt. Nä, det känns inte som vi ska förvänta oss stordåd. Mina favoriter är Spanien och Portugal med Kroatien som outsider. Tänk så kul det hade varit med en final mellan grannarna Spanien och Portugal!

8. 2006 Orballo Albariño

Som av en ren händelse råkar det vin som far min korkar upp efter Montmains (förra inlägget) vara nummer 8 på listan, 2006 Oballo Albariño. Vinet har nästan identisk färg som Chablis:en, fast utan grön ton. Doften är frisk, med en hel del citrus. I munnen är dock vinet lätt frizzante! Lite som en lätt kolsyrad Ramlösa (ni vet den där som var ett resultat av flera års forskning). Detta känns inte helt hundra rätt, men vi är lite för okunniga för att kunna avfärda det som defekt. I och med kolsyran så tappar vinet en hel del i mitt tycke. Smaken är annars frisk med citrus och lätt blommighet. Eftersmaken är relativt kort och menlös.

Således stark misstanke om felaktigt vin. Var det förstört så hade det i alla fall inte påverkat smaken negativt. Ska försöka få tag i en flaska till för att se om det var fel och ge vinet en ärlig chans, men det är visst 2007:orna som är ute nu så det kan bli svårt. Vinet är friskt och trevligt, men inget jag skulle köpa igen (annat än för att ge det en ärlig chans ;) Någon som druckit det och kan agera facit?

Nästa vin på listan är en BiB, så den hoppar vi över.

9. 2006 Montmains Chablis Premier Cru

Spenderar sannolikt resten av veckan nere hos mina föräldrar i södra Skåne. Åkte ner igår och har idag spenderat eftermiddagen på stranden. Tyvärr blåste det rätt ordentlig frånlandsvind, så det blev till att hitta lite lä långt från vattnet. Är det förresten någon av er läsare som röker så, snälla, ta upp fimparna efter er på stranden, parker...ja överallt. Är det någonting jag tycker känns riktigt ofräscht, så är det att se ens ungar stoppa gamla fimpar i munnen.

Nog om det. Vi äter ikväll panerad färsk torsk med färskpotatis och riven pepparrot. Jag har tag med 2006 Chablis Premier Cru, för att äntligen få forstätta vår nedräkning av de 10 bästa vinerna enligt Allt om Mats lista på de 100 mest prisvärda. Vinet har en ljust halmgul färg med lite gröna nyanser. Doften är frisk och fruktig med mineralbetoning. Mineral slår även igenom i smaken. Vinet har på systembolagets sida en 11:a i fruktsyra, men riktigt så syrlig upplever jag den inte. Eftersmaken är relativt lång ,ed frisk syrlighet, utan att för den skulle bli överdriven vilket jag ibland tycker väldigt syrliga viner blir. Det är svårt att identifiera enskilda frukter, utom en lätt citrustouch.

Visst är det ett gott vin, men jag kan ännu en gång konstatera att det är rätt bortkastat att spendera dyra vita viner av det här slaget på mig. Jag har svårt att säga att detta är bättre än ett vin för halva summan. Möjligen är det också så att just det faktum att det är en Chablis Premier Cru höjer upp prislappen så mycket i föhållande till ett "no-name"-vin.

Grillat i Linköping

Har i helgen varit uppe vid de gamla jaktmarkerna i Linköping. Vädret var (som över allt) fantastiskt. På lördagen åkte vid ut till Roxen och badade. Badstället var verkligen trevligt, men jag måste säga att jag verkligen är glad att vi numera bor i närheten av kusten. Insjöar kan aldrig kännas lika fräscht och friskt.

På kvällen bjuds vid på grillat och delar på tre viner. 2006 Argento gjort på Malbec var ett bra grillvin med blålila, ungdomlig färg och stöpt i formen för populistiska dussinviner med mycket frukt och vanilj. 2005 Campolieti har jag nämt tidigare. Ett ripasso med massor av körsbär, ceder och vanilj. 2006 är ute nu, så den här flaskan har nog legat ett litet tag. Tycler inte att cedertonerna är riktigt så påträngande som de var sist, vilket är positivt. Annars gott och insmickrande, men lite tråkigt när man druckit det några gånger. Tredje vinet kan jag inte ens komma ihåg just nu. Så spännande var det ;) Det mest intressanta ur vinperspektiv var att när vi kom tillbaka till vinerna efter en dryg timmes promenad, så var det i princip odrickbart. Vinerna lämnades i flaskorna utomhus och var surt och med en riktigt obehaglig doft när vi promenerat färdigt. Trodde inte att det skulle kunna bli dåligt så snabbt, men här var det inget snack.

PS. Kom på att jag aldrig uppdaterat er gällande vårt råttproblem. Råttan sågs totalt tre gånger och har sedan dess lyst med sin frånvaro. Jag hittade ett ställe bakom några stenar där den försökt bygga bo, men inte lyckats gräva tillräckligt djupt. Råttfällan funkade dock...har fått två möss hittills ;)

Bloggvänner

Två inlägg på en dag hör inte till vanligheten...men nu när lillkillen sover och storasyrran är på dagis så får man passa på :)

När man väl givit sig in i vinbloggandet upptäcker man snabbt att man inte är ensam. Vissa presenterar sig på forum, andra hittar man av en slump och en del presenterar sig genom att kommentera inlägg. Hur som helst är det väldigt roligt att läsa andras erfarenheter och inspireras av andras språk. Beskrivningarn och språk varierar och så gör även prislappen på de viner som dricks. Har lagt upp en lista med länkar (till höger) på de bloggar som jag själv besöker regelbundet, så att ni andra också kan få ta del av vad de skriver. Saknas någon? Skriv en kommentar.

Gnäll, gnäll, gnäll

Jag känner att jag snart måste sluta gnälla på vår ekonomiska situation snart...om t.o.m. jag känner att det börjar bli långrandigt så måste det vara ännu värre för er läsare.

Hur som helst...min sambo fick ut lite extra jourkomp och annan ersättning och fick på så sätt en ganska trevlig lönecheck den här månaden. Finemang, tänkte jag äntligen kan man kanske få köpa lite trevligt vin :) Ska kanske tillägga att vi hade 10 kr och 89 öre på kontot sista helgen innan månadens löning. När sen räkningarna skulle betalas så såg det dessto mörkare ut. Men huslån, CSN, el, dagis, bredband etc så slutade det på ca 25 000! Känns helt absurt. Tänk att man i en familj med två läkare (visserligen en föräldraledig) knappt klarar sig månaden ut! Som salt i såren så fick jag höra att min syster (lillasyter märk väl!) nästan tjänar lika mycket som jag och sambon tillsammans. Samtidigtsom jag sitter här och gnäller, så vet jag att det finns de som tjänar betydligt mindre och jag förstår verkligen att det finns många som får det tufft nu när räntorna stiger...

Strejken tog ju slut igår. Skönt för övriga personalen på sjukhuset att slippa slussas runt. När jag läste om budet så blev jag inte imponerad. Sex veckors strejk för en tusenlapp till övertygar knappast. I tidningen pratar många om att säga upp sig och flytta utomlands, men det tror jag inte riktigt på. Människan är ett vanedjur med djupt pinkade revir och även om några säkert flyttar till Norge eller Danmark tror jag knappast på någon massflykt...möjligtvis en massflykt från vårdförbundet. Ingångslönen på 21 100 har jag inte så mycket att orda om. Med läkarnas lägstalön på 23 500 som jämförelse känns det som en rimlig nivå.

Narkosplacering

Har fått schemat för mina sista veckor på internmedicin. Det verkar inte som jag får de tre veckor på anestesi (narkos) som alla mina kollegor får. Riktigt dåligt. Nu får jag hoppas att mina gamla kunskaper om fria luftvägar etc från plugget fortfarande finns gömda någonstans i bakhuvet. Ser verkligen fram emot när placeringen på internmedicin är över. Vi har hela tiden fått öhra att vi AT-läkare gör ett bra jobb. Samtidigt så vill man inte att vi ska gå nattjourer (för jobbigt för den man går med), överläkarna gnäller över att vi får gå tidigare på fredagen (2 timmars självstudier), det klagas på att vi inte är med på möten som absolut inte har med oss att göra och vi tillåts inte gå på några utbildningstillfällen utanför sjukhuset. Får väl skylla mig själv som valt att öra AT i detta landstinget.

Nu vill jag ju inte avslöja var jag gör AT, men gör det inte här! ;)

2004 Pantheon Ripasso Superiore

Solskenet bara fortsätter och fortsätter. När M åkt till grannsjukhuset för att jobba (ja, strejken fosrtsätter) passar jag och barnen på att hälsa på Hamlet på Kronborgs slott i Helsingör tillsammans med Handkrämsmannen med familj. De är vänliga nog att stå för lunch, när undertecknad stressat så mycket att jag förundras över att jag fick med båda ungarna. Ibland skäms jag över vilket humör man (jag) blir på när stressen kommer krypande och barnen inte vill klä på sig, borsta tänderna etc. Pick-nick vid havet, trevligt sällskap och fin slott räckte för att göra vår dag. Nu ska jag inte klaga på att jag inte har några pengar (igen), men med 56:- på kontot var utsikterna för vinköp inte särskilt bra. Speciellt inte som biljetten över kostade 55:-. Hittade dock lite danska sedlar och kunde köpa ovanstående flaska samt 2 flaskor från Vacqueyras.

Vi är bortbjudna och tar med oss Ripasson. Väl uppkorkad bjuder den på en spännande doft, speciellt jämfört med den australiensiska CS vi druckit innan (Lindeman's 2007). Har initialt svårt att identifiera vad jag hittar, förutom körsbär. Sen inser jag att det bjuds på en skiva leverpastej och även lite pepparkakor. Troligtvis är det nejlikor, men jag känner att mitt referensbibliotek inte riktigt räcker till för att vara säker. Vinet har i alla fall en klart annorlunda doft och känns därför spännande jämfört med de mainstreamflaskor det blivit på sistone. I munnen är vinet runt, med viss syra. En positiv överraskning för priset (som var typ 45 DKK).

Drack förresten en flaska 2006 Louis Bernard Côtes du Rhône för några dagar sedan...och detta är verkligen ett budgetvin med sina 25 DKK. Köpte 6 flaskor förra sommaren och tänkte ha lite som husvin. När jag korkade upp första flaskan bjöd det dock på sådan en strävhet och frisk syra att jag insåg att det skulle göra sig bättre i källaren ett tag till. När vi nu, nästan ett år sanare, korkar upp nästa flaska så är även det påtaligt strävt och syran är fortfarande riktigt frisk, utan att förstöra helhetsintrycket. Jag har nu 3 flaskor kvar och det ska bli kul att se hur det utvecklas. Håller frukten undan för tanniner och syra?

På måndag är det äntligen dags för lön. Förhoppningsvis blir det lite roliga inköp, för det har blivit så mycket budget på senaste tiden. Fick tips av Billigt Vin om att lillebror till Chateau Pesquiés Quintessence säljs i Danmark för 60 DKK och med lite tur kanske man kan få till en låda sådant. Kul förresten att bloggandet knyter lite nya kontakter :)

2006 Basilisk - grillad kanelkyckling

Vi provade ett recept från systemets senaste kundtidning idag. En lätt modifierad variant som M redan provat. Skriver om det eftersom man preparerar kycklingen med en slags salt kanelrub. Var sjukt skeptisk innan, då mina tidigare erfarenheter av kanel i maten varit minst sagt sådär. Den här gången var det dock en helt annan upplevelse. Kycklingen smakar kanel, men inte på ett dominerande, lite sliskigt sätt som det annars kan göra. Salt, peppar och vitlök gör att det balanseras.

Tidningen rekommenderar fatlagrad Chardonnay till rätten, men M drack den flaskan av den sorten vi hade på fest i fredags. Vi dricker istället 2006 Basilisk. En australienasare på Shiraz och mourvèdre. Skäms lite över att ha flaskan hemma. Detta är inte alls den typen av vin som jag är sugen på. Mycket fruktigt/bärigt med fatkaraktär och mjuka tanniner. Ett riktigt mainstreamvin med andra ord. Skriver inte mer om det utan vi lägger snabbt det till handlingarna...

2006 El Pedrosal

Det var ett tag sedan sist. Tillvaron har lite gått på tomgång utan några större happenings. Har inte heller druckit något vin och därför inte känt att jag haft så mycket att blogga om :( Ekonomin den här månaden har inte tillåtit några inköp och i källaren ligger i princip bara flaskor som jag antingen vill ska ligga ett tag till eller inte vill knäcka hur som helst. Hoppas verkligen det blir ändring på det snart! Vädret har för övrigt fortsatt sin solkavalkad. Det är bara idag som det varit mulet (f.ö. den enda dagen när tidningen lovat sol).

Över till El Pedrosal. Sprang in på systemet medan barnen och sambon satt i bilen. Lite stressad med andra ord. In snabbt alltså och valet till kvällens grill föll alltså på El Pedrosal. Drack 2004:an för dryga månaden sedan, som då hade legat drygt ett år i källaren. Då var vinet gott, ett riktigt kraftpaket och jag önskade jag hade sparat några fler för att följa utvecklingen. 2006 känns inte lika kul när vi väl avnjuter den. Doften bjuder på en ordentlig bunke röda bär, med kryddigt mustig ton och en nypa vanilj. Smaken är även den lätt mustig med fatkaraktär och inslag av gräs. Går bra ihop med grillbrickan. Vinet känns inte lika kraftfullt som sist. Detta är dock inte enbart av ondo, då det kändes lite väl överdrivet sist. Det innebär dock att jag inte är lika sugen på att köpa fler flaskor för att lära mig av utvecklingen i källaren.

Hoppas verkligen att det blir tillfälle till lite fler inköp framöver. Har en hel del flaskor som jag skulle vilja prova. Inte minst de på Allt om mats 10 i topp lista...

1999 Vecchia Storia Barbaresco Riserva

Måste först berätta att jag tog säsongens första bad i lördags. 10 maj! Så tidigt har jag inte badat på många, många år. Om man inte räknar med dopp efter basubad och så. Det var faktiskt till och med riktigt varmt. Jag fick en waboba-boll av min mor för några veckor sedan och jag och pappa M stod och kastade i vattnet i säkert en halvtimme. Bollen är tillverkad i silikon eller något liknande, så den studsar på vattnet. Grymt kul, kan rekommederas! Det blev naturligtvis några "räddningar" med huvudet under vattnet. Det konstiga var att det inte ens kändes kallt. 18° var det minst. Danska motsvarigheten till SMHI, DMI, har visst statistik på när årets första dag över 25° infaller. Tidigast har jag för mig var 1956 då den inföll 14 april. Senast var 2004 då den inföll 30 juli.

Nu över till vinet. Känner att lite grill är ett måste idag, då det kan vara sista fina dagen på länge. M frågar om vi inte ska dricka lite vin till och det är lite för frestande för att tacka nej till. Inser att jag börjar få ont om viner för "immediate consumption". Gräver djupt i källare och hittar en flaska 1999 Vecchia Storia Barbaresco Riserva. Flaskan inhandlades i juli förra året på danska metro. Minns inte vad det kostade, men det var under 100 DKK. Drack en flaska rätt omgående då, men har tyvärr inga anteckningar. Minns bara en svag känsla av besvikelse. Vinet har, eftersom det får kallas riserva, lagrats 36 månader på ekfat och har tagit upp en del från faten. I glaset är vinet härligt rödbrunt med tegelnyans. Blir lite frustrerad då jag doftar på vinet. Har svårt att sätt någon etikett på dofterna...Tycker mig i alla fall känna doft av mörka bär med körsbär, läder, chark, ek/vanilj coh lätt rökighet. Hittar inte direkt några rosor eller tjära, vilket jag annars förstått ska vara typiskt för Nebbiolo. I munnen är vinet påtagligt strävt. Smakmässigt dominerar lätt bittra körsbär, men även lite chark och vanilj. Eftersmaken är lång med en pigg syrlighet.

Eftersom detta är det enda Barbaresco jag druckit är det svårt att jämföra. Tycker mig känna igen smaken av Nebbiolo från förra tillfället vi drack det. Vinet är gott, men absolut matkrävande. Har en flaska kvar och den sparar jag nog två år. Får se om det finns någon frukt kvar då...

PS. Återigen strul då man publicerar bilder. Den här gången verkar inte sidbrytningen funka ordentligt

2005 Château Pesquié Quintessence

Idag tog barnen sitt första bad! 13 grader var det visst i vattnet.

Vi har blivit deporterade till farmor och farfar med barnen över helgen då sambon ska ha tjejhelg med mammorna från vår gamla hemstad. Får dock sällskap av pappa M med barn. De dök upp redan på torsdagskvällen, så fredagen spenderas ute i det fantastiska vädret. Vi åker ner till lekplatsen vid stranden och njuter av pizza i gräset. Därefter tar vi oss ner till stranden och det dröjer inte länge innan barnen är i vattnet (trots förmaningar om att vi inte har några handdukar). Det var inte varmt! Men, nu var det ju vinet vi drack när vi väl kom till mina föräldrar jag skulle skriva om...


Vi inleder kvällen med ett glas 2007 Mulderbosch rosé som jag redan avhandlat.
Efter inspiration av Finare Vinare blir kvällens huvudnummer 2005 Quintessence. Ett vin som ingick i majsläppet. Vi kommer något sent till mina föräldrar, så vinet körs genom Aeratorn ner i dekantern och hinner luftas 45 min innan servering. Vinet doftar gott med animalisk ton. Vi finner doft av läder, röda bär, chark och en angenäm örtighet. I munnen förväntar jag mig mer sträva tanniner än vad som möter gomen. Strävheten sätter inga hinder för konsumtion idag. Eftersmaken är hygglig, men jag hade nog förväntat mig lite mer längd.
Efter detta korkar vi upp en 2005 L'avenir från Stellenbosch, Sydafrika. Far min är väldigt förtjust i sydafrikanska viner. Själv har jag börjat tröttna på den eviga rökigheten.Vinet är gjort på en blandning av Cabernet Sauvignon, Shiraz och Cabernet Franc. Näsan domineras av omogna gröna frukter, där doft av grön paprika och harricots verts sticker ut. Vi finner även vanilj, choklad, röda bär och en typisk rökighet. I munnen känns vinet mjukt och harmonisk, med relativt kort eftersmak.

Sammanfattningsvis två goda viner där Quintessence vinner med en klackspark. Som alltid är det uppfriskande med Rhônevin som avbräck mot viner från nya världen.

2007 Vida Orgánica

Fantastisk dag idag. Efter en förmiddag på Willys och en av stadens större lekplatser, ägnades eftermiddagen åt trädgårdsarbete. Iförd endast shorts! Våren rusar mot sommar i rekordfart. Barnen hjälpte till (läs sprang omkring och målade med kritor). När väl M kom hem kände jag att den här dagen bara skrek efter ett glas kallt vitt. Vi korkar upp en flaska 2007 Vida Orgánica som vi fick vid en middagsbjudning härförleden. Vi tar emot vinet med öppet sinne då vi inte har en aning om vinets pris eller kvalitet. Av baksidan framgår att vinet är ekologiskt odlat och gjort på, den för oss okända, druvan Torronés.

Vinet är i det närmaste vattenklart, med bara en lätt halmgul nyans. Doften domineras av tropisk frukt och viol. Jag finner även en touch päron, eventuellt lite smörkola. I munnen känns vinet närmast frizzante med frisk syra och smak av tropisk frukt, grapefrukt och viol, men även mineral och lite ris. Eftersmaken är kort, men lämnar en frisk känsla i munnen.

Sammanfattningsvis ytterligare ett vitt vin som inte gör någon besviken, framför allt inte en sån här "sommardag", men som ej heller lämnar några större intryck. Ska nog snart ta och köp ett riktigt fint vitt vin så man vet vad man har att jämföra med.

Inte fel på det

En helg i bilens tecken. Borås ToR på lördagen och igår Skånes djurpark ToR. Har lite lätt ont i ryggen idag. Inget vin har det blivit heller :( ...eller om sanningen ska fram så blev det lite portvin, men det räckte inte på långa vägar för att tillfredsställa vintarmen. Vädret är fantastiskt ute, så med lite tur blir det lite vin och grillat i veckan.

Läste i danska Vinavisen att man i USA gjort försök där man låtit såväl lekmän som professionella vinprovare vid blindprovning föredrar billigare viner än dyra. Dock tycks vinets pris vara viktigast av allt. Om provarna blev informerade om priset på flaskan, även om det var fel pris, så föredrog dock de flest de dyrare vinerna. Kanske är man inte helt fel på det trots allt när man provar billigare viner. Får alltså bara se till att någon lurar i mig att flaskorna är dyrare...

2004 Paul Mas

Är idag och gräver djupt i källaren. En spontan vinkväll och jag gräver fram en flaska 2004 Paul Mas, en Syrah-, grenachblandning från Coteaux de Languedoc.Har inget minne av inköpet, men hittar en utskrift från systemets hemsida. Utskriften är daterad oktober -06, så antagligen inköptes vinet då. Hör i så fall till en av de äldre flaskorna i min samling. Är alltså verkligen ny i gamet. Av utskriften framgår att vinet tidigare kostat 64:-, men sänkts till 50:-. Hittar ingen notering gällande betyg eller rekommendation, så sannolikt är det prissänkningen som lockat till köp. Allt i jakten på ett "fynd". Läser på baksidan att skördeuttaget ligger på 42 hl/ha. Är inte särskilt beläst på detta, men det låter lågt i förhållande till pris.

Eftersom vinet tas fram oplanerat kommer min Aerator väl tillpass :)

Väl i glaset är färgen rubinröd, med viss mognadstendens. Doften domineras av röda bär och jordgubb, men även vanilj, lakrits och en viss pepprighet. Smaken är rund och bärig, inte särskilt fylligt och eftersmaken oväntat lång med en ordentlig initial syraattack. Riktigt angenämt.

Sambon är beredd att betala ungefär en hundring för det, så det får nog betraktas som ett fynd :) Gott, oväntat lång eftersmak. Nu har jag nog inte kvar särskilt många "randomköp" likt denna i källaren. Fast, det hade faktiskt varit kul att ha en flaska till att spara ytterligare...

PS. är det någon som vet varför det blir dubbla radavstånd när man har en bild med i inlägget?

PS. Upptäcker i efterhand att vinet fick fyndstämpel av Kronstam i DN och dessutom kunde lagras. Sannolikt är det därför det inköpts.

2007 Mulderbosch Cabernet Sauvignon Rosé

Innan dagens grillade kyckling öppnar vi en flaska av 2007 Mulderbosch Rosé, som lanserades nu i aprilsläppet. Fick vinet av grannen i samband med fredagens grillning. Han hade köpt det då fick fyra solar i TV4 morgon nyligen. Är inte särskilt bevandrad i roséviner och har ännu inte förstått tjusningen. Inte lika fräscht som ett vitt vin och bra mycket tråkigare än ett rött

Vinet har en ljusrosa, klar färg. Doften domineras klar av vinbär, men även inslag av mer syrliga krusbär/rabarber samt viss rökighet. På tungan är vinbärssmaken klart dominerande tillsammans med mineral, men i eftersmaken framkommer även gräs. Eftersmaken är relativt lång med viss bitterhet. Vinet är torrt med bra, frisk syra.

Vinet är riktigt gott för att vara rosé. Spännande smak och känns friskt. Ett sommarvin. Känner dock att syran och bitterheten gör att man nog inte klarar mycket mer än två glas utan att känna ett lätt illamående. Såg att vinet fick 78 poäng i Livets Goda och där någonstans skulle jag nog också lägga mig.

Vinturi Wine Aerator - 2005 Fontanafredda Langhe Nebbiolo

Så var det då äntligen dags att prova min Aerator!!

Aeratorn är konstruerad med Bernoullis princip i åtanke. Enligt Bernoulli så minskar en vätskas lateraltryck (sidotryck) när dess hastighet ökar. När man häller vätskan (dvs vinet) i Aeratorn, som är formad som en slags tratt, ökar dess hastighet och därmed minskar alltså lateraltrycket. Sänkningen i lateraltryck gör att det dras in luft genom två kanaler i Aeratorn. Tanken är alltså att denna extra luft ska lufta vinet och göra dekantern överflödig. Som gammal amanuens i klinisk fysiologi är man välbekant med Bernoullis princip. Det är utifrån denna man kan förklara att det piper i luftrören när man har astma. Luftrörens diameter är då minskad pga inflammation och sekret och när man ska pressa ut luft genom dessa, dvs höja luftens hastighet, sjunker lateraltrycket och luftrören stängs temporärt. När massvis små luftrör öppnas och stängs så piper det. Som kuriosa är det även med hjälp av Bernoullis princip som man kan förklara att en ballong ”fiser” när man släpper ut luft ur den. ;)

Wine aeratorn har en snygg design. Den är gjord i hårdplast och känns gedigen med bra tyngd. Med i paket medföljer även ett litet droppställ samt en "exklusiv" påse att förvara den i. Det tycks ännu inte finnas någon svensk återförsäljare. Jag har hittat en dansk firma som säljer den för 399 DKK. Leverantören i USA säljer den för 39.99 USD. Enligt Henrik Ungerth på amaronegiuiden.se blir det cirka det dubbla med skatt och tull om man beställer därifrån. Själv gjorde jag mitt första Ebay-köp och fick den för 30 USD. Med frakt gick det lös på ca 290 SEK. Paketet kom en vecka efter betalning och jag slapp tull. :)

Ok, jag köper teorin bakom, men funkar det i verkligheten?

Var och frågade på systembolaget vad de rekommenderade för vin om man vill känna skillnad på ett dekaterat vin och ett direkt från flaskan. De ringde kundtjänsten som rekommenderade 2005 Fontanafredda Langhe Nebbiolo. Köpte således in två flaskor och bjöd in våra grannar på den officiella provningen. När vinet från första flaskan luftats i 2½ timme så korkar vi upp den andra flaskan och häller upp i två glas, det ena kört genom aeratorn. När vinet hälls genom aeratorn hörs ett tydligt bubbligt sörplande och vinet i glaset är följdakligen nästan skummigt på ytan. Skillnaden mot det odekaterade vinet (glas 1) är högst påtaglig. Doften känns knuten och bjuder inte till särkilt mycket mer än en svag ekton. Det gör den däremot när det körts genom aeratorn (glas 2) och doftar då vanilj, körsbär, läder och lätt av hallon. Jämför man med det dekanterade glaset (glas 3) är skillnaden i princip obefintlig. Ingen i sällskap kan med handen på hjärtat känna någon skillnad. Inte heller smakmässigt är det någon påtaglig skillnad. Tyckte initialt att glas 3 var något rundare, men har svårt att bekräfta det vid en ytterligare sipp. Även smaken präglas framför allt av ektoner. En viss strävet finns kvar, men den är inte särskilt dominerande. Eftersmaken ligger kvar relativt länge. Inte heller vad gäller strävhet märks någon stärre skillnad.

Sammanfattningsvis måste jag säga att jag är oerhört positivt överraskad. Visst borde man göra en blindprovning för att inte påverkas av önskan om att ha gjort ett bra köp, men ingen i sällskapet kunde känna någon påtalig skillnad mellan glas 2 och 3, vare sig på doft eller smak. Aeratorn tycks göra sitt jobb. Visst är det charmigare att dekantera vient än att höra sörplandet från Aeratorn...men om man ska på pic-nic, öppnar en extra flaska eller bara är sent på det så fyller Aeratorn definitivt en funktion. Vinet då? Plats 10 på Allt om mats topplista och visst är det gott. Dricker det gärna igen, även om jag nog hellre provare en Barolo nästa gång ;)

Jantelag!

Idag har jag för första gången skrivit en insändare till en tidning. I vår lokala tidning fanns nämligen idag en insändare som hävdade att överläkare hade en lön på 100 000 trots att vi jobbade med ett serviceyrke efter en utbildning som staten betalat. Hon tyckte vidare att läkares löner skulle sänkas för att matcha vår kompetens och kunnande. I insändaren jämfördes med ryska läkare, huvuddelen kvinnor, och hur man där tjänade cirka hälften av vad svenska läkare tjänar och därmed insett deras värde. Man skulle alltså även här halvera läkarlönerna och på så sätt finansiera högre lön till sjuksköterskor. Sjuksöterskor skulle vidare tjäna mellan 30-50% av sina chefers (överläkarnas) lön, där högsta ansvariga sjuksköterska skulle tjäna runt 50 000. Kanske var det skrivet för att provocera och i så fall är det bara att lyfta på hatten, för det hade i så fall önskad effekt på undertecknad.

Medianlönen för en överläkare är 56 300, 90:e percentilen tjänar 63 200. Det vill säga långt ifrån 100 000. 30-50% av det innebär en lön på mellan ca 16 900 - 28 000. Det vill säga sämre än idag! Vi har visserligen, precis som sjuksköterskor och andra högskole/universitetsutbildade en utbildning betald av staten. Vi har även 5½ års kompetens och kunskap samt 5½ års studieskulder. Vi har det yttesta medicinska ansvaret för våra patienter. Jämförelsen med läkarna i Ryssland känns tragisk. Ytterligare ett exempel på ett yrke som tappat i löneligan på grund av att det är kvinnodominerat. Ge sjuksystrarna bättre villkor, men fan inte på läkarnas bekostnad! Blir så fruktansvärt trött på det här jantelagstänket som alltid dyker upp i det här landet... Ibland känns det otroligt skönt att man har en internationellet gångbar utbildning så att man i alla fall vet att möjligheten till utlandsflytt finns.

Vi får se om insändaren accepterades eller ej.

2005 Stonhedge Chardonnay

Ok, här kommer en lite mer djupgående analys av 2005 Stonhedge Chardonnay (se förra inlägget). Färgen är ljust gul. Doften präglas framför allt av tropisk frukt och vanilj, men jag finner även smör, lite rostat bröd samt kanel(!). Smaken torr, med tropisk frukt och vanilj. Lagom syra. Eftersmaken är relativt svag, men stannar å andra sidan länge. Tycker sällan vita torra viner är dålig, ej heller lysande. Detta tillhör också den kategorin. Passar bra till grillad fisk.

PS. Bilden är "lånad" från AMKAs hemsida

Vår!

Idag kom våren hit på riktigt allvar kändes det som. Rena maj-vädret här i mina trakter. Även i källaren gör vårens intrång sig påmind. Har haft en relativt jämn temperatur bland mina viner med en temp runt 13-13,5 under vinterhalvåret. Visst har tempen ibland varit nere runt 10 och någon enstaka gång uppe över 14. Nu ligger den relativt konstant runt 14,5-15.

Jag och sonen passade på att ta oss ner och över till grannlandet på "Barolo-run". Hade sett att Super Brugsen hade tilbud på Fontanafredda Barolo. 119 DKK, jämfört med 221 SEK på systemet. Dock ser etiketten inte likadan ut, så jag blir lite osäker på om det är samma vin. Har inte sett någon vingårdsbeteckning på etiketten (inte kollat noga heller). Hur som så stod det ingen årgång i annonsen och jag var lite rädd att det skulle visa sig vara 2002:or. Det var 2003:or. När jag kollade runt lite såg jag dock att de även hade årgång 2001 och 1999. De kostade dock lite mer...6 DKK mer ;) Köpte tre 2001:or och en 1999:a. Hade även tänkt kolla in en vinhandel i Helsingör på vägen hem, men tyvärr drog vår lilla tur ut på tiden och vi var tvungna att ta oss till hemlandet för att hämta syrran på dagis. Köpte två flaskor 2005 Stonehedge Chardonnay. Finns visst även i systemets beställningssortiment för 84:- (årgång 2003). Kostade 60 DKK, så det är ingen större skillnad. Har druckit en tidigare årgång och var då väldigt nöjd. Vi öppnade en flaska idag till den grillade laxen och även om vinet var gott så var minnet av förra flaskan bättre. Sist hade det betydligt mer karaktär av fatlagrad chardonnay med lite smörig knäckighet. Nu var det mer en uns av den varan. Ska strax gå och göra en djupare analys :)

Imorgon blir det nog en lång promenad längs med vattnet. Vi får se om man stöter ihop med några sjuksystrar från jobbet. De har verkligen tajmat strejken bra med tanke på vädret. Sambon var tvungen att åka till grannsjukhuset idag för att jobba eftersom akuten här endast tar emot livshotande åkommor. Det ska bli spännande att se hur (och ffa när) det här slutar. Är lite tudelad. Visst tycker jag att syrrorna ska ha bättre betalt, samtidigt som jag förstå att Sveriges kommuner och landsting (SKL) kämpar emot. Det är så många som har syrrornas löner som måttstock och också kommer kräva mer betalt om syrrorna får det. Det är en hel del kosing som står på spel. Sen måste jag återigen fråga vad vi har för avtal som läkare egentligen!?! Syrrorna kräver 22 500 med hänvisning till att de läst en 3-årig universitetsutbildning. Samtidigt har AT-läkarna 23 500 som minimilön och har då läst en utbildning på 5½ år, dvs nästan dubbelt så lång tid! Det är inte sällan jag skäms när jag talar om vad jag har för lön...

2005 Château Tanunda Grand Barossa Shiraz

19:e april och vi grillar redan för fjärde gången i (v)år! Trots två veckor med mer eller mindre lysande väder lovar vädergubbar ännu varmare och fortsatt soligt väder. Idag, precis som förra helgen, grillar vi kycklingfiléer marinerade i en blanding av bland annat timjan, honung och balsamvinäger. Vi har besök av H från Linköping och jag hade från början tänkt att vi skulle dricka en flaska Louis Jadot's Couvent des Jacobins som vi fick av H för drygt ett år sedan. Inser dock att det inte är nåt direkt grillvin och istället väljer vi en flaska Shiraz från Château Tanunda, Australien.

Vinet har inhandlats av mina föräldrar i Danmark för 60 DKK. De har redan hunnit dricka två flaskor och meddelat sin uppskattning...och vinet är riktigt trevligt. Doftar gott av röda bär, jordgubb och ekad vanilj. Vinet har lagrats 18 månader på franska fat. Smaken bjuder på röda bär, vanilj och shirazig pepprighet. Eftersmaken är oväntat lång och mjuk, lätt syrlig och med lätt sträva tanniner. Klart lyckat till grillen! Har ytterligare två flaskor och låter nog de ligga till sig minst ett år innan nästa flaska knäcks.

Ett fynd för priset måste nog sägas. Det är så otroligt trevligt med flaskor som ligger kvar i munnen mer än fem sekunder efter att man svalt. Det är sällan det är så med de lite billigare vinerna måste jag säga.

Annars är som sagt vädret lysande. Otroligt skönt att slippa kränga av och på overaller i tid och otid. Både jag och lillgrabben har fått lite färg i fejset. Livet som pappaledig är plötligt klart mer behagligt. Det ser även ut som ekonomin kommer vara mer fördelaktig framöver, så förhoppningsvis kan det bli några trevliga viner framöver. Närmast väntar nog testet av min Aerator.

2006 Louis Bernard Côtes du Rhône Villages

Ok, jag känner här lite att min uppgift i den här bloggvärlden, i alla fall på vinsidan, blir att blogga om budgetviner. Det finns ett helt gäng därute som skriver otroligt sofistikerade och läsvärda bloggar om viner som, ännu så länge, ligger väl utanför min budget (se förra inlägget). Ingen orkar kanske heller lägga ner någon större möda på dessa viner som sällan lämnar ett intryck värt namnet.

Hur som så dammar vi idag av grillen för första gången (hemma) i år efter en dag med vändor till soptippen, K-rauta och ICA. Cypriotisk färskpotatis och flintastek. Inget fancy med andra ord, men ack så gott! Till detta korkar jag upp en flaska 2006 Louis Bernard Côtes du Rhône Villages. Louis Bernard är som jag förtått det ett kooperativ i budgetklassen i Rhône med viner ur samtliga appelationer. På cellartracker så tycks omdömet för de olika vinerna ligga runt 85. Något man naturligtvis ska ta med två nypor salt, men som kanske ger en liten fingervisning. Vinerna är frekvent på tillbud i de stora danska daligvarukedjorna. Drack en flaska för ett drygt halvår sedan och minns att jag inte alls blev förtjust. Då tyckte jag att deras Côtes du Rhône 2006 var betydligt bättre. Man ska ju naturligtvis inte förvänta sig några stordåd av en flaska som kostar 35 DKK. Vinet är dock idag klart bättre. Färgen rubinröd utan mognadstoner. Doften bjuder på röda bär, jord, lätt charkdoft samt vanilj. Smakmässigt har syrans dominans minskat. Det var framför allt syran som jag inte gillade sist. Eftersmaken dröjer sig kvar en kort stund. Det finns fortfarande en del något sträva tanniner och vinet känns något spretigt. Sista flaskan kommer nog avnjutas om ytterligare ett halvår. Vinet funkar egentligen inget vidare med maten, men det var jag beredd på. Det är helt enkelt för vekt. Kände helt enkelt inte för att korka upp någon av mina ögonstenar. ;)

Summa sumarum ett bra vin för priset, men inget som genrerar några stora ord eller lämnar några djupa spår... Eftersom jag har några andra pavor från Louis Bernard lägger jag in det som en egen etikett.

2007 La Gascogne par Alain Brumont

Efter en lång dag på djurparken tillsammans med barnen känns det otroligt skönt att det är fradag, M slutar i vettig tid och man ska få dricka lite vin. Famlijen som var emd på djurparken blir även kvällens middagsgäster. Middagen blir enkel med tomatsoppa och bröd. Frågan är vad man väljer till vin till tomatsoppa? Valet faller på La Gascogne par Alain Brumont och det funkar faktiskt ganska bra. M steker upp lite chorizo att ta i soppan och hettan och kryddigheten i de sjunger inte direkt med vinet, men soppan i sig gör det.

La Gascogne par Alain Brumont har lovsjungits på flera ställen nu, senast på Allt om Vins lista över årets vinare. Har därför varit sugen på att prova länge nu och blir glad då tillfälle bjuds. Vinet är gjort på lika delar Sauvignon Blanc och, den för mig okända druvan, Gros Manseng. Färgen är ljust, ljust gul. Doften är frisk med inslag av äpplen, päron och krusbär. Smaken är torr med frisk syra och domineras smakmässigt av päron, krusbär och äpplen. Efter en stund finner jag även en inte helt oangnäm(!) doft av manssvett. De andra håller inte med, så det kanske är något freudianskt över detta...? ;)

Blir sällan besviken på vita viner, även om rött vin är mer min kopp. Vinet är friskt och gott och jag ser fram emot nästa tillfälle. Kvällen avlsutas för övrigt med ostbricka med portvin, så lite rött fick jag även idag ;) Sen däckar vi kl 22:30...som småbarnsförälder ges ingen pardon till den som inte ahr vett att lägga sig i tid. Får se om man orkar för 23-slaget imorgon (läs idag)

Sveriges sämst betalde läkare

Nu i dagarna kom läkarförbundets lönestatistik för 2007. Ingen direkt munter läsning för undertecknad. AT-läkare är Sveriges lägst betalda läkare, med undantag av de som vikarierar innan AT. Vi är ju färskast, så det är ganska naturligt att det är så. De attraktiva landstingen betalar klart sämst, det är känt sedan länge...det kan jag inte klaga på, jag får helt enkelt skylla mig själv som inte valt att bosätta mig i mörkaste småland eller norr om polcirkeln. AT + attraktivt landsting = dålig lön helt enkelt. Av statistiken framgick att jag med mina 23 500 tillhör den 10:e percentilen vad gäller AT-läkare. Jag är följdaktligen en av Sveriges absolut sämst betalda läkare. Som tur är så är dock löneutvecklingen framöver desto mer gynnsam. Men det är inte kul att läsa att man har en lön som ligger i linje med vad vårdförbundet kräver som lägsta lön för sjuksköterskorna. Jag tycker absolut att sjuksköterskorna förtjänar skäligt betalt, men man undrar ju egentligen vad vårt eget förbund sysslar med?!? Jaja, nu ska jag sluta klaga. Det är bara så tråkigt att inte kunna köpa det vin man vill för att huslån, uppvärmning etc äter upp det man tjänar...


I senaste numret av Allt om mat, som jag köpte idag, finns deras lista över årets 100 bästa viner. Benämningen bästa viner är missvisande eftersom det snarast handlar om de 100 mest prisvärda. Ett begrepp som det för övrigt tycks gå inflation på bland landets recensenter. Det diskuteras om fynd och prisvärt så det står härliga till överallt. Nånstans glöms själva vinupplevelsen och vinets verkliga kvalitet bort i jakten på kap. Ta t.ex. Mezzacorona Marzemino för 62:- som hamnade på 11:e plats. Visst, man får mycket vin för pengarna, men hur kul är det egentligen?!? Man får så otroligt mycket mer vinupplevelse om man bara är beredd att lägga det dubbla. Hur som helst så sa jag och sambo att vi skulle prova oss igenom de 10 bästa och se om vi instämmer. Ingen särskilt överraskande lista för övrigt. Brolio som vunnit de två senaste åren har halkat ner till tredje plats, slagna av en av Barone Ricasolis andra storsäljare Formulae på BiB samt vinnaren Schloss Gobelsburg Grüner Veltliner. Ytterligare en BiB finns med, Laurent Miquel Syrah Grenache. Jag tror inte vi kommer att ge oss på någon av BiB:arna när vi testar. Vinerna på 10-listan ligger de flesta runt hundralappen, där Chablis Premier Cru Montmains sticker iväg lite tmed sina 168:-. Ska bli kul att testa.

Jag pratade med Sytembolagets kundtjänst angående vin för testning av min Aerator (se förra inlägget) och de rekommenderade Fontafreddas Langhe Nebbiolo 2005. Detta är passande nog det vin som hamnade på 10:e plats på ovanstående lista, så vi kör nog en nedräkning helt enkelt. Ska bara bjuda in lite folk så vi kan göra testet...

Veckans You Tube. Har visst funnits med ett tag, men jag skrattade i alla fall så jag grät. Det finns en med översättning också, men det tycker jag är överflödigt.

Årets första grillkväll

Efter en dag på lekplatsen i strålande solsken vankades det idag grillat hos grannen. Timjanmarinderad kyckling med sallad, halloumi, bulgur och grillade champinjoner. Till detta dricker vi tre viner. Lindemans Cabernet, 2004 El Pedrosal samt 2003 Palacio de la Vega. Tre enkla viner och jag tänker inte fördjupa mig mer i dessa. Tyckte nog att El Pedrosal drog längsta strået. Provade för första gången min Wine Aerator som nu anlänt från USA. Jag kommer återkomma med en utförligare utvärdering framöver. Kunde konstatera att i alla falla Palacio:ns doft vann mycket på att bli tappad genom Aeratorn. Testade aldrig skillnaden på smak, men tycker att det lovar gott för framtiden. Försöker klura ut vad vi ska ta för vin för det "officiella testet". Behöver två flaskor av ett vin som vinner på att luftas lite. Koonunga Hill, Campofiorin kanske...Förslag någon? Tänkte jämföra ett ett glas oluftat vin, med ett kört genom aeratorn och ett som dekaterats i en timme.

Hade köpt ost för en orimlig slant och hade egentligen tänkt korka upp en amarone idag, men nu blev vi ytterligare ett par och dessa stod för efterrätten. Får ta det en annan dag. Det är bara det att det nu börjar doft lite väl i kylskåpet...

Min son passade förresten på att bita igenom tungan under middagen. Han blev knuffad av en liten Pelle som också var på middagen, så att han slog hakan i ett bord och följdaktligen bet sig. Det blödde så det stod härliga till. Vi försökte få stopp på det med glass utan framgång. Till slut fick vi spraya Nezeril på och komprimera lite. Det smakade säkert apa och han skrek i högan sky...men vi fick stopp på det. Så här dagen efter är han helt opåverkad av det. Det är ett par-tre millimeters glapp i tungspetsen och antagligen blir det så även när det läkt. Vem vet, det kanske ger honom en "edge" hos damerna när det en gång (om si sådär 20-30år) ska till att hånglas ;)

Efter några tuffa veckor med sjukdom har nu (slutlingen?) sambon blivit sjuk i bihåleinflammation. Hoppas detta sätter punkt för vår "sick-streak". Jag är den enda som klarat mig...kommer säkert åka dit värst bara för det.

Veckans YouTube. Vet inte vad som är roligast. Stackarn som sjunger eller Paula Abdul-kopian i juryn.

Amatörprovning

Höll idag i en liten amatörprovning tillsammans med 4 "vinamatörer". Är ju definitivt själv en sådan, men jag har ända gått Medborgarskolans nybörjar- + fortsättningskurs ;) Det är första gången vi träffas, men förhoppningsvis blir det fler...

Ikväll provar vi fyra röda viner. Har valt viner utifrån vad som utifrån systemets beskrivning och Röttorps betyg. Var på jakt efter någorlunda druvtypiska viner, runt hundralappen. Har tyvärr inte tid för någon djupdykning med sjuka barn och fullt program och två viner har jag därför smakat tidigare och två är nya. Årgångarna som prövats på systemets hemsida stämmer inget vidare med de flaskor vi får tag i och därmed faller den del där vi jämför färg på vin med olika ålder delvis bort.

2006 Casillero del Diablo. Två (och en halv) av deltagarna håller detta vin som kvällens bästa. Färgen är ung och mörkast av de fyra. Doftmässigt finner jag främst svarta vinbär och grön paprika. Även i smaken dominerar även dessa smaker. En av deltagarna slås framförallt av dess chokladrika innehåll.

2006 Allesverloren Shiraz. Min egen favorit, och det är jag ensam om. Doften domineras i början av rök och tändstickor. Tändstickorna ger efter luftning rum för framförallt mörka bär. Smaken är angenäm. En del tanniner, men fungerar ändock bra utan tillbehör.

2001 Laturce Reserva. Kvällens Rioja, 100% Tempranillo. Tegelnyans. Doftar av fat och dill. Smaken är även den dominerad av fat med vanilj samt dill. Runda tanniner och bra eftersmak. Brukar inte vara förjust i Rioja, men i det här sällskapet står den sig bra. Favorit för 1½.

2006 Bourgogne Hautes Côtes de Nuits, Les Dames de Vergy. Denna Pinot Noir håller samtliga deltagare som 4:e vin. Har själv inte druckit fler pinot noir än att jag kan räkna dem på en hand. Har fortfarande inte druckit någon höjdare och kanske är det därför jag inte insett tjusningen. BoB-blandsaft är kopplingen som deltagarna gör både efter ockulär och nasalbesikting. Viss fatkaraktär coh rikligt med hallon i såväl doft som smak.

Inget av vinerna sitcker ut. Allesverloren är min personliga vinnare, medan det i gruppen generellt är Casillero del Diablo som uppskattas. Glädjande på så sätt att den då klart får ses som kvällen mest prisväda. Gruppen träffades idag för första gången, men om man ska tolka åsikterna rätt inte för sista.

Respekt ensamstående morsor!

...och farsor också för den delen. Har spenderat de två senaste dygnen med mina två barn utan sambon. Hon är på ATLS-kurs (Advanced Trauma and Life Support) i dagarna tre. Som för att testa min förmåga som pappa så blev min dotter S (på 3½ år) sjuk i influensa för tre dagar sedan. Hög feber, hosta och så pekade hon på armvecken och sa att hon hade ont där. Inget dagis då med andra ord. Istället fick DVD-spelaren rycka in som extra förälder. Två dagar utan längre sträckor från huset än till brevlådan är ingen höjdare, det är bara att konstatera. I går kväll blev dessutom min son S2 (1år) sjuk han med. Har nu stoppat suppar med Panodil så det står härliga till. Han passade dessutom på att vakna typ 02:30 i natt och låg därefter mest och vred och vände. Varm och gnällig. Idag var dock S lite mer med i matchen och var påtagligt frustrerad över att vara sysslolös och "innestängd". Som vanligt riktar sig den frustrationen mest mot stackars lillebror. Han har lärt sig i livets hårda skola med syrran som lärarinna. Vi lyckades i alla fall komma ut i nästan två timmar och det var nog tur det. Sambon kommer tack å lov hem imorgon. Som sagt respekt till er som har ork och tålamod att ta hand om era barn ensamma 24-7. Själv har jag nästan gått in i väggen efter två dagar ;-/ Man märker även hur utsatt man är som nyinflyttad i en "främmande" stad. Har mina föräldrar och en syster i närheten, men nu var mor och syster sjuka och far i Frankrike. Inte mycket hjälp att hämta där alltså...och man lämnar ju inte gärna bort barn med influensa till sina vänner. Tackar min lyckliga stjärna att jag verkar klara mig. Har nämligen en tendens att få en svår påverkan på balanssystemet när jag får hög feber. Kommer ihåg när jag som student hade influensa och bara var tvungen att gå och handla något att äta. Det var måndag kl 15 och jag gick och stötte mig mot en husvägg för att över huvud taget kunna gå rakt. Har full förståelse för de som tittade snett på mig då, måste sett ut som en riktig fullbult. På en måndag kl 15.

Har nu korkat upp min sista flaska Briccotondo och sitter och kollar på Flushed Away med S.

2002 Bolla recioto di Soave

Eftersom gårdagens påskmiddag uteblev pga Kent äter vi idag varmrökt lax tillsammans med mina föräldrar och systrar. Stämingen är inte på topp då far håller på att återhämta sig från influnensan och mor och en syster håller på att bli sjuka i densamma. Till laxen dricker vi 2005 Cecilia Beretta Picàie, vin som jag nu dricker för tredje gången. Första gången jag drack det slogs vi alla av att vinet nästan helt tycktes sakna syra. Andra gången var syran påtaglig och nu tredje gången hamnar det någonstans mitt emellan. Vinet är påtaligt gulare än normala viner av samma årgång. Det är gjort på 70% garganega och resten riesling. 15% har torkats ungefär som en vit ripasso. Smaken går åt torkade plommon och persikor, utan att imponera. Vinet är gott och annorlunda, men det kommer dröja innan jag dricker det igen. Hade varit kul att se var kännare hade placerat vinet vid en blindprovning. Den röda motsvarighten är förresten månadens vin på Henrik Ungerths amaroneguiden.se.

Dagens höjdpunkt blir instället 2002 Bolla Recioto di Soave. Vinet är gjort på torkade druvor, främst garganega. Läste i den trevliga gratistidningen Grapevine att en vanlig flaska vin görs på ca 1 kg druvor, amarone på 10 kg och recioto på 18kg. Stämmer säkert inte på detta vin som tillhör systemets billigare recioto, men det säger en del om vinernas koncentration. Vinet ligger i beställningssortminentet och beställdes för någon månad sedan. Har längtat efter att få tillfälle att korka upp det. Har tidigare skrivit om min svaghet för söta viner. Inte bara pga att jag har en sweet-tooth av rang, utan även pga vinernas smak- och doftrikedom. Man blir sällan besviken. Vinet uppskattas av samtliga. Färgen är inbjudande gyllen gul. Doftar honung, ananas, persika, påron, vanlij och bakade äpplen. Här märks tydligt hur mycket näsan störs av att ha en öppen spis i närheten, en rökig doft vill gärna infinna sig så fort man sticker ner näsan. Smaken är söt utan påtaglig syra och med honung, smörkola, vanlilj och en del nektar. Eftersmaken dröjer sig kvar härligt länge. Vinet uppskattas som sagt av alla inklusive undertecknad. Inte samma smak- och doftexplosion som tidigare Recioto di Soave, som jag nu lärt mig var en tamellini 2003, men gott! 87-88p

Kent, Baltiska hallen, Malmö - på speed?

Puh, man kommer ut från Baltiska hallen helt utpumpad! Snabbare konsert har jag nog aldrig upplevt. En av låtarna, tror det var kärleken väntar, gick betydligt långsammare än vanligt. Resten av låtarna gick i en rasande rytm. Funderade ett tag på om de ville försöka klämma in ytterligare en låt utöver vanliga playlisten. Om man tittar på nätet så är programmet relativt homogent, där man varierar några låtar vid varje konsert...och antalet stämmer med tidigare konserter, så det kan inte vara förklaringen till detta punktempo. Det är ju turnéavslutning denna helgen, så kanske vill man snabbt hem till famljen?

Publiken är i inledningen, trots uppvärmning med Familjen, väldigt avvaktande. Ståplats tar sig så småningom, medan sittplats mest sitter lugnt och stilla. Det var utsålt en ligt tidingen, men det märkts absolut inte. Flera jag talade med klagade på att Jocke Bergs röst ekade. Själv märkte jag inte av detta, men det berodde troligtvis på att jag (duktig som jag är) körde med öronproppar hela konserten. Jag har nog sett Kent 4-5 gånger tidigare och så otajta som de var idag har jag nog aldrig hört de. Sammi (?; gitarristen) spelade tidvis på en plågsamt ostämd gitarr och tycktes stunder helt försvinna, troligen tack vare folket vid mixerbordet som förbarmade sig över publiken. Kulmen nåddes vid Generation ex då det blev riktigt, rikitigt illa. Annars var detta en trevlig duett med Camilla(?) som väl måste vara samma som sjunger på plattan, för det lät väldigt likt. Även övriga levererade tidvis något underliga ljud. Trots detta tyckte jag att konserten var riktigt bra. Jocke Berg har dagen till ära ett par glittriga paljettbyxor som passar perfekt. Bakgrundsbelysning och laser känns (för ett svenskt band) påkostat. Musik Non Stop är nog en av Kents absolut sämsta låtar någonsin och hade gärna fått bytas ut, även om publiken tycks gå igång på den. Detta tror jag dock beror mer på låtens rytm än dess kvalitet. Man körde glädjande nog den gamla klassikern pojken med hålet i handen, vilket inte tycks höra till vanligheterna på den här turnén. Jag hade gärna hört Elefanter. Columbus regerar!

Låtlistan:

Vy från ett luftslott
Max 500
Socker
Pojken med hålet i handen
Innan allting tar slut
Columbus
LSD, någon?
Romeo återvända ensam
Generation ex
Döda vinkeln
Musik Non Stop
Kärleken väntar
Ingenting
Om du var här
Dom andra
(paus)
Berlin
Vinter 02
747
Mannen i den vita hatten

Växthuseffekten

Såg precis en brittisk dokumentär på TV4 Fakta som gav skeptikerna till de rådande klimatmodellerna chansen att göra sig hörda. Det handlade om professorer, f.d. medlemmar av FNs klimatpanel, grundare av greenpeace m.fl. Alla hävdade de att man inte med säkerhet kunnat bevisa något av de påståenden som nu gäller angående människans påverkan på miljön. Det handlade snarast om naturliga variationer. Miljörörelsen framställdes som en så stark grupp...eller snarare religion att kritikerna i det närmaste betraktades som kättare. Jag kan för egen del inte bedöma trovärdigheten i de rapporter som läggs fram stup i ett, jag är helt enkelt för okunning i ämnet. Jag måste säga att teorierna om växthuseffekten och olika slags miljöpåverkan etc. låter trovärdiga och jag har nog i mångt och mycket anammat detta som sanningar. men, kanske lite väl snabbt. Det känns lite som när ekonomerna inför folkomröstningen gällande EMU la fram olika scenario där ekonomin både blomstarade och gick i stå vid ett eventuellt inträde. Det man i slutändan kunde konstatera var helt enkelt att ingen, inte ens experterna, med säkerthet kunde förutspå vilka effekter ett eventuellt inträde skulle ha på ekonomin...

Det jag tycker man helt missar i dokumentären är hur vi lever långt över jordens resuser, i alla fall i ett längre perspektiv än en mandatperiod. Det är här jag känner att vi har mest att vinna på den miljömedvetenhet som råder just nu. Vi försöker ta tillvara på jordens resurser bättre än tidigare, vi återvinner och fokuserar på de stora resursslukarna och försöker ta avstånd från dessa. Om detta nämdes inte ett ord i programmet. Jag har skrivit det förr, men påminner gärna igen om att köttindustrin står för ca 18% av de globala utsläppen...vinet för 0,08%. Valet för alla miljömedvetna känns självklart :) Visst ska man få äta kött, men kanske ska det vara ett helgnöje så att man verkligen njuter. Själv äter jag alldeles för mycket kött.

För att muntra upp mig efter ett ganska dystert inlägg blir det Kent ikväll. Jag är laddad!

Vinkällare

Jaha, vad ska man göra nu? Frankofilen skriver i ett lysande inlägg om vad han kallar för young cellar syndrome. Bättre namn än så kan man nog inte hitta på. Min källare har nu plats för ungefär 100 flaskor. Jag började samla mina för två år sedan och har en ganska brokig samling, där medianpris ligger runt hundralappen. Cirka 10% består av vita söta viner. Har blivit kallad för gammal kärring pga min förtjusning för desamma, men det står jag för :) Bland de söta vita är samlingen av någorlunda klass, med Moulin Touchais, Tokaji, Sauternes och Recioto di Soave. Synd bara att de flesta ska ligga till sig ett bra tag till...och det är här kärnan i ovannämda syndrom ligger. De flaskor som man är mest sugen på ska nästan uteslutande ligga till sig för att komma till sin rätt. Eftersom man inte kunde förutspå sitt intresse och köpa på sig några flaskor 5-10 år innan intresset infann sig så står man där nere i källaren med lång näsa. Dessutom så gjorde jag alltsom oftast misstaget att bara köpa någon enstaka flaska av varje sort eller årgång. Då får man helt enkelt hoppas att vinerna är på topp när man väl knäcker de. Nu vet jag bättre, men tänk vad skönt om någon snällt satt sig ner och förklarat en bra strategi för en direkt. Brukar gå ner och titta till flaskorna, läsa av termo-/hygrometern och kanske sortera om en del. Ett slags visuell onani om man vill...

Övriga flaskor i samlingen är nästan uteslutande röda, har typ 3 flaskor vitt till. Guldägget i samlingen är nog en flaska 1988 Ch. Gruaud-Larose. Tänkte avnjuta den typ 2010. Tror ni den är klar då? Fick bra omdöme här, men verkar ju inte vara helt utan tanniner ;)

Har nog annars främst fastnat för Rhône och Venetien. Amarone ligger mig varmt om hjärtat, även om ekonomin tyvärr sällan medger köp av dessa. Har fyndat några flaskor 2004 Amarone della Valpolicella från Luigi Righetti, köpta i Danmark. Har druckit en av sex som tyvärr inte imponerade. Vinet var naturligtvis alldeles för ungt, men kommer nog aldrig att nå upp i några svindlande höjder. Billiga viner är ganska sällan fynd. Gillar deras Capitel de Roari, en av SB billigaste amarone och ripasson Campolieti (s0m jag visserligen tröttnat på). Men det här är verkligen en lillebror till Capitel. Får trösta mig med att de numera kostar nästan 50% mer.

och idag...

...ligger snön 1 dm tjock. Fattar ingenting.

Sonen alltjämt dålig i magen. Önskar man kunde hjälpa den lille gynnaren, men det är nog bara att härda ut.

Ska förresten ner till Malmö på lördag och se på Kent. De spelar sina sista konserter på turnén lördag och söndag. Kent har dessutom namnsdag på lördag, så då kanske de ger lite extra ;) Har i alla fall höga förväntningar. Funderar på om man ska försöka komma loss och se Posies framöver också. Sist jag såg de var det mest långt, inte särskilt bra. men nostalgi är nostalgi och Posies, Posies.

Humla

Såg årets första humla idag. 15 mars. Känns skumt.

Såg förvisso en geting i Stockholm den 23 februari, men den låg död på gatan.

Melodifestivalen

Har ju för första gången sedan barnsben fastnat framför melodifestivalen. Skrev tidigare att jag tyckte svenska folket skulle ha respekt för att de rösta fram rätt låter till finalen. Men ikväll dog mycket av den respekten. Sanna Nielsen röst är visserligen riktigt bra, men hade en ruggigt trist låt och ändå får den flest röster. Hade jag fått bestämma hade resultatet sett ut så här:

1. Christer Sjögren
2. Amy Diamond
3. C Perelli
4. Rongedal
5. Bengtzing
6. Nielsen
7. BWO
8. Sibel
9. Nordman
10. Frida feat. Headline

Förstår att det är lite udda att ha Christer som etta, men det är en skön låt och det hade varit grymt kul att se den i Belgrad. Amy sjunger också hon riktigt bra. Låten sätter sig och, även om hon är rätt valpig, så hade hennes ålder nog gett några gratispoäng. Dessutom lätt den snyggaste bakgrundssångerskan (hon på Amy's vänstra sida i början). Rongedal's låt var störtskön. Scissor sisters-kopia förvisso, men bra! Perelli är som hon är, en professionell artist. Hon kommer inte vinna. Nielsen som sagt rätt trist. Bengtzing strålar som vanligt energi. Hur speedad är hon i vardagen? BWOs låt kommer jag inte ens ihåg, den lämnade inget intryck alls. Sibel sjunger vackert, men trist låt. Nordman och Frida kändes som rätt givna i bottenskiktet. Min sambo trodde tidigare att Frida skulle kunna vinna. Efter att ha hört låten börjar jag fundera på om jag känner henne över huvud taget....

PS. Tycker lite synd om Carola efter senaste häxjakten. Hon får trösta sig med att det inte var hennes fel att de inte ens gick vidare. Låten höll helt enkelt inte.

2 nätter på sjukan

Ja, då har man även provat på att spendera två dygn på sjukhuset, inte som jour utan som anhörig. Vår lille son blev nämligen obstruktiv (trång i luftrören) under förra helgen i samband med att jag var iväg i Linköping med barnen. När vi väl kom hem hade han jobbigt och var ltie trött. Sambon, som vikat på barn tidigare, gav honom betapred (kortison) och han fick även inhalera av syrrans Ventoline. Vi var på väg in till barnakuten redan den kvällen, men eftersom lillen somnade och vi inte kom fram på deras telefon så blev det inte så. Istället hade sambon sinnesnärvaro att åka upp följande dag. Han hade då en syremättnad på 87%, men var ändå i det närmaste helt opåverkad. Hur som så fick han naturligtvis inhalera och då saturationen inte kom upp över 90% så blev han inlagd med lite extra O2. Visar bara, ytterligare en gång, att man inte ska vara doktor åt sitt eget barn. Han var eg. mer tät dagarna innan och jag skulle naturligtvis ha åkt in redan några dagar tidigare när var som värst. Där får man för att man har en tendens att skicka hem patienter som andra kanske skulle lagt in. Två nätter blev det i alla fall. Väckt var tredje timme med en son som ändå sov dåligt, var ingen höjdare. När sambon dessutom skulle vara nattjour på medicin fick man ytterligare bekräftelse på hur litet socialt kontaktnät man har som nyinflyttad i en stad...men det ordnade sig och vi är hemma igen. Nu verkar det vara magsjuka som gäller istället. ..

Alltid är det nåt.

Vi var inne hos grannarna igår. Perfekt att få bli serverade god mat när man känner sig som en urvriden trasa. Hade passat på att köpa en flaska 2006 Fontafredda Barbera Briccotondo som vi drack. Drack han05:an för någon månad sedan. Kan inte säga att den lämnade några intryck. 06:an blev ju rankat som 74:e vin för året 2007 av Wine Spectator. 90p! Drack ytterligare en Barbera som kostade ungefär dubbelt så mycket. Ska inte ge mig på att recensera allt för mycket då jag tycks ha förlorat förmågan att uttrycka mina intryck i ord. Ibland vet jag inte om jag ens försöker anstränga mig tillräckligt. Kan bara konstatera att jag inte hade gissat att det var samma druva inblandad i de båda vinerna. Det dyrare vinet hade mer ekkaraktär, en något rökig ton, mer syra och betydligt fylligare. Briccotondon mer bärig. Om Briccotondo ska drickas nu, så kan nog det andra ligga till sig. Vill ni läsa mer om Briccotondo kan jag rekomenderaden utrmärkte Frankofilens inlägg om samma vin. Såg att han blivit citerad i tidingen Livets Goda. Det är stort!

PS. Vi har förresten fått ett husdjur...eller snarare ett trädgårdsdjur. Vi har nämligen en råtta som ogenerat myger omrking i trädården. En "giljotinvariant" av råttfälla inhandlades snabbt på Clas Ohlson. Återstår att se om den fungerar. Fortsättning följer.

Helg med barnen

Är precis hemkommen efter en helg på den östgötska slätten tillsammans med barnen. M jobbade sent på frdagen, jourade på lördagen och gick på sin nattjoursvecka kl 18 på söndagen. Så det kändes befogat med en flykt från tristessen hemmavid. Tyvärr passade lillknatten på att bli sjuk så en, redan på förhand, småtuff helg själv med barnen blev oväntat sömnlös.

Helgen bjöd, förutom gott sällskap, även på en del gott vin. Under fredagen drack vi en 2005 Crozes-Hermitage, Moillard-Grivot. Sannolikt det billigaste Crozes i SBs sortiment. Jag fick en flaska '01 av min far förra julen och har sedan dess även lagt mig till med '03, '04 och '05. Upplagt för en vertikalprovning så småningom m.a.o. (har någon en 02:a som skräpar så hör av er). Hur som så hade jag köpt en flaska nu för att få prova om det ens var värt att ha i källaren...och det får jag nog säga att det var. Lent, lite syrligt. Mjuka tanniner. Typisk Rhône-doft med lite "fis" och örter. Oväntat gott faktiskt. Vet inte om det vinner särskilt mycket på att lagras så provningen kommer nog hållas inom ett år.

Följande dag åtnjöts en falska av Penfold's 2005 Thomas Hyland. Har inte fått tillfälle att prova detta tidigare och även här blev jag positivt överaskad. Inte någon typisk australiensare, utan lite mer finess och örtig doft som drog mot Rhône. Av bara farten avverkades även en Côtes du Rhône, som jag inte lärde mig namnet på, samt Campolieti. Ett klassiskt budget-ripasso som jag nu mörkte att jag nog druckit färdigt. Det är gott, kanske lite väl tunnt, rikt på körsbär, men f.f.a. har det för mycket doft av cederträ. Jag har helt enkelt fyllt mitt behov av ceder för en tid framöver.