9. 2005 Chateau Mont-Redon

Dyrgripen på listan. Med sina 234 kronor ligger den en bra bit högre än övriga viner på listan. Även Mont-Redon har drabbats av prishöjningen, med en höjning på nära 10%, från 215 till 234 kronor. Den nya årgången har gjort en rejäl klättring i listan, 2004:an hamnade på 36:e plats.

Motiveringen i år lyder:
Rikt och kraftfullt, men ändå elegant med bra tanniner, kryddiga grenacheinslag och fina svartfruktiga syrahtoner.

Vin körs genom aeratorn ner i dekantern en dryg timme innan det är dags för middag. Kanske lite snålt med tid, men jag räknar med att aeratorn motsvarar 1-2 timmars dekantering.

Färgen är ljuströd, lite åt Bourgognehållet. Doften känns (förvånande nog) inte särkilt knuten, mer ungt. Rikt bärig med björnbär i frontlinjen, men även hallon, jordgubb, plommon och aningen körsbär. Lite sytligt. Fatigt med lite vanilj(kola) och ett knippe kryddor och peppar. I gommen finns naturligtvis en del tanniner, men en stramhet som ändå inte tar överhanden. Kryddor och mörka bär dominerar även här. Eftersmaken har en bra längd med lite bitter frukt.

Årgången har provats av åtminstone tre andra vinbloggare (enligt min modifierade sökmotor till höger).

Vet inte om det är dagsformen eller matvalet som förstör helhetsintrycket, men jag har svårt att tända helt på det här...och det förvånar mig. Jag brukar alltid gå ingång på Chateauneuf-du-pape. Vinet känns lite för intetsägande för prislappen. Tyckte, när jag provade efter fem till luftning att det nästan kändes lite vattnigt. Jag hoppas att det är ungdomen som gör det, men jag är lite skeptisk. Mindre bra flaska? Ska sägas att jag misshandlade vinet lite genom att servera det till starkt kryddade, grillade kamben. Vinet skulle nog gjort sig bättre till något med lite mindre dominerande kryddning.

Countdown 2009 - 10. 2006 Brolio

Så var det då dags för en favorit i repris. Allt om mats topplista med Sveriges 100 bästa viner...mest prisvärda skulle väl vara en mer korrekt formulering, men vi lämnar den diskussionen därhän ikväll. (Finns det förresten fler än skåningar som säger därhän? Känns sjukt skånskt)

Listan innehåller en del förändringar jämfört förra året. Glädjande nog innehåller 10-i-topp inga boxviner. Barone Rocasoli's Formulae har blivit förpassad till 11:e plats och blir därmed återigen bästa BiB. Tycker även att vinerna är lite dyrare i år. Snittpriset ligger på ca 120:-.

Brolio knep första platsen både 2006 och 2007. 2008 fick den dock se sig förpassad till bronsplats...och raset fortsätter. I år kvalar det alltså in på tionde plats. Det är samma årgång som på förra årets lista, så antingen har vinet inte utvecklats med fördel eller så har helt enkelt en hel bunt viner ryckt upp sig.

Jaha, vad har då hänt sedan vi provade den sist? Har lite svårt att svara på den frågan eftersom minnet av det tillfället inte har någon framskjuten plats i minnet. Vilket kanske i och för sig säger väl så mycket om vinet. Vinet har ju inte direkt fått ros av övriga bloggsverige. Läs här, här och här...eller varför inte prova min nya sökmotor i högerlisten?

Motiveringen förra året skrevs:
Härlig koncentrerad frukt. Balanserade syror och drag av färsk tobak, fat och örter.

I år låter det såhär:
Utmärkt och koncentrerad med balanserade syror och drag av körsbär, fat och örter.

I tidningen kostar vinet 99:-, men efter prishöjningen ligger det på betydligt styvare 115:-. Undrar om det hade hamnat lika högt om bedömningen gjorts efter det nya priset. Personligen ställer jag betydligt högre krav på ett vin för 115:-, jämfört med ett för knappt hundralappen.

Idag fick vinet göra sällskap till ett stycke grillad kyckling. Grillade indirekt i Webergrillen. Vilket tar cirka en timme för er som undrar. Man möts av mognadstoner med fat, peppar, mörk choklad, kaffe och lite chark när man stoppar ner nosen. En hel del kryddor och det passar bra i kategorin kryddigt och mustigt. Lite mörka bär naturligtvis, men de känns rätt så anonyma. När man sedan tar vinet i munnen slås man direkt av att det känns för varmt. Nu kommer det visserligen direkt från systemet, så det är säkert någon grad varmare än det borde. Men det är så väldigt påtaligt. Tidigare bloggar har talat om ett jolmigt, bläckigt vin och det är precis så det känns. Har inget minne av att det kändes så sist, men då plockade jag upp det från källaren och då var det säkerligen lite kallare. Hur som så leder det till att syrorna känns lite för svaga. Vinet är i övrigt relativt fylligt med lätt sträva tanniner. Lite mer syraattack i eftersmaken.

Det här kändes inte som någon vidare inledning på topplistan. I alla fall inte till det priset. Skulle bli förvånad om vinet kvalar in på topp-10 nästa år med den prislappen...om nu inte nästa årgång är något i hästväg.

Let's call it the comeback!

Inte riktigt kanske...men ett nytt inlägg i alla fall. Påsken har passerat, våren är här och det tryter fortfarande med blogginspiration...

Var nere på bolaget och hämtade ut en flaska champagne idag som jag beställt. Gjorde beställningen innan prishöjningen och hade hoppats på (ja, faktiskt räknat med) att få betala det lägre priset. Men icke! Nu blev det bara 21kr mer, men det stör mig likförbannat.

Nu lite om några av de viner som passerat gomseglet den senaste tiden...

2006 Il Nero di Casanova från La Spinetta hämtades hem från beställningssortimentet nyligen. En La Spinetta frånToscana gjord på 95% Sangiovese och 5% av, den för mig okända druvan, Colorino. Hittar den inte ens i Oz Clarke's Druvan bakom vinet, så då måste den vara en raritet eller möjligen gå under något annat namn normalt. Stoppar man ner näsan i glaset möts man av en ungdomlig doft med tydligt drag av riven mjölkchoklad, tillsammans med körsbär och lite kaffe. I munnen återfinns ett strävt vin med ordentlig syra. Mörka bär och choklad. Ett hyggligt vin nu, men jag ser fram emot att prova det igen om sisådär två, tre år.

2004 Tamellini Recioto di Soave. Jag har sagt det förut, det här vinet är fantstiskt! En fullkomlig explosion av tropisk frukt, med mango, aprikos och ananas i frontlinjen. Har ni inte smakat och gillar sött vitt så ser det ut som om det finns några flaskor kvar på bolaget. Bara färgen är värd ett köp.

2007 Terra Andina Reserve Carmenère. Inköptes som utfyllnadsvin och fick utgöra sällskap till gårdagens grill. Vinet får bifall av folket runt bordet, inklusive vår italienske svåger som precis suttit sågat alla Nya Världen-viner och konstaterat att de alla smakar damm. Själv har jag svårt att komma förbi den oerhört tydliga tonen av grön paprika som först möter snoken. Till slut lyckas jag dock krångla mig förbi och hittar då en hel del fat tillsammans med choklad och lite kaffe. Vinet är runt, relativt fylligt och utan påtaglig syra. Lite mjuka tanniner. Ett ok grillvin om man gillar gröna tongångar.

Har även varit nere i Helsingborg på utbildning och passade på att gå på Lagmarks med Esping från Billigt Vin. Lite som att vara på blinddate ;) Har inte tidigare varit på den typen av Vinbar med vin på "tappkran". Blev lite besviken när Tignanellon från -99 som utlovades på nätet inte visade sig finnas IRL.

2005 Aalto P.S. var ett riktigt muskelknippe. Koncentrerat med bär och vanilj. Lite kaffe. I munnen är strävheten något i höstväg. Är väl kanske lite av en vekling när det gäller tanniner, men besrivningen på Lagmarks som "mjuka, runda och sammetslena" känns som lite av ett skämt. Men nog var det riktigt gott!

2004 Ca'Rugate La Perlara. Läste precis att Finare Vinare inte gav tummen upp åt 2006:an, men jag gillade detta. Mörk, inbjudande färg. Torkade aprikoser, nötter och ett uns choklad. Bränt socker och honung. Lång härlig eftersmak. Trevlig, men ingen Tamellini ;)

Andra viner som också passerat, men utan utförligare anteckningar:
-2007 Il Fitto. När de till och med i munskänken skriver att det kommer att sälja på namnet, så var man ju bara tvungen att prova. Hög syra och lite tunnt.
-Misiones de Rengo Carmenère ska visst vara Concha y Toro's botförsök för Casillero del Diablo. Etiketten är formad som ett kors. Lite sötfruktigt insmickrande, men trevligt när manär inne på kvällen fjärde flaska.
-2005 Louis Bernard Chateauneuf-du-Pape. Danskt snabbköpsvin. Knutet och bjöd endast på lite frukt. En del tanniner. Har en flaska kvar och den får nog ligga två år till...
-1996 Segond de Durfort (Lagmarks). Hade hoppats på en trevlig mogen Bordeaux, fick blomvatten.

Tack Esping för en trevlig stund!

2007 Gustave Lorentz Riesling Réserve

Kort liten notis om dagens vin...
2007 Gustave Lorentz Riesling Réserve bjuder på en ljust blekgul färg. Doften är nåt hopkok av päron, äpple och kvitten. Mineral, men ingen citrus att tala om. Smaken bjuder på ett torrt vin med samma okända fusionsfrukt som ovan tillsammans med mineral, toppat med en bra syra där man till slut återfinner citrusen.

Vinet öppnades egentligen igår, men jag kunde inte med att dricka mer än ett halvt glas. Doften påminde nämligen extremt mycket om gamla minnen av Östgöta Nation i Lunds årligen återkommande champagnegalopp. Minns inte vad det var man hade i flaskorna när det väl begav sig för min del, men det var knappast riesling (eller champagne för den delen). Men doften väcker hur som helst minnen, som var svåra att få harmoniska med gårdagens räkpasta. Gammal fylla funkar helt enkelt inte helt hundra vid familjemiddagen. Såhär dagen efter är den doften inte alls påträngande, men jag har svårt att gå igång på det här...

2007 Kenwood Yulupa Chardonnay

Årets första bi får väl tillsammans med sommartid ses som ett riktigt startskott på våren. Strålande dag idag. Magsjukan gav med sig efter ett dygn och lördagen bjöd på utemiddag på liten italiensk trattoria. M ville dricka vitt och jag rött, så vi fick hålla oss till husets vin som var det enda som fanns på glas...

2006 Bassi Sangiovese di Romagna bjöd på en stor tilltalande doft med nycket bär. Tyvärr levde inte smaken upp till doften. Lite för bra tryck i syran och lite platt smak. Drack även en Muscato Passito vars namn tyvärr gick mig förbi. En underlig upplevelse där doften kändes söt och packad med tropisk frukt och melon. Smaken däremot var nästan torr. Mycket skumt med tanke på att vinet alltså var gjort på torkade muscatdruvor.

Innan helgen drack vi även 2007 Kenwood Yulupa. En amerikansk chardonnay som släpptes nu i mars och som fått goda lovord. Vinet har en ljusgul färg och doften kändes väldigt druvtypsik och bjöd på ett rejält knippe frukt tillsammans med en näve nötter toppat med lite smör. Dofterna gick igen i smaken på detta torra vin som även bjöd på en ordentlig syra. Tyvärr var inte eftersmaken något vidare utan drog lite åt det beska hållet uppblandat med smör. När temperaturen i glasen stigit någon grad dök det även upp en påtaglig doft av vanilj.

För er som inte tillhör ABC-skolan (anything but chardonnay) var detta ett hyggligt smakprov på en ekad Chardonnay, där beskan tyvärr sänkte betyget ett snäpp.

PS. Hörde på Ekot att min gamle föreläsare Fredrik Nyström skulle göra en studie där man skulle jämföra vad som hände om man drack 1-2 glas rödvin om dagen med en kontrollgrupp som inte ska dricka något (vin). Vet tyvärr inte vad man skulle studera, men enligt Ekot trodde Nyström att studien eventuellt kunde leda till att läkarna ordinerade ett dagligt glas rött till patienterna. Studien skulle bara hålla på i tre månader, vilket känns lite väl kort för att man ska kunna dra några slutsatser. Nyström har tidigare gjort studier som varit gett intryck av lite publicitetsmakeri (bl a en "super-size me"-studie), och det här känns lite likadant...men kanske är det så manfår gå tillväga för att få finansiärer till studier numera.

Ni kvinnor...

snackar om hur det är att föda barn. Ni skulle bara veta hur en kille känner sig när han är förkyld...och dålig i magen. Samtidigt!

Vår ensamma middag på restaurang flög plötsligt all världens väg. Istället blir det hemmakväll och försök till kurering med Ben & Jerry's.

In innehållsdeklarationen veritas

Mats-Eric Nilssons bok Den hemlige kocken har varit minst sagt hypad på sistone. Aftonbladet har tagit in Nilsson som en häxjägare på jakt efter producenterna som tillverkar den undermåliga maten vi så ofta stoppar i oss. Boken finns just nu att införskaffa på bokrean och är en av få böcker jag plöjt igenom den senaste året.

Boken avhandlar det mesta och de värsta av de tillsatser och genvägar som producenterna tar till för att tillverka produkter (eller mat om man vill kalla det för det) som tilltalar konsumenterna och samtidigt håller nere kostnaderna.

E-nummer avhandlas naturligtvis flitigt, men även saker som vaniljsmak gjord på kodynga, färgämnen för att imitera ränder från grillgallret på köttet, färskpressat som är ett år gammalt...ja listan kan göras lång. Känner mig lite som en frände till författaren efter att redan ha avhandlat Lejonet & Björnens halvabrikat (hörde förresten att de hade konkat) och glutamat.

Finare Vinare är knappast ensamma om att tro att den tryffelolja de häller på maten innehåller tryffel. Enligt Nillson saknar tryffel essensoljor och tryffelolja skulle därmed alltså vara en omöjlighet. Farbror kemist har istället varit framme. Inte heller den närmast avgudade balsamicovinägern (di Modena) får man ha i fred. Vinäger blandat med druvmust och karamellfärg. Vill man ha äkta vara ska man leta efter aceto balsamico tradizionale (som naturligtvis kostar skjortan).

I slutet av boken finns ett register med olika matvaror som och vad man bör tänka på när de inhandlas. Det finns även ett register som avhandlar alla E-ämnen. Tyvärr är allt i princip inriktat på vad som är osunt, rent fusk eller mest bara nasty. Det hade varit trevligt att få ett litet kapitel om vilka ämnen är "ofarliga" eller kan intas utan dåligt samvete utan att behöva lusläsa registret...men det kanske inte finns några, jag har inte läst registret.

Är den här boken något för alla? Nej! Om du är nöjd med den mat du stoppar i dig och inte vill våndas på stormarknaden när du ska välja varor till dig själv och barnen (med läsglasögonen i högsta hugg för att kunna läsa det finstilta), så skippa den här boken. Lägg hellre dina slantar på annat om du inte har råd med dyrare inköp, för det blir oundvikligen följden om man väljer att ta till sig Nilssons text. Själv gillade jag den här boken...tyvärr är det numera mycket svårare att äta till exempelt industribakat bröd och riktigt njuta av det. Det blir snarast med en lätt avsmak man stoppar i sig frukostmackan.

Jadajadajada, vad han babblar på. Var är vinet?! Lite kan jag bjuda på...
Jämförde två viner gjorda på Shiraz och Viogner, 2007 Treasures och 2006 Graham Becks the Joshua, båda tillfälliganyheter. Joshua drog det längsta strået med lite mer rustik känsla och var riktigt trevligt, medan Treasures kändes betydligt yngre i frukten och med en friskare syra. Lite enklare.

Vi har även hunnit med att dricka 2004 Porte du Roy en St Emilion som inhandlats i danskens land. Har tidigare varit positiv till den, men nu känns det som vi passerat bäst före. Vinet var fortfarande stramt men frukten stod inte längre upp mot tanninera. Lite tunn doft med animalisk touch.

2006 Zenato Ripassa stod sig bättre än sin franske granne till lammet. Kryddigt och mustigt med en dov doft med mycket lakrits. Värt en slant mer än andra ripasso, men vet inte om det är värt dubbelt upp mot exempelvis Monti Garbi.

Why bother

Ibland undrar jag varför manöverhuvudtaget ska bry sig. Man kan lika gärna skriva ut antibiotka till alla som ber om det.

Jag hade en kvinnlig patient igår, snygg och piffad i 40-45 års åldern (påtaligt opåverkad), som sedan 5-6 dagar hade drabbats av hög feber, hosta och ledvärk. Hennes son hade nyligen haft liknande besvär och hade fått antibiotika och ganska snabbt blivit bra efter det. Nu kom hon alltså och hade samma symptom som sonen, som blivit bra på antibiotika, och ville ha samma medicin. Hon tyckte att hostan kändes rosslig, men hostade inte upp något. När jag undersökte henne hittade jag inget avvikande, lungorna lät helt bra. Tog då en snabb sänka (CRP) som var klart förhöjd, men inte så hög att det gick att säga säkert att det inte rörde sig om influensan...för det var alltså min tolkning att det rörde sig om influensan. Bakteriellunginflammation smittar normalt sett inte om det inte rör sig om specialbakterier och i så fall hjälper inte vanlig antibiotika. Ofta hostar man dessutom upp fult slem. Jag visste dock att patienten var helt inställd på att få antibiotika så när jag berättade om min tolkning så föreslog jag att vi skulle göra en akut lungröntgen, eftersom man vid så långdragna besvär och så högt CRP troligtvis skulle se infiltrat. "Inte en chans!" var det svar jag fick då, det hade hon inte tid med. Jag stod dock på mig och sa att om inte hade tid idag var detinte värre än att hon kunde åka upp imorgon och att jag skulle ringa när jag fått svar... Dagen efter möter jag henne i korridoren. Då har hon fått en ny akuttid hos en annan doktor som skrivit ut antibiotika till henne eftersom det lät lite på lungorna. Mitt diktat var inte utskrivet och patienten sa naturlitgvis inget om vad jag hade sagt dagen innan. CRP:t hade sjunkit med 1/3, men tydligen lät det lite på lungorna den här gången.

Jag är fortfarande helt övertygad om att hon hade influensa. Med sjunkande CRP skulle hon säkerligen bli frisk inom de närmaste dygnen utan antibiotika. Nu blir tolkningen den att hon visst hade rätt som trodde att hon hade lunginflammation och blev bra på stört och de där okunniga jävla AT-läkarna som inte kan något.

Det är min fasta övertygelse att man ska vara restriktiv med antibiotika om man inte är absolut säker på sin sak och det inte är en potentiellt farlig sjukdom. På vårdcentralen har man dessutom alla chanser att följa upp patienten och sätta in antibiotika senare om man omvärderar sina fynd. Men ibland känns det inte som man har mycket för den hållningen, speciellt inte om patienterna vägrar lyssna på vad man säger till de. Patienterna känner visserligen sin egen kropp bäst, men om man har olika uppfattning om saker så hade i alla fall jag hellre valt att försöka objektifiera det hela (med exempelvis en lungröntgen), istället för att stoppa i mig medicin som både kan ge biverkningar och bidra till en ökad antibiotikaresistens. Suck! Ytterligare en anledning till att välja röntgen efter ATn.

Helgen v 11

Första veckan på vårdcental avklarad. Folk har sökt på grund av allt från innebrännare till hjärtsvikt och misstänkta tumörer. Vårdcentral innebär helt andra utmaningar än sjukhus. Plötsligt är utmaning att övertyga folk om att deras åkommor är ofarliga och att man kan avvakta, eller för den delen att antibiotika inte är aktuellt och inte skulle hjälpa...

Helgens eloge måste otvivleaktligen gå till svenska folket. Att rösta fram Malena Ernman som årets vinnare i meodifestivalen var lika oväntat som kul! Ska bli kul att se hur den presterar i Moskva. Blir säkert antingen kanon eller kalkon, kan inte tänka migenmittenplacering. Jag tror på Malena!

På vinfronten intet nytt...mycket lite i alla fall.

Helgens första vin är initialt en riktig besvikelse. 2006 Cellier des Dauphins Cru des Côtes du Rhône känns knutet och bjuder inte alls upp till dans. Doften bjuder bara på lite ungdomliga bär och stänk av lakrits. Även smakmässigt återfinns bär och salmiak. Vinet känns knappt medelfylligt och oblanserat med lite för markerad syra och ett mellanregister som känns vattnigt. Efter lite luftning hämtar sig dock vinet en aning. Fatkaraktären blir framträdande med både vanilj och smörkola, lite sötma. En mustigare kryddigare känsla. Kaffe. De läckra sötlakritsbitarna från Gott & Blandat har fått vara med. Lätt sträva tanniner. Vinet når aldrig några högre höjder och syran förblir lite för markerad. Såg att vinet fått lite olika omdömen. Grappe.se gillade det, här var det mindre smickrande tongångar och slutligen godkänt av Röttorp. Tots att jag inte går loss på det hade det varit kul att se hur det skulle hur källaren skulle behandla det.

2002 Azienda San Martino Barolo är inköpt på något att de danska snabbköpen för en okänd (säkert rätt låg) summa. Har en annan Barolo från samma årgång och lika okänd producent, också inköpt i grannlandet. Intressant nog har flaskorna exakt samma text på baksidan. Alkoholhalten skiljer sig en halvprocent, annars hade jag nog funderat på om det inte var samma vin. Vi har med det till några vänner som inte dricker vin särskilt ofta,vi koncentrerar oss inte direkt på vinet. Det finns inte ens en karaff att tillgå utan vinet far mellan flaska och kastrull några gånger. "Nebbiolobrun" i kanten. Viol, lite chark och en viss fatighet. M gillar det, jag tycker det känns lite oinspirerat. Ett matkrävande vin med en del sträva tanniner. Inget ni behöver korsa sundet för.

Gräsänkling

Dåligt med bloggande just nu. Känner mig inte riktigt inspirerad och har mest druckit den senaste tidens viner utan att riktigt anstränga mig för att analysera vinet och framför allt inte för några anteckningar. Denna helgen är jag dessutom gräsänkling med smabon i Linköping för tjejhelg. Kallade visserligen in förstärkning i form av föräldrarna på fredagen. Några korta tankar om de viner som slunkit ner bara...

2005 Casanova di Neri Rosso di Montalcino köptes av mina föräldrar på Bordershopen. Pappa fråga vinansvarig vilket av deras viner han tyckte var bäst. Tänk vilket oerhört trist jobb om man nu verkligen är vinitresserad. Tror att frågorna mer brukar vara i stil vilken box som är billigast, godast eller innehåller mest alkohol. Tog inga anteckningar när vinet dracks förra helgen. men, det var gott. ;)

1996 Château Haut Caperot St Emilion hade mina föräldrar med sig. Farsan har en hel del viner på lager som jag tror kan vara riktigt intresanta och med några år på nacken. En hel del har säkert passerat bäst före datum, men många kan säkert vara riktigt trevliga. Tyvärr var dagens exemplar korkskadad. Riktigt synd för man kunde ana ett riktigt angenämt vin i bakgrunden. Försökte hitta lite om denna Grand Cru på nätet, men hittade i princip inget. Antagligen har slottet bytt namn.

2006 Château Laquirou Champs Rouge har redan föredömligt beskrivits av MSVin. Det var dock ett drygt halvår sedan och vinets färg har nu fått lite mer mognad och bjuder därför inte på några violetta kanter. Tycker även att frukten är lite mer nertonad nu jämfört med MS beskrivning. Det var hur som helst riktigt gott och det är bara att gratulera de som fick tag i några pavor efter prissänkningen.Önskar jag hade ett helg gäng kvar. Billigt vin, hur gick det för er?

Imorgon börjar allvaret på vårdcentral utanför stan. Antibiotikastinna föräldar beware!

PS. Jag kan förresten varmt rekommendera Slumdog Millionaire som går på biograferna nu. Riktigt bra!

2 x 2006 Shiraz/Syrah

Förra veckan bjöd på två trevliga händelser för undertecknad:

1. Jag gick min sista nattjour på psyk (utan besök av undersköterskor för er som undrar). Är inte "psyk-material", så det är skönt att få slut på den placeringen. Även om det varit nyttigt. Dags då för vårdcentral om två veckor. Inte heller det min framtida arbetsplats, men det kan jag i alla fall hyggligt och även om man saknar alla kollegor på sjukhuset så är det rätt så trivsamt. Det ser förresten ut som om jag kommer prova på röntgen efter avslutad AT.

2. Ett av världens bästa band, Placebo, kommer till den lilla festivalen Siesta i Hässleholm i maj. Bara att gratulera bandbokaren som lyckats med ett riktigt kap. Hoppas bara det går att fixa barnvakt.

Under helgen jämförde vi två 2006:or gjorda på Syrah/Shiraz. Som representant för gamla världen har vi Moillard-Grivot Crozes Hermitage, som även fanns i glaset förra veckan. Nu är det dock tre nya analytiker som stoppar ner nosen, så noteringarna kommer ändå skilja sig åt en del. Peter Lehmann The Barossa får representera nya världen. 3 kronor skiljer dessa två viner åt.

The Barossa är definitivt fatlagrat. Vi hittar både vanilj och kola. Mandel nämns. Doften är lite blöt, åt svamphållet. En viss grön ton. Jag har alltid haft svårt att hitta minten och eukalyptusen som så ofta ska återfinnas i australiensiska viner, men här finns den. Efter lite luftning har kaffet hittat ner i glaset. I munnen känns syran bra och tanninerna mjuka. Vinet är drygt medelfylligt och bjuder främst på bär och fat.

Crozes-Hermitage är något tunnare i förgen, men inte så mycket som jag förväntat mig. Vinet doftar tydligt av stall med dragning åt häst(gödsel). Det noteras även mandelmassa, samt en lite bränt charkuteri. Det talas om en blommighet, vilket väl bara att skriva under på. Vi försöker länge komma på vilken blomma, men lyckas inte nå ända fram. Tulpan är jag inne på, hyacint tycker någon annan. Efter ett tag tillkommer precis som i första vinet även en rejäl dos kaffe. Hittar varken Earl Grey eller julmust i dagens flaska. Vinet bjuder på lite mindre syra än Barossan och samtidigt lite mer beskhet. Tanninerna är något mer sträva än första vinet.

Jaha, vilket vin var då godast undar du säkert? Det ärliga svaret är att vi aldrig riktigt kom så långt. Vi packade nämligen upp två gitarrer till nyinköpta Guitar Hero och sen var vi fast. Trots ett sällskap på fyra personer gick knappt hälften av vinet ner. Så dagens vinnare var alltså en plastkopia av en Gibson Les Paul :) Men jag skulle nog säga att fransosen föll mig mer i smaken.

2001 Chateau Musar

Idag (läs igår) skulle det då äntligen avgöras. Vågar man lita på Kronstams tips eller inte? Är det bara sikte på prisvärdhet eller har mannen smaklökar man kan lita på? Brukar ju ofta röra mig bland viner som trots allt (prismässigt) är i de ligor som Kronstam brukar recensera, så det är svårt att inte slänga ett öga på söndagarnas listor. Senaste årgången av Musar fick ju inget vidare omdöme. "2001 Chateau Musar uppfyller å sin sida alla mina fördomar om detta vin. Både lukt och smak är pinsamt oxiderad med volatila ättikssyror. Häll en matsked salubrin i ett glas nattståndet vin och lukta, så förstår du vad jag menar. Även om flaskvariation någon gång kan göra att du hittar en Musar som går att dricka, så finns det roligare sätt att spendera ett par hundralappar", är ju inte direkt smickrande ord.

Jag kände efter mmm-vins inlägg om jästsvampen Brettanomyces att en Musar nästan var ett måste. Kände att jag själv var tvungen att själv få uppleva lite brett.

Vinet är blekt tegelrött. Det har inte filterats, så det simmar runt en del finkornig fällning i karaffen. Hade tänkt ha flaskan stående några dagar, men med en spontan barnfri helg och lån av föräldrarnas lägenhet så fick vi helt enkelt stå ut med detta. Doften i flaskan är klart intressant. Doften som sitger ur glaset är klart intressant. En doft som är svår att definiera stiger mot våra näsor. Det är inte långt från plåster, men ändå inte. Lite som nyuppackad plastbadring på sommmaren. Det finns även en stallighet och en lätt doft som drar lite åt aceton, men utan att på något sätt störa. Svettig sadel. Faten finns också där och i bakgrunden ligger en svag, dov doft av torkad frukt (läs russin). Faten och den dova, lite söta frukten återfinns även i den mogna smaken uppblandat med en viss diskret strävhet. Hittar även lädret. Eftersmaken är ok, utan att ligga kvar i oändlighet. Tyckte inte att vinet vann särskilt mycket på att dekanteras, även om det till och med rekommenderas på baksideetiketten. Men jag var lite okoncentrerad efter maten.

Önskar jag kunde säga att jag numera helt räknat ut Kronstams smak, men det har jag bara nästan. Jag gillade det här vinet, men hittar inte riktigt det där extra. Kommer nog inte köpa den här årgången igen, även om jag gärna skulle prova fler årgångar. För den prislappen skulle jag nog satsa på något annat...men det var kul att få känna på lite brett (och ett moget vin till överkomligt pris). Förstår parallellerna till plåster, även om det inte riktigt träffar rätt. Tycker mig nog att jag känt liknande doft från andra viner, så det finns nog mer brett därute än jag insett.

2006 Moillard-Grivot Crozes-Hermitage

Den gångna veckan har bjudit på ännu en natt på psyket. Hade sista patienten 20:30, vilket faktiskt kändes helt absurt. Det innebär att jag sover på sjukhuset (och sover riktigt dåligt) hela natten och knappt tjänar några pengar alls. Nu ringde de från avdelningen några gånger, så lite pengar blir det...men annars känns det som en natts dålig sömn utan betalning. Aldrig får man vara nöjd ;) Nästa vecka ska jag vara på psykosavdelning bland de riktigt galna. Ska bli intresant, och samtidigt lite scary.

Dagens vin, systemets budgetC-H, har jag ett lite partiskt gott öga till. Dels har jag provat förra årgången och tyckte att det var riktigt trevlig...men framför allt har jag nu fem årgångar liggande i källaren och gärna ser att jag tycker om det. Laddat för en liten vertikal alltså. Har inga större förhoppningar om att vinet ska ha åldrats med någon större värdighet, men det är alltid kul och lärorikt att jämföra årgångar av samma vin.


Vinet har en trevlig röd färg med lite blårött i kanten. Doften bjuder initialt mest på bär, ganska mycket sådana med en ungdomlig fräschör. Efter ett tag är det som om någon är framme och släpper ner en påse Earl Grey-te i glaset, något som dock försvinner med tiden. Vinet bjuder även nosen på en hel del fat, lite stall och tidvis även en touch av nejlika. I munnen går frukten och faten igen, tillsammans med en harmonisk syra och lätt sträva tanniner. Jag finner även lakrits och dagens bubblare...julmust! Eftersmaken är hygglig, längre än förväntad.


Tycker precis som förra årgången att detta är ett riktigt trevligt vin. Med både nejlika och julmust passar den bra bland Systemets kryddiga & mustiga viner ;) När rhônarna provade 2004:an, hamnade vinet någonstans mellan Crozes-Hermitage och Côtes du Rhône, vilket tycker är en passande beskrivning. Det skulle vara kul att prova denna parallellt med Guigals Côtes du Rhône. Skulle tippa att vinet kan blir ännu mer intressant efter ett eller två år i källaren, så den där lilla vertikalen blir nog inte så dum trots allt. Ska bara hitta en bra tidpunkt och rätt sällskap...

2005 Ètim Old Vines

Ska kanske börja med att säga att jag varit så sugen på vin hela veckan att jag nog skulle tycka om just about any wine. Alla blogginlägg och dagdrömmar om veckans vinnyheter har onekligen triggat vinnerven. Tror inte heller att en vecka på psykakuten har minskat suget. Möjligen skulle det vara tvärtom, med alla alkisar och så, men jag har haft det extremt lugnt och då har en icke-oansenlig tid ägnats åt bloggsfären (en undersköterska för de som undrar).

Dagens vin släpptes också i måndags. Hade inte läst något om det, utan det blev ett spontaninköp. Vinet är gjort på 100% Grenache och kommer från den för mig tidigare okända regionen Montsant. Har nu lärt mig att det betydligt mer namnkunniga Priorat utgör en enklav i Montsant. Fick mitt första nummer av minskänken idag och där får vinet 14 poäng och omdömet prisvärt. Av Röttorp i Dagens Industri får vinet 3,6 och ett fönster på 10-14. I GP får det fyra fyrar. Grappe delar ut 16 poäng. Hittar inte årgången alls i Cellartracker.

Vinet har en trevlig mörkröd färg. Stoppar man ner näsan hittar man ett realtivt kryddigt vin med lite vaniljträig doft från de 10 månader vinet legat på fat. Det bjuds på mogna bär med bland annat björnbär, lite åt sylthållet. Lite bränd doft. På baksidan av flaskan talas det om lakrits och mineral, men hittar inte jag. I munnen bjuder vinet upp till dans med bra krydda, syra och frukt. Främst plommon, björnbär och körsbär. En del sträva tanniner och hygglig längd på den bäriga eftersmaken. Jag måste säga att jag uppskattar det här vinet, det blir dessutom bättre under kvällens gång och vinner alltså på att luftas. Det utvecklas säkert positivt pm det får ligga något år till, men jag undrar om det håller hela vägen till 2014. Hur som helst klart njutbart redan idag och jag ska försöka ta mig till bolaget imorgon och skaffa några fler...

Kort om veckans skörd...

Tyvärr lite oinspirerade idag, så ni får ursäkta ett torftigt inlägg. Sambon slockande kl 22 och själv borde jag nog också krypa till kojs. Lite om en del av de viner som vi bekantat oss med under veckan. Har haft en ojämn vecka där jag bland annat hunnit starta min födelsedag med en natt på psykakuten (inga undersköterskor). Gick sedan ut på restaurang och åt och där vi till efterrätten åt:

770 Dulce Priorat - Ett spännande och gott rött sött vin. Packat med frukt, men framför allt tanniner. Så pass att det i eftersmaken nästan kändes som det gick från sött till torrt. Passade utmärkt till chokladdesserten. Ska man tro den här sidan så är det även Kosher ;) Så vitt jag kan läsa mig till så är det gjort på Syrah och Garnacha. Rhônarna har provat deras torra variant.

2003 Rioja Bordon Reserva. Ett vin med trevlig tegelnyans. Resten av vinet hade dock tyvärr inte mycket att erbjuda. Mycket fat. Dillen fanns där, men inte så markerad. Lite obalanserat med tunn syra och lite för veka tanniner. Tog ett halvt glas var, sedan korkade vi istället upp...

2005 MASI Campofiorin på halvflaska. Ska snart be om att bli sponsrad av MASI med tanke på senaste tiden inlägg. Markant mer syra jämfört med Riojan. Kryddigt med bra frukt. Fatigt och naturligtvis en del körsbär. Lite bränd ton. På baksidan står det att lagringspotentialen ska vara 10-15, vilket jag spontant ställer mig lite skeptisk till. Framför allt vad gäller halvflaskorna. Har en magnum någonstans i källaren och den ska nog få chansen att se om MASI håller vad de lovar. Ett ok vin som inte

Fick förresten en 2006 Domaine de la Mordorée Cuvée de la Reine des Bois i födelsedagspresent. Alltid vanskligt att veta när man ska knäcka en sådan flaska, men det lär inte bli på den här om 40-årskrisen.

Någon som provat...

2007 La Raia Barbera? I dagens nummer av DNs Söndag redovisar Kronstam en lista som bygger på en provning av åttiotalet viner där man av utrymmesskäl tvingats banta redovisade viner. Han har som han skriver skurit av vid midjan och redovisat de bästa samt de viner man inte behöver tänka på. Skulle tippa på att ungefär hälften av de 80 vinerna är med på listan. Av åttio viner är det tre viner som är så dåliga att de kvalar in på listan. Man blir ju lite sugen på att prova 2007 La Raia Barbera. En italienare som får omdömet ej prisvärt, kvalitet -2 och mognads omdömet häll ut. Bottennotering på allt alltså. Men det är i alla fall ett ekovin ;) På Giertz (importörens) hemsida står det beskrivet som ett härligt vin, ungt och fruktigt. Har ni druckit så skriv en rad...

Kostar 119:- och det är lite för mycket för att jag ska ge mig på att recensera det bara för att en referens i bottenträsket.

Undersköterska, ett riskyrke?

Mina relativt få dagar på psykakuten till trots har jag börjat fundera på om det inte är farligt att arbeta som undersköterska. Jag skulle uppskatta att cirka hälften av de patienter jag haft på akuten, som inte sökt på grund av missbruksproblem, har arbetat som undersköterskor. Några av de som sökt för missbruksproblem också för den delen. Attraherar yrket vissa typer av människor, eller har det bara slumpat sig så? Gjorde min första nattjour den här veckan och jag måste säga att jag tycker att det är lite läskigt med alla oberäkneliga knäppisar ibland. Vissa är verkligen inte friska någonstans...

Är förrsten numera medlem i munskänkarna. Var på introduktionsmöte nyligen. Hade vissa fördomar och onda aningar om att jag skulle vara en bra bit yngre än de andra när jag cyklade dit...och det visade sig faktiskt stämma ganska bra. Jag var yngst med en 4-5 års marginal. Majoriteten var i åldrarna 50-70, precis som de styrelsemedlemmar som var där och presenterade sig. Introduktionen var en kort genomgång av organisationen och lite info om provningsteknik med en enkel provning. Fick reda på att ett blålila vin inte bara signalerade att vinet var ungt utan ofta även innebar att vinet hade en låg syra. Men det var nog också det enda som var nytt för mig ;) Kommer inte riktigt ihåg alla fyra viner vi provade. Minns att det var MASIs Masianco, en ordentligt ekad Chardonnay, en Pinot Noir vid namn Mad Fish samt La Bastide Blanche. Inga stora viner, men så var det ju också gratis. Skrev inga noteringar, så vi lämnar det där. Det var i alla fall trevligt, och förvånansvärt opretentiöst.

Idag har M gjort Boeuf Bourgignogne på recept från Kronstams bok Vinets magi. Hade bara en flaska bourgogne i källaren så det var inte mycket att välja på. 2004 Couvent des Jacobins Rouge fick jag i samband med min examen för två år sedan. Blev aldrig av att jag drack den då och sen har den glömts bort. Röttorp gav den betyg 4,4 med ett drickfönster på 06-07. Vi korkar upp och kollar hur det står sig. Vinet är saftfärgat med lite tegelkanter. Doften är först lite knuten, men bjuder sen på plommon och lite hallon. Lite vanilj och en hel del kryddor. Ingen stor doft. I munnen återfinns plommonen och kryddorna igen. Syran är bra och vinet är naturligtvis inte särskilt fylligt. Inte alls likt de nya världen Pinot:er jag druckit på sistone. Ett helt ok vin, utan att imponera.

Efterrätt får jag själv hitta på, M är för förkyld för att ha någon lust till det. Plockar fram lite av SIAs mangosorbet. Till detta korkar jag upp en flaska 2007 Nederburg Noble Late Harvest. Ett vin gjort på 90% Chenin Blanc och 10 % Weisser Reisling, angripna av ädelröta. Vinet har en fin gul färg. Stoppar man ner näsan hittar man en söt doft med honung, kanderade frukter med en stor del aprikos. I munnen bjuds man på en söt smak med mycket aprikos och lite persika. Vinet har en bra citronkantad syra som hindrar att det käns jolmigt. Eftersmaken är inte stor, men angenäm och lång. I boken 1001 wines som jag skrivit om tidigare hittar jag en 2004 Nederburg Edelkur Noble Late Harvest. Det borde vara en lite mer exklusiv variant av samma vin eftersom prislappen beskrivs som 3$ av 5 möjliga, men det vinet hittar jag inte på Nederburgs hemsida. Dagens vin kostar modesta 69:-. Hur som helst ett riktigt trevligt vin för det priset och troligtvis det bästa söta vita under hundralappen jag druckit. Skulle vara kul att se hur det klarar att ligga lite. PS. Passade utmärkt till sorbeten, fick tipset via en vinblogg (har glömt vilken).

Bilder kommer (tror jag)

2004 MASI Grandarella

Ikväll njuter vid av revbensspjäll med en honungsglaze. I receptet på glazen ingår Knorr's Kött- och grillkrydda. Om ni läser förra inlägget kanske ni kan gissa vilken ingrediens som det finns näst mest av i kryddblandningen...natriumglutamat. ;) Häller på rikligt utan skuldkänslor.

Till detta dricker vi ett vin som jag gått förbi ett flertal gånger på systemet och känt mig lite nyfiken på, men inte riktigt kommit mig för att köpa. 2005 MASI Grandarella är ett IGT-klassat vin som är gjort på samma sätt som amarone med torkade druvor. Det är dock inte de klassiska amarone-druvorna, utan istället 25% Carmenère och 75% Refosco. Vinet är inte heller gjort i Valpolicella, utan en bit österut i Friuli. Relle är visst namnet på de bambumattor som druvorna torkas på och därav namnet.

Refosco är, så vitt jag vet, en ny bekantskap för mig. Slår upp det i Oz Clarke's Druvan bakom vinet. Där står att druvan ger mycket syrarika viner och ibland tilltalande bärig, lätt gräsig doft, men tanninerna är lite hårda och kantiga. Det står även att vinerna är bäst unga och oekade, men kan med lagring utveckla god plommonfrukt och smak av bitterchoklad. Det står tyvärr inget om hur druvan utvecklas om den får ligga och skrynkla till sig lite.

I glaset bjuder vinet på en tät blåröd färg. Stoppar man ner näsan finner man en hel del röda bär, russin och choklad. Efter ett tag tillkommer en doft får beskrivas som fläder (!?) alternativt lite grönt gräs. Det bjuds även på lite fat, om än väldigt diskret. Väl i munnen bjuder vinet på en del tanniner av lite kornig typ. Bären finns där tillsammans med en liten lakritsbit. Alkoholen (14,5% enligt etiketten) gör sig mer påminnt ju varmare vinet blir och det blir lite eldigt. Annars känns vinet balanserat med bra syra. Till slut bjuds vi även på ett lite körsbärbittert avslut.

Var initialt inte sådär jättebegistrad över vinet, men det tar sig allt efter kvällens gång och till slut tycker jag att det är riktigt gott. Ska jag klaga på något så hade vinet gärna fått ha lite mindre alkohol så att det inte blev så eldigt. Vinet har säkerligen allt att vinna på några år i källaren, men är klart njutbart redan idag. I dagsläget dricker jag hellre denna än MASIs Costasera som vi drack förra helgen, även om jag skulle tippa att Costaseran går en större framtid till mötes. Grandarella var i alla fall en trevllig bekantskap och vi glömmer vår andra flaska några år och kommer då ha höga förväntningar. Vågar mig på att rekommendera denna till alla er amaronejunkies där ute.

199:-

Glutamat

Fick en fråga av Des Bons Vins gällande min inställning och kunskap som läkare till livsmedelstillsatsen glutamat, ofta kallat GSM. Var inte alls insatt, men på en sådan fråga kan man ju inte annat än åtminstone försöka fördjupa sig...men det var inte så himla lätt visade det sig.

Glutamat, eller glutaminsyra, är en aminosyra som finns naturligt i kroppen och därmed alltså ingår i proteiner. Glutamat är ett samlingsnamn på glutaminsyrans salter. Den fungerar även som excitatorisk signalsubstans i hjärnan, där den faktiskt ska vara den vanligast förekommande signalsubstansen.

Glutamat är även en vanligt förekommande substans i vår föda. Höga halter finns naturligt i bland annat skinkor, vissa svampar och lagrade ostar. De sensaste åren har det blivit en allt vanligare tillsats i diverse matvaror, där det ofta står med som smakförstärkare, natruimglutamat eller MSG (mono sodium glutamate). Hittar man det inte i innehållsförteckningen kan man alltid kolla efter E620-E625. Anledning till att man gärna tillsätter den i mat är att glutamat fungerar som smakförstärkare för en rad andra smaker och dessutom förmedlar smaken av protein. Den utgör den så kallat "femte smaken" på tungan, utöver salt, sött, surt och beskt, och kallas då umami myntat av en japansk forskare som insåg dess potential och utvann det ur sjögräs.

I USA har glutamat mer eller mindre blivit utsett till djävulens tillsats och ger man sig ut och söker lite hittar man övertygelser om att ligger bakom fosterskador, demenssjukdom, astmaanfall, depressioner, tillväxtproblem, hormonstörningar, hjärnskador, sterilitet hos kvinnor, lever- och nervskador samt försämrad syn. Bara för att nämna några. Även i Sverige har häxjakten mot glutamat börjat trappats upp och fler livsmedelstillverkare tar nu bort det från sina produkter för att slippa dålig publicitet. Glutamat sägs även ligga bakom det så kallade Chinese Restaurant Syndrome (CRS). Ett syndrom där man får illamående, huvudvärk och smärta i nacke och bröstkorg efter att ha ätit kinesisk mat som ofta innehåller höga halter av glutamat.

Jag gav mig ut på nätet för att föröska hitta lite vetenskaplig evidens på att glutamat verkligen är så illa som dess rykte säger. Nu har jag på intet sätt finkammat den vetenskapliga litteraturen efter bevis, men jag kan inte säga att jag hittat något som egentligen styrker dess påstådda negativa effekter in vivo. Det påstås att folk är allergiska mot glutamat, vilket naturligtvis är båg. Man kan inte vara allergisk mot en kroppsegen aminosyra. Möjligen skule det kunna röra sig om en överkänslighetsreaktion som då ger symptom som vid CRS. Man har dock gjort placebokontrollerade studier där man inte kunnat visa någon skillnad mellan de som fick glutamat och placebo. När jag sökte hittade jag en reviewartikel (sammanfattande artikel) som behandlade glutamats påstådda effekter där man gått igenom artiklar som publicerats om glutamat de senaste 40 åren. I den ges inga belägg för att glutamat skulle ligga bakom någon av de besvär som det anklagas för.

Sammanfattnigsvis tycks det inte finnas särskilt starka bevis (om än några) för att glutamat skulle ge upphov till alla påstådda besvär. Aftonbladet, Expressen skriver ju dock gärna om det, men lämnar naturligtvis knapphändiga referenser. Sen kan man ju alltid fundera över hur bra grejerna man stoppar i sig är om man måste stoppa i en massa smakförstärkare för att de ska smaka gott. Jag är inte rädd att stoppa i mig glutamat med måtta så länge man inte har mer bevis än vad som tycks föreligga i dagsläget. Livsmedelsverket är inne på samma linje. SKa kanske tilläggas att jag inte satt mig in i sanningshalten i den påståenden som finns som gör gällande att glutamat är beroendeframkallande och stör mättnadskänslan.

PS. Såg precis att vininfo skrivit om precis samma sak. Hade ju helt enkelt kunnat hänvisa dig istället ;-/

PS2. Ni som hellre vill tro på glutamats negativa konsekvenser kan få ytterligare vatten på er kvarn här.

Lite fler referenser där de inte heller hittar något konstigt med glutaat i kosten: 1, 2, 3.

2005 MASI Costasera Amarone

Trodde att bihåleinflammationen lagt sig, då jag inte längre fick ut en massa gul sörja. Har i och för sig känt den där vämjeliga doften titt som tätt, så jag borde vetat bättre. Idag när jag gick böjd som en fällkniv för att städa efter barnen lossnande det dock och flödade fritt igen. Tröttsamt är bara förnamnet.

Har varit uppe i Borås och hälsat på då min italienske svåger somafyllt år. Vi hade med oss en flaska av MASIs standardamarone, senaste årgången. Är alltså lite ur fas vad gäller dofterna, men är nog uppe i 80-90% trots allt. Doften är initialt väldigt knuten och bjuder bara på lite mörk frukt. Efter fyra timmar i karaffen är jag fortfarande förvånad över hur liten doften är. Det bjuds som sagt på en hel del mörka bär, med plommon i spetsen. Inte så mycket körsbär även om de finns där. Ett helt hav av saltlakrits. Lite mineral. Jag har lite svårt att förklara hur vinet smakade. Vinet kändes mörkt och rustikt. Syran dominerade över tanninerna som jag nog hade förväntat mig skulle vara strävare. Jag har inte riktigt erfarenhet nog att förutspå hur vinet kommer utvecklas, men vinet har en känsla över sig (som jag inte kan sätta fingret på) som jag upplevt hos andra viner som spåtts en långlivad framtid. Henrik Unghert skrev nyligen på Munskänkarna i Lunds forum att vinet bör få vila 8-10 år.

Just nu är det inte värt pengarna. Vill man ha en amarone att dricka idag hade jag nog hellre rekommenderat Capitel de' Roari.

Vinbloggsodyssé

När man går från att ha skrivit epikriser på kirurgiska akutvårdsavdelningen till att göra det samma på geropsykiatrisk avdelning (äldrepsyk) får man plötsligt en oändlighet av tid att bränna. På kirurgen skulle jag tro att vårdtiden ligger på sådär tre dagar i snitt, medan den på gero säkert ligger på över en månad. Man gör ju dessutom mycket mindre med patienterna på gero, sätter in lite medicin och avvaktar. Inte lika mycket att göra med andra ord. Så, hur fördriver man då tiden bäst?

Är man duktig så läser man eller går igenom gamla AT-tentor. Är man riktigt ambitiös så sätter man sig in på allvar i olika patienters journaler. Men de där dagarna när båda ungarna spenderat natten i ens säng stångades och snarkandes och man inte riktigt (men nästan) är kry från bihåleinflammationen då är inte det som lockar mest. Har idag spenderat en icke-oansenlig tid på http://www.1000apor.se/, tittandes på allehanda sköna You Tube-klipp...men även med att sondera fältet vad gäller vinbloggar. Det finns ju faktiskt sjukt många svenska vinbloggare. Många bloggare har en länklista till andra vinbloggar och på varje sådan lista upptäcker man minst en ny blogg. Hittade en del viner som lät intressanta när jag surfade runt. Jag kommer dock inte åt systemets hemsida på jobbet så dum som jag var skrev jag inte heller ner namnen på vinerna. Så, nu ikväll har jag fått försöka leta rätt på de försvunna vinerna, med blandad framgång. Kul i alla fall att det finns ett sånt myller av vinbloggar. Ska nog se till att uppdatera min egen länklista snart. Kommer man få se mer nischade bloggar framöver? Allt i kampen på läsare...

PS. Hittade ett kärt gammalt minne i form av Kaninen Snuffe. Ibland är det inte lätt att hålla sig för skratt.

PS2. Hittade den här listan som just nu innehåller 35 vinbloggar.

Tröttsamt

Förkylningen fortsätter. Tyvärr är nosen fortfarande lika igenkorkad, så det blir inga riktiga recensioner av helgens viner...det gick helt enkelt inte att analysera mer än de smaker som tungan uppfattar. Tänkte i alla ge en lite summering av vad vi drack och åt. Förrätt och huvudrätt hämtades från Allt om Vins senaste nummer. Efterrätten blev en klassiker, knäckig äppelpaj med hasselnötter. Nyår firades för övrigt in tillsammansmed Don, Milfen och respektive. Don och Milfen var de två som fick in mig på vinspåret

Till lite hummersnittar bjöd jag på en flaska N.V. Champagne de Pompadour som spendaret de två senaste åren i källaren. En mycket uppskattad Champagne som jag tror vunnit på att få ligga till sig lite. Trevlig mousse, var ungefär vad jag uppfattade.

Förrätten bestod av hemagjord ravioli med pilgrimsmusslor med tryffelskum och rostade pinjenötter på en bädd av babyspenat. Till detta drack vi en Österrikisk Riesling som fått ligga tre år. Mycket uppskattad av bordet och det talades om päronglass och bra syra. Syran är tyvärr det enda jag kan skriva under på.


Huvudrätten bestod av oxfilé inlindad i prosciutto och färska örter. Detta serverades med ett reductat på bland annat rödvin, kalvfond och färska rotfrukter. Detta i sällskap med risotto på shiitakesvamp. Till detta bjöd jag på en liten chansning i form av 1989 Viña Ardanza Reserva, en Rioja som visade upp en ordentlig fällning, men var fortfarande förvånansvärt vitalt och till och med bjöd på lite syra. Min vän Don placerar vinet i södra Rhône och blir ordentligt överraskad när vi täcker av flaskan. Vi provad också en 2003 Broilo som fått ligga till sig några år i Milfens källare. Tyvärr skulle vi nog ha druckit vinerna i omvänd ordning. Syran i Brolion blev väldigt dominant efter Riojan. Brolion var i alla fall oväntat sträv och de andra var besvikna över hur sluten den var. Tunnel?

Efterrätten blev alltså en klassiker vid det här laget, M's knäckig äppelpaj. Till detta bjöd jag på årets favoritvin, 2004 Tamellini Recioto di Soave. Här talas det om fruktexplosion av mango och passionsfrukt. Lite i dyraste laget får jag höra, men det uppskattades verkligen. Frågar "panelen" om de hittar melon och gräs som Henrik Unghert talar om i sitt nyhetsbrev. Med lite vilja finns det en touch honungsmelon och kanske även lite gräs, men inte direkt i frontlinjen....

Har nu varit nästäppt i två veckor och det börjar minst sagt bli lite drygt. Nu upplever jag även en dålig doft i näsan, vilket tyder på att jag kanske lyckats dra på mig en bihåleinflammation. Skulle stämma rätt bra med utvecklingen på förkylningen, med tjock gulgrön snuva typ tio dagar efter debut. Känner mig även "fylld" i huvudet vilket nog är bihålorna som spänner. Avvaktar dock antibiotika, mår rätt hyggligt (förutom lite huvudvärk och försvunnet luktsinne).

PS. Dagen inna drack vi en 2001 Tahbilk Shiraz, där grabbarna inte höll med mig om dess storhet. De fördrog i så fall Allesverloren. Drog även upp en 2001 Lat 42, som sällskapet placerar i Rhône(?). Intressant nog hade vinet (som dekanterats) stendött efter en dryg halvtimmes paus.

Som ett brev på posten...

Slet förtjänstfullt på psykakuten igår och så fort jag kom hem och alltså påbörjade min julledighet kände jag ett välbekant obehag i halsen...årets sista förkylning kom ett som ett brev på posten. Ibland förundras man över vilken timing virus och dylika tingestar har. Kan meddela att var enda patient jag hade igår sökte på grund av ångest...och då snackar vi inte julklappsångest. Fröjdefull jul gäller helt enkelt inte för alla.

För er som undrar vad som bjöds när M's släkt var på besök så får jag be lite om ursäkt. Jag hann aldrig notera vilka flaskor det blev innan de var uppdruckna och förpassade till återvinningen. Det blev i alla fall en Gewuztraminer och en Shiraz. Skulle egentligen ha köpt en Riesling också för att se vilket vitt som passade bäst, men det hanns helt enkelt inte med. M hade gett mig en budget på 80-90 kronor per flaska, så det var inga guldkorn som valdes. Gewuztraminern föll mycket väl ut och uppskattades av bordet. Tyvärr kan jag inte säga samma och shirazen. Jag tror det var 2004 Palandri Estate vi drack. Tog den för att jag ville testa om denna 2004:a var något att ha, men det var det alltså inte. Var rätt säker redan innan på att det inte skulle passa super, men vinet kändes inte heller harmoniskt med en alltför påtalig syra. Så här i efterhand skulle man kanske ha satsat på en ripasso i den prisklassen...

Det blev en vit jul för mig trots allt i år (det här inlägget är lite utdraget i tiden), det vill säga alkoholfri. Är så fullständigt igenokorkad i snoken att inget smakar eller doftar något. Kändes inte lönt att dricka någon sprit då, så det blev julmust. Om jag berättar att jag fick en Ralph Lauren deo som inte luktade någonting alls förutom sprit, så förstår ni kanske hur illa det är. Nu hoppas jag bara att nosen hinner återhämta sig så de planerade vinerna till nyårhelgen smakar något.

GOD JUL på er allesammans!!

Lagra julmust?

Jaha, då har man upplevt sitt första jordskalv. Har i och för sig genomlevt ett skalv när jag var på Sumatra2000 som var så kraftigt att det hamnade på New York Times' förstasida, men det märkte jag inte ens. Jag var halvvaken idag när det började skaka och min första tanke var att källaren höll på att rasa in. Får kanske se det som ett friskhetstecken att jag inte direkt tänkte på mina vinflaskor :) M vaknade av skalvet och trodde att jag låg och krampade. Har snabbkollat huset utan synliga skador. Trodde aldrig att jag skulle få uppleva det...

Tänkte kolla om ni läsare har några bra tips på vin till julbordet? Ska ha M's släkt här och ingen av de är sådär jätteförtjust i öl och snaps utan dricker hellre vin...

Någon förresten som provat att lagra julmust? Läste i en tidning att det skulle vinna en hel del på ett år eller två i källaren. Hade ambitionen att prova en gång och la undan några flaskor, men blev hade inte disciplin nog att vänta :)

2001 Tahbilk Shiraz

Börjar nu så smått åter "känna livet i mig", för att citera Madicken. S2's vattkoppor har inte bara varit cirka 15-20 gånger fler än S1 de har även gett en minst sagt störd nattsömn. Och hur förklarar man för någon som knappt är två att du får inte klia, det kan ge dig ärr? Stackaren ser ut som en tonåring med riktigt tråkig acne. Men i natt vekar det ha lugnat ner sig och jag har till och med fått sova en halvtimme längre än vanligt! :)

Har ju förvarnat om att helgen skulle bjuda på ytterligare en Tahbilk. Min far är barndomsvän med den svenska importören. De har visst varit nere på plats för att njuta vinet och berättade om den familjära stämningen och hur man blev bjuden hjälpa till att laga maten och sedan sitta ner och äta som en stor familj. Dagens Tahbilk ligger i beställningssortimentet och kostar 120:-, vilket i mina värld är ett inbjudande pris på ett vin som har några år på nacken. Annnars känns det som om det mest är riojor och något enstaka dessertvin som går att hitta i den prisklassen med någon ålder att tala om.

Färgen är inbjudande tegelröd och utan fällning att tala om. Stoppar man ner näsan i glaset bjuds man på en hel del fat och ett helt batteri av mogna bär och frukter. Vi noterar björnbär, plommon och övermogna jordgubbar. Utan att för den sakens skull komma i närheten av syltburken. Vi finner även toner av läder och mynta. S1 får stoppa ner näsan och tycker att det luktar blommor, och kanske finns det en diskret blommighet. S2 tycker det luktar fis ;) I munnen hittar vi ett medelfylligt vin med dofter som på ett föredömligt sätt går igen i smaken. Tanninerna känns väl integrerade och inte särskilt sträva och syran harmonisk. Vi har båda svårt att tycka att vinet är helt druvtypiskt, men det kan nog till stor del bero på att vi inte är vana att dricka Shiraz med några år på nacken.

Det känns som om det var dags att hitta ett bra vin nu efter flera flaskor som inte riktigt nått ända fram...och det tycker jag vi lyckas med denna gången. Äntligen! Jag tyckte det här vinet var riktigt gott och tydligen är det så att vinet helst ska ha några år på nacken för att mina sinnen ska gå igång på alla cylindrar. Vågar man redan nu kora årets fynd?

PS. Rhônarna har också provat vinet.

Intet nytt tyvärr

Sitter här med lite parmesan uppdukat framför mig och skulle verkligen, verkligen vilja korka upp en flaska vin. Har dock inte samvete att ge mig på nåt särskilt spännande när jag sitter själv framför TV:n och M somnat och då kan det lika gärna vara...

Nu har S2 också fått vattkoppor, så jag har varit hemma från jobbet idag. Kan inte säga att jag direkt saknat missbrukarna på avdelningen (är på beroende). Har istället passat på att köpa julgransfot och lite annat kul.

Fick SMS från systemet idag att mina flaskor Tahbilk Shiraz hade anlänt idag, så det blir troligtvis vad som bjuds till helgen. Ska på fest nere i metropolen Malmö på lördagen, så det blir nog så att fredagen vigs åt lite australiensisk Shiraz.

Inte mycket att bidra med idag alltså...

2002 Chateau La Dame Blanche

Måste först berätta om min torsdag. Det var en såndär dag när man ganska tidigt inser att det inte kommer bli världens roligaste dag. Jag jobbade på sjukhuset i grannstaden den veckan och hade de tidigare dagarna tagit bilen. I torsdags var det dock minus och då jag inte hunnit byta till vinterdäck fick jag snällt ställa in mig på att ta bussen. För det var jag tvungen att ta cykeln bort till vårt jukhus, där bussen utgick. Som vanligt var jag ute lite i sista stund. Ute var det verkligen glashalt och i första stora korsningen gled jag ut och stod på nosen. Det gick i och för sig ganska bra, men naturligtvis hoppade kedjan av. Så undertecknad, som redan innan var sent på det, var plötsligt dödligt sen. Jag lyckades dock få på den snabbt och hämtade på något magiskt sätt in den förlorade tiden...bara för att inse när jag kom fram att jag hade glömt mina mycklar :/. RIngde hem till sambon som turligt nog inte hunnit åka med barnen till dagis. Hon lovade lägga ut en nyckeln. Så, jag cyklade hem, men där fanns ingen nyckel. Efter 15 minuter kom hon tillbaka. Hon hade missförstått och trodde jag behövde nyckeln till jag kom tillbaka efter jobbet. Väl tillbaka vid busshållplatsen visade det sig att jag hade missat nästa buss med tre minuter. Till slut kom jag då fram till sjukhuset, nästan två timmar för sent. Där fick jag gå med på en ST-läkares mottagning och han var verkligen helt ointresserad av att ha mig med och gick iväg till sina patienter utan att säga till mig, så det gav noll och ingenting. På eftermiddagen skulle jag gått med på operation, men istället fick jag sköta inskrivningarna eftersom underläkaren som skulle göra det var sjuk... sånt man mer eller mindre förväntas ställa upp på när man är längst ner på hackordningen.

Ingen höjdardag alltså, men ibland känns det skönt att man inte stressar upp sig i första taget utan istället kan skratta åt eländet...

Det blev lite viner i helgen, men inget jättepännande tyvärr:

2001 Lat 42 Gran Reserva en Rioja som redan recenserats av Frankofilen. Ett vin som även lovsjungits på diverse ställen. Ryktet går att det kommer kosta nästan det dubbla mot dagens 79:- nästa gång det släpps. Jag är hur som helst inte särskilt förtjust i Riojor och framför allt inte Granreservor. Dillen och all ek blir lite för bra för mina lökar...och både dill och ek återfinns naturligtvis även i dessa flaskor. Själv upplevelsen blir lite åsidosatt då M genast signalerar att hon tror vinet är korkat. Själv tror jag mer att vinet, som plockades direkt från källaren, var lite för kallt och det i kombination med all dill och ek får M's smaklökar att signalera. Hur som helst förtar den här osäkerheten lite av upplevelsen och koncentrationen går istället åt till att analysera vinet för eventuella defekter. En intressant sak var att vinet under hela kvällen kändes som om det var någon grad för kallt. Nu har vi visserligen strul med värmen i huset, men jag tror inte att det faktiskt var för kallt. Vet inte riktigt vad det berodde på. Håller annars med Franko i hans ord. Mycket dill och ek (naturligtvis) lite lakrits. Lite opersonligt och trots allt en Rioja, men ett klart fynd för priset.

2002 Chateau La Dame Blanche. Blir upplyst av min vän Milfen strax innan vi korkar upp att jag druckit denna Bordeaux (Haut-Mdeoc) två tidigare årgångar. Har inget riktigt minne av det, men jag blir förvarnad om att inte ha för stora förväntningar. Vinet är inhandlat i Danmark för en okänd summa, skulle tippa på strax under hundralappen. Försöker hitta vinet på nätet, men får inga vettiga träffar alls. På korken stod dock ett annat namn, Château du Taillan. Då fanns i alla fall en hemsida att besöka. Blev i och för sig inte mycket mer upplyst av den. Det mest intressanta var nog att de hade en länk med en brittiskflagga och tryckte man på den kom det upp ett meddelande om att någon engelsk version inte fanns. Vet inte varför man då sätter ut flaggan från början. Kändes på något sätt mycket franskt :) Vet inte vilka druvor vinet är gjort på, men det är nog inte mycket Cabernet i alla fall. Inga svarta vinbär att tala om. Vinet bjöd initialt mest på en hel del källare, våt yllekofta och sågspån. Påtagligt lite frukt. Efter cirka en halvtimme har dock det mesta av detta försvunnit och fram kryper istället en betydande frukt, dominerat av plommon. Vi finner även en blommig violkänsla, lakrits och en portion trä. Även smaken är initialt lite murrig, men lägger sig sedan för en syrlig plommonfruktighet. Inte mycket tanniner att tala om. Eftersmaken bjuder inte på några extravaganzer. Lite bättre än förväntat (vilket inte säger så mycket), men precis som tidigare årgångar kommer nog även detta glömmas bort ganska snart.

Fortsatt på tomgång. Imorgon börjar jag på psyk, kanske kommer inspirationen då...eller dräneras fullständigt.

Vattkoppor

S1 fick förra veckan besök av Herr Varicella-zoster. Det vill säga vattkoppor. Jag har fasat lite för kopporna, men jag kommer till det nedan...

Varicella-zoster tillhör samma grupp av herpesvirus som herpes simplex 1 och 2, det vill säga vanlig mun- och könsherpes. Viruset ger en infektion som lägger sig i den sensoriska ganglierna, alltså i nerver som förmedlar beröring. Smittan är luftburen, vilket borgar säker spridning på dagis. Inkubationstiden är 2-3 veckor och symptomen börjar ofta med övre luftvägssymptom och feber. Därefter kommer de klassiska blåsorna och med dem, klådan. Man är smittsam någon dag innan blåsdebut till blåsorna helt torkat in. Barn överstår ofta infektionen väl och utan komplikationer, medan vuxna (som med så mycket annat) klarar det mycket sämre med risk för bland annat pneumonit (en typ av inflammation i lungorna). Sjukdomen ger livslång immunitet, det vill säga man kan inte bli smittad på nytt. Däremot finns viruset kvar i nervtrådarna nära ryggmärgen och kan aktiveras igen, då som bältros. Man kan inte få bältros av att träffa någon med vattkoppor, däremot kan bältros ge vattkoppor, även om bältros anses mindre smittsamt. Bältros kalla sibland för helveteseld eftersom det kan ge svår smärta eller neuralgi som ibland kan dröja kvar under lång tid. Bältros drababr normalt bara ena kroppshalvan, men (för att döda en myt) det är inte farligare om den når runt hela kroppen!

Komplikationer är som sagt ovanligt, men det förekommer tyvärr. När jag gjorde min barnplacering under utbildningen var det en flicka i S1's ålder som inte klarade sig. Jag vill inte gå in på några detaljer med hänsyn till föräldrar och anhöriga, men det var den natten jag insåg att jag inte skulle orka med att bli barnläkare. Detta är tack och lov extremt ovanligt.

...tungt inlägg idag kände jag. Några korta vinnoteringar från den gångna helgen:

2005 Novaia Amarone della Valpolicella Classico en tillfällig nyhet som passar bra i kategorin kryddigt och mustigt. Vinet har fått lovord av Amaronegurun Henrik Ungerth som utser den till systmets bästa under 200 kr och ger den 90p. Sune Liljewall som skriver för TT ger den dock tummen ner. Fast när det gäller deras omdömen litar jag nog mer på Ungerth. Ur minnet bjöd vinet just på en kryddig doft med russin, fat, choklad och lite kaffe. Dofterna går igen i smaken med en körsbärssyrlighet och tanniner som bjuder på en del strävhet. Vinet påminner rätt mycket om Capitel de'Roari och fast med mindre ceder. Grappe ger det hyggliga 16p med ett fönster på 2008-2013. Inte riktigt något muskelpacket, men kanske kan det bli lite mer elegant efter några år. Känns lite spretigt just nu.

2005 Tahbilk gjort på 100% Marsanne känns som en modern klassiker som gått mig förbi. Vinet (fast årgång 2006) är med i 1001 wines you try before you die som jag berättat om tidigare. Vinet ger en fet, lite vaxig doft med inslag av honung, päron, citron och tropiska frukter. Inget fat så långt näsan kan nå. Smaken är frisk och torr med en härlig eftersmak med massor av citron. I 1001 wines sägs vinet utveckla en distinkt doft av kaprifol efter fem år på flaskan. 2006:an finns ute nu och kommer att inköpas, om inte av annan anledning så för att beta av ytterligare en på 1001-listan. ;)

Provning med Tre kronor

Idag har jag haft nöjet att vara på besök i Helsingborg. Närmare bestämt Jacob Hansens hus. Har varit medlem i vinklubben Tre kronor ett längre tag nu, men det har aldrig blivit av att jag kunnat gå på någon av deras provningar. Just i Helsingborg har de en tendens att bli fullbokade väldigt snabbt. Men nu fick jag alltså möjlighet att åka dit, då jag är ledig imorgon förmiddag.

Provningarna brukar inkludera runt åtta viner till det facila priset av 200:- (dessutom fyra deltagare för priset av tre). Provningarna verkar i princip alltid vara kombinerade med genomtänkta tilltugg för att höja upplevelsen. Vinerna som provas är normalt inte i de dyraste prisklasserna, utan brukar ligga runt hundralappen. Idag utlovas dock en lite exklusivare provning, då vi ska prova oss igenom den chilenske topproducenten Ventisquero.

Vi får reda på att Ventisquero ägs av en chilensk mångmiljardär (Gonzalo Vial heter han visst) som är ägare till Chiles största producent av animala livsmedel och även fruktproducent och exportör. 1998 valde man även att satsa på vinproduktion. Ambitionen är inte blygsam. Man vill göra världens bästa vin! Efter att ha läst Livets Godas sågningar vid fotknölarna av chilenska viner är man ju lite avvaktande till den ambitionen. Till sin hjälp har man i all fall tagit John Duval som varit vinmakare hos Penfold's i 29 år och stått för deras Grange, som har varit med och producerat två av kvällens viner.

För att alla, som provningsledare uttryckte det, ska hamna på samma nivå inför själv Ventisquerovinerna inleder vi med ett glas Crémant d'Alsace Brut Rosé, gjort på 100% Pinot Noir. Vinet har en trevlig aprikosrosa färg och beskrivs som en av provningsledarens personliga favoriter. Doften har lite inslag av jordgubbar och grapefrukt. Smaken är torrt med lagom kolsyra, men lite väl mycket bitterhet och grape för min smak. Eftersmaken är lång, men saknar lite syra och känns lite fadd.

Nu till kvällens "riktiga" viner:

1. 2007 Queulat Sauvignon Blanc Gran Reserva. Ett mycket ljust, närmast guldfärgat vin. Doften bjuder på fläder, svarta vinbärsblad, med en blommig doft av ananas och honung. Lime. Tycker mig även känna liten paprikatendens, men mycket diskret sådan. Smaken bjuder på en ordentlig syra och viss beska. Till detta får vi prova en lite cocktail på räkor och citronskal och vinet känns därefter mindre beskt med lite mer dragning åt sött. Eftersmaken är riktigt bra. Ett bra matvin. Kostar 102:-.

2. 2005 Queulat Chardonnay Gran Reserva. Även detta för 102:-. Färgen är betydligt gulare än ettan. Doften avslöjar ett eklagrat vin med vanilj, smörkola och smör. Doften har en klar citronnyans, men även lite päron. Syran i munnen är bra, men inte lika markant som Sauvignonen. Eftersmaken är riktigt fin och len med kola och citron. Luktade mer än det smakade, men återigen ett bra matvin för pengarna. Passar till skaldjur och stekt fisk.

3. 2006 Queulat Carménère Gran Reserva. Kvällens första röda alltså. Alltid svårt efter ett vitt. För att underlätta övergången bjuds vi på en wrap gjord på tonfisk och mango chutney. En kombination som jag inte riktigt gillade. Vinet är rött utan några blåtoner. Doften är vaniljig med en viss brändhet. Vi bjuds även på björnbärssylt, läder och choklad. Det talas även om svarta vinbärsblad, men det hittar jag inte. Smaken är stor och fatig. Svarta vinbär. Och kombinationen med wrappen föll mig inte alls på läppen alltså. Det vinet vi uppskattade minst tillsammans med fyran.

4. 2004 Queulat Merlot Gran Reserva. 85% Merlot, 10% Cabernet Sauvignon, 5 Carménère. Ett vin som bjuder på begynnande tegel. Doften bjuder på vinbär, vingummi och plommon. Vanilj/ek och choklad. I munnen har vinet en viss sötma och är, utöver eken, bärigt och har en del tanniner och en bra syra. Eftersmaken är hygglig, men det saknas något som jag itne riktigt kan sätta fingret på. Lite för sött för min smak. Vi bjuds på en kall soppa gjord på nejlika och ingefära. Kalasgod soppa som avlägsnade den lilla beska som fanns tidigare.

5. 2005 Queulat Cabernet Sauvignon Gran Reserva. 85% Cabernet Sauvignon, 15% Syrah. Druvtypisk doft med svarta vinbär. Vi bjuds även på vanilj (surprise!), lakrits, tobak och en bra bärighet med hallon. Smaken känns lite grön med bra bärighet och en balanserad sötma, beska, syra. Ett helt ok vin. Till detta serveras en wrap med köttfärs och tomatsalsa.

6. 2006 Queulat Pinot Noir Gran Reserva. Inte oväntat ljusare än de övriga vinerna. Jag är inte så inkörd på Pinot Noir, men doftar väldigt likt den Cuttaway Hill vi provade för inte så länge sedan. Så antagligen är doften druvtypsik. Doften bjuder på en lite bränd ton av hallon, stall, läder, löv, körsbärskärnor, lakrits. Smaken är balanserad med en charkighet och bra med frukt/bär. Inte lika syrligt som ovanstående. Gott.

7. 2005 Vertice. Nu kommer vi till det första av kvällen två lite finare viner. Det första av två signerat Duval alltså. Provningsledaren (hittar inte hans namn) trycker på att vi ska ta emot detta vin som ett vin som vinner på lagring. Själv känner jag tyvärr att alkoholen jag druckit börjat göra sig påmind även om jag försökt spotta och hålla nere intaget. Doften är stor och man känner direkt att det är gjort på bland annat Syrah (tror det även var Carménère). Peppar, mycket bärighet och svarta vinbär. Smaken har en bra, stor bärighet och sträva tanniner som borgar för bra lagringspotential. Ledaren rekommenderar carpaccio.

8. 2005 Pangea. Kvällens dyrgrip (269:-) och producentens stjärnvin. Vinet är gjort på 90% Syrah, 10% Cabernet Sauvignon. Här talas det om en lagringspotential på 15 år. Första flaskan vi får in är korkskadad. Doften är stor, med mandel, rått kött, bärighet och jord. Smaken är ordentligt sträv och gott, men inte så fylligt som förväntat. Lite rökigt.

Sammanfattningsvis måste jag säga att det var en mycket prisvärd prövning och 200:- känns som ett mycket bra pris. Tempot var dock lite väl högt. Nio viner på två timmar är lite skyndat. Tyvärr dricks alla viner ur samma glas, så det ges inga möjligheter att sitta och jämföra. Om jag lyckas gå på det fler gånger, ska jag vara duktigare på att spotta. Det blev lite mycket till slut. Kanske skulle man även ta med egna glas så man kan jämföra. Vin nummer sju skulle jag mycket gärna vilja ha några flaskor av att gömma i garderoben några år. Det talas om riktigt stora fynd och om viner som skulle vara i upp till 2-3000 kronorsklassen om det varit från Europa...men det ställer jag mig lite skeptisk till.

Korta noter

Precis som hos Frankofilen så går blogginspirationen på lågvarv. Klarade min nattjoursvecka riktigt bra och är otroligt tacksam att jag slapp jobba fredagnatten när det blev kallt och halt. Planerar ett framtida inlägg om smärta och smärtkänslighet, vilket nog är en av de mest individuella upplevelser man kan ha...

Vi har den här helgen besök från Linköping och har druckit en del viner. Tyvärr blir det bara korta noteringar. Vi har även fått tillfälle att prova ICAs färskvarugaranti. Vi hade nämligen köpt en rostasstek som, när vi väl packade upp den, luktade som en självdöd ko hade släppt sig. Bäst-före datum var den 30:e. Dubbla pengar tillbaka och gratis uppgradering till oxfilé :)

Chanoine Champagne var lite för rikligt kolsyrat. Friskt och fruktigt med mycket äpplen och päron. Hygglig längd på eftersmaken. Gott, men ingen av de bättre champagner jag druckit.

2002 Château Puygueraud var medelfylligt och bjöd inte riktigt på någon vidare upplevelse det heller. Begynnande tegel. Inte särskilt mycket frukt. En del stall blandat med kaffe och lakrits. Relativt lugnt på ekfronten. Inget höjdarvin och jag hade nog inte betalt 163:- om jag hade fått tillfälle att köpa det igen. Nu lanerades det som tillfällig nyhet för inte så länge sedan och jag kommer inte köpa det igen.

2005 Château Tanunda, Grand Barossa var i jämförelse med ovanstående betydligt mer fruktpackat och syrligt. Betydligt mer fatpräglat. En trevlig australiensare som vi druckit förut, och som inte hunnit utvecklas sedan dess. Har en flaska kvar och den ska jag försöka hålla i lite längre.

2001 Fonseca's Moscatel som provades i förra inlägget åker fram ur kylen tillsammans med en äpple/kola/mandelpaj. I kombination med pajen träder en mycket dominant smak av lakrisal fram . Doften har även den utvecklats och den tidigare currykänslan är nu ersatt med doft av egyptisk bazar. Mycket märkligt.

2001 José Maria da Fonseca Moscatel de Setúbal

Så här på sluttampen på kirurgplaceringen är det dags för min enda nattjoursvecka. Jobbade i natt och var verkligen halvdöd på småtimmarna. Empatin för patienter som inte hör hemma på akuten är verkligen låg när vargatimmarna närmar sig. Tror att jag hade närmare 20 patienter igår och har man då missat ett diktat så är det inte lätt att försöka minnas i efterhand vem man hade att göra med.

Under helgen provade vi 2001 José Maria da Fonseca's Moscatel de Steúbal som släpptes som nyhet i oktober. Jag har, som ni kanske märkt, en svaghet för sött vin. Detta är dock min första Moscatel. Vinet har en fin färg med bärnstensnyans. Doften är stor med inslag av pomerans, lakrits och en doft som jag associerar med curry (fast inte spiskummin). Det finns även bränd nötighet med inslag av gula russin. Smaken är inbjudande med bra sötma och inslag av nötter och lakrits. Eftersmaken har en bra länd och återigen dyker de gula russinen upp tillsammans med den brända knäckigheten. Ett trevligt vin för en billig peng, som jag mycket hellre väljer framför de billiga Sauterneskopior som finns i samma prisklass. På systemets beskrivning talas det i både doft och smak om medicinska örter. Vad är det?!

Vi drack halva flaskan av 2007 Duorum. Detta vin har fått mycket trevliga recensioner av flera vinskribenter senaste tiden. Duorum är visst latin och betyder från två. Namnet syftar på att vinet kommer från de två vinmakarna João Portugal Ramos och José Maria Soares Franco. Vinet stammar från portvinsditriktet Duoro och är gjort på Tinta roriz, Touriga franca och Touriga nacional. Tog inga noteringar, men även om lovorden haglat var det inte riktigt vad jag var sugen på. Lite för ungdomligt. Minns att det bjöds på ett kryddigt vin med kaffe, lite smörkola och lite ek. Lite för mycket tonåring när jag mer är sugen på gammal tant.

2002 Poole's Rock

Dagens eloge går till grabbarna (får man kalla er det?) i Billigt Vin för deras inlägg om Systemts "reaviner". På så vis lyckades jag få tag i Sveriges sista flaska av 2002 Poole's Rock. En australiensare som en gång kostat 193:-, men nu var nere i moderata 125:-. En ganska hygglig sänkning...

Vinet är gjort på 100% Shiraz, från Hunter's Valley. Vinet är mörkrött med tegel. Av hemsidan framgår att vinet legat 18 månader på franska ekfat, nya eller gamla framgår ej. Men vinets doft är hur som helst präglat av en ordentlig ekkaraktär med en lätt dragning åt smörkola. Doften är stor med mängder av mörka bär och en hel del lakrits. Tjuvtittar lite på systemets beskrivning och de har även funnit gummi, vilket jag inte alls lyckas identifiera. I munnen är vinet påtagligt syrligt, men utan att syran tar överhanden och det framgår på hemsidan att vinet har ett pH på 3.43. Har ingen aning hur detta förhåller sig till andra viner, men syran är markant. Även i munnen gör eken sig påmind med vanilj utblandat i de mörka bären. Tanninerna gör sig fortfarande påminda, men på ett sätt som ändå gör det njutbart även utan mat. Eftersmaken är intressant. Den är lång, vilket ofta är lika med ett vin i lite högre prisklaass än hundralappen, men med en körsbärssyra som nästan övergår i ett slags sälta. Mycket underligt, men även riktigt trevligt.

M var sugen på en riktigt god australiensisk Shiraz och hon var mer än nöjd med Poole's Rock. Snäppet bättre än hyggliga australiensare och sydafrikaner i 100-120 kronorsklassen. Hade gärna haft någon flaska till att hålla på nåt år. Tack än en gång Trisse och Esping för tipset!

Suck

Hade hoppats på att få tag i några flaskor av Alain Graillot's senaste Crozes-Hermitage trots att jag inte kunde komma ifrån jobbet förra måndagen. Ringde mitt systembolag på tisdagen och det lät positivt. Leverantören hade inte meddelat att flaskorna var slut. Det var dessutom över hundra flaskor kvar om man kollade systemets saldo på butikerna i landet. Flaskorna skulle ha kommit i fredags, men mitt utlovade SMS uteblev. Idag ringde jag och fick reda på att jag inget hade fått, det var slut hos leverantören. Sen ringde de runt de få bolag som fortfarande hade flaskor kvar enligt salodt, men de var naturligtvis slut sedan länge. Grämer mig som fan nu, hade de hört av sig i fredags hade jag kanske haft en ärlig chans att få tag på överblivna flaskor. Bland annat Varberg hade 49 flaskor kvar då. Nu kanske alla de flaskorna också var borta sedan länge...men det får jag aldrig chansen att ta reda på... Fan!

Sömnbehov

Den gångna veckan har mest präglats av en konstant sömnbrist. S2 har varit förkyld och kommit in till oss varenda natt. Placerad som jag är närmast dörren faller det alltid på min lott att bli väckt. S2 har dessutom en tendens att ligga intill mig som ett plåster hela natten, gärna med the occasional slg i ansiktet. Så, sömnen har minst sagt varit sådär. I natt gick jag nattjour och att börja kvällens resa mot gryning med sömnbrist och huvudvärk var, om man ska uttrycka sig milt, inte särskilt lockande. Lördagnätter på kirurgen är inte heller nätter som man sitter på fikarummet och kollar på Kvinnofängelset eller andra inspirerande nattserier. Fylla, misshandel och huvudskador är standard. Man får ofta sy lite, vilket är kul men det blir lite drygt i längden att försöka motivera packade människor att stanna för övervakning några timmar till.

Nu till kvällens rubrik. Riktigt dåligt med sömn senaste veckan och ingen sömn alls i natt. Nu på förmiddagen har jag sovit 2½ timme och när jag började skriva inlägget kände jag mig konstigt nog inte mycket tröttare än vanligt vid den här tiden. Nu efter att ha slumrat till när jag lagt S1 så har väl verkligeheten kommit ikapp mig lite. Annars tycker jag det är intressant hur lite sömn man egentligen klarar sig på. Innan jag fick barn brukade jag behöva 8-9 timmars sömn. Nu klarar jag mig på 6 timmar, även om 7 är det ideala. Det säg ju att Churchill klarade sig på 4 timmars sömn varje natt. Vet inte om det är sant och det låter inte riktigt hälsosamt (han blev ju i och försig typ 90 år, så vem vet), men tänk så mycket man hade kunnat utträtta! ...eller hur många avsnitt av Kvinnofängelset man hunnit med ;)

Enkät 2

Det blir inget vin den här veckan. Har haft fullt upp kväll/nattetid med en förkyld S2. Går som grädde på moset ett 15-timmars pass på akuten mellan lördag och sändag. Har dessutom hunnit med att vara på anställningsintervju på medicinsk radioloi (röntgen) för framtida vik/ST. Funderar faktiskt allvarligt på att bli radiolog, vilket verkligeninte var något jag kunde tänka mig för 2 år sedan. Men specialiteten har uppenbara fördelar och verkar dessutom riktigt kul. Det händer extremt mycket inom bild och funktionsmedicin som det numera heter. Nya undersökningar dyker upp varje år. Man kommer dessutom sannolikt kunna jobba privat hemifrån inom en ganska snar framtid. Jag tycker dessutom att det är rätt kul att sitta och pula framför datorn.

...och skulle jag hamna inom röntgen kommer frågan som den senaate enkäten gällde sannolikt inte vara av intresse. Det kommer nog inte finnas så många patientfall att diskutera. Jag måste säga att jag blev dubbelt överraskad av resultatet. Trodde att det skulle vara flera än 22% som skulle välja alternativet "Vem bryr sig? Läser bara vininläggen", så det var ju glädjande. Jag blev dock ännu mer överraskad av att 54% inte tyckte att det var ok att skriva om autentiska patientfall. Jag vet inte om ni läst de patientfall jag skrivit om hittills, men själv anser jag att risken att en patient ska känna igen sig måste ses som extremt liten. Kanske finns det inget behov av patientbeskrivningar, men jag fortsätter ett tag till om något dyker upp så får vi se :)

På tal om patienter har vi nu två stycken på avdeliningen just nu födda på 70-talet med förändringar på röntgen som ser ut som bukspottskörtelcancer. Hoppas verkligen inte att verkligen stämmer med röntgenfynden. Bukspottscancer är en riktigt otrevlig sjukdom. Dels uptäcks de alltid så sent att det är ritkigt, riktigt dålig prognos och dels så brukar de ofta ha väldigt ont eftersom cancern ofta växer in mot nerver i ryggen. Det finns de som säger att de som överlever en sådan cancer inte har fått rätt diagnos utan att det snarare handlar om en riktigt elak inflammation som missbedömts. Detta och andra erfarenheter får en att inse att man, som 70-talist, inte längre är så ung att man inte råkar ut för sjukdomar.