Sommaren är kort...

Har precis bytt 29°C soligt Provence mot 18°C regnigt Skåne. Känns som ett ordentligt nedköp. Sommaren har annars passerat med mycket fokus på att vara trebarnsförälder och husägare. Vin har det också konsumerats en del och min ovana trogen har jag slarvat med anteckningarna. Ur minnet kan dock konstateras att:

2008 Sokol Blosser Dundee Hill Pinot Noir initialt inte levde upp till minnet av föregående årgång. Efter några timmar öppnar den dock upp sig och jag känner att jag hittat hem. Kryddigt med tydliga drag av jordgubbar och hallon uppblandat med ordentligt rostade fat. Bra längd. Känns väldigt amerikansk. Tummen upp med betyg runt 90 p. Köpte tre flaskor totalt och nöjer mig så, så länge de sista flaskorna inte reas ut...

2008 Domaine de l'Hortus Grande Cuvée. Har 2003 och 2005 liggande in källaren, men fortfarande inte kommit mig för att dra upp korken. Hittade denna årgång på Carrefour i Antibes och köpet kändes givet. 20 € var säkerligen inget fyndpris, men det kunde kvitta. Ungt och fruktigt uppblandat med en rejäl örtighet. Föräldrarnas hus är omgivet av rosmarin, så först trodde jag att det var omgivningen som letat sig ner i glaset, men även vinet bjöd alltså på en bra dos av den förnäma örten. Bra finish och sällskapet ger tummen uppp. Kan säkert ligga, men det vore lite synd på fräschören. Gömde en flaska o föräldrarnas vinställ till nästa gång. Även här landar vi nog på 89-90 p.

It's all downhill from here

Dr Milf är på besök och då vill man gärna gräva lite djupare i källaren. Lyckats faktiskt gräva så djupt att jag hittar två flaskor som jag trodde att jag druckit upp för länge sedan. 2002 Luigi Righetti Capitel de Roari var antingen en julklapp eller examenspresent från Ms föräldrar. Hur som helst legat i källaren ungefär sedan årskiftet 06/07. Fick två flaskor, den första dracks i oktober 2008. Flaska nummer två är 1999 Soria Barolo. Köpt i Danmark för 120 DKK sommaren 2008. Köpte då även några Fontanafredda Barolo 2001:or som druckits med välbehag. Trodde att även denna var från Fontanafredda, men så var det visst inte. Förstår faktiskt inte hur den lyckats undvika att korkas upp...

1999 Soria Barolo var inte bara oxiderad till färgen, utan även till smaken. Sur och ogin. Doftade hyggligt, men gick inte att dricka. Too bad...

2002 Luigi Righetti Capitel d'Roari var trevligare med sina lager av torkad frukt, framför allt russin, men även plommon. Lite ceder uppblandat med en skön pepprighet. Både smak och doft kändes ordentligt mogen, definitivt för mogen. Ingen vidare längd. Drygt medelfylligt. Milfen, som serveras flaskan blint, är först ute och vandrar i Rhône, men bestämmer sig sen för att all den torkade frukten nog snarare tillhör en amarone. Årgången hamnar på 2003, med gissning och det lägre prissegmentet av amarone på grund av den blygsamma fylligheten. Bara till att lyfta på hatten. 2002 var en riktigt dålig årgång och den uteblivna fylligheten får väl i alla fall delvis skyllas på det. Capitel de' Roari får väl räknas till bugdetamarone, men jag brukar tycka den är riktigt fin. 84p

Till efterrätten korkade vi upp en flaska 2010 Bricco Quaglia. Moscato d'Asti från La spinetta som lanserades i maj. Vår lokale vinskribent haussade det och vips så var det slut på hyllorna här. Nu hade en ny laddning kommit in och om man, som jag, har en svaghet för söta viner kändes det givet att prova. Vi häller upp det svagt, svag gräna vinet som pärlar sig med en fin mousse. Ur glasen sprider sig en blommig doft med massor av fläder och lychee. Eftersmaken är lång och frisk. Gott, men jag tror att jag uppskattat det ännu mer om alkoholhalten hade varit lite högre än de blygsamma 4,5% som det presterar. Rekommenderades till jordgubbar och det kan jag tänka är en riktigt bra kombination.

Summa sumarum två flaskor som passerat zenit och en flaska som inte riktigt nådde ända fram...

2004 Luigi Righetti Amarone della Valpolicella Classico

Jour. Suck! Har precis fått reda på att jag inte kommer vara ledig på tisdag, vilket vi brukar vara när vi varit jour fredag och sändag. Semestertider och bemanningen är för låg för att det ska funka. Hade hoppats på att kunna åka hem till föräldrarna med lillkillen och plocka fram mina Star Wars-gubbar. Får bli någon annan gång helt enkelt...

För något år sedan dök det upp lite artiklar på danska Vinavisen om förfalskade flaskor som sålts i Danmark som sålts som amarone för 80 DKK . Diskussionen cirkulerade lite kring rimligheten i att tro att man kunde göra amarone så billigt att det gick att sälja för 80 DKK. Det tycktes inte rimligt då druvorna till amarone ska torkas och helt enkelt kräver lite mer än vanliga viner.

Ovanstående vin är dock köpt för just 80 DKK på danska Netto. Har svårt att att de skulle vara förfalskade. Flaskorna fått följa med ett tag, utan att någonsin imponera. Är annars riktigt förtjust i deras Capitel de' Roari.

Vinet bjuder på en lite stickig alkoholdoft blandat med russin, plommon och körsbär. Det hela blandas av en begynnande doft av rosvatten och ceder. Lite sunkig sommarstuga. Doften är bättre än smaken som känns mogen med mjuka tanniner, mörk frukt och lite alkoholhetta.

Har för mig att det var Finare Vinare som någon gång skrev att en amarones första plikt var att vara tio år gammal. Tror inte att de syfta på 80-kronorsvarianten... 84p

2010 Esprit du Silène Rosé

Gårdagens tropiska hetta krävde något svalt. Hade fakitskt nästan bara denna att välja på visade det sig. Gjord på Grenache och Syrah.

Rosa, saftfärgad. Doften är frisk och bärig, med mycket jordgubb, persikor och hallon. Möjligen anas även lite gräs. När temperaturen stiger är det inte bara färgen som påminner om saft, utan även doften bjuder på klockren hallonsaft. Smaken är torr och frisk med hallon, persikor och blodapelsin.

Gott och svalkande i hettan.

Värdefull blogg?

Gav mig hän till min narcisistiska sida idag och googlade på Vård & Vin. Hamnade då på bloggvarde.se och fick reda på att bloggen är värd 8475 kr. Har ingen aning om hur man har räknat och jag tvivlar på att det stämmer. Det som dock var lite intressant var att den tyckte att Billigt Vin var värt ungefär dubbelt så mycket som Frankofilen (24 000 mot 12 000). Hade varit intressant att se hur de gjort beräkningen (det står säkert, jag har inte orkat kolla). Finare vinare tog, inte oväntat, täten med sina 58 000. Alla verkar inte vara indexerade, hittade exempelvis inte Svenssonssmakaren...

Så, nu vet ni som funderar på att pensionera er hur mycket ni ska sälja er för (eller i alla fall var ni ska leta om ni vill sälja er)...

Nya tillskott till familjen, firad med skrattande skata

Ja, då var man trebarnsfar. Helt galet. 15 minuter på förlossningen, så var saken biff. Gjorde misstaget att säga till en av mammorna på dagis att det gick smidigt och möttes av ett "ja, så kan bara en man kunna säga" ;) Säkert helt sant. Vi satt förresten och funderade på namn till vår lille krabat och jag la in det som anteckningar i min iPhone, den korrigerade då Elvin till El vin. Kanske ett framtida omen om blivande connaisseur. ;) Men det blir ingen Elvin...

Har ens bättre hälft inte fått dricka vin ordentligt på 9 månader får man se till att smeka medhårs när det äntligen är dags. Det säkraste kortet då brukar vara Syrah/Shiraz och idag föll valet på 2006 d'Arenberg Laughing Magpie. Har en liten förkärlek till d'Arenberg. Gillar de mesta jag smakat från de goda australiensarna och är även lite förtjust i deras finurliga vinnamn. Det har vinet är visst uppkallat efter två sympatiska fåglar som i själva verket inte alls var magpie's. Midsommar spenderar vi hemma, bara familjen, idag ackompanjerade av en rejäl grillbricka.

Detta är inte ett Rhônevin på något sätt, men blandingen med 94% Shiraz och 6% Viognier får väl sägas ha hämtat sin inspiration därifrån. 92 poäng tilldelade R Parker det 2007.

Det första som slår en när man stoppar näsan i Laughing Magpie är rejält med sylt, främst gjord på björnbär och plommon. Ingen stärande syltighet märk väl. Inte heller de stadiga 15% alkohol stör, utan är snyggt integrerade i paketet som även bjuder på läder, lakrits, choklad och eukalyptus. Lite fat på det så är vi hemma. Även i munnen är sytligheten påtaglig. Vinet känns väldigt lättillgängligt med mjuka tanniner och en inbjudande eftersmak. En finkorning fällning bildas i glaset, då viner inte är filtrerat.

M ger stora tummen upp och även om jag fick hälla ut sista glaset (pga av några oaptitliga bananflugor som också vill festa till det), så njuter även jag i stora drag. Jag skulle nästan vara beredd att hålla med Robert Parkers poäng, något snäpp under. Fin, fint om man gillar den typiska lite (alkohol-)tunga autraliensiska stilen. Tror inte vinet har så där mycket mer att ge i källaren, men sparar sista flaskan till nästa år för att ändå testa. 2007:an får nog följa med hem nästa gång jag är på systemet.

2007 Cuvée du Vatican Côtes du Rhône VIllages

Det känns alltid farligt för plånboken när det dyker upp nyhetsmail från Gabriel på Bristly Wine. Vet inte om det är sättet som vinerna presenteras på, producenturvalet, priset eller det faktum att man alltsom oftast använder vinbloggare som referens när vinerna presenteras (sannolikt en kombination av alla ovanstående), men det är sällan som jag inte känner ett köpsug när det dyker ner tips på nya viner. Har två beställningar som ligger och väntar på systemet nu till exempel...

2007 CdR Villages från Cuvée du Vatican är sannolikt ett av Sveriges mest bloggade viner. Idel lovord.

Faktum är att jag inte var sådär jättebegistrad när jag korkade upp första flaskan för ungefär ett år sedan. Det blir dock bättre och bättre för var gång jag smakar det. Möjligen att den höga alkoholhalten skiner igenom lite nu, men annars är det riktigt trevligt. Rikligt med frukt i form av framför allt hallon och jordgubbar möter näsan, uppblandat med lite örter, lakrits och körsbär. Smaken är läskande fruktig med bra syror och en touch av lakrits. Övervikten av Grenache märks tydligt.

Riktigt trevligt och höggravida M suktar efter att få i sig ytterligare en klunk. För första gången sedan inköp önskar jag att hade fler kvar. Hur står sig 2009:an mot denna?

Väntans tider...

Fullgången och mycket stön och stånk. Så kan man nog sammanfatta sambon M just nu. Själv har jag idag bekräftat mitt faderskap hos familjerätten idag genom att skriva på ett papper. Känns inte helt 2010-tal att man ska behöva ta ledig flr att gå ner och skriva på för att intyga att man är far till familjens tredje barn. Däremot går det bra att intyga att man är far redan innan barnet är fött. Byråkrati i dess ädlaste form?

Det blir inte så seriöst vindrickande nu, men vi hoppas på snar bot och bättring.

Slunkit ner har dock 2008 Mullineux. Sydafrikansk Syrah. Gamla världen-känsla, med mycket frukt och fat. Ok, men en besvikelse med tanke på priset (189:-). 2007 Beni Duilio Castellani Riserva. Trevlig basChianti, som kändes rätt så ursprungstypisk. Italien samt Pinot Noir är det som just nu känns mest lockande på rödvinsfronten.

Ser fram emot lite mer seriöst vindrickande...any day now....

9 dagar i Frankrike, varav halva tiden i stora släktens sällskap. Alltid kul att botanisera i det vinställ i källaren som "ärvdes" vid köpet. Man vet aldrig vad man ska hitta. Har tidigare konstaterat att det bland annat finns en Black Tower från 1985. Mailade faktiskt den svenska importören, Tegnér Hermansson, för att se om de hade något intresse av att flaskan. Fick inget svar...

I år provade vi i alla fall:

1997 Maître d'Estournel. Vet inte riktigt vad det här vinet har för koppling till Cos d'Estournel, men elefanten på etiketten skvallrar om att det i alla fall borde finnas någon. Vit Bordeaux hör hur som helst inte till vanligheterna hos oss. Vinet har alltså lagrats under okända förhållanden, men nivån ser i alla fall lovande ut.

Vinet har en gyllene färg som skvallrar om dess ålder. Doften är förvånansvärt stor och domineras initialt av våt ylle. Efter ett tag dyker det upp mogna äpplen, kalk och mineral. Smaken lever tyvärr inte riktigt upp till doften. Framför allt mineral och riktigt frisk syra. Helt ok, men mer en kul raritet än en stor vinupplevelse.

M är ju gravid (typ 5 veckor kvar bara) och det blev inte så mycket annat vin. Fick i alla fall chansen att smaka Schweizisk Merlot för första gången. Ska ta reda på vad det var, men det var faktiskt riktigt gott! Tänkte fira min "löneförhöjning" med en flaska Hermitage från 2004. Tyvärr var den dock korkad, men det fanns en inbjudande fruktighet bakom trikloranisolet som skvallrade om ett riktigt bra vin. Hade tänkt försöka ta med det tillbaka till Auchan för att se om man kunde returnera det. Glömde tyvärr flaskan när jag skulle dit och handla nästa gång och sen var vinet uthällt. Någon som provat lämna tillbakka vin i Frakrike? Bouchonné heter det visst korkskadat...

2009 McManis Petite Sirah

Borde väl egentligen fira idag när jag fått reda på att årets löneförhöjning blir hela 300:-. Hurra!!!

Det vankas 9 dagars semester i Frankrike på fredag, så jag får väl lägga de på en fin flaska där. Har naturligtvis dragit på mig en förkylning lagom till ledigheten.

Det blir inte så mycket vin nu när sambon är stor om magen och mest går och stönar. Drygt 1½ månad kvar, så förhoppningsvis får vi snart dra upp konsumtionstakten lite. Helgen bjöd i alla fall på en ny årgång av ett av fjolårets riktiga grillviner.

2009 McManis Petite Sirah liknar (minnet av) föregående årgång. Mycket av det mesta. Rejäla doser mogna frukter och bär med plommon och björnbär i frontlinjen. Det hela blandas upp med rikligt med med kryddor, kakao, lakrits och ordentligt med fat och vanilj. Dofterna går igen i smaken och blandas upp med lena, drickfärdiga tanniner.

Ett tämligen publikt vin som säkert kommer att gå hem hos mången grillfantast under sommar. Den som avskräcks av mycket fat ska dock inte göra sig besväret att inhandla.

PS: Flera har provat.

Bortbjuden på midsommar?

Nej, jag har inte fått betalt för det här inlägget...Nej, det handlar inte om vin.

Däremot starksprit. Eller närmare bestämt en back snaps. 12 x 50 ml snaps i sex olika smaker. Midsommars mest klockrena gå-bort-present för er som tänker fira lite mer traditionellt? Jag tyckte i alla fall att det var helt lysande! "Fixar ni maten, så tar jag med en back snaps." ;)Ny leverans inne nu. Finns att beställa här.

Kan för övrigt kort konstatera att Zeta's mozzarella inte smakar någonting. Här hemma håller faktiskt Euroshoppers en tätposition bland ful-mozzarellorna. Marabou Mango smakar penicillin...och 2007 Château Pesquié Quintessence har lugnat ner sig och fungerar fint till grillat. Lite eldig precis som sist.

2008 Gérard Bertrand Domaine des Garennes

Funderar lite på vad kvällens grillade fläksfilé med färkspotatis ska få för sällskap...och valet faller på ovanstående flaska som inhandlades på LeClerc i september förra året. Kommer inte ihåg vad det kostade, men är ganska säker på att det i alla fall inte var mer än 12€ (7.75€ var det visst).

M ger direkt det här vinet tummen upp, och jag också för den delen.

Färgen är mörk, med blålila kant. Doften är stor med massor av frukt. Vi hittar Körsbär, björnbär, plommon och lite åt syltade jordgubbar. Det finns även en del toner av kakao och lakrits uppblandat med en rejäl dos garrigue. I munnen känns fruktigheten påtaglig och tillsammans med ett rätt bra bett i tanninerna tippar jag på ett vin som med bravur klarar att ligga ner i några år. Hygglig längd.

Har svårt att hitta vilka druvor vinet är gjort på (svårt att hitta mycket info om vinet alls faktiskt), men jag skulle tippa på en rejäl dos Grenache. Sannolikt även lite Syrah.

Bara att ge stora tummen upp för Mr Bertrand som klarar av att leverera ett stort vin till ett litet pris. Det här var ritkigt gott! Årets köp? Hur som helst 90 enkla pinnar och en liten tår för att vi inte köpte mer än två flaskor...

Inte ofta man dricker numrerade flaskor för 7.75€

Dags att deklarera!

Deklaration och internet fungerar faktiskt klockrent tillsammans! Det som förut var minst en helkvälls arbete sköts nu snabbt och lätt med några enkla musklick...och har man glömt några uppgifter är det oftast bara att logga in på sin bank/depå/förvaltare's hemsida och leta rätt på rätt nuffra.

Nu var det inte enkelheten med att deklarera som jag tänkte skriva om utan snarare ett litet tips. Om ni, som jag, inte tror så värst mycket på gud eller andra högre väsen och dessutom passat på att gå ur svenska kyrkan, så blir det ju oftast en liten slant tillbaka på deklarationen. Jag var innan med i svenska kyrkan för att stödja deras verksamhet, inte för att jag delade deras tro. Nu har jag istället valt att använda de pengarna till nåt jag tror på (inte vin). Så mitt enkla tips för den som vill känna att man bidrar med något är att ta summan motsvarande kyrkoavgiften och skänk till något som känns bra. För egen del blir det något som har med den marina miljön att göra. Kanske Sea Shepherd. En piss i havet, I know, men om alla pissar så kanske...

Nyligen hemkommen från Egypten. Litet reseinlägg på G. Inte druckit så mycket vin. 1994 Château Laroque smakade rosenvatten och jag mäktade med ett halvt glas. 2004 Brolio var däremot riktigt trevlig. Önskar jag hade fler flaskor.

4 x 2003 Guigal Côtes-du-Rhône

Undrande och nyfikna? Eller undrar ni varför idioten druckit fyra flaskor av samma medelmåttiga vin och tillråga på allt samma (för-)gamla årgång?

Jag och min vänner Dr Milf och Don bestämde oss för drygt tre år sedan för att kolla om våra olika förutsättningar för att lagra vin skulle ge något utslag efter trå års lagring i olika miljöer. Vi hade då inte så mycket pengar att spendera, så vi bestämde oss för att köpa ett vin runt hundralappen.

Jag mailade systemets kundtjänst och bad de föreslå ett vin som skulle kunna passa våra förutsättningar. Dessa var alltså lagring i tre år i min (något svala) källare, Milfens (rumstempererade) byrå och Dons (strax under rumtempererade) garderob. De förslog alltså Guigals basvin.Nu 3½ år senare var det alltså upp till bevis...

Vi serverar givetvis vinerna blint. Ganska snabbt kan vi konstatera att detta inte är ett vin för lagring i tre år. Inte särskilt mycket frukt och begynnande rosenvatten. Lite lakrits och en hel del fat. Don proklamerar ganska snart att han inte tycker att det är någon skillnad. Jag och Milfen sträcker oss till att det trots allt är ett vin som är lite tristare än de övriga, lite mer platt helt enkelt...vill ni gissa vilket vin det var? Mitt naturligtvis.:)

Don som är värd är inte sämre än att han har ett litet ess i rockärmen. Vi får oss serverade ytterligare tre glas blint. Ska vi gå på mitt initiala intryck tyckte jag då att två av glasen var kompisar med varandra och att det tredje glaset var kompis med 03:orna. Det visar sig att det tredje glaset var ytterligare en 03:a, men inköpt nästan ett år före de andra, dvs för fyra år sedan. Lite annorlunda etikett samt rejält mycket mer fällning. De två andra glasen visade sig innehålla 07:an från samma flaska. Inte helt fel på det alltså. Men det är svårt att vara så kaxig att man säger att två glas innehåller exakt samma vin. Framför allt när man redan hunnit med några andra viner.

Sammanfattningsvis tycker jag ändå att man kan konstatera att för ett såpass enkelt vin som Guigals CdR så spelar några graders skillnad i temperatur ingen större roll. Sen ska man kanske inte tolka in för mycket i ett vin som släpptes på 2 700 000 flaskor. Det måste finnas en del variationer och vi köpte inte heller in vinerna från samma bolag. Borde finnas en hel del viner (även i den prisklassen) som skulle klarat uppgiften bättre.

På lördag bär det av ner till Egypten för en veckas dykning. Blir nog inte mycket vin och förhoppningsvis inte så mycket oroligheter heller....

PS. Har även hunnit dricka 1999 Louis Jadot Beaune Premier Cru. Hann inte med i huggsexan, utan fick nöja mig med en flaska. Gott, men inget wow-liksom. Ni som fick flaskorna kan vara nöjda, men jag kommer inte att gräma mig. Då gillade jag 2006 Sokol Blosser Dundee Hill Pinot Noir, som dracks på 19 Glas, bättre. Skönt, men riktigt bra längd. 2008 Dandelion Vineyards Lionheart of the Barossa Shiraz slank ner ikväll. Håller med Frankofilen i hans beskrivning. Doften lovade mer än vad smaken höll.

Vinbloggarna vinner mark

Det är roligt att se hur vinbloggarna verkar få en allt större roll som inspirationskällor och opinionsbildare i vinsverige. Bristly har länge citerat vinbloggarna i sina mail. Anders Enquist i Livets Goda känner sig så hotad att han måste skriva en patetisk ledare om vinbloggarnas tillkortakommande...och nu, på andra sidan i dagsfärska Munskänken, är Finare Vinare citerade tillsammans med Allt om Mat i vinunics helsidesannons för Jadots viner.

Kul!

PS. Dagens 2008 Brolio på halvflaska var faktiskt oväntat trevlig. Fat, och örter med bra drag i frukten. Mycket körsbär.

Vi samlar ihop oss lite...

Precis som nyhetsuppläsarna här ska jag försöka samla ihop mig lite. Började skriva detta inlägg 27:e feb, men kom aldirg till skott.

Jour, bihåleinflammation och havererad mage...så stavas vår vardag just nu. Har ytterligare en liten godsak just nu, men det är lite för otrevlig för att blogga om (så ni som ev. känner mig slipper titta snett på mig). Kan bara konstatera att alkohol faktiskt funkar förvånansvärt bra som smärtstillande när man har lite mer ont på riktigt.

Vi försöker dränka våra sorger och besvär i vin, men är dåliga på att ta anteckningar. (och nej, så himla synd är det inte om oss).

Den gångn helgen har Dr Milf varit på besök med familj. Milf:en var en av de som introducerade mig till vin på lite mer allvar, så det är klart att man funderar lite extra innan man går ner i källaren...

2006 Produttori del Barbaresco. En kassiker i svenska bloggkretsar vid det här laget. Har fortfarande aldrig tänt på alla cylindrar när jag druckit det och inte heller denna gången. Relativt ljus färg med dragning åt tegel. Vinet är lite i kallaste laget initialt och den blygsamma doften skylls på det. Efterhand som timmarna går och temperaturen stiger händer det dock inte så värst mycket mer. Vi hittar lite ceder, viol och cassis. I munnen bjuds vi på ett bra hugg i tanninerna.

2001 Barolo Fontanafredda. Sista flaskan av tre inköpt hos danskarna på andra sidan sundet för 125 DKK. Ställdes mot ovanstående vin och vi var båda överens om att det hör drog det längsta strået. Klart mer framträdande tegel. Lite våt källardoft initialt som sedermera ersätts av ceder, viol, lakrits, timjan och en parfymerad rosendoft. Den högre åldern märks tydligt även i munnen med sin rundare munkänsla. Ska inte ligga längre.

2003 Finca el Puig. Även detta sista flaskan. Liksom sist, bjuds vi på ett moget vin med stor dos av torkad frukt, framför allt katrinplommon. Mycket mörka bär. Undervegetation och vått ylle blandar sig med örter och lite elidga toner (15%). Mogen munkänsla, men fortsatt relativt strävt. Tror inte heller detta hade passat oss bättre om det fått ligga längre. Det här är gott! Milfen gissar på en sydfransk Carignan-blanding.

1999 Mater Matuta. Mig veterligen den första gången jag dricker vin från Lazio. Gjort på 85% Syrah och 15% Petit Verdot. En av de olika flaskorna jag fick av min far när jag fyllde år. Det här vinet har passerat zenit och initialt är det oerhört svårt att komma förbi doften av champinjoner. Till slut hittar vi en rund doft som skvallrar om lite tid på ekfat. Även lite salami, rök och jord. lite söt, rund och övermogen smak med viss kvarvarande strävhet. Ingen höjdare, men kul udda fågel.

2004 Tamellini Vigna Marogne Recioto di Soave. Ska detta bli det godaste söta jag druckit för fjärde året i rad? Mycket talar för det. Precis som alla gånger förut bjuds vi på ordentligt med mango och aprikoser. Fantsatisk bränstensfärg och ett oändligt långt avslut. Var lite orolig att även detta vin skulle börja tappa, men icke. Jag älskar verligen det här. Två flaskor kvar nu... Får kanske ge mig på någon gammal Moulin Touchais bara för att få lite utmaning.

2009 Wishbone har också slunkit ner. Pinot Noir från Nya Zealand. Slunkit ner och slunkit ner. 2/3 åkte ut i vasken. Läste om ett nytt Pinot Noirvin som skulle kosta runt hundralappen och var ungt med bra lagringspotential. Har inte så mycket Pinot i källaren, så det vore trevligt att att ha ett ingångsvin att lagra. Kommer inte ihåg vad vinet jag läste om hette (eller var jag läste det), men jag är rätt övertygad om att det inte var Wishbone... Wish for something else.

Vårkänslor

+ 7 °C. Svårt att tro att det är bärjan av februari nu. Full aktivitet i trädgårdar och på soptippar. Vår helg har varit lugn. Har druckit lite vin, men inte tagit ngra anteckningar. 2004 Domaine de Villemajou, gjort av geniförklarade Gérard Bertrand. Ett av få Carignandominerade viner jag druckit. Rustika toner och riktigt trevligt. Har även hunnit med en flaska 2007 Tendral. Stort och kraftigt vin från Priorat. Nästan bäst dag 2.

Visste ni förresten att det idag är 100 år sedan Champagne fick skyddad ursprungbeteckning? Inte jag heller...men det stod i dagens tidning.

Boxar att lagra...

...and now for something completely different. Nu har jag fått skriva av mig lite. Senast numret av Allt om Vin har jag liggande som toalettlektyr. Inte direkt ofta jag köper något utifrån deras rekommendation, men ibland snappar man upp något vin som verkar spännande. Idag bläddrade jag igenom deras "Röda Strama Fruktiga"-sektion och blir lite förvånad när Barone Ricasoli's Formulae, på Bag in Box, inte bara fått utmärkelsen bästa köp utan även belönats med ett "kan lagras"-omdöme. Njae, jag ställer mig avvaktande skeptisk ;) Sen är ju Allt om Vins betygssystem helt fantastiskt. Fem stjärnor som både kan vara ifyllda och ihåliga och kommer man så långt kan man även föräras med upp till tre utropstecken (!!!). Formulae fick för övrigt en ifylld stjärna och en ihålig.

Döden

Känner mig låg idag, inte bara för att det är dagen efter jour. När jag föddes så fick två av mammas bästa vänninor också varsin son med bara några månaders mellanrum. Tre söner med nära realtioner föräldrarna emellan alltså. Det blev lite som att vi utgjorde måttstock åt varandra och man fick jämt höra att ditten gjort datten osv. Åren går och livet drar åt olika håll. Man flyttar till olika orter och barnen bryter sig så småningom loss och flyttar. Jämförelserna återkom dock så fort det blev ett återseende, vankades större fester eller liknande.

För 2-3 år sedan tog den ena i trion livet av sig och idag fick jag läsa att nummer två avlidit. 35 år gammal är jag alltså den enda av oss som är kvar. Känns helt att absurt att man ska behöva sitta och tänka på livet som flyktigt när man 35, och då har jag nog varit mer förskonad från döden än de flesta. Nu hade jag varken träffat C eller J på säkert 17-18 år, men det kändes som vi hade en liten unik koppling och jag har svårt att inte gripas av deras öden. Speciellt J som hade små barn. Var inte riktigt beredd att vara jag skulle bli så berörd av det här, men det blir väl lite extra när det är små barn inblandade. Tror världen gått misste om två riktigt sköna grabbar, som jag verkligen önskar att jag haft en chans att lära känna igen.

Farväl Jon. Vila i frid. Mina tankar går till din familj.

Kort om 2004 Finca el Puig

Jaha, då var man 35. Inte längre så speciellt att fylla år, men när man väl har födelsedag på en lördag (och det dessutom dröjer 11 år till man fyller på en lördag nästa gång), så känns det lite surt att få inleda den som röntgenjour. Får väl i och för sig skylla mig själv som inte lagt mina schemaönskemål bättre. Nu var det tack och lov lugnaste jouren på mannaminne och jag fick lägga mig redan 01:30...måste varit handbollen som fick folk att hålla sig inne. Kände mig i alla fall hyggligt som en människa när det väl vankades kväll.

Efter diverse bortfall så slutar kvällen med en parmiddag hemma hos oss, med ungarna hos mina föräldrar. Inspirerade av Rhônarna får jag äntligen tillfälle att inhandla senaste årgången av Finca el Puig. Sora tummen upp sist och jag har varit sugen på att prova nya årgången ett tag nu. Kvällen blev inga anteckningar om vinet (vi hade helt enkelt för trevligt), men det var bara att konstatera att det är vinet kändes bra mycket yngre än vad 03:an gjorde för 1½ år sedan. Vi körde det genom aeratorn och i karaffen 3 timmar inna middagen, men det fortsatte att utveckals hela kvällen. Gott, men jag tyckte nog att det var lite väl i tuffaste laget som det var nu. Inte alls samma portvinsmognad som föregångaren. Ska nog köpa några flaskor och gömma unndan några år.

Gjorde förresten världens godaste marinad till oxfilén. Whiskeymarinad. Hämtad från Allt om mats senaste kokbok. Given favoritmarinad till sommmarens grill. Bidrar gärna med receptet om någon vill ha det, annars kan jag rekommendera kokboken! (är jour även nu så jag kan inte delge det just nu ;)

Sammanfattning av de senaste tio dagarnas inmundigande...

Lugn helg. Ordspråket "det som göms i snö kommer fram i tö" har sällan känns mer sant (bokstavligt talat) . Töväder i helgen och resterna av höstens fönsterrenvovering tittar fram i trädgården. Fågelkvitter har präglat morgnarna och det har känts som rena rama våren.

Vi försöker hålla kvar vintern genom att laga gryta, eller närmare bestämt boeuf bourguignon. Gryta med ursprung från Bourgogne alltså, men det har alltid känts som Pinot skulle vara ett rätt underligt sällskap... Nästa gång har jag lovar mig själv att prova. Nu blev det istället alltså ett av Doimaine de la Janasses budgetviner, 2007 Terre de Bussière. Har inte tidigare uppmärksammat detta vin, utan det var när Gabriel i Bristly Wine skickade nyhetsmail att ytterligare en sändning inkommit som jag fick nys om det. Rhônarna bloggade nyligen om det och jag tar helt enkelt och hänvisar till det inlägget. En härlig bärighet, men jag märkte inget av det gröna de nämner. Gott!...och även gästerna gav tummen upp.

Vi har även provat 2006 Gini Cal Foscarin recioto di Soave. Prissänkt från 149:- till 119:-, och det verkar finnas en hel del flaskor kvar. Koncentrerad äppeljuice blandat med citrusmarmelad och lite honung. Sött, men med en frisk syra. Hyggligt fylligt, men inte med npgon större komplexitet. Bra bruks Recioto di Soave , som missar de högre höjderna...

2007 Château La Tour de By, gammal bekantskap i ny årgång. Sannolikt en av Sveriges mest bloggade budget-Bordeaux:er. Färgen var förvånandsvärt blek. I munnen möts vi (lite oväntat) mest av en rejäl dos kaffe, ackompanjerat med lite choklad, ceder, svarta vinbär och paprika (inte grön sådan). Systembolaget har angivit en "nia" i fyllighet och det håller jag väl inte riktigt med om. Tyckte snarast att det var lite tunnt i mellanregistret. Hygglig längd, med lätt sträva tanniner. 60% Cabernet Sauvignon, 36% Merlot och 4% Cabernet Franc. Bra budget-Bordeaux, men inget jag gick igång så värst mycket på idag. Kan säkert utvecklas lite de närmaste åren, men ingen långliggare.

2004 Château Marquis de Terme Les Gondats

Snett på det?

Egentligen borde man dricka mer vin när sambon jourar. Har känts lite bortkastat att pimpla vin när man är ensam hemma. Men nu dricker M inte mer än någon klunk i alla fall, så då kan man ju lika gärna passa på. Den här gången hann hon i och för sig ta sig en klunk innan det var dags att cykla bort till lasarettet. (och hon gav tummen upp). Häller omedelbart upp halva vinet på halvflaska, för framtida bruk, enligt alla tips från förra inlägget. Får se när det blir läge att dricka resten, middag ute imorgon och sen är det jourdags på lördag...

Château Marquis de Terme har faktiskt svenska anor. Slottet ägdes nämligen av den svenska négocianten Halvarous Sollberg 1809-1834. Därefter fick Sollberg fly landet efter att ha dragit på sig för mycket skulder. Det var dock inte värre än att Sollbergs 1845 åter återfick ägorna. 1886 såldes dock slottet vidare igen. Slottet är klassificerat som 4e Cru enligt 1855s klassifikation.

Har inga större förväntningar på det här vinet. Andraviner från Bordeaux och jag har hittills inte varit någon lyckad kombination. Nu får jag dock anledning att revidera mina åsikter. Les Gondats bjuder helt klart upp till dans. Doften är lite sötmogen med initialt enbart lite cedertoner. Cedertonerna blir dock mer och mer påtagliga eftesom kvällen går. Lite mörk frukt och stall anas i bakgrunden. I munnen gör den dominerande Cabernet:en sig påmind med en rejäl skvätt svarta vinbär. Tanninerna känns helt integrerade med en len, enbart lite smästräv, känsla i gommen. Möjligen något tunnt mittenparti, men det vägs upp av en riktigt bra längd.

Bra start på nya året!

Nu blir det nog mest halvflaskor framöver...

Sitter som bäst och dräglar över vinbloggarnas nyårskrönikor och best of 2010-listor. Det är bara att konstatera att det för egen del var ett bedrövligt vin-år och att det kommer bli en lika bedrövlig vin-vår. Dags nämligen för kotte #3 i juli (antagligen snarare juni), så det blir till att pimpla halvflaskor, alternativt se till att ha mycket folk på besök på helgerna. Drack 2008 Brolio nyligen i jakten på hyggliga halvflaskor, men tyckte inte det nådde några större höjder. Lite rostat och lite körsbär, men ganska opersonligt. Sortimentet på vårt system är som sagt uselt vad gäller halvpavor, som om någon har bra tips på halvflaskor i beställningssortimentet så tas det tacksamt emot...

Det kalla vädret gör även avtryck nere i källaren. 4,9°C är det kallaste noteringen sedan inflyttningen sommaren -07. Kanske lite i kallaste laget, men det mest oroande är nog att temperaturen ibland skiftar upp till 4-5°C på ett par dygn. Min gamle vinmentor på Medborgarskolan sa att han en gång ringt upp Vin & Sprits chefkemist för att fråga om lägsta temp att lagra vin i och denne ska visst ha sagt att det var ok ner till 4°C. Farligt nära alltså.

Nyår bjöd inte heller på några direkt minnsvärda viner. Ombads vara resurs när det gällde vinval till knytkalaset vi var på, men fegade ur och hänvisade till systemets personal. Man ville nämligen ha tips på ett rött vin som skulle passa till någon av endera lax eller falafel. Valet föll på Duboeuf's Morgon efter systemets tips. Ingen personlig favorit. Vi bjöds dessutom på piroger med vitkålsfyllning istället (ingen personlig favorit det heller). Vi stod för huvudrätt och gjorde en en kräftartar upplagt på hembakt surdegsbröd, samt pilgrimsmusslor med gremolata, äppelsalsa på bädd av machésallad. Hade föreslagit Chablis, men det passade även fint med den Petit Chablis vi bjöds på.

PS. Ber om ursäkt till de av er som jag känner personligen och som får reda på graviditeten på detta sättet. Opersonligt, men kanske i tidens anda ;)

Petrus, Yquem och skållad tunga

Ibland är man mer än lovligt dum. Inledde nyårsaftonens middagsförberedelser med att stoppa in en liten kopp kallnad glögg i micron, och tog därefter en stor klunk av den kokande vätskan. Skållar således munnen, vilket kan vara nog så irriterande, men att lyckas göra detta inför nyårsmiddag med Chateau d´Yquem -83 och Chateau Petrus -82 borde vara förenat med spöstraff. Smaklökarna var dock inte helt utslagna, då jag utan större problem kunde känna beska...

Yquemen var bärnstensfärgad och något simmig i viskositeten, med en initial ljuvlig mogen doft av honungsmelon och ett stråk av dillchips(!). Efter lite luft tillkommer en kolaton till doften, och den blommighet som finns hos en del andra Sauternesviner jag druckit finns ej påtagligt här. Smakmässigt en generös sötma med kolaton och harmonierande lätt syra. Några detaljer utöver det kunde min skadade tunga dock ej leverera.

Petrusen gav ett alltjämt reltivt tungt intryck, med kompakt färg utan direkta mognadstoner. Eken fortfarande tydlig med cigarrlåda och blyerts, och en hint ljuvlig stallbake. Kompakt även i smaken, fruktintensiv, tyngre än någon Bordeaux jag druckit tidigare, och tankarna går nästan till Californien, som ju är en något vanligare referens för undertecknad än det aktuella vinet...

Vi drack också en Cos d´Estournel -88 efter Petrusen, och den stod sig tämligen slätt i jämförelse, med en antydd fadd doft initialt som dock snabbt vädrades ur. Vinet levde dock inte särskilt länge i glaset, tycker att det tappade greppet efter 1-2 timmar. Petrus och Yquem däremot utvecklades positivt under aftonen.

Sammanfattningsvis fantastiska viner, både doft- och smakmässigt, som faktiskt förmådde stimulera de sargade smaklökarna mer än jag vågat hoppas.

Gott nytt år på er!

Nygårda julmust x 2

Vi ger oss på att prova nästa omgång julmust. Denna gång är det Nygårda julmust som hamnar under lupp. Spendrups julmust alltså. Bäst-före 12 februari 2010 utmanar 12 december 2011. Återigen nästan två år mellan tappningsdatum alltså, och även denna gång är det lätt att hitta den äldre av de två. I den yngre flaskan stiger mer klassiska dofter, blandat med lite fjärt. Den utgångna flaska bjuder på en oerhört tydlig ton av smörkola och knäck. Något rundare i smak, med lite lägre syra. När vi provade Krönleins julmust gick den yngre flaskan klart hem med första priset, men så blev det inte här. Kanske över zenit, men trots att bäst-före-datumet alltså är passerat så tilltalade den äldre flaskan oss mer. Tror att man med fördel kan köpa på sig ett gäng och spara till nästa år. Då tror jag det är perfekt! Någon som provat den ekfatslagrade varianten?

Fick i fredags ynnesten att gå ut utan barn i Malmö. Vi hamnar på Dal Cuore, en spansk-italiensk restaurang runt David Hallstorg. God mat, men lite enkla tapas blandat med mer traditionella sydeuropeiska maträtter. Fördjupar mig inte mer i detta ställe, men ger det tummen upp. Vi passar även på att konstatera att vi i år helt glömt bort Italien och framför allt Chianti. Oh, så gott!

Utbudet av halvflaskor på vårt system är uselt. Så litet att jag nu funderar på att prova igenom de flaskor som i alla fall andas lite kvalitet. En halvflaska som definitivt inte andades kvalitet var 2008 Flat Roof Manor. Sydafrikanskt rö'tjut. "Cat got your tongue" står det på etiketten...och någon tunga vete katten om någon tog, men bedövade den duktigt med ett surt och snipigt vin gjorde de i alla fall. 2/3 åkte ut i vasken.

Three Hearts julmust x 2

Har ju tidigare funderat kring det här med att lagra julmust. Har några olika märken liggande i källaren för framtida jämförelser och nu när vinupplevelserna tyvärr lyser med sin frånvaro på grund av jourer och så, så passar vi på att jämför Three Heart julmust med bäst-före datum 10408 med 120512. Det borde alltså skilja ungefär två år mellan tappningarna. Det är Krönleins bryggeri som brygger (?) musten och enligt deras hemsida blev julmusten bäst-i-test vid Tastelines provning 2008. Vi provar de halvblint:

Flaska 1 bjuder på en tydlig doftt av kola, knäck och malt. Smaken känns rundare än vanlig julmust med tydliga drag av kola, men även tydliga associationer till mörk, maltig öl. Vi är båda rörande överens om att detta måste handla om det äldre flaskan.

Flaska 2 känns mycket mer "musttypisk" och doftar framför allt mer. Kolan och knäcken har ersatts av en doft som mer går åt brännt socker. Generellt känns både doft och smak fräschar, med touch av citrus. Definitivt den yngre flaskan.

Kul test. Skillnaden var definitivt större än förväntat. Tyckte ändå att flaska 2 drog det längsta strået, men ni som är förtjusta i malt och mörk öl kanske borde prova på att låta några flaskor ligga till nästa eller näst-nästa jul. Även om bäst-före var passerat så flaska 1 på intet sätt dålig.

Egyptiskt vin? Njae...

i alla fall inte det som serverades på det all inclusive hotell vi bott på senaste veckan. Nu var det ju inte heller därför vi åkte dit, men Pharaos som husets vin (så originellt) hette var ingen höjdare. Nä, Egyptens ska nog njutas av andra anledningar är vin. Två saker är man garanterad, sol och magsjuka. Nu höll sig magsjukan borta i alla fall till sista dagen (säkert eftersom vi inte hanterade särskilt mycket sedlar). Sist jag var där handlade det om sharter, nu klarade vi oss med charter (är kommentarer överflödiga?).

Två dyk blev det också. Tittade i min loggbok och insåg att det var över fyra år sedan sist. Kunde glatt kostatera att de gamla takterna satt i. Såg inget kul, men det var härligt att bara få komma ner under ytan igen. Annars har det mest varit bad i den 31°C poolen tillsammans med barnen.

Usch förresten, vad Egypten är skitigt! Det är inte bara sedlarna som är äckliga, utan över allt ligger det skräp och framför allt plast. Strandkanten översvämmades av plastkaplsyler och korkar och överallt står halvfärdiga hotellbyggen med skräp och avfall i drivor. Jag kan inte låta bli att tycka att resebolagen har ett stort ansvar och även möjlighet att påverka inställningen till återvinning och sätta press på regeringen att ta tag i problemet... Skulle väl kunna bli en riktigt bra reklam för den researrangören som kan skryta om att ha kommit längst i sitt miljöarbete även på de orter de reser till.

Inte mycket vin har det blivit i anlustning till semestern heller. Idag konsumerades dock en halvflaska 2007 Crozes-Hermitage Les Launes. Delas C-H hör väl till ett av Sveriges mest bloggade viner och även vi har druckit det tidigare. Trots att det serverades ur halvflaska känns vinet fortfarande ungt. Mörk, blålila ton. Ung doft med massvis av bär, främst björnbär och blåbär, men även lite jordgubb. Vinet känns både druv- och ursprungstypsikt och M hittar tämligen rätt direkt. Chark, lakrits och bränt gummi ackompanjerar den relativt diskreta fattonen. Även smaken är påtagligt bärig och ung. En av de få vinerna i ordinarie sortiment som finns på halvflaska och även om det kanske inte hör till de allra vassaste C-H:na som finns så skulle jag inte ha något emot att gömma undan några flaskor för att se var det tar vägen med ytterligare ålder. Beror väl lite på om man gillar ung frukt eller mer mogna toner, men det skulle utan tvekan klara några år till i horisontalläge.

Allt om mat vinspecial anno 1996

Ungefär en gång om året så smals ett gäng grabbar, inklusive undertecknad, för att vända vinylskivor. Reglerna är strikta, men enkla: spela aldrig spelat! Låtlistan är numera uppe i cirka 600 låtar, så det finns fortfarande en hel del kvar att lägga pick-up:en på...

För en som aldrig ägt en skivspelare, så blir det varje år lite pyssel med att hitta lite vax att spela. I år löstes dock problemet föredömligt med hjälp av pingstkyrkan second handbutik. Slapp dessutom ruinera mig då skivorna kostade 5 kronor styck. Kollade lite tidningar när jag var i farten och överst i en av de oändligt många högarna låg alltså allt om mat från 7 oktober 1996. "Finn fynden betyg på 1500 viner" låter rubriken på den årliga stora vinprovningen. Funderar lite på om jag verkligen vill ha det här numret, kommer man bli sned för att man inte upptäckte viner tidigare? 1996 hade jag precis påbörjat min första termin i Lund och hade nog fått spara ett tag för att ha råd med mer än Señorio de los Llanos eller Gredos...men tänk om man hade haft pengar då...

Eller vad sägs om:

En halvflaska 1988 Château Cheval Blanc för 276:-. För billigt? 1985:an tingade hela 423:- för 37 ml. För den som hade gott om pengar fanns även 1981 och 1986 Château Latour för 889:- respektive 849:-. Listan är lång på billiga viner och många av de gamla trotjänarna tycks ha följt inflationen ganska hyggligt. Listan dyraste vin ligger på hela 1316:-. Sjukt mycket pengar för en student på den tiden, men hade jag fått åka tillbaka i tiden hade köpet ändå varit givet. Vinet var nämligen inget mindre än 1992 La Tâche från Domaine de la Romanée Conti. Vet inte vad det gick på när det släptes nyligen, men nog måste det väl i alla fall kosta det tredubbla?

Det roligaste med tidningen måste nog ändå ha varit bilden på en "ung" Kronstam ;) Ska se om jag kan lägga upp den...

Det är stiltje på vinfronten här hemma. M har hastigt och olustigt fått operera sitt knä på grund av en inslagen menisk och är just nu junkie på Citodon, dessutom har vi varit bortbjudna en del utan att bli bjudna på några viner värda att blogga om. Har till råga på allt nog dragit på mig en lätt bihåleinflammation. Mina bihålor har verkligen insett att de kan leva ett eget liv nu sista året. Nåväl förra helgen gjorde vi dock en liten turné upp till Linköping, där vi efter att ha kryssat bland döda minkar bland anant drack:

1999 Château Haut-Bergeron. En present från far min som fick följa med upp till Östergötland. Blir inte riktigt klok på flaskan, för på etiketten står det Graves Supérieures, medan det överallt när man söker på nätet står Sauternes. Kanske en enklare variant från samma slott? Vinet hade hur som en härlig färg som skvallrade om att den hade några år på nacken. Vi bjöds på botrytis, karlssons klister, saffran, lite vanilj och kanderade apelsiner. Gott, men hade nog förväntat mig mer. Har svårt att se att det skulle ha så mycket mer att vinna på vidare lagring. PS. Vinös har druckit en 95:a (och på den står det också Sauternes).

Andra viner som passerat epiglottis är bland annat 2007 Domaine Pesquier Gigondas, som var riktigt gott. Inte lika kraftfullt som storebror. Bra matvin. Igår ställde vi två av våra mesta viner mot varandra. 2005 Le Bonheur Prima mot 2007 Cuvée du Vatican Côtes du Rhône Villages och ur den striden gick Rhône vinnande.

Nobelpriset i medicin - inte en dag för sent

Ni (ffa Stockholmare) som har Svenskan fick tidigt i morse "veta" att årets Nobelpris tilldelats Robert Edwards, provrörsbefruktningens fader. Lite av en skandal att någon i Nobelkommittén läckt detta till en dagstidning, men jag hoppas inte det tar glansen från dagens pristagare. Lite kontroversiellt, kanske, att ge det till in vitro fertilisationens pionjär, men det är kul att kommittén ändå känner sig så angelägna att de kan ta den kritiken som har kommit (Vatikanen, vem annars?) och säkerligen kommer.

Eftersom Nobelpriset inte delas ut posumt och Edwards hälsa verkar vara vacklande, så känns det extra kul att man inte väntade med att belöna denna metod. Kanske var det just därför priset gick till Edwards i år. Över 4 miljoner barn ska visst ha kommit till på "konstgjord väg" hittills och drygt 2% av landets barn hjälps fram på det här sättet i Sverige idag...

Själv har jag också lite att tacka Edwards för. Utan att gå närmare in på detaljer, kan jag säga att hade det inte varit för IVF så hade jag inte kunnat läsa färdigt läkarprogrammet...och nej, varesig jag eller mina barn är provrörsbarn.

Så grattis Robert Edwards! Hoppas du har hälsa nog att komma och hämta priset om en månad.

Foire aux Vins revisisted

Femte gången vi besöker föräldrarnas hus i Provence nu och bästa vädret hittills. Aöötid lite av en chansning i september, men i år var vädergudarna med oss.

Liksom förra gången var det dags för de stora varuhusens Foire aux Vins. Vare sig Auchan eller Carrefour verkade ha gjort någon större grej av det i år (eller så var vi där för sent), istället vände vi oss till LeClerc. Nu blev det i och för sig inte så mycket där heller. Min sweet tooth fick sitt framtida behov tillfredsställt i form av en flaska 1999 Château Suduiraut (Sauternes) för 35€. Tänkte även att jag skulle fördjupa mig lite mer i Languedoc, men det är bara att inse att de finare vinerna därifrån inte hittar till de stora kedjorna. Köpte i alla fall lite viner från Gérard Bertrand, som säkert kan vara värda sitt (gnaska låga) pris. Föräldrarna är fortfarande kvar därnere, så hittar ni något brakfynd som jag missat får ni gärna flagga! Det var förresten lite tragiskt att leta viner på Carrefour. I Antibes har det ett litet hörnrum där de har de finare vinerna. Man hittar inte de allra dyraste röda bordeauxerna, men väl d'Yquem och de 2-5 Cru slotten. Flaskorna ligger delivs inglasade, men saknar temperering och de varmaste rummet i hela affären (med åtminstone 25°C) var just detta rummet. Trist och lockar inte direkt till köp...

Lite viner hann vi med, men anteckningarna stannade i huvudet (och har nu nästan helt lämnat även det). Förre ägaren tillföräldrarnas hus var vänlig att lämna kvar lite flaskor och i år tullade vi 2000 Château la Tour Carnet. Vet inte hur vinet lagrats, men ingen av oss var sådär jätteimponerad. Själv hade jag kanske lite för höga förhoppningar, som då tyvärr då inte riktigt infriades. Har nog någon 2000:a i källaren, så det ska få en andra chans. Kändes definitivt som det inte hade mer att vinna på lagring. Har även druckit min första vita Crozes-Hemitage, i form av Guigal's 09:a. Kul och kryddigt, men inget "wow-liksom". Hann även dricka lite Bandoler och det är bara att konstatera att man sällan blir besviken på rödtjutet därifrån. Hoppas kunna ta en biltur runt det distriktet senare när barnen blivit lite mer tama...

Allt för denna gång. Tillbaka till vardagen och nu när man hunnit få igång semesteralkis-nerven är vin till helgen ett måste.

Fy fan!

Idag skäms jag över att vara svensk!

Lykkekassen levererar!

Imorgon bär det av ner till Frankrike och förhoppningsvis en del gott vin. Vädrets makter brukar inte vara på vår sida när vi är där, men vinet ska de högre makterna väl ändå inte rå på...

I packningsyran korkar vi upp ett vin från lykkekassen. 2004 August Kesseler Spätburgunder. Mig veterligen vår första tyska Pinot. Ett vin från Assmannhausen i Rheingau. Som jag konstaterat tidigare kostar nuvarande årgång 200 DKK hos Philipson. Där kan man också läsa att August är världsberömd i Tyskland för sina Pinot ;)
Vinet har en mycket blek färg. Doften känns relativt druvtypisk och bjuder oss på vingummi, ceder, peppar och jord. I munnen är vinet närmast silkeslent med en bra skjuts på eftersmaken. M ger stora tummen upp och det här ger klart en positiv känsla inför stundande ledighet! 91p

Produttori del Barbaresco 2006 och 1997 mfl.

Har de gångna veckorna varit lite snål på vinet, då vi väntat barn. Nu är detta emellertid med stor framgång levererat, och därmed har det funnits tillfällen att fira! Har ej tagit några noteringar, utan låtit mig hänföras av stunden varför omdömena blir kortfattade:

Produttori del Barbaresco Rio Sordo 1997: Bättre än så här tror jag inte en Barbaresco kan bli. Fantastisk balans och harmoni, tapetklister, körsbär, integrerade tanniner och mild syra. Om de 6 flaskor Ovello 2001 jag köpt på Philipson, men ännu ej smakat kan mäta sig med denna är jag en lycklig man! (96p)

Produttori del Barbaresco 2006: Ung och syrlig med torra tanniner vid öppnandet, tilltagande harmoni efter några timmar. God nu, men ännu bättre om några år! Har ni kollat era lot-nummer på flaskorna? Står på nedre delen av bakre etiketten. Har ni nummer högre än 9100 skall det finnas riserva-juice i dessa, då producenten efter första tappningen på grund av överproduktion av riserva-barbaresco pga fler högpresterande årgångar beslöt att bara släppa "standard"-barbaresco 2006. Så lot-nummer högre än 9100 skall tydligen indikera andra och tredje tappningen, och således riservainnehåll. (91p)

Palazzo della Torre 2006: Från septembersläppet. Stort, körsbär, tydlig sötma. Gott och prisvärt! Om man fördruckit sig på Amarone bör man dock leta vidare... (89p)

Ch. Haut-Maillet 1994: Från lyckekassen. Stendött tyvärr.

Mycket annat just nu...

Svensexor, bröllop, jourveckor och framtidens specialistläkare. Det är mycket som drar fokus från vinet just nu. Blåmärkena har fortfarande inte lagt sig från paintballen, trots att det snart gått tre veckor. Börjar undra om jag lyckats skjuta mig själv med tanke på hur länge det har tagit. ..

Idag inleddes framtidens specialistläkare. Lite som en klassträff, med en blandning av kollegor, gamla kursare och AT-gänget. Lite trevande inledning uppblandat med bland annat en underhållande stund med "den skånska indiern" David Batra. Han har hunnit bli rätt slipad sedan jag såg honom för typ 10 år sedan på Berns i Stockholm. Idag var det (naturligtvis) en del fokus på valet och sverigedemokraterna. Vad sägs till exempel om följande om SD: "Konstigt nog är de orter som verkar mest emot invandring också de som har störst behov av att utöka sin genpool." :)

Lite vin har också hunnit med:

2004 Louis Bernard Gigondas. Ursprungligen en negociantfirma , startad 1967, som sedemera köpts upp av den stora negociantfirman Boisset. Så vitt jag vet så framställer man viner från alla Rhônes appelationer. Louis Bernard hittar man ofta hos danska Netto, men har även hittat till systembolaget emellanåt. Nu senast var det deras Tavel som fick goda lovord. (kan tipsa räkntrissen och er andra om att priset förresten är sänkt just nu). Flaskan i fråga härstammar från ett av mina tidigare inköp och jag var därför lite rädd att vinet skulle ha hunnit bli för gammalt. Så var dock inte fallet. Ett ganska slankt vin, men med relativt stor doft. Tanninerna har hunnit rundats av en del, men vinet känns fortfarande balanserat. M ger stora tummen upp...87p

2008 Gnarly Head Zinfandel inköptes i början av sommaren för en av de där grillkvällarna när man hunnit få i sig tillräckligt med annat för att inte vilja öppna någon flaska med något större affektionsvärde. Den kvällen kom dock aldrig och vinet har därför få vänta i hyllan...och frågar ni mig hade det lika gärna kunnat ligga kvar där. Inte särskilt kul alls. Tummen ner och 4 dl åkte in i frysen som framtida såsbas. 80p

2006 Le Busche. Umani Ronchi har i min värld hittills mest varit associerat med viner i "upp till 69 kr"-klassen. Men kollar jag på systemet inser jag att jag uppenbarligen inte varit särskilt insatt. 2007 släpptes som tillfällig nyhet nu i september och fick som Billigt Vin konstaterat bra omdömen, men den här flaskan kom i (o)-lykkekassen. Vinet är gjort på lika delar Chardonnay och Verdicchio. Vinet har spenderat 8 månader på ekfat tillsammans med jästfällningen och eken är ganska påtaglig med sin kola och vanilj. Även den gyllene färgen skvallrar om en del ek. Hittar vidare en hel del mango (som blir tydligare efter någon dag i kylen) samt lite nötter. Hygglig syra och ett välbalanserat vin, förutom att alkoholen (14,5%) gör sig lite påmind. Sammantaget en trevlig bekantskap, men samtidigt finns det en hel del vin i samma pris och kvalitetsklass som jag ännu inte provat och som jag nog kommer inhandla innan det blir dags för nästa Le Busche. 85p. PS. Det finns andra som provat andra årgångar.

Sommarviner snabbis

Lite stiltje på vinfronten för tillfället, med bland annat svensexor och bröllop på programmet. Kan tipsa om att ha en tunn mössa nästa gång ni spelar paintball. Har ett saftigt blåmärke i pannan, vilket naturligtvis var en fröjd att visa upp såhär första dagen på nya arbetsplatsen ;)

Tills det dyker upp lite roliga viner, så får ni hålla tillgodo med några anteckningar från sommaren:

2005 Dutton Goldfield Chardonnay. OMG vad det här fick mina smaklökar i harmonisk svängning! Köptes för ett och ett halv år sedan efter ett inlägg av Frankofilen. Återigen var det snåljåpen i mig som pockade i jakten på fynd. Prissänkt från 284 till 199. Trodde nog på lite mer smör, men eken är samtidig påtaglig med vanilj och kola. Majs. Riktigt harmoniskt och perfekt till laxen! 90p

2004 Luigi Righetti Capitel de'Roari. En gammal favorit som jag alltid gillat. Den här föll mig dock inte helt på läppen. Gott, men utan det lilla extra. Drack en yngre årgång för inte så länge sedan och minnet av den var bättre. Kanske ska det inte ligga så länge... 88p

2004 Guigal Crozes-Hermitage. Rätt intetsägande och utan utmärkande karaktär. En hel del ek. Kommer inte köpa fler. 84-85p

2008 McManis Petite Sirah. Första vinet med denna druva för undertecknad. Ordentligt ekad med mycket vanilj. Ungdomligt med rejält med bär. Ett av sommarens bästa grillviner om man inte är främmande för ek. 86-87p

2004 Bodega del Fin del Mundo Reserva. Första flaskan från lykkekassen. Trist, med väldigt lite frukt kvar. Har en flaska kvar och den ger vi nog bort till någon vi inte tycker om...

Sätter nästan morgonfilen i halsen när jag sitter hemma hos föräldrarna och läser Allt om Mat till frukosten (dagens sydsvenska dök aldrig upp). Där står lite om La Bastide Blanche. Bland annat har Jan Holmström (som tituleras fransk vinexpert) skrivit att Bandol är en del av Rhônedalen. Nu har jag inte jättekoll på Rhônedalens exakta geografiska sträckning, men nog är vi väl lite väl långt söderut? ;)

Lykkekasse, avslut

Hej Gustav.

Tak for din mail.

Jeg kan godt forstå du føler det ærgerligt din kasse sammenlignet med din ven’s. Men kasserne bliver pakket fuldstændig tilfældigt, så din ven har i dette tilfælde været meget heldig.

Vi har desværre ikke flere lykkekasser tilbage. Det vil fremgå af vores hjemmeside når vi har nogen til salg igen.

God sommer.

Med venlig hilsen/Best Regards

M

2003 Picàie

Har nu mailat Philipson för att se om det möjligen kan ha varit så att jag råkat få 300 DKK - lykkekassen istället. Ska bli spännande att se om de vill kännas vid mina spörsmål.

I väntan på svar dricker vi idag ett bekant vin. Dracks senast för drygt ett och ett halvt år sedan. Då gav det bifall och 85-86p. Såvitt jag kan läsa mig till är vinet gjort som en Amarone, med torkade druvor, men på"fel" druvsorter. Det vill säga Corvina, Cabernet Sauvignon och Merlot och är därför IGT-klassat.

Doften är stor och inbjuande. Lätt parfymerad med en viss körsbärsbitterhet med nejlika och viol. Diskret ton av fat och ceder. Inga svarta vinbär eller annat som skvallrar om Cabernet. En lätt stickig eldighet avslöjar den höga alkoholhalten (15%). I munnen finns en relativt bra syra, och tanninerna känns fortfarande sträva. Edigheten äterfinns även i smaken. Hygglig längd på eftersmaken som är mättad med viol.

Landar nog på 85-86p även denna gång, kanske med litet plus. Ska väl snarast jämföras med en ripasso, men en trevlig sådan. Tror inte att den har så mycket mer att ge, för då hade nog alkoholen tagit överhanden. 2006:an finns på systemet nu. Det finns även ett vit variant som är lite annorlunda.

Vinstlott?

Som V&V skriver i sitt tidigare inlägg gjorde vi en gemensam chansning och slog till på var sin "Lykkekasse" på Philipson i Kokkedal. Lådorna kom hem och obrutna valde vi var sin. Vad V&V:s innehöll vet ni, vilka troféer min innehöll framkommer nedan:

2007 Domaine Weinbach Riesling Clos des Capucins Réserve

Verkar vara en trevlig riesling, finns som 08 hos Philipson till priset av 149 DKR vid köp av 12.

2004 Henri Boillot Puligny-Montrachet 1er Cru Les Caillerets

Finns som 02, 06 och 07 på Philipson för 699 DKR. 04:an finns på Wine-Searcher för 124 USD! Lådans kap således, iaf sett till priset.

2005 Seigneurs de Bligny Nuits St. Georges 1er Cru

Svår att hitta, verkar vara en liten producent som för mig är okänd och någon prisindikation har jag heller inte kunnat finna.

2005 Proprieta Sperino Lessona

Ombloggat tidigare med goda vitsord:

http://desbonsvins.wordpress.com/2009/02/14/graset-ar-alltid-gronare-pa-andra-sidan/

Verkar finnas för 57 USD på Wine-Searcher.

2008 Wieninger Grüner Veltliner Nußberg

12 USD på W-S

1994 Château Haut-Maillet

Fallande omdömen på Cellartracker, verkar ha toppat. 30 USD på W-S.

2005 Bodegas y Viñedos de Murcia Jumilla Pico Madama

Intressant vin på 80 år gamla monastrell-stockar och unga petit verdot-dito. Lagrad 13 månader på amerikansk respektive frans ek. 21 USD på W-S.

2004 Domaine de Villemajou Corbières Gérard Bertrand

17 USD

2007 First Drop Shiraz Mother's Milk

Barossa-shiraz. Ca 15 USD.

2008 Domaine Weinbach Gewurztraminer Altenbourg Clos des Capucins

Finns liknande på Philipson, dock ej identiska. Priser mellan 179 och 399 DKR.

2008 Mayu Sauvignon Blanc

Chilenare. Ca 10 USD.

2005 Torrione Petrolo Toscana IGT

Sangiovese. 2007 hamnade på 37:e plats på Wine Spectators topp 100-lista. Ca 25-30 USD.

Sett till vad V&V fick får jag nog erkänna att jag drog vinstlotten, med ett par intressanta viner, ffa Lessona, Pico Madama och Les Caillerets.

Jag ä int' bitter

Eller jo, va fan. Det har jag ju redan konstaterat att jag är...och nu har det ökat på sig ytterligare.

Jag och Phyllot köpte nyligen vars en "Lykkekasse" från Philipson vin i Danmark. För 600 DKK skulle man få 12 viner som antingen bara fanns i mindre partier, hade bytt årgång eller helt enkelt skulle slutas säljas. Ett sätt att bli av med överflödiga flaskor helt enkelt. Priser långt under normalpris utlovas. Här är en liten sammanfattning av vad min kasse innehöll:

2006 Le Busche från Umani Ronchi. Gjord på Verdicchio och Chardonnay. Nuvarande årgång tingar ett pris på ca 80 DKK.

2008 Viu Manent Secreto. Sauvignon Blanc. Nuvarande årgång tingar 70 DKK.

N.V. Ninth Island. Mousserande från Tasmanien, Australien gjord på Chardonnay, Pinot Meunier och Pinot Noir. Finns ej längre på Philipson, men verkar ändå tinga drygt hundralappen internationellt.

2006 Amayna. Chilenskt vin gjort på Chardonnay. 2007:an har visst fått 90p av Parker och kostar nu 130 DKK. 2006:an fick 88 av Wine Spectator.

2004 Domaine de Villemajou. Från Corbières, gjort av Gererard Bertrand. Verkar gå att hitta för 17 USD.

2008 Ried Sandgrube. Österrikiskt Grûner Veltliner. Kostar 60 DKK.

2004 August Kesseler. Spätburgunder, där nuvarande årgång faktiskt kostar hela 199 DKK.

2004 Domaine de Suremain, Mercurey 1er Cru Sazenay. Röd Bourgogne. 2005:an kan du få för 170 DKK. Denna årgången alltså betydligt sämre.

2002 Jorio. Ännu ett vin från Umani Ronchi. Ligger runt 70 DKK.

2005 Ribeauvillé Gewurztraminer. Alsace för ca 90 DKK.

2 x 2004 Bodega del Fin del Mundo Reserva. Malbec från Argentina à 70 DKK.

Det var alles. Ok, inga jätteroliga viner och han tjänade en liten slant jämfört med ordinarie pris tänker du. Varför är jag då bitter? Jo, för att i Phyllots låda fanns ett vin för 700 DKK. Ett som vi hittade för runt 60 USD och ett som placerats som #37 på Wine Spectators topp 100-list 2009. Bordeaux från 1994...osv.

Måste nästan fått en låda av det paket som erbjöds för 300 DKK istället. Ska nog maila Philipson och höra mig för...

Någon annan som provat lyckan, så vi har lite att jämföra med?

Intet drickbart att om läsa nedan...

Jag undrar om jag börjar bil gammal och bitter. Allt fler saker gör mig irriterad och i närmaste föraktfull. Jag störs av folk på som tycks tro att att stranden är en enda stor askkopp (och havet också för den delen). Jag irriterar mig på folk som sminkar sig och gör i ordning håret, för att sedan gå till ICA och handla i morgonrocken. Människor som sitter och röker på lunchens uteservering, med ätande gäster precis i vindriktningen gör mig vansinnig...

Hur mycket privilegier kan man vänta sig att ha inom vården som läkare eller pensionerad dito? I veckan röntgade vi en läkare jourtid. Undersökningen var elektiv (planerad, icke-akut) och efter undersökningen ville den pensionerade mannen se bilderna direkt tillsammans med en läkare. Sköterskorna kom och frågade min bakjour som fortfarande var kvar och han tyckte att det väl skulle gå bra, men patienten fick vänta till vi hunnit få undan de akuta undersökningarna som fortfarande var odikterade. Det var fullständigt oacceptabelt fick sköterskorna höra av en mycket otrevlig och upprörd man. Det här skitsjukhuset borde läggas ner och han tog namnet på både bakjour och chefen, så att han kunde anmäla oss. Det kommer ju naturligtvis aldrig bli några följder av en eventuell anmälan, men söterskorna var märkbart skakade av händelsen och upplevde mannens aggressivitet som mycket obehaglig. Är glad att det inte var jag som tog emot mannen, för jag hade nog kunna tända till ordentligt på en sådan patient... men ärligt talat, en planerad undersökning, på jourtid och sedan kräva att få titta på bilderna med en läkare direkt. Hur tänker man då?

I World of Wine's senaste nyhetbrev står att läsa att kvinnor av naturen är vassare vinprovare än män, men att männen har bättre självförtroende än kvinnorna och därför gärna hävdar sig mer. Kvinnorna skulle vara överlägsna oss män eftersom de generellt har högre täthet av smakpapiller på tungan och därmed kan skilja på smaker bättre. Vad som dock inte nämns, och som någon mycket riktigt kommenterat, är att vin främst innebär en utmaning för luktsinnet och inte lika mycket beror på förmpga att skilja på grundsmakerna. Så jag fortsätter helt glatt i min övertygelse om att jag är världens bäste vinprovare... ;)

Det bor en snåljåp i mig och varje gång Räknetrissen i Billig Vin är framme så vaknar han till liv. Drn här gången blev det lite amerikansk och tysk Pinot. Hoppas kunna korka upp några flaskor så fort M's oändliga nattjoursvecka tar slut...

Behöver förresten kanske inte väcka snåljåpen till liv lika ofta framöver. Har blivit erbjuden ST inom röntgen (eller bild- och finktionsmedicin som det så fint heter numera) och även om det inte handlar om några jättesummor, så innebär det en liten löneökning (förhoppningsvis +10%).

Snart baddags . Hörs!

Lågsäsong

Ryktet har spridit sig inom bloggvärlden om att Finare Vinare är och besöker sveriges riviera, Näset. Vård & Vin kan ju inte vara sämre än att vi packar väskorna och tubkikare och beger oss söderut för att försöka få en glimt av landets främsta bloggare.... men trots idogt spanande på såväl nudistbad som Aldo's och golfbana, går vi denna gång bet på att få sätta kryss i bloggmatrikeln. Den enda vi hittills fått bocka för är Ingvar i Billigt vin.

Skämt å sido, så spenderades helgen i Skanör med den mesta tiden på beachen. Bloggen får ligga lite i träda och anteckningarna har antingen lyst med sin frånvaro eller helt sonika glömts under resan till Frankrike för två veckor sedan. Drack i alla fall en 2000 Peter Lehmann Shiraz i helgen och för er som eventuellt har en flaska kvar av denna årgång, så blir nog rekommendationen att dricka omgående. Bäst-före datumet kändes klart passerat och kvar fanns en oerhört tydlig ekstruktur, uppblandat med med lite sherrytoner. Vi sparar minnet från första gången vi drack vinet för två år sedan (också det en sommarkväll i Skanör) och glömmer den här flaskan.

Bloggen får fortsätta i sin sommardvala. Semestern börjar nästa vecka och om det inte blir alltför mycket resande då hoppas jag på lite ny inspiration och goda viner då...

Trevlig sommar!

2007 Château Pesquié Quintessence

Vad är egentligen mest miljövänligt. Polska grillbriketter gjorda på trä, eller briketter gjorda på kokosnötsskal fraktade från Thailand? Vet ej, men jag skulle nog gissa på de thailändska trots allt. Kan i alla fall konstatera att båda sorter fungerar. Hur som så kan jag, trots att det känns som om sommaren aldrig vill nå oss här nere i söder, redan nu utse sommarens grillvin. Château Pesquié är lite av en favorit bland vinbloggarna. Vi drack 2005:an för två år sedan och då gick mungiporna uppåt.

2007 Château Pesquié Quintessence är riktigt tät, en av de tätare fransoser vi druckit. Redan när vi häller vinet i karaffen märker man att doften är stor, med mycket bär, blåbär. Det msyger sig även in en del ek,vanilj och saltlakrits. Både smak och doft känns rätt så druvtypisk. Vinet är ungt och piggt med en bra syra. Strävheten och den rika (blå-)bärigheten borgar för en trevlig utveckling de närmaste åren. Ska vi klaga på något är det eldigheten, de 15% gör sig trots allt lite påminda. 90p och ett riktigt brakfynd för de 80DKK flaskorna tingade hos Philipson Wine tidigare.

Hade även en trevlig upplevelse den gångna helgen då jag fick prova 2003 och 2005 av Domaine Gilles Robin Crozes-Hermitage Papillon mot varandra bilnt. Initialt väldigt olika doft,där 2003:an snabbt fick smeknamnet pissvinet då det initialt luktade lite åt kattpiss. Inte så mycket tanniner att tala om kvar. Lite åt det syltiga hållet med dominans av körssbär. Lång trevlig eftersmak. 88p.

2005:an var egentligen mer syrah/Rhône-typisk med sin rökta chark. Funderade ett tag på om det smugit sig ner en det brett i faten, för det drog lite åt plasthållet. Oerhört mycket mynta! 89p

Båda vinerna blir efter en del luft mer och mer lika varandra och även 2003:an fick mer drag av mynta.

Provade i samma seans även 2000 La Dame Blanche. Ett vin som kostat runt 100DKK och nu bjöd näsan på en lite grön ton, blandat med ceder och barr. I munnen finns tanninerna kvar, medan frukten övergett skappet för länge sedan. Lite dragning åt rosvatten skvallrar också om ett vin som passerat zenit. Både Don och jag gissar på Bordeaux, jag på Cabernet + Cab Franc, han på Cab + Merlot.Det innehöll naturligtvis alla tre ;) 83p

PS. Gissa vem som hade 13,3/15 på provet till druvkursen ;)